Hemma igen i asfaltdjungeln....

Efter 20 timmar skakandes på tåg anlände pappa B och hans commandotrupp till Göteborg C i går. Fast beslutna att återigen ha Lappland med bland semesterplaneringen i framtiden. (Har tydligen fått segare ungar än jag anat) Försedd med en präktig ögoninflammation i mitt högeröga (skall försöka åtgärdas under dagen) så sitter jag nu vid ett fungerande tagentbord och en dator som också verkar ha fått en behövlig vila från pappa B:s vilda behandling.
Skall under de kommande dagarna försöka återge alla våra äventyr i text och bild och jag hoppas att ni mina vänner står ut med detta. Skulle ni tycka att det blir för tradigt så skrik till.
3-pinnen var ingen hit då man passerat hälsinglands gräns. Fungerade stötvis i Gällivare men var totaldöd i Kiruna och övriga delar av norr. Borde haft sådan rutin att jag valt Telia istället, deras nät är det enda som funkar perfekt norr om Uppsala, punkt och slut. Resten är skit!
Nåväl, vi har lämnat Lannavara och drar oss så sakta norrut mot Finland och Kilpisjärvi där Treriksröset står på programmet. Första stoppet blir vid gränsen uppe i Karesuando, där vi inhandlar rökt Falukorv, burkmat och tre paket palt med fläsk. Glass till trollen och så vidare över bron och in i Finland. På vägen genom norra Sverige och upp till Nordkap och hem igen har vi besökt de flesta utedass som vägverken i de olika länderna utposterat. "Prinsessans" otroliga förmåga att bli pinknödig titt som tätt har gjort resan ganska ryckig. Men vadå, måste man pinka så måste man. Även en del småväxta buskar har fått besök under vägen. "Skogarnas Konung" och jag har det ju betydligt lättare då det gäller den saken. Bara å häng ut! Långa raksträckor med en herrans massa vägarbeten gör att snitthastigheten på den pigge Passaten blir låg. Framme i Kilpisjärvi hyr vi stuga för 800 Skr och packar in sovsäckar och en del elektronik som skall hålla trollen på mattan. Vi har tur, får en mycket fin stuga som nu efter framkomsten vann segern i "bästa stuga" utmaningen.
Både läget och inredning segrade före stugan uppe på Mageröya och stugan i Lannavara kom trea. Båten över till stigen som leder upp till Treriksröset skulle gå om en dryg halvtimme så vi förbereder oss för det efterlängtande besöket, passade på att få oss en behövlig paltmiddag.
Malla heter plåtfarkosten som med en liten sameskeppare tuffar igång på spegelblank sjö över till udden där röset är placerat. Man kan även promenera, sträckan är 11 km enkel väg och med Rallarmarschen i färskt minne väljer vi båten. Överfarten tog drygt 20 minuter och en trupp med glada turister äntrade bryggan och stigen mot platsen där de tre nordiska länderna sammanstrålar till en punkt. Några utklädda "skogsmän" iförda camoflagekläder från Överskottsbolaget, med präktiga kängor på fötterna och grymma tatueringar på överarmarna drog iväg i bästa fjälljägartempo före oss andra mer normalt utrustade turister. Spåret efter mindre erfarenhet av skog och fjäll vittnade den nyinköpta Morakniv med blått plastskaft som hängde i ett jeansbälte vid "halvmilitärernas" sida. En sån kniv har den sanne skogsmannen nedstoppad i ryggsäcken!
Promenaden upp till röset var på 3 kilometer efter en väl upptrampad stig, betydligt bredare än den var då jag promenerade hit i mitten av 60-talet. Här kunde man gå i promenadskor och kostym om man så önskat. Ungefär på halva sträckan satt militärpojkarna på huk och hämtade krafter, stoppade i sig druvsocker i bit och var rödare i fejjan än på de solbrända överarmarna. "Prinsessan" svansade lätt förbi dem och ryckte på axlarna,
-De där hade inte mycket till kondition, pappa, var hennes enda kommentar.

