Stora funderingar i ett litet huvud...

Detta är Mirja Janssons bildörr! Eller var, jag vet inte om hon har kvar samma bil idag. Varför i hela världen plåtar man ett dörrhandtag på en bil?
Satt faktiskt och funderade över detta när jag plockade lite bland mina bilder. Vi var ute och fotade, Mirja och jag nere vid "Suckarnas kaj" här i Göteborg. Hon tog ingen bild på sitt dörrhandtag, men jag. Förmodligen därför att jag tyckte det var en vacker bild, både form och färg stämde så bra. Vad säger du?

En norrman i en bubbelpool på Hurtigrutten efter ett krftigt regnväder! Varför i hela världen plåtar jag en okänd gubbe i en bubbelpool ombort på Hurtigrutten? Ja det kan man ju faktiskt undra över. Antagligen såg jag det roliga i att han glad och alert myser bland bubblorna medan regnbågen håller på att försvinna i bakgrunden. Men är bilden så jävla rolig egentligen? Vad säger du?


Ett halvruttet äpple, kan det va nåt? Nej inte ett skit. Äpplet är lika skrynkligt och visset som jag själv kan känna mig ibland. Men varför offrade jag tid på bilden och efterarbetet i datorn? Onödig tid på ett rynkigt halvruttet äpple, tid som jag hade kunnat ägna åt något mer upplyftande och viktigt. Är detta verkligen någonting att ha? Vad säger du?

Ibland när jag sitter och kuckelurar i massagfåtöljen undrar jag vad jag sysslat med under alla 53 år. Har ju egentligen inte gjort något nyttigt alls. Bara glidit omkring med kameran runt halsen eller hängande på axeln. Runt om i världen har jag strossat omkring utan att har den minsta susning om vad det skall bli av det jag sysslar med. Jag har förvisso överlevt på detta, men till vilken nytta för världen?

Jag har faktiskt börjat städa bort delar av mitt liv. Scannat in bilder jag vill ha kvar, bilder med starka minnen och viktiga för mig personligen. Det kommer inte att bli så många, det lovar jag. De kommer att vara hanterbara för eftervärlden. Resten har jag klippt och kört i förbränningen. Inga negativ, dia eller färgneg skall spridas utanför min dörr. Ingen av mina fyra barn skall behöva släpa runt eller ta tillvara på detta efter mig. När de tänder i ugnen skall allt gammalt skräp vara väck.

Inga andra kan ju heller vara med och dela mina upplevelser än de som just då fanns på plats. Är inte så säker på att de vill göra det heller, inte alla i varje fall. Det känns lite tråkigt just när man sitter och tittar på gamla bilder men varje gång jag tagit säcken till förbränning så känns det jävligt bra. -Där rök den skiten, kameler, nakna kvinnor, båtar, bilar och en massa husdjur. Det blir en salig blandning i varje säck skall ni veta.....
pappa B

Jag visste att jag skulle hitta bilderna...

Den här bilden har jag letat länge efter. I kväll dök den upp på en av negativremsorna. Det här mina vänner är en av mina trognaste barndomskamrater, Lennart "Bullis" Mossberg med sin gamla mormor ANNA på en eftermiddags promenad upp för tvättstugebacken. Den här tanten likson Bullis mamma Gunhild bakade världens godaste wienerbröd och under alla mina otaliga resor i när och fjärran har de wienerbvröd jag stoppat in i ansiktet, inte varit i närheten av mormor Annas och tant Gunhilds. Däremot har jag träffat elakare käringar än moster Augusta. Rak i ryggen som en fura, i välstryket vitt förkläde men händerna i sidorna förkunnade hon hur hon ville ha det inne i serveringen. Passade inte det oss grabbar så fick vi vackert stanna utanför. Givetvis försökte vi på alla sätt och vis djävlas lite med gumman, bara för att höja temperaturen lite. Hej å hå, då åkte vi ut! Gubben Keira likaså.
En annan fin gubbe hemma i byn. Arkivkommittens ordförande och grundare, Thor Nordstrand. En reslig karl med massor av pondus ( det var därför jag aldrig vågade fria till dottern Kristina, men det var nära) Han var också medlem och var med och grundade Porjus Fotoklubb där jag började min bana som fotograf. Hans fru Willy, hon var alltid glad och snäll med oss grabbar. Jag hoppas att Kristina hör av sig så skall jag maila bilden till henne direkt. Bullis har redan fått sina bilder, hoppas jag, om inga störningar varit framme.
Arthur och Kjell Pedersson uppe vid sommarstugan i Luspeforsen. Min pappa och Arthur var arbetskamrater på SJ och vi hade sommarstugorna bredvid varandra. Kjell och jag rodde ofta fluga i deras gamla tjärade träbåt. Ett av många barndomsminnen jag tänker på med glädje i hjärtat. Gubbarna är borta och Kjell och jag är gubbar nu i stället. Livets gång.
Hittade även negativ från några Norgeresor med min gamle bil Reidar som jag skall berätta om någon dag. Det var turer det, skall ni veta. En sidventilare på 33 hkr från 1956, på krokiga fjällvägar i Nordnorge, det är inte kattskit skall ni veta.
Gå och lägg er nu för tusan, det är ju snart en ny dag.
pappa B

Det dyker upp små puddingar lite då och då när man sitter och scannar gamla negativ. Här kommer frk Egbona, numera säkert gift och mamma till en hel drös små ungar. Tiden den går och vikten sjunker. Nu är jag nere på 93 prick så det finns fortfarande 3 kilo att skrapa av den här gistbrutna kroppen innan jag och "Länsman" kan köpa oss en tårta på Liba. Det är målet! Ner till 90 kilo och det blir en halv tårta var, sen står man på ruta ett igen, nja inte riktigt. Startvikten den här gången på nyårsdagen var 97,7 kilo så lite har jag i alla fall ansträngt mig. Idag skall vi fiska på ett superhemligt ställe så därför talar jag inte om vart vi skall. Ni får försöka lista ut det själva. Ni skall få tre ledtrådar; Det finns två badplatser vid sjön, det annordnas ibland pimpeltävling för finska pensionärer på isen och förhoppningsvis ligger det en plastbåt upp och ner inne i skogen? Nu är det upp till er att räkna ut resten.
Vi syns, hemkommen från vårt äventyr på hal is! Ha det så länge.
pappa B