Detta är en av de små detaljer jag ser fram emot nästa vecka...

Skall jag nu ikläda mig en sådan där rymddräckt för att försöka skulptera om kaggen så skall den i alla fall fyllas med lite god mat den sista veckan. Detta mina damer och herrar är en delikat räkbakelse, serverad hos Bergmans Fisk uppe i Vilhelmina. Den föste jag i mig bixtsnabbt förra året och det skall fösas in en till i år med, på vägen hem mot Göteborg igen.

Räkbakelse av sällan skådat slag. Superb och minst 5 stjärnor!

Har traskat på dryga 8 km och fått ihop nästan 12.000 steg (det kanske blir en vända ner till Centrum i Angered tur och retur innan jag stannar benen för i kväll, vi får se. Jag skulle försöka gena på vägen upp till min andra fru och Stefan så jag valde att ta trapporn på vägen upp. 97 steg och när jag kom till hälften så insåg jag att jag bara en timme tidigare hade kört ett tungt benpass på dryga timmen ner på Life.
Nåväl jag trippade på som en pissnödig eleant och kom upp till slut och helt utpumpad smög jag in hos mina vänner, föll ner på en köksstol och fick kaffe och smörgås. Tack för detta mina vänner. Jag tog den längre vägen ner, struntade i trapoorna utan skaffade mig lite fler steg i stället.

Deppade en stund efter Chiles stolpskott vid straffläggningen för jag hade önskat att de hade vunnit och de uppkäftiga brassarna hade fått gå i landssorg. Tji fick jag men nu väntar jag med spänning på att Tysklands stridsvagnar, om bara förbundskapteten kommer ihåg vilka han har på bänken, kör över dem rejält.

Bägge mina kamrater, medresenärerna, är laddade till max och jag kanske också skall börja fundera på vad jag skall ha med mig. Datorn, kameran allt kablage, wiskey, kalsingar, strumpor och bra skor. Det glada humöret packar jag ner strax innan tåget skall avgå.
Tag nu hand om era fruar och gör dem på smällen. Det börjar vara ont om svenskar på vår jord.

pappa B

"Ett gott sätt är bättre än ett gott utseende"

Nu drar det ihop sig..igen!

Här står ett av loken som drar Inlandsbanans glada resenärer norrut.
Klockan 07.45 äntrar tre glada filurer tåget ner i Göteborg för transport upp till Mora där det stora äventyret börjar.
Inlandsbanan här kommer vi med sång och musik och laddad kamera och mikrofon. Nu skall jag återigen åka med denna fantastiska järnväg ända upp till Gällivare. Två av mina nära mediakamrater har jag med mig. De vet inte vad som väntar dem :)
Jag hoppas verkligen att du hänger med och följer med oss på äventyret. Förhoppningsvis så bloggas det minst en gång om dagen under förutsättning att wifi-kontakten finns. Lite skrap på min webbradio som finns på sidan skall det också bli om det vill sig väl. Och vet ni vad? Den MC-burne reporten Ronald E Erson kommer att hålla koll på oss under resans gång. Ni kan lyssna på honom på Partille Radio88 mellan 7-10 varje dag. Missa inte detta, go musik lirar han också...
pappa B

Från källaren till salongen...

...ibland händer det. Det säger man i reklamen för TRISS-lotter. Ibland händer det för mig med. Idag till exempel. Jag gör ju min sista månad nere i källaren hos Nordic Wellnes. Nästa månad tar jag rulltrappan upp från källare (nej fan, den går ju inte under dagtid då vi gamlingar gympar, bara på kvällarna) och flyttar min gamle kropp bort till salongen hos Life i Storås. Förvisso en längre promenad eller bilfärd, men vadå jag går ju på gym för att träna och då dör man ju inte av lite uppvärmning eller nedtrappning i form av 2 kilometer promenad, eller hur.

Tre riktiga ess i receptionen, en försvann som en avlöning när jag kom in (fattar inte varför men jag tror att det var hennes kille som drog) Kvar fanns, hör och häpna. En liten vassing från Vuollerim!!!! Det är ju nästan hemma och en lockig blondin från  "Lapp-Stockholm" Lyksele.