Informationen om vad och hur detta med samlingspunkten för de tre länderna fungerade och övrig information saknades helt vilket är synd då det inte finns så mycket att läsa om då det gäller platsen ifråga. Som det sig bör så har även folket med sprayburkar och spritpennor även tagit sig hit upp och det syntes spår efter dem på några ställen. Tummen ner till turistporganisationerna i samtliga tre länder blir det här. -Var det ingenting mer än det här sa "Skogarnas Konung" aningen besviken över avsaknaden av information.
Här sitter i alla fall gänget samlat, en överviktig tyska tog bilden och detta bugar pappa B för. Rallarmarsch-hattarna har numera blivit min och "Skogarnas Konungs" fiskarhattar.(De är prydda av en gädd- och en abborrepins samt av moderna påsytt läderband från Nordkap) Stannade kvar vid röset i 20 minuter och började sedan vandringen tillbaka mot den väntande Malla, plåtfarkosten och dess skeppare. En lika vacker tur tillbaka till stugan i Kilpisjärvi och snart så sov hela kvartetten sött i sina sovsäckar och drömde om miljonvinster på Lotto och andra spelformer, långt borta från marodörerna i Angereds Centrum. Innan vi knoppade in så bestämde vi oss för att skippa Kautokeino, blev en lite för stor omväg och intresset för att besöka silversmederna där var så där lagomt varmt hos oss alla fyra. Morgondagen skulle ta oss upp till Alta innan vi tog den sista klättringen upp till Mageröya och Nordkapsklippan. Trollen somnade sött i varsin underslaf och pappa B fick via gymnastiska språng ta sig upp till överslafen. Kvinnan, ung som hon är klev lekande lätt upp i sin. Viktminskningen fungerar bra och trots att stegräknaren inte visar några positiva siffror så verkar vikten hålla sig konstant på 91 kg. Spännande att se vad vågen visar vid hemkomsten.
pappa B

Nu väntarTreriksröset och sedan bär det iväg mot Alta!

Detta skall jag försöka lägga in under morgondagen.Haven tålamod alla mina vänner.
pappa B

Turister? Nä, det verkar inte vara så intressant….

Helt fantastiskt att leva ett par dagar i guldvaskarlandet. Två nätter i en riktig säng är en av höjdpunkterna så här länge. I morgon, onsdag rullar vi mot Kilpisjärvi i Finland och besöket på Treriksröset. Först en kort båttur och sedan en promenad på 3 kilometer upp till markeringen där Sverige, Norge och Finland sammanstrålar. Detta ser vi alla fram emot. Väderleken är inte riktigt med oss och utanför stugfönstret är det bara 3 plusgrader. Det är ljust hela natten, men midnattssolen vill inte visa upp sig i sin fullaste prakt än så länge. Morgondagens natt skall vi tillbringa i tält och det blir förmodligen ingen hit. Men skall det äventyras och campas så är detta smällar som vi skall ta, oavsett om det kommer att dra kallt om fötterna…. Samtliga fyra sovsäckar skall hålla för minus 15 grader så plus minus noll är ganska ok i alla fall. Sen får vi väl ligga tajt hela gänget. Här sätts hela truppen på ett hårt prov!

Guldvaskningar idag gick ovanligt bra och vi hittade väl några små guldflingor som vi så småningom skall göra en liten vacker minnestavla av, med ram och hela konkerongen. Med fisket gick det sämre och det blev dillkött och färsk mandelpotatis till lunch och Bullens korvar med nudlar till middag. Ren överlevnads mat, men den gick ner med glada miner hos hela gänget. Bilen, Passaten går som en klocka och är ett nöje att färdas i. Tack och lov får vi även in allt vårt pick och pack i den också. Vår förhoppning, eller rättare sagt min förhoppning är att packningen skall minska under resans gång, men än så länge märker jag inte av detta, tvärtom..

