"Skogarnas Konung" är lite orolig.

Vi har ett mycket nära förhållande min lilla grabb och jag. Han hänger med mig då förutsättningar finns, vi pratar mycket med varandra om ALLT som rör sig i en liten 11-årig killes hjärna och likaså i en ålderstigen pappas hjärna. Vi spelar data tillsammans och vi fiskar ihop. Långa skogspromenader där vi löser de flesta världsproblem gör att vi är väldigt nära varandra. Naturligtvis känner både kvinnan och "Prinsessan" av detta och vi försöker så gott vi kan att ta med dem i våran "klan" så att de inte på något vis skall känna sig utanför. Men det är inte så lätt alla gånger. Givetvis har de lika stor plats i våra hjärtan, fattas annat.

Nu ikväll när jag höll på att plocka fram lite skjortor och T-shirt så kom det jag befarat. -Jag vill inte att du skall resa bort, sa han där han låg och kikade på mig från sin våningssäng. -Jag kommer ju tillbaka om några dagar gubben min, sa jag. -Lova att du åker raka vägen hem så fort jobbet är slut fortsatte han.

-Vi kan ju teleporta oss i tankarna och ha kontakt i alla fall, och så skall jag SMS:a efter varje slottsbesök sa jag. Han somnade, fast det tog ganska lång tid. Lysnade på en talbok, Narnia del 4, då brukar John Blund komma smygande.

Badbusarna för ett par år sedan leker i havet vid Olofsbo. Här har vi en liten ventil där man kan andas ut och hämta både ny luft och ny inspiration.Nu smyger även pappa B över till sänghalmen, en ny spännande dag väntar. Sov så gott hela riket.