Förutom bastu, solarium och vettenmassage så ingår det glatt mottagande av tre mycket glada tjejer, två från "hemma" nästan. Kan det bli så mycket bättre?
Lilla Linda och Hanna nere i källaren är fortfarande mina små ullidullungar så ingen skugga får falla över dem.

Nu får grabbarna från Sions land inte lätt med en gubbe och två snyggingar från övre norrlands inland och fjälltrakter, jäklar i den.
Häftiga maskiner, stora omklädningsrum med bastu, fina solarium och frisk luft. Kan det bli så mycket bättre? Dessutom ligger det ett guldkort i fickan där allt ingår. Jag känner mig faktiskt lite lycklig idag!
pappa B

"Tygsta bördan på vägen är tom börs"

Känner att en förkylning är på G

Skallebang utan sprit är ett dåligt omen.

Vinterväder i Göteborg

Känner att det är en förkylning på G och nu gäller det att mota Olle i grind som de gamle sa när man var liten knodd en gång i tiden. Det blir C-vitainer, wirre och vitlök i en salig kompott. Då flyr både ovälkomna människor basilluskor och annat löst folk. Förhoppningsvis grejar jag detta så att jag är fit fore fight till helgen igen. Idag blir det således halv fart framåt och jag skippade dagens gympass bara för att vara på den säkra sidan. Tur att jag lade in ett extra pass i går i stället...

Hoppas nu att migrationsverket upptäcker att det finns plats för nya svenskar långt norr om Dalälven. Där uppe förfasar man sig över vår inställning här i söder och fattar inte hur vi kan ha den uppfattning vi har om invandringen. Jag lyckönskar alla mina bekanta där hemma i norr till att de i framtiden kommer att berikas med en helt ny kultur som öppnar upp för variationer på renköttet och hjortronsylten, att man i framtiden bör låsa både bilen och ytterdörren. Att den egna snöskotern, sparkstöttingen och skidorna inte längre är ens egna utan då och då försvinner i snöyran. Att det i framtiden inte enbart skjuts på tjädertuppar i skogen utan även på folk i grannhuset om saker och ting inte passar. Detta mina vänner kommer att ge er nya vyer, erfarenheter, upplevelser och en del problem. Men vadå? Problemen är ju till för att lösas och har ni riktigt tur så kommer det om några år att anlända ytterligare 70.000 nya norrlänningar till Boden, Gällivare, Jokkmokk, Kalix, Luleå och kanske även till Snesudden, vem vet.
Ha det så bra och klaga inte, det gör vi så bra här nere i söder
pappa B

Tack för klippet Marlene!

Här har ni beviset, vi Norrlänningar är unika! Nu vill man till och med har vårt blod. Men...jag håller med Marlene som menar på att folk kan ju flytta upp istället för att sjukvården skall tappa ur den lilla skara som bor kvar där uppe på allt deras blod..

Nu väntar 90 tuffa minuter nere på gymmet. 14,7 km är redan avklarade i hårt tempo (känns i de gamla skånkerna faktiskt, hård asfalt sliter) Ivan och jag gick upp till tappen i Björsared, käkade lunch och gick hem igen. En fin promenad där de långa spikraka raksräckorna sugen så in i bänken. En timme och 37 minuter tog själva promenaden.

Laddar upp ikväll för morgondagens Världscup premiärer och är det någon som tänker ringa mig så skit i detta för jag är helt klistrad vid TV:n. Ring i kväll eller på måndag istället.

Ha en fantastiskt skön afton l
Nu vinner Benny hela skiten i X-factory! Eller den lilla tjejen Aha eller vad det nu är hon heter....
pappa B

En bild med hög dignitet!

Den kom först som en liten bild på mitt mail. Min gamle barndomskamrat Bullis hade tagit den uppe i Ålloloukta, en sameby som ligger upp efter Stora Luleälv. Ett par vattenskidor av två brädor och med bindningar av ett par avklippta fastspikade stövlar. Jo jag tackar jag. Bara idén att ge sit ut på Luleälvens kalla vatten får en att tvedka, minst tre gånger. Nu undrar jag vem som tillverkat och ägt dem och om han eller hon verkligen har testat dem. Skall sänsa ut mina spioner och kontakta vännen Sven Rimpi som bor i byn. Mina farhågor lutar åt att det är hans grabb Jan-Ivar som är både ägare och konstruktör av laggarna. Kolla bara! Håll med om att konstruktionen inte går av för kattpiss. Men frågan är om man någon gång har testat dem i verkliga livet.
pappa B

Kiruna, världens största stad, förut!