Den lilla byn ”De bofastas berg” var en av de laestadianska väckelsens starkaste fäste. Predikanten August Lundberg kom till byn 1884 som föreståndare för det nybyggda skolhemmet för samebarn och han var upphovet till att den östlaestadianska delen kom till stånd.
Prinsessan Eugenias minneskyrka byggdes 1930 och är enligt vad som framkommit den enda kyrka som byggts för den laestadianska väckelsen. I kyrkan har man en talguide som på 6 olika språk berättar om kyrkans historia. Stillheten lägger sig över de stora myrmarkerna och guldvaskarlägret. Några myggor surrar utanför fönstret och vill komma in i stugvärmen. Vi kurar ihop oss och laddar upp inför kommande äventyr. Först på programmet står treriksröset och en kall natt i vårt nyinköpta tält Abisko 3
Återkommer till denna teater.
Informationen om vad man kan och får göra vid ett besök på Kristallen i Lannavara är begränsat, i det närmaste obefintlig. Om man inte är framåt och frågar så får man inte reda på någonting. För pappa B med två unga, nyfikna barn blev detta ingen större hit. Visst, vi fiskade en stund, vaskade i några av de dammar som används vid tävlingarna men det var efter det att jag frågade. Här snurrar det mesta kring utbildningen och av att folk kommer och handlar souvenirer. Men även här var engagemanget minimalt. De två affärer som sålde souvenirer var låsta största tiden av dagen. Nej det blir tummen ner för Kristallen i Lannavara som turistattraktion, den saken är klar. Jämför man sedan med guldvaskandet i Ädelfors utanför Vetlanda (där man även har en folkhögskola) så skiljer det sig som natt och dag. Där blir man både upplyst och får instruktioner i konsten att vaska guld. Lannavara framstår i dagsläget som lite av det bilden visar. Här slutar det mesta, även allmän väg!
Pappa B

De bofastas berg

Ja det är vad man kan kalla den lilla byn Lannavara, längst upp i Kiruna kommun. Det är här som ett av Europas mest omtalade mineralcentrum ligger. Här har Barbro och Agne Söderström och deras barn Hans och Jenny byggt upp sitt utbildningscentrum, sitt guldvaskar läger och satt den lilla byn Lannavara på Europas mineralkarta. Naturligtvis visste pappa B om detta redan innan vår semester planerades då jag varit här och filmat tidigare. Här måste vi bara stanna, den saken var klar.
-Pappa, får vi vaska guld på riktigt sa ”Skogarnas Konung” och hans ögon tindrade som små stjärnor. –Då kan jag bli förmögen, jag som ser så bra kontrade ”Prinsessan”. Vi anlände till vår stuga runt femtiden och tog en snabb titt på allt vackert som man hade att visa i de två butikerna i den nya byggnad som både innehåller salar för högskoleutbildningen och delar av den stora mineralsamlingen. Stora lokaler för konferenser och den mycket omtyckta ”Guldgrävarbaren”. Sedan monterades fiskegrejerna ihop och vi fiskesugna testade bäcken som stilla flyter förbi tävlingsområdet där de flesta Guldvaskar-SM genomförts och kommer att genomföras. Årets tävlingar kommer att genomföras mellan den 31 juli och 2 augusti. Då kommer man även att avgöra SM i diamantvaskning, en tävlingsform som blir allt populärare för varje år. Årets tävling arrangeras för första gången med Förbundet Sveriges Guldvaskare som huvudman. Lannavara blev utsedd till årets världsby av finska Vuontisjärvi 2008. Det blir tre guldförgyllda dagar med massor av aktiviteter för bår elit och amatörer, barn och vuxna från när och fjärran. Det var skönt att krypa ner i en riktig säng efter ett par nätter på liggunderlag, den saken är klar. Vi tuppade av ganska tidigt hela truppen och pigga och på glatt humör skall vi nu försöka uppleva ett fin dan på de bofastas berg.
Pappa B

Dånande vattenmassor och störtade bombplan!

