Idag så trillade ett nytt land in, Cote D´Ivoire? Liknade faktiskt Irlands flagga en aning, måste undersöka detta lite närmare. "Skogarnas Konung" och kvinnan är hos tandis och "Prinsessan" har knatat iväg till sin skola. De är duktiga, tar sig dit för egen maskin (bussen ibland, när benen känns extra sega). Själv skulle jag vara extra nyttig men upptäckte ganska snabbt att det inte fanns tillräckligt med ingredienser för detta i herrskapets kyl/frys. Nåväl det blev en smoothie på päron, frysta jordgubbar vaniljyoughurt och laktosmjölk (den riktiga var slut) Slängde i en näve All Bran (hundmat)för fibrernas skull. En kopp te och en skinkmacka med fransk senap på, utgjorde dagens startskott. Vi får väl se hur länge detta håller. Vågens visare verkar ha fastnat på 90 prick. Testade även en officiell sådan på gymmet, men den visade exakt likadana siffror. Nu krävs det banne mig friska tag för att passera 90-strecket. Men jag ger mig inte.
Här har ni Don OJohan i egen hör person. Tuff till tusen rånar jag numera gamla tanter, blinda gubbar och sätter pizzerior i brand. Stiger i nivå alltefter det att jag blir mer och mer våldsam. Passar utmärkt på en gubbe som mig, som retar sig så förbannat på det slappa samhälle vi lever i...
"Skogarnas Konung", "Prinessan" och pappa B åkte ner till Ullared i går eftermiddag. Vi agerade statister till den nya såpan "Ullared" som skall sändas i höst. Hur roligt som helst och ett proffsigt team, med William i spetsen och fiskeintresserad fotograf och ljudkosntnär från Göteborg gjorde det hela riktigt roligt. Givetvis fick vi se på Diggilo med alla artisterna live, vilket uppskattades enormt av juniorerna, och mig med. Sen handlade vi lite på förmiddagen idag och sa farväl till grabbarna från Strix. 
Skitmycket folk både på showen och i Ullared (som vanligt inne på GK:s) men det hela gick väldigt bra och jag tror att teamet från Strix var nöjda med oss också. Vi får väl se hur många sekunder vi fladdrar förbi i TV-rutan.
Vi har även fixat en styvpappa till vår stora mal, Elvis. Han har flyttat hem till Hans-Åke och Lena uppe i Olofstorp. Där får han fler kompisar i sin egen dimension och ett jätte akvarium att simma i. Känns mycket bra både för oss och jag hoppas även för fisken. Nu väntar sängen. Natti alla vänner.
Tranemo Sportfiske Klubb i all ära men känslan av Fiskecamp den kan man inte hitta här. Visst, det finns tre sjöar, A, B och C. I A finns det ingen ädelfisk, där kostar det 30 kronor att fiska mellan 05.00 - 23.00 och man får plocka upp hur mycket man vill. I sjön B får man fiska med fluga och spinn och det kostar 140 kronor för 3 fiskar plus samma tid. I sjö C får man bara fiska med fluga tre fiskar samma tid och pris. Det finns fin fisk i sjöarna men ordningen och redan är det sämre med. Förvisso var det stilla när "Skogarnas Konung" och pappa B smög ner till fiskekortsautomaten och löste ett kort till B-sjön klockan 05.00 idag..
I sjön var det bättre liv. Stora inplanterade regnbågar gick högt upp efter flugorna på vattenytan och bara det gjorde ju att det slet lite extra i fiskearmen. Men det var allt. Något hem i stekpannan eller frysen blev det inte. Givetvis beror inte detta på Fiskecampen utan på oss.
Vi tog paus och fixade till lite köttsoppa strax före 09.00. Efter detta valde vi att pröva sjön A. Löste ett nytt kort (31 kronor)och gick ner på cementbryggan. Plötsligt när vi stod där och kastade så kom fyra tonårskillar och en vuxen (förmodligen en av killarnas pappor) De rusade i vattnet utan att ta någon hänsyn till att vi fiskade. -Får ni nån fisk frågade pappa? -Idiot svarade jag. Vi flyttade därifrån givetvis och testade några andra platser. Packade ihop tältet och gick tillbaka till sjön B. Det fanns lediga bryggor men en av de två som låg nära öppet vatten utan en massa vass där hade en familj dukat upp picknick och satt i godan ro och åt. Sket totalt i att vi som betalt för att fiska fick gå någon annan stans. Nej, fiskecamp, glöm det, byt namn till Kroksjöns Camping med fiskemöjligheter. Toaletterna, även de som hörde till campen var i dåligt skick. Visst det kallas för skithus i folkmun, men det skall inte vara det i verkligheten. Med lite mer serviceanda hos personalen kunde detta ha åtgärdas.. Ofräscht rakt