Jag har för mig att Kiruna inte längre är världens största stad (till ytan) längre. Men skit samma för oss som var på nedgång till Göteborg passade stoppet hos min kusin Anna-Greta och hennes man Anders perfekt. När vår lånta Passat rullade in på Hjalma Lundbomsvägen så hade de nyss parkerat sin stora buss efter en resa till Finland. Anders, arbetsnarkoman sågade upp en brädhög medan vi lastade ur bilen.

Givetvis blev det kram och skratt och ett par wirrar innan pappa B kurade ihop sig i en god säng. Aningen mörkare här än uppe på Nordkap, smög jag lycklig in i drömmarnas värld.

Besök i gruvan klarades av och här visar vår guide Monica upp hur en borrkärna ser ut. Idag är man nere och bryter järnmalm på 1.400 meters djup, snacka om att inte ha klaustrofobi (stavas det så här?).
Åkte upp på Luossavara för att beskåda utsikten över stan och se på betongkonstruktionen som skulle blivit ett hotell? Av detta tror jag det bara blir den betongklump som finns där.
Kiruna station som snart är ett minne blott. Nja, de kanske kan flytta med sig kåken men det är tveksamt. Malmbanan håller på att dirigeras om och skall i framtiden gå bakom själva gruvområdet.
Raketskrot på Ess-Range, raketbasen fick besök av herrskapet från Göteborg via privat visning av Kent, gift med Cia, ja inte CIA i USA utan min kusins dotter.

4 härliga dagar i goda vänners lag, där vi tyvärr missade två av kusinerna, en låg för ankar i lunginflmmation och den andra var ute med gubben i sin sommarstuga. Men jag kanske ser dem nästa gång jag hamnar i Kiruna om en 10-15 år.
Hemresan, 20 timmar i sittvagn gick otroligt bra och även om detta varit en mycket aktiv och intressant upplevelse för hela familjen, förhoppningsvis med minnen för livet hos våra små troll så kändes det ändå gott att återse Centralen i Göteborg. Som ordspråket säger; -Borta bra, men hemma bäst! Här slutar årets semester och nu väntar nya äventyr på jobbet. Blir väl någon Tysklandstur som jag kan bladdra om längre fram. Vi får väl se, som han som klippte av sig ögonbrynen sa.
Har nu klivit upp på vågen, 90,4 kilo, magmåttet fortfarande 100. Gången har ökats igen, benlyft och magrullaren arbetar för högtryck och nu är första målet väldigt nära. Jobbigast blir de 10 cm runt kaggen, men skam den som ger sig. Vikten är snart i mål och nu återstår självplågar jobbet med att byta ut fettet mot en tvättbräda runt livet.
Idag är hela styrkan på Liseberg med sina kusiner från Jerusalem och pappa B kan i lgn och ro ägna sig åt vila. Kanske vi hörs under kvällen. Kram på er hela surven, nu tar jag mig en kopp kaffe och en god bulle.
pappa B

Sverige närmar sig oroväckande fort...

Att gå och lägga sig med en sådan här bild utanför täldöppningen är banne mig inte fy skam. Sov knaggligt den här natten och var tvungen att smyga upp halv fem för att "skaka hand med en god vän" och sedan var det omöjligt att sova. Låg och snurrade som en wobbler i sovsäcken och detta resulterade ju i att snart var hela gänget på fötter. Snabb frukost, ner med huset (tältet) i sin påse. Tryckte in allt i Passaten och rullade mot den svenska gränsen.
Svängde in och tittade på monumentet från andra världskriget som fanns i Gratangen och rullade sedan iväg mot Narvik. Gjorde ett mycket kort stopp i staden. Stannade till vid några några andra monument då "Skogarnas Konung" verkligen är intresserad av vår historia, både förr och i nutid.
Här gjorde tyskarna sin svåraste förlust och flera svenskar fanns på plats för att bistå våra grannar, så även trollens farfar som låg posterad vid gränsen i Vassijaure i nästan 2 år. Vi gled in i Sverige via Riksgränsen strax före 16.00. Här började regnet, men vadå? Den vackra Lapporten hälsade oss välkommen hem till gamla svedala igen och man var bara tvungen att gå ut och ta en bild. Några telefonsamtal från de högsta höjderna (3:s reklamkampanjer är missledande och skall genast anmälas vid hermkomsten, otillbördig marknadsföring kallas det då man utger sig för att vara bäst och så slutar deras system att fungera 100 meter norr om Uppsala)till kusinen i Kiruna resluterade i att vi körde in till världens fd. största stad med glatt humör och vissheten om att få kura ihop sig i en vanlig säng igen.
pappa B