Den sista dagen i Porjus blev effektiv. Först var det fullt påsläpp av vatten i älvfåran då Vattenfall firade Fallens Dag. Massor av folk från grannbyarna Jokkmokk och Gällivare samt en hel del uppstannande turister typ pappa B och hans familj hade tagit tillfället i akt att se de dånande vattenmassorna störta sig ner för älvfåran. Ett i sanningens namn, mycket mäktigt skådespel. För mig var det snäppet högre då jag återigen fick se det gamla Porjusfallet i full aktion. Här på klippkanten under fallet där det blev ett lugnare bakvatten satt jag och en av mina fiskekompisar Leif Pakkala ofta och fiskade. Ibland small det till och hade man tur så fick man med sig några vackra öringar hem till mamma och pappa. Festplatsen var öppen och vi hämtade ut de lotterivinster som trollen hade tur att köpa på sig kvällen innan. Lyssnade på Pontare och hans Silverland en liten stund sedan valde vi att lämna festplatsen.
Middag av enkel sort inne i det rum vi fått låna och sedan bar det iväg upp mot Ålloluoktavägen för att promenera fram till det störtade bombplan som låg som en souvenir ute på en myr, 2 kilometer från bilvägen. (bilder på planet och trollen)
En brittisk Lancaster ”Easy Elsie” ombyggd för raiderna mot det tyska slagsleppet Tirpitz. Efter att ha blivit träffad under raiden uppe i Norge så tvingades planets kapten, D.W Carey att försöka plocka ner bombaren. 1991 spångades vägen ut till vrakdelarna och besöks numera av väldigt många besökare, inte minst brittiska och tyska pensionerade militärer. Även pensionären pappa B och hans familj tittade på skräpet som låg i en hög ute på myren. Sista natten på liggunderlagen genomfördes och det kändes faktiskt lite vemodigt att veta att i morgon lämnar vi lilla Porjus och alla gamla vänner…men, that´s life. Men kolla här! Från söndag till söndag så hade pappa B avverkat 93.092 steg!
pappa B

Heja Sverige!

Har landat i Sverige igen! Befinner mig hos mina kusiner i Kiruna. Kommer att lägga ut en hel bok, förhoppningsvis under kvällen. Bilder, tummen upp och tummen ner.
3-pinnen har inte funkat uppe bland fjälltopparna och kontakten med omvärlden har varit lika med 0. Men, håll ut alla mina vänner, våra öden och äventyr kommer snart på nätet. Alla i i bästa form och nu blir det några slappardagar i Kiruna, riktiga sängar och god mat innan vi börjar den 22 timmar långa resan tillbaka hem till Götet.
Kram på er hela gänget
pappa B

Skogspromenaden klarades av utan större mankemang…

23 kilometer mellan Stor Stubba och Porjus var en liten utmaning. Att kondisen skulle räcka det var jag hundra övertygad om. Men fötter och ben skulle nog få stryk då de mesta av promenaderna hemma i Nordost har bedrivits på asfalt utan rötter och stenar, djupa mossor och spångade surhål. Kvinnan och trollen fraktade ut mig till platsen där starten skulle ske och klockan 09.00 betalade pappa B startavgiften på ett hundra riksdaler och klev ut på spången. Tänkte ta sikte på en behaglig baksida för att få en så bra start som möjligt. Där dök den upp och pappa B hakade på. Rallarmarschen gick genom Muddus nationalpark och detta gav resultat som mäkta överstiger det man ser hemma i Angered och rundan runt Rannebergen. Här breder milsvida myrmarker och hjortronmyrar ut sig och branta sluttningar med mossa och sten gör den fantastiska bilden ännu mer komplett. Snart kändes doften av rök och den första kontrollen, där man bjöds på stekt fläsk och hembakad mjuk kaka dök upp mellan martallarna. Min draghjälp lovade att hjälpa mig igång vid nästa kontroll, om jag havererat, då jag kände mig pigg och bara tog två fläskbitar och en liten bit bröd (utan smör) och trampade vidare.

