I Bodö klev jazzen ombord...

Fast förankrade vid kajen i Bodö låg vi och såg några av jazzens "stora lirare" kliva ombord med dunder och brak. Nu skulle det bli åka av inne i salongerna, den saken var klar. Och det blev det också. Bästa pianisten Dr. Bekken, en yngre modell av Povel Ramel/Charlie Norman med flinka fingrar och skaplig pipa, lirade piano så att gardinerna svajade och kristallen sprack. Bästa musiken bjöd Peter Lind and the Cabaret band på och den skarpaste pipan stod jazzsångerskan, Inge Stangvik för. Skipskompaniet förde mest oljud och när de vispade igång så passade jag på att klämma en stor stark två våningar upp. För de som gillade modern jazz måste detta ha varit rena julafton. En hårding på mässing var saxofonisten i Skipskompaniet. Hur karlen kunde ha så gott om luft har jag svårt att fatta. En dominant herre både med och utan mässingpipa i munnen. Den trygge, rolige och helt fantastiska Peter Lind med årets fulaste glasögon och illröd propeller under strupen bjöd på en av de bättre musikupplevelser jag varit med om. Här svängde det så att till och med häcken och benen på denne ålderstigne, tondöve norrlänning började gunga. Deras tre program om Louis Armstrong rev ner applådåskor över den vackra Helgelandskusten. Här fanns både skickliga musiker, goda sångare och en djävla stor portion humor med. Med liten brun judekalott på huvudet och en brun blixtlås-sweet, släntrade han in. Med ett stort ölglas i handen, som han parkerade på flygellocket kom han då. Dr. Bekken! Han kliade flygeln så jag trodde att den skulle börja skratta. Detta var verkligen Doktor Jazz. Som en Pippi Långstrump, med oflätat hår kom hon smygandes in på scenen, Inge Stangvik. Tillsammans med Skipskompaniet gav hon järnet och hennes sista framträdande innan vi lade till i Bergen, 45 minuter under temat Love you madly var hon väldigt stark. En bräcklig artist med en röst som skar ända ner i hjärtat samtidigt som den var så mjuk och späd. Ibland tror jag att den ropade på hjälp...
Vi gled sakta och tryggt vidare ner mot Polcirkeln som vi skulle passera sittandes i en av bubbelpoolarna på akterdäck. Vinden friskade i en aning och en del av oss ombord lät solbrännan förvandlas till en mer mossgrön färg. Men....läget under kontroll för de flesta.
Orange rader av höstklädda fjällbjörkar klamrade sig fast uppefter bergsväggarna. Hur vackert som helst och detta är bilder man för evigt lagt in på den lilla plats som finns kvar i hårddisken uppe i knoppen. Som tur var kan jag ju spara den till eftervärlden på en annan hårddisk.
Kamraterna var snälla och berättade väldigt många trevliga minnen och episoder vilket förhöjde stämningen ytterligare. Kaptens middag och besök på bryggan väntar, liksom polcirkelpasserande sittandes i bubbelpool.
Vi synes måhända längre fram denna onsdag.
pappa B