Dags att hitta mat och plats för natten...

Avstånden är inte speciellt långa, kilometermässigt, vägarna bra, men det blir ingen hög medelhastighet i alla fall. Sakta men säkert återser vi en del platser igen och lika uppmärksammade blir de från trollen i baksätet. Eftersom vi såg den störtande Lancastern uppe på en myr utanför Porjus så tyckte vi att det skulle passa bra att kika in på Tirpitz muséet som plötsligt dök upp framför oss. Vi såg det på vägen upp redan och bestämde oss för att stanna till på hemvägen. Vi svängde av och in på en liten grusväg. Kom fram och såg att muséet skulle stänga klockan 18.00. Vi hade fem minuter på oss vilket skulle räcka tyckte "Prinsessan" som inte alls visade något intresse för tyska krigsfartyg. Ut på trappan kom en yngre man och förkunnade att han just stängt för dagen, flinade och slog igen dörren. -Skitgubbe, sa "Skogarnas Konung" och jag höll med, klockan var inte 18.00. -Vilken knäppskalle, nu förlorade han ju flera hundra kronor, sa "Prinsessan". -Han var nog bara anställd, och längtade hem, sa kvinnan. Diplomaten i gänget.
Nåväl, det blev två ordentliga tummar ner för det här stället och jag passade i alla fall på att ta en bild från viken där jättefartyget höll sig gömd tills de engelska flygarna hittade den. Fikapaus stundade och vi stannade vid en rastplats där tre lappkåtor var uppställda och tre sametanter iklädda sina vackra koltar och Nike gympaskor sålde torrkött, renhorn och renskinn. Vi bullade upp och "brummarna" satte fart på "Prinsessan" Vi köpte två påsar med torkat kött och dukade upp en bit från deras "supermarket". Goda wienerbröd till far och mor och varsin morrot till barnen? Nej då, vi hade bullar till hela gänget givetvis. Ju närmare Sverige vi kom ju syndigare verkade rasterna bli och jag såg för mitt innre hur visaren på vågen där hemma skulle fara till väders vid hemkomsten. Pulverkaffet smakade förträffligt och de "syndiga" läckerheterna likaså. Vi satt en dryg halvtimme och tittade på kommersen som försigick en bit från vårt bord. Renhudar, mössor av renskinn (som kommer att lukta skunk efter första regnskuren) renhorn av olika storlekar spändes fast på husbilar och husvagnar. Vi packade ihop vår lilla servering och rullade vidare. Delmålet denna dag var att komma fram till Tromsö och ett besök på ishavs katedralen. Sedan skulle vi hitta en fin campingplats för natten. I god tid svängde vi av i rondellen och gled in på en P-plats bakom det berömda templet. På andra sidan den långa bron in till centrum låg ett av Hurtigrutens vackra fartyg vid kaj, MS Nordkapp var på väg norrut och efter vårt kyrkobesök hade skutan redan lämnat kajen. Katedralens vita spetsar reser sig stolt mot sommarhimlen och även om den inte är då stor och pampig så ger den i alla fall ett starkt intryck där den står på kullen vid infarten till staden. Kvinnan och trollen passade på att ta en stilla paus i en av bänkraderna medan jag smög upp på läktaren för att få en bättre bild.
Orgeln inne i katedralen är ett konstverk i sig själv och det hade varit mäktigt att få höra hur den lät. Vi tackade för oss och smög vidare ner mot Narvik. Bestämde oss för att den här natten skulle vi genomföra i tält. Körde 10 mil då vi plötsligt hittade en verkligt fin plats med både hytter, husvagnar och en verkligt fin plats för vårt lilla tält, "Abisko". Vi checkade in och packade ur Passaten.
Tältet hade aldrig varit utanför sin påse sedan vi inhandlat det på Rusta i Partille. Nu skulle det sättas upp och tärd av minnen från tidigare tältuppsättninghar så var bilden i det närmaste kaotisk. Saknade pinnar, för få pinnar att slå ner i marken, hål i tältduken och allt annat som händer vid uppsättande av tält. Det tog kvinnan och mig 10 minuter så stod det där. Majestätiskt, blått mot de vita fjälltopparna. Stort var det dessutom och vi hade plötsligt en egen boning!!!! Här skulle vi sova gott och vi dukade upp för middag på ett långbord av timmer nära vattnet. "Prinsessan" lekte jage med sig själv och pappa B fjuttade igång stormköket. Snart puttrade potatisen och de norska köttkakorna i sina grytor och livet lekte. Svepte den sista ölen och kände att dagens körning började ta ut sin rätt. Innan det var dags att krypa ner i sovsäcken smög vi ner till havet för att försöka lura någon liten torsk. Men...det blev vi som blev lurade. Snacka i alla fall inte om dålig fiskemiljö. Vackert så det gjorde ont. Somnade med ett leende på läpparna och "Skogarnas Konungs" ena ben över återstoden av magen...
pappa B