Gick ensam en lång stund då det plötsligt hördes flåsande i nacken och en liten tunn jänta och en man, några år yngre än mig kom ikapp gubben. Släppte förbi dem och tänkte att nu får man utmärkt draghjälp. Nja…inte på grund av baksidan som gick framför mig, det var gubben men då det gällde tempot. Och tempo det blev det. De här två lättviktarna hade startat redan klockan 06.00 och gick således den långa sträckan på 44 km. De hade naturligtvis bråttom hem.
När vi kom fram till markeringen som berättade att vi lämnat nationalparken så släppte jag lite på farten och det tog inte många minuter förrän de andra två försvann in i tallskogen. Hade en svag aning om att de få krafter, som pappa B nu disponerade över, de behövdes säkert uppför Hapsaberget. Hade ju som ung man gått där ganska ofta, fast di i betydligt bättre form.
Framme vid kontroll 2, Hapsa, bjöds det på både saft, stekt fläsk och nybakat bröd. Återigen gick jag på den smala linjen och stoppade bara in två fläskbitar, en liten bit bröd och drack ordenligt med vatten och saft.. Gav mig iväg mot Porjus som aldrig verkat ligga så långt borta som nu. Och mycket riktigt, det låglänta Hapsaberget suger. Dels på grund av att det aldrig slutar att gå uppför samt att terrängen är stenig och ganska tungforcerad. Speciellt om det sker efter en 30 cm bred stig. De som gått här tidigare har knipit rejält för den lilla ränna som kallades stig var mer till bekymmer än tvärt om. Månne det varit förstföderskor som gått de första gångerna? Men upp kom jag och när man äntligen kom fram till Porjus Skjutbana då tändes hoppet att det skulle nog greja sig i alla fall. Benen och flåset var hur bra som helst, men fotsulorna kändes av det vill jag lova. Vristerna och mellanfoten fick stryk och jag räknar kallt med att gå som en ballerina ett par dagar efter detta. Den tid jag räknat med att förbruka hade gått ut för länge sen och nu hade jag ställt in mig på de 6 till 10 timmar som arrangörerna rekommenderar. Passeringen genom skjutbaneområdet gick ganska snabbt och även trippen över Lappmyran och ner till platsen där man korsar E45:an vid Porjusbäcken. Sedan var det transport sträcka längst med järnvägen, fram till slutmålet. Plötsligt kom han springandes emot mig. ”Skogarnas Konung” hade övergett de andra för att hämta hem pappa. Glad som en spelorre kramade han om mig och så startade han mobiltelefonen och filmade mig de sista sju minuterna fram till mål. Saft, kaffe, rallarhatt, diplom och en snygg T-shirt blev jag överöst med. Alf W (Porjus president) tog bilder av gubben och tiden 5 timmar och 20 minuter får jag väl se som godkänt. Blir det återförening med barndomens by något mer gång så skall jag föröka pressa den lite. Trött men tillfreds med mig själv kramades jag om av kvinnan och ”Prinsessan” och fick en lagom kall starköl av bäste vännen Anders som log med hela ansiktet över min dumhet att ge mig ut på 23 kilometer skogsvandring då jag för en gångs skull återvänder hem. –Du har skadats av storstan, var hans enda kommentar men insåg även att gubben inte var helt utan kondition och kraft i benen.
Dags för festplats och starköl!
Pappa B

Jokkmokk, Pakkobäcken och Orpus brygga!

Dettta är platsen dit ingen åtrvänder, Jokkmokks centrum. Inte ens blommorna trivs på denna plats.
Blommor skulle inhandlas och då var det bara att köra ner till Jokkmokk (47 km enkel resa). Valde Jokkmokk då vi redan gjort en runda i Gällivare och avstånden är det samma. Du fick ju trollen se hur det såg ut på platsen där den beryktade vintermarknaden ligger. Besök på Ajtik, samemuséet föll inte i så där över sig bra jord, men de släntrade efter oss och försökte hitta någonting som var bra. Blommor inhandlades och vi tog vägen över Pakko för att testa fiskelyckan i en bäck där pappa B dragit massor av forell i sin ungdom. Efter lite akrobatik och klättring över Inlandsbanan, kom vi fram och fick ordning på både rullar och spön, nya, inhandlade på Norr Sport i Gällivare. ”Skogarnas Konung” var givetvis först ut med sin spinnare. Plötsligt kände två foreller att det var den ålderstigne Porjuspojken Besse, som höll i ett av spöna och var vänliga att hugga på min spinnare. Landade bägge i gammal god stil och sedan var det dags att återvänta till en orolig kvinna som satt och väntade i bilen. Dessa djur imponerade stort, mest på "Prinsessan" som genast bestämde sig för att sådana skulle hon ha när hon blev stor, varning alla samegrabbar.


