Under min uppväxt i den lilla byn Porjus (fortfarande i mitt hjärta) så var jag aktiv i Porjus Fotoklubb. En mycket prestigefylld liten före3ning där hotellägaren, mannen med läderstövlar, korthårig vorsthe och pipan i näbben, Lars Johansson också var medlem. Bosse Lundqvist, Gunnar Eriksson (Teddes grabb), Nisse Johansson, Åke Johansson arkivkomitténs starke man Thor Nordstrand, Aimogreven och flera unga duktiga killar fanns med i medlemsmatrikeln. Detta i sin tur gjorde att jag ofta hade min lilla Olympus Ace med ett extra objektiv hängandes runt halsen. Redan då hade jag bestämt mig för att bli konstnär, en målerisk sådan. Nu sket sig ju detta på upploppet och det enda ja målade på den tiden var rödfärg på baracker och skomakare Johanssons lilla hus mitt emot Mossbergs café. Nåväl detta är en annan historia.
En dag fick brandkåren göra en utryckning, ett av Lapplandsflyg hade tagit eld och svart rök steg mot den annars så klarblå skyn. Iväg med cykeln och här har ni resultatet. Kommer inte exakt vilket år och jag tror att det var en Norseman och inte en Junker som brann upp (eller ner. Brandmannen på bilden kan vara Lasse Lindblom, men jag är inte riktigt säker. En av bilderna publicerades i NSD och en i Kuriren, arvodet på 100 riksdaler var stort och var två av de första betalningarna jag fått för ett par bilder. Tittade med stolthet på bilderna dagen efter och tvingades köpa bägge tidningarna.
Dramatik, nästan som Vietnamkriget. Den lilla Olympusen gjorde ett bra jobb och med vidvinkelobjektivet blev skärpan bra och jag ångrar faktiskt att jag inte behållit den lilla kameran, den hade säkert fyllt sin funktion än i dag. Något år efter det att bilden bilderna här blev tagna så blev jag förbannad på kamernan, har glömt varför så jag slängde hela utrustningen i sjön! Nu är det Nikon som gäller sedan 45 år tillbaka. Under tiden har både Hasselblad, Mamaya 645, Leica och Olympus E10 passerat revy. Fast jag har aldrig varit utan en Nikon och gluggar till den. Som liten reservare idag har jag sedan ett par år tillbaka alltid min lilla Panasonic DMC-TZ3, sliten till tusen men med ett helt underbart DC Vario Elmar 1:3.3, skarp och fint färgmättat objektiv. Hela kameran ser ut att ha varit med om fjärde världskriget men den funkar fortfarande perfekt i ur och skur. Funderar du på att köpa en liten smidig kamera? Titta då på Panasonics senaste modeller, du kommer inte att bli besviken.
pappa B
pappa B
När man är ute på galoppbanan ser man många flygmaskiner, ett eldorado för flyg freaken. Vad det här är för sort vet jag inte men vingarna satt i alla fall still och flaxade inte som de brukar göra på Aeroflots maskiner under sent 70-tal.
Titta, här kommer det en till kätrra? En original Ryan Air. Bolaget som har så stränga regler när det gäller bagage att ingen snart vill åka med dem. 1 kilos övervikt och du åker på 400 riksdaler. Dessutom är Flygplatsen ute på Säve så liten och trång att om man inte ser upp så checkar man in igen när man checkar ut. Snacka om sardinburk!
Ungefär så här känner jag mig i ansiktet efter en timme med snoken i vädret i eftermiddag. Tänkte att jag skulle få lite färg, men det blev mest sprickor i fodralet. Nåväl nu skall jag dricka ett glas Hallonsoda, slötitta på TV:n en stund och sedan kryper jag ner under duntäcket.