Detta är länken ni skall klicka på och rösta. Tack!

http://svenskaspel.se/p4.aspx?pageid=823&image_id=5178 Har nämligen lagt ut en bild på "Skogarnas Konung" med sin första gädda och är med i Svenska Spels fototävling.
Nordkap en plats som alla borde besöka! Förra gången vi var här uppe, var för 17 år sedan. Då låg dimman så tät att vi knappt såg varandra. Midnattsolen orkade inte skina igenom grädden och vi for slokörade hem igen alla de hundratals mil vi knegat oss upp på toppen i vår då fyrkantiga Nissar Prarie med hund och skaplig packning. Men....den här resan skulle bli annorlunda. Efter kort sömn i vår lilla stuga så valde vi att ta en tur ner till Honningsvåg för att se hur den lilla byen fungerade. Vi skulle passa på att proviantera på REMA 1000 som vi tyckte fungerade bra och hade det vi behövde. Här klättrar husen upp efter fjällbnranten och det råder full fart på huvudgatan. Mesta delen av folket är givetvis turister från hela världen. Inte många svenskar träffade vi på men otaliga mängder av tyskar, holländare, danskar och australienare.
Vad monumentet representerar fick vi aldrig klart för oss men det stod där i centrum och blänkte i sommarsolen. Sköt några bilder både till familjehistorien och till mitt bildarkiv (kan vara bra att ha) och sedan återvände vi hem till vår lilla stuga igen. "Skogarnas Konung" och jag hade planerat att blöta lite krok före middagen. Gjorde iordning våra fiskegrejer och gav oss iväg ner till fjorden som dessvärre just hamnat i ebb så vattennivån var inte den bästa. Men...skam den som ger sig. Kollade vid några Robuar som verkade folktomma och klev ut på en av deras bryggor för att överhuvudtaget komma i närheten av vatten. "Skogarnas Konung" hade en fin fisk simmandes efter sitt drag redan vid första kastet, men den var kräsen och försvann ner i djupet. Själv fick jag hugg direkt och plockade upp en liten sej, som kämpade väl. Några kast och dragbyte och sen small det igen. Spöet gick i en båge ner mot vattnet och "Skogarnas Konung" höll andan. -Pappa spöt går av ropade han förfärat. -Nej då bara lugn, svarade jag och såg fisken, en fin torsk som kämpade som bara den. Nu är det så att torsken har lika dålig kondition som pappa B så den gav snart upp och jag kunde bogsera in den ovanpå den matta av tång som lågvattnet hade lagt ut. "Skogarnas Konung" höll i spöet medan jag sprang ner och runt bryggan för att kroka loss fisken. Snabbt som en vessla plockade den lille rackaren upp kameran och ropade på mig. Pang! Där satt bildbeviset.
Snyggt jobbat min son. Runt 2 kilo inklusive det stora huvudet så blev det en fin middag när vi återvände till stugan. Den lilla sejen kastade vi ut till måsarna som satt bakom vår rygg och bara väntade. Slurp! Sejen var ett minne blott.
Vi packade ihop lite kamerautrustning, kaffepulver och en thermos med varmt vatten. Två petflaskor mod. mindre med saft till trollen. Sen gav vi oss iväg från den lilla gröna och mysiga stugan på Skipsfjords Camping. Ni ser den på bilden, märkt med en röd prick.
-Oh my God!! "Prinsessan" tjuter av glädje när renhjorden passerar framför Passaten på väg upp mot klippan. Slänger mig ut genom sidorutan och skjuter några skott. Vilket fint minne för den lilla busen. Bilden skall hon hänga upp på väggen när jag hunnit skriva ut den. Vädret var ännu bättre den här dagen och mer turister vallfärdade upp för att få se ett makalöst scenario förevigat framför sina ögon. Det gällde även truppen från Angered. Det var fortfarande tidigt när vi körde igenom porten och parkerade mellan några danska minibussar. Passade på att fånga in en liten italienare som förevigade oss vid den majestätiska jordgloben högst upp på klippan. Vi hade beviset fixat. Sedan tog vi en vända och inhandlade lite souvenirer inne i shopen och dukade upp det medhavda fikat.
Att spendera några timmar uppe på klippan är ingen konst. Kvinnan och "Prinsessan" gick och såg på det bildspel som visas inne i biosalongen och "Skogarnas Konung" och jag gick och såg över vårt stenröse. Till slut dök solen upp och gjorde sig beredd att smyga sig ner mot horisonten. En andaktsfull tystnad kunde förnimmas och ännu vackrare än gårdagens skådespel blev det den här natten.
Vi sa farväl till klippan och gav oss iväg ner för berget, lyckliga (kvinnans leende satt kvar i två dagar) och kröp ner i våra sovsäckar. I morgon skulle hemresan påbörjas och klättrtringen ner mot Göteborg var ett faktum. Naturligtvis blev det "tummen upp" för dagarna uppe på Nordkap och Mageröya. Stugan, liten men fin, trevlig personal på campingen, färsk torsk till middag, ja vad mer kan man begära. Dessutom sköter sig trollen nästan exemplariskt och bara detta gör ju semesterna extra trevlig.
pappa B