Väl återbördad till Porjus igen så var det dags att åka ner till kyrkogården för att plantera några blommor på graven. Mycket folk var i gång och det berodde nog på att hemvändardagarna lockat hem flera utomjordingar, förlåt utflyttade.

Men…fiskenerven dallrade på ”Skogarnas Konung” och han var riktigt på hugget för att fara och fiska igen. Vi tog bilen och åkte upp till Porjus Rivieera, Orpus brygga som den lilla viken numera heter. Ingen brygga hade kommit i sjön med det går lika bra att fiska från stranden. ”Skogarnas Konung” fick napp på sitt andra kast och på kroken satt en halv meters gädda. Lite lätt i underläppen och han släppte direkt när han kom upp på land. Lyckan i de små blå ögonen går ej att beskriva och det följdes av en krigsdans i segerns tecken. –Pappa jag fick en gädda! Det är ju min första fisk, skall vi äta den i kväll? –Nej men vi skall fjälla och salta den och så blir det stekt fisk till lunch i morgon, svarade jag. Han beundrade sin fångst med rak rygg och stolt blick. Dagen gick ej att beskriva, vi hade fått fisk bägge två.
I morgon är det Rallarmarsch och öltält, jag återkommer om detta.
Pappa BS

Tummen upp för Avis i Gällivare

Nu är klockan snart halv 6. Jag är pigg som en storspov i en sumpmark och tänker inte sluta ögonen mer denna morgon. Dundret tronar upp sig utanför fönstret och jag har redan tagit mig en liten promenad ner till Vassara älven för att drömma lite om vad som komma skall. Personalen nere på Avis biluthyrning nere i centrum var väldigt trevliga igår och det överenskomna priset hade inte ändrats sedan jag bokat det (som stugan här på campingen gjorde i går).
Porjus nästa! Skall bara först inhandla oss två nya kastspön och sedan svänga upp en kort tur på Dundret. Det kan ju vara skojigt för trollen att veta när den alpina cirkusen drar igång med världscuptävlingar från Dundret att man själv stått där och kikat ut över malmfälten håliga landskap, eller är det bara larvigt?
Lyckades efter lite mankemang få tag i två verkligt fina kastspön och lyckan är nu snart fulländad.. Vi fick för det första en uppgradering då det gällde bilen (en Passat Turbo kombi) vilket gjorde att vi faktiskt fick med oss hela packningen, igen! Resan mot min lilla hemby kunde börja på riktigt.
Porjusvägen (E45) var liga gropig och eländig som den alltid varit och är vi kom fram till sjön Hapsa var det dags för ”Prinsessan” att uppsöka lämplig buske. Vi passade även på att fika lite och sedan fortsatte färden.
Inkvartering i Porjus GK:s klubbstuga gjordes och nu hade vi både tak över huvudet, WC/dusch och kokmöjligheter, helt perfekt. Fiskekort inhandlades och grabben ett par trappor upp anser nog att jag slagit mig i huvudet. Upp på Porjusberget för att kolla utsikten, ner till kyrkogården för att hälsa på mamma och pappa (farmor och farfar) och sedan bar det iväg upp till Ritsem, på toppen av Vägen Västerut. Såg en skymt av midnattsolen innan vi kröp in i sovsäckarna inne i klubbstugan. I morgon skall vi fiska!
Pappa B

Nu är vi framme i Gällivare...

