Driftiga ungar och fisketajm!

Jäntan och hennes kompis skall åka upp till Stockholm och gå på konsert. Deras idol Justin Bäver skuttar runt på Globen. De har köpt biljetter för pengar som dras från deras månadspeng och med mamma smygande i bakvattnet skall de åka till huvudstaden, gå på pop-konsert, bo på hotell och bara mysa.
Men..plötsligt insåg de små damerna att det skulle behövas mera kontanter för det kunde ju finnas något fint att inhandla både på konserten och ute på stan. Vad gör man då? Jo huvudstupa in i garderoben, fram med alla plagg som de vuxit ur och saken var klar.

http://www.nattstad.se/loppmarknad

-Pappa jag och Sara skall göra en blogg vi kallar det Bloppis och så försöker vi sälja vår urvuxna kläder billigt. Då kanske vi får ihop lite pengar till Stockholmsresan. -Umm, jag lyssnade bara med halva huvudet men hörde hur de började röja inne i köket. Hon är duktig med kameran det lilla livet och när det var dags att krypa till sängs igår kväll och kompisen gått hem så fick jag adressen. -Klicka in dig här pappa och säg vad du tycker, vi skall fortsätta i morgon (idag) och vi har redan 10 besökare. Entusiasmen gick inte att ta miste på och jag måste säga att jag blev aningen impad över jobbet de gjort. Kolla själva! Nåväl, om de blir försäljning av det återstår att se men bara vetskapen om att man försöker och kämpar gör ju att det finns hopp om framtiden för den lilla draken...

Nu får man väl börja hålla koll på garderoben om detta skulle lyckas för annars ligger väl både finkostymen, skinnpälsen och fjällräven jackan ute på nätet till försäljning en vacker dag...

Så här såg fiskefänget ut den 2 februari i fjol. Ännu kallare än idag och abborrar knappt dugliga till mat åt katten. Länsman är stolt ändå för han lyckades få upp två ur hålet. Jag förmodar att det var jag som fick visa snoppen åt katten den här dagen. Det får man göra om man inte får någon fisk, det vet ni väl.
Idag får vi hoppas att turen står mig bi och att det blir Länsman som får skrämma katterna. Eller roligast är det ju om vi får lite fisk bägge två. Nu återstår att se om firrarna är på hugget, Kan vara lite si och så med huggviljan nu när väderleken hoppar och far åt alla håll. Men tvi, tvi spotta på kroken och så håller vi tummarna. Naturligtvis kommer det ett resultat här på bloggen när vi återvänder. För det tänker vi försöka med bägge två. Trots rejäla kroppshyddor så hoppas vi att isen håller. Länsman, som kan simma går först och banar väg. I fjol var det jag men nu är det ombytta roller, trots att jäntan hans uppe Kvänum, lever och domderar om att jag skall få först även i år..
pappa B 

Dags att börja putsa upp redskapen....

Abborrarna i sjöarna unt omkring där vi bor har fått växasig stora och starka i sommar. "Skogarnas Konung" och jag har varit väldigt slöa på fiskefronten. Men nu börjar det rycka i pimpelarmarna igen. Skären till isborren skall lämnas in för slipning och lådorna med krokar, pirkar i olika färger och former skall vässas och få nya vassa på en del. Ifjol kom isen tidigt och vår favoritsjö, Surtesjön hade gångbar is tidigt och vi drack vårt Lussekaffe ute på sjön den 13 december, "Länsman" och jag. Undrar om den bedriften går att upprepa i år?
pappa B

Idag blev det jämt skägg..

Som ni säkert hade räknat ut med den del av kroppen som ni sitter på så var det Surtesjön som var vårt mål. Men...när vi väl satt i asiaten så ändrade vi oss. -Vi ger Mjörn en sista chans tyckte "Länsman" och givetvis tyckte jag att det lät sunt. Någonstans måste väl det finnas lite större fiskar i den stora sjön. Men när man inte vet var man skall leta så är det som att jaga en synål i en höstack. Vi drog iväg upp till Björboholm, körde ner vid den lilla båthamnen där och stegade iväg ut på isen.
Jag fick napp direkt, en liten rackare som fick simma tillbaka men dagen var räddad ingen katt idag heller. Då fick "Länsman plötsligt upp en fin rackare och det tog inte många timmar innan vi fått fyra fina matfiskar var. Ja en liten stackare släppte jag tillbaka ner i djupet. Han hem och se svenskorna ta guld i sprintstafetten och även hur Jesper Modin gick i väggen under herrarnas final. Så var det med detta. Nu poausar vi fisket ett tag, i alla fall fram till helgen, då rycker det väl i pimpelarmen igen. Här ligger sju fina Mjörnabborrar färdiga för stekpannan. Det har blivit mycket fisk de senaste veckorna så jag blir väl väldigt smart när som helst. Längtar nu efter en ritkig köttbit och min favorit - bacon -!
pappa B

Sista februari, då small det ordentligt!

Han är snäll i hjärtat "Länsman" även om han blir lite deppad då jag får fisk, stor fisk. Han ringer genast hem eller till sin dotter i Kvänum och beklagar sig över saker och ting och han berättar aldrig att det är jag som får fisk. Det var gråkallt idag även om det bara var några minusgrader. Låg lite snö i luften och vårt nya abborgund bjöd inte på några större överaskningar under de första timmarna. Men vi flyttade oss en bit närmare land och då jäklar small det. Först kom det en fin matfisk som var på lite försiktigt med jag lät honom hållas och då högg han rejält. En prima Surteabborre (435 gr). Borrade nytt hål och han bara få ner min röda Rapala balansare nedanför isen så bar det iväg. -Djävlar nu har jag fått på en gädda, nu ryker både balansaren och linan tänkte jag. Men det blev bara några korta slag när jag började dra upp. Det kändes att det var en fin fisk som var med upp. Och visst var det en riktig Surtegris! Den vägde 675 gram och den skall rökas i morgon förmiddag, bägge två, i ABU-röken ute på balkongen. Sedan blir det skirat smör, mandelpotatis och en starköl, som tillbehör. Då kan svenska kungahuset sitta där med sina fläskfiléer och gapa. "Länsman" han fotograferade så snällt och jag frågade om han ville lukta på händera så att han kände fisklukten, men det ville han inte. Jag såg att han egentligen ljög, men inte ville säga ja.
Just innan vi skulle packa ihop för jag ville hem till VM där jag givetvis blev mäkta besviken över svenskornas usla insatser, då hoade han till och halade upp en matabborre han med. Inte i samma dimension som de här två, men fin ändå.-Jag klarade katten, skrek han!
Jag kände mig tvungen att ta en bild på de två fina borrarna och kolla vad liten och fin den orange Rapala balansaren är i munnen på värstingen! Nu får vi se vad som väntar i morgon, någonstans sticker vi iväg och jag skippar VM-loppet, herrarnas 15 km klassiskt får avverkas utan mig. det blir väl lika illa som de svenska damernas insatser idag.
pappa B