Klättringen upp mot Honningsvåg imponerar på hela gänget..

Efter en stillsam natt i en liten men fin stuga, strax utanför Alta med vidhängande fiske utan resultat så var det dags att klättra vidare upp mot Mageröya och den väntande Nordkapsklippan. Spända av förväntningar packade vi in i Passaten och gav oss iväg. Lite studsmattehopp han trollen med innan pappa B signalerade för avfärd. Vädret var halvskapligt och det småregnade och temperaturen låg på +8 grader. med andra ord så hade inte det riktiga tältvädret uppenbarat sig ännu, så det blev kraftiga hugg i reskassan vid varje stughyrning.
Avståndsmässigt är det inte så långt, men vägarna slingrar sig runt fjordar som aldrig verkar ta slut. När man klarat av en och tror att det skall komma en raksträcka så dyker det upp en annan och ibland med så tvära kurvor att man nästan ser sig själv i röven. Trollen jublade och var helt hänförda över utsikten med snöklädda fjäll som stupade rakt ner i fjordarnas turkosa vatten (kommer från glasciärer, därav den vackra färgen). Stannade på en vacker rastplats och fick fart på Trangiaköket. Nudlar och köttfärssås på burk blev dagens lunch och det smaskades och åts så det stod härliga till. Inte så mycket mygg men däremot "brummare" som höll "Prinsessan" igång i stort sett hela dagen. Hennes "brummare" var namnet på de bromsar, stora flugor som sätter sig, biter som bara fan och sedan flyger sin kos. Som lillgrabb nöp vi fast den och körde ett smalt grässtrå i röven på dem och släppte sedan iväg dem. De for ivär, rakt upp mot skyn som en raket.
Lyckades inte ta fast någon och göra om ungdomens synder. Förmodligen har snabbheten hos mig försämrats märkbart, eller så har bromsen blivit fegare, och lyfter snabbare. Några rejäla bett fick jag i alla fall. De övriga klarade sig utan och "Skogarnas Konung" verkade vara helt immun mot både dem och myggen. Blev inte biten en enda gång. Dags för kaffepaus med ett förvånadsvärt gott pulverkaffe -Euro Shoppers instant för 22.50 på ICA- kan verkligen rekomenderas före de betydligt dyrare varianter som finns i butikshyllorna. Det var inte svårt att hitta vackra rastplatser och snart satt vi samlade vid vägkanten och njöt i fulla drag. Både av kaffe, supergoda bullar och en hänförande utsikt. Självutlösaren fick pappa B att göra några tjurrusningar vilket givetvis var bra för konditionen. Och till enorm glädje för övriga gänget. Här sitter vi i alla fall alla fyra och myser. Plötsligt stannade en bil med husvagn till och en mycket trevlig och glad norrman med fru dök upp. Vi, eller rättare sagt jag berättade om vårt äventyr och han frågade om vi skulle fiska på vägen upp. Det skulle vi givetvis och vips så tog han med oss till sin bil och plockade fram en maskburk, fyllde den med sprattlande daggmaskar och gav den till "Skogarnas Konung". -Pappa, kan du förstå att alla här uppe i norr är så snälla, sa han när vi tackat för mask och burk och bytt adresser. Olav Myhr hette den snälle norrmannen och vi sänder honom en tacksamhetens tanke över den fina daggmasken. Dock uppskattade inte fiskarna den lika mycket som vi, men bara handlingen av Olav var ett minne för livet hos de små trollen...
Timmarna rullar fort när man har roligt och så gjorde det även för oss. Klättringen mot Mageröya fortsatte och jublet blev stort när vi kom upp på Gildetun. -Kolla skrek "Prinsessan" snö mitt i sommaren. Jag stannade Passaten och de dök upp för fjällsluttningen och på huvuet i snödrivan.
Utsikten där uppe är enorm. Kvinnan som inte är speciellt angelägen att klättra ut på klippkanterna där marken försvinner under fötterna tog det lite lugnare men jag fick min bild på alla tre i alla fall. Håll med om att det är en mäktig syn som breder ut sig nedanför oss? Vi smög oss sakta men säkert vidare mot det hägrande målet. Kom till slut fram till Europas nordligaste stad Honningsvåg? Eller det kanske är Hammerfest? Skit samma, vi gled in på en bredsida till staden eller byen som klamrade sig fast utefter fjällsidan med det turkosa vattnet liggandes som en spegel under sig. Vackert så det skriker och vi fortsatte den sista korta sträckan mot vår förbeställa stuga i Skipsfjorden.
pappa B

Hemma igen i asfaltdjungeln....