Ihopsamlade med allt bagage äntrade vi spårvagn nr 9 för färden ner mot Göteborgs Centralstation. Tält, sovsäckar, liggunderlag och IKEA-kuddar hade vi fått ner i Big-Bag säcken. Spänningen stor hos juniorerna....hos mig med, hur skullle detta sluta?
Vi lämnade hmmet i god tid, struntade i allt vad mat handlar om, det skulle bli Burger King innan påstigning av tåg 98 mot Boden och sedan vidarebefodran upp till Gällivare."Prinsessan" valde givietvis en "Happy-påse" eller vad den nu heter hos BK mamma laddade med en Whooper, "Skogarnas Konung mumsade i sig kyckling Nugget och stor cola medan den viktjagande gubben själv nöjde sig med en simpel ostburgare och en mellan cola. Tåg 98 rullade in i god tid och vi tog plats ( i ordets rätta bemärkelse, eller vad sägs om Big-Bag, varsin rullväska, varsin rygga och utöver detta en plastkasse med diverse färdkost och en frysväska som kommer att bli kvar i någon soptunna längst upp i norr. Vacker liten tågvärdinna i restaurangvagnen fixade skållhett vatten till pappa B och förutom hennes vackra leende så var hon tatuerad av en tatuerare i Brasilien, de ni. Den satt som en fläskläpp.
Dags att börja "ligga in sig" inför den stundande nattetappen. "Prinsessan" somnade med sina fötter i pappas knä mean jag kliade henne på benet. Här testar hon kompismodellen med mamma.
"Skogarnas Konung" har bara problem med att börja sova. Med blinkande och trötta ögon tippar han till slut ihop och då sover han i vilka ställningar som helst. Själv nickade jag väl ihop en timme totalt, i olika etapper.
I Långsele skulle jag inte vilja bo. Förvisso fladrade det en dansk flagga utanför den nedlagda livsmedelsbutiken och det stod två till åren komna tanter vid stationsbyggnaden (lite roligt kanske man kunnat ha, spelat Bingo met Lotta till exempel).
Framme i Boden, dax för tågbyte mot Gällivare. Nytt tåg ungefär i samma stil som det första och efter tre dryga timmar med otroligt snälla, bara lite tjatande barn, så landade vi i Gällivare. Det gamla brunsvarta stationsbyggnaden såg ut som i ungdommens dagar fast mindre. Det var då den första chocken drabbade pappa B!

Jag hade glömt våra kastspö på hatthyllan i det andra tåget!

Där rök en tusing fort som bara den. I aktsamhet för att inte spöna skulle förstöras så lade jag dem på hatthyllan och där ligger de förmodligen fortfarande.
Nåväl, taxi ner till Campingen och där kom chock nummero 2!
När jag bokade via telefon hemma i Angered så kostade stugan för en natt 500 riksdaler. Väl framme vid stugan hade plötsligt priset stigit till 800. Nåväl kvinnan betalade och jag morrade. Bokade genast av den natt som vi tänkte bo innan vi åkte hem den 18:e, detta till stugägarens stora förvåning. Absolut inget fel på själva stugan, den var fin med både badrum och toalett. En fungerande TV hängandes under taket och rejält kök. Men får man ett pris vid bokningen och detta höjs med 300 riksdaler när man kommer fram, då kommer i alla all inte pappa B igen.
Gick raka vägen ner till centrum och bokade ett familjerum på fd. Hotell Vassara numera med nytt namn. Skall det svida så skall det göra det. Nu väntar bastu och en brakfrukost den resglade familjen när de förhoppningsvis återvänder från Norge den 17 juli.. Idag skall hyrbilen hämtas en Toyota Avancis, (den hyran kanske har ändrats också så vi tilldelas en Scania 58) nya kastspön inhandlas och så en tur upp på Dundret för att trollen skall få lite höjdvana. Sedan bär det iväg hem mot Porjus, den lilla pionjärbyn som i år fyller 100 år!
pappa B

Pinnen(till datorn)fungerar också! Och halsen börjar krångla, precis som den skall de första tre dagarn i den höga klara och fantastiska luften här uppe. Midnattsolen sket jag i första dagen, (har ju sett den förr)klättrade med viss möda upp i sängen och stöp som en grillad kotlett.