Hemma igen i asfaltdjungeln....

Efter 20 timmar skakandes på tåg anlände pappa B och hans commandotrupp till Göteborg C i går. Fast beslutna att återigen ha Lappland med bland semesterplaneringen i framtiden. (Har tydligen fått segare ungar än jag anat) Försedd med en präktig ögoninflammation i mitt högeröga (skall försöka åtgärdas under dagen) så sitter jag nu vid ett fungerande tagentbord och en dator som också verkar ha fått en behövlig vila från pappa B:s vilda behandling.
Skall under de kommande dagarna försöka återge alla våra äventyr i text och bild och jag hoppas att ni mina vänner står ut med detta. Skulle ni tycka att det blir för tradigt så skrik till.
3-pinnen var ingen hit då man passerat hälsinglands gräns. Fungerade stötvis i Gällivare men var totaldöd i Kiruna och övriga delar av norr. Borde haft sådan rutin att jag valt Telia istället, deras nät är det enda som funkar perfekt norr om Uppsala, punkt och slut. Resten är skit!
Nåväl, vi har lämnat Lannavara och drar oss så sakta norrut mot Finland och Kilpisjärvi där Treriksröset står på programmet. Första stoppet blir vid gränsen uppe i Karesuando, där vi inhandlar rökt Falukorv, burkmat och tre paket palt med fläsk. Glass till trollen och så vidare över bron och in i Finland. På vägen genom norra Sverige och upp till Nordkap och hem igen har vi besökt de flesta utedass som vägverken i de olika länderna utposterat. "Prinsessans" otroliga förmåga att bli pinknödig titt som tätt har gjort resan ganska ryckig. Men vadå, måste man pinka så måste man. Även en del småväxta buskar har fått besök under vägen. "Skogarnas Konung" och jag har det ju betydligt lättare då det gäller den saken. Bara å häng ut! Långa raksträckor med en herrans massa vägarbeten gör att snitthastigheten på den pigge Passaten blir låg. Framme i Kilpisjärvi hyr vi stuga för 800 Skr och packar in sovsäckar och en del elektronik som skall hålla trollen på mattan. Vi har tur, får en mycket fin stuga som nu efter framkomsten vann segern i "bästa stuga" utmaningen.
Både läget och inredning segrade före stugan uppe på Mageröya och stugan i Lannavara kom trea. Båten över till stigen som leder upp till Treriksröset skulle gå om en dryg halvtimme så vi förbereder oss för det efterlängtande besöket, passade på att få oss en behövlig paltmiddag.
Malla heter plåtfarkosten som med en liten sameskeppare tuffar igång på spegelblank sjö över till udden där röset är placerat. Man kan även promenera, sträckan är 11 km enkel väg och med Rallarmarschen i färskt minne väljer vi båten. Överfarten tog drygt 20 minuter och en trupp med glada turister äntrade bryggan och stigen mot platsen där de tre nordiska länderna sammanstrålar till en punkt. Några utklädda "skogsmän" iförda camoflagekläder från Överskottsbolaget, med präktiga kängor på fötterna och grymma tatueringar på överarmarna drog iväg i bästa fjälljägartempo före oss andra mer normalt utrustade turister. Spåret efter mindre erfarenhet av skog och fjäll vittnade den nyinköpta Morakniv med blått plastskaft som hängde i ett jeansbälte vid "halvmilitärernas" sida. En sån kniv har den sanne skogsmannen nedstoppad i ryggsäcken!
Promenaden upp till röset var på 3 kilometer efter en väl upptrampad stig, betydligt bredare än den var då jag promenerade hit i mitten av 60-talet. Här kunde man gå i promenadskor och kostym om man så önskat. Ungefär på halva sträckan satt militärpojkarna på huk och hämtade krafter, stoppade i sig druvsocker i bit och var rödare i fejjan än på de solbrända överarmarna. "Prinsessan" svansade lätt förbi dem och ryckte på axlarna,
-De där hade inte mycket till kondition, pappa, var hennes enda kommentar.

Informationen om vad och hur detta med samlingspunkten för de tre länderna fungerade och övrig information saknades helt vilket är synd då det inte finns så mycket att läsa om då det gäller platsen ifråga. Som det sig bör så har även folket med sprayburkar och spritpennor även tagit sig hit upp och det syntes spår efter dem på några ställen. Tummen ner till turistporganisationerna i samtliga tre länder blir det här. -Var det ingenting mer än det här sa "Skogarnas Konung" aningen besviken över avsaknaden av information.
Här sitter i alla fall gänget samlat, en överviktig tyska tog bilden och detta bugar pappa B för. Rallarmarsch-hattarna har numera blivit min och "Skogarnas Konungs" fiskarhattar.(De är prydda av en gädd- och en abborrepins samt av moderna påsytt läderband från Nordkap) Stannade kvar vid röset i 20 minuter och började sedan vandringen tillbaka mot den väntande Malla, plåtfarkosten och dess skeppare. En lika vacker tur tillbaka till stugan i Kilpisjärvi och snart så sov hela kvartetten sött i sina sovsäckar och drömde om miljonvinster på Lotto och andra spelformer, långt borta från marodörerna i Angereds Centrum. Innan vi knoppade in så bestämde vi oss för att skippa Kautokeino, blev en lite för stor omväg och intresset för att besöka silversmederna där var så där lagomt varmt hos oss alla fyra. Morgondagen skulle ta oss upp till Alta innan vi tog den sista klättringen upp till Mageröya och Nordkapsklippan. Trollen somnade sött i varsin underslaf och pappa B fick via gymnastiska språng ta sig upp till överslafen. Kvinnan, ung som hon är klev lekande lätt upp i sin. Viktminskningen fungerar bra och trots att stegräknaren inte visar några positiva siffror så verkar vikten hålla sig konstant på 91 kg. Spännande att se vad vågen visar vid hemkomsten.
pappa B