Efter 20 timmar skakandes på tåg anlände pappa B och hans commandotrupp till Göteborg C i går. Fast beslutna att återigen ha Lappland med bland semesterplaneringen i framtiden. (Har tydligen fått segare ungar än jag anat) Försedd med en präktig ögoninflammation i mitt högeröga (skall försöka åtgärdas under dagen) så sitter jag nu vid ett fungerande tagentbord och en dator som också verkar ha fått en behövlig vila från pappa B:s vilda behandling.
Skall under de kommande dagarna försöka återge alla våra äventyr i text och bild och jag hoppas att ni mina vänner står ut med detta. Skulle ni tycka att det blir för tradigt så skrik till.
3-pinnen var ingen hit då man passerat hälsinglands gräns. Fungerade stötvis i Gällivare men var totaldöd i Kiruna och övriga delar av norr. Borde haft sådan rutin att jag valt Telia istället, deras nät är det enda som funkar perfekt norr om Uppsala, punkt och slut. Resten är skit!
Nåväl, vi har lämnat Lannavara och drar oss så sakta norrut mot Finland och Kilpisjärvi där Treriksröset står på programmet. Första stoppet blir vid gränsen uppe i Karesuando, där vi inhandlar rökt Falukorv, burkmat och tre paket palt med fläsk. Glass till trollen och så vidare över bron och in i Finland. På vägen genom norra Sverige och upp till Nordkap och hem igen har vi besökt de flesta utedass som vägverken i de olika länderna utposterat. "Prinsessans" otroliga förmåga att bli pinknödig titt som tätt har gjort resan ganska ryckig. Men vadå, måste man pinka så måste man. Även en del småväxta buskar har fått besök under vägen. "Skogarnas Konung" och jag har det ju betydligt lättare då det gäller den saken. Bara å häng ut! Långa raksträckor med en herrans massa vägarbeten gör att snitthastigheten på den pigge Passaten blir låg. Framme i Kilpisjärvi hyr vi stuga för 800 Skr och packar in sovsäckar och en del elektronik som skall hålla trollen på mattan. Vi har tur, får en mycket fin stuga som nu efter framkomsten vann segern i "bästa stuga" utmaningen.
Både läget och inredning segrade före stugan uppe på Mageröya och stugan i Lannavara kom trea. Båten över till stigen som leder upp till Treriksröset skulle gå om en dryg halvtimme så vi förbereder oss för det efterlängtande besöket, passade på att få oss en behövlig paltmiddag.
Malla heter plåtfarkosten som med en liten sameskeppare tuffar igång på spegelblank sjö över till udden där röset är placerat. Man kan även promenera, sträckan är 11 km enkel väg och med Rallarmarschen i färskt minne väljer vi båten. Överfarten tog drygt 20 minuter och en trupp med glada turister äntrade bryggan och stigen mot platsen där de tre nordiska länderna sammanstrålar till en punkt. Några utklädda "skogsmän" iförda camoflagekläder från Överskottsbolaget, med präktiga kängor på fötterna och grymma tatueringar på överarmarna drog iväg i bästa fjälljägartempo före oss andra mer normalt utrustade turister. Spåret efter mindre erfarenhet av skog och fjäll vittnade den nyinköpta Morakniv med blått plastskaft som hängde i ett jeansbälte vid "halvmilitärernas" sida. En sån kniv har den sanne skogsmannen nedstoppad i ryggsäcken!
Promenaden upp till röset var på 3 kilometer efter en väl upptrampad stig, betydligt bredare än den var då jag promenerade hit i mitten av 60-talet. Här kunde man gå i promenadskor och kostym om man så önskat. Ungefär på halva sträckan satt militärpojkarna på huk och hämtade krafter, stoppade i sig druvsocker i bit och var rödare i fejjan än på de solbrända överarmarna. "Prinsessan" svansade lätt förbi dem och ryckte på axlarna,
-De där hade inte mycket till kondition, pappa, var hennes enda kommentar.

Informationen om vad och hur detta med samlingspunkten för de tre länderna fungerade och övrig information saknades helt vilket är synd då det inte finns så mycket att läsa om då det gäller platsen ifråga. Som det sig bör så har även folket med sprayburkar och spritpennor även tagit sig hit upp och det syntes spår efter dem på några ställen. Tummen ner till turistporganisationerna i samtliga tre länder blir det här. -Var det ingenting mer än det här sa "Skogarnas Konung" aningen besviken över avsaknaden av information.
Här sitter i alla fall gänget samlat, en överviktig tyska tog bilden och detta bugar pappa B för. Rallarmarsch-hattarna har numera blivit min och "Skogarnas Konungs" fiskarhattar.(De är prydda av en gädd- och en abborrepins samt av moderna påsytt läderband från Nordkap) Stannade kvar vid röset i 20 minuter och började sedan vandringen tillbaka mot den väntande Malla, plåtfarkosten och dess skeppare. En lika vacker tur tillbaka till stugan i Kilpisjärvi och snart så sov hela kvartetten sött i sina sovsäckar och drömde om miljonvinster på Lotto och andra spelformer, långt borta från marodörerna i Angereds Centrum. Innan vi knoppade in så bestämde vi oss för att skippa Kautokeino, blev en lite för stor omväg och intresset för att besöka silversmederna där var så där lagomt varmt hos oss alla fyra. Morgondagen skulle ta oss upp till Alta innan vi tog den sista klättringen upp till Mageröya och Nordkapsklippan. Trollen somnade sött i varsin underslaf och pappa B fick via gymnastiska språng ta sig upp till överslafen. Kvinnan, ung som hon är klev lekande lätt upp i sin. Viktminskningen fungerar bra och trots att stegräknaren inte visar några positiva siffror så verkar vikten hålla sig konstant på 91 kg. Spännande att se vad vågen visar vid hemkomsten.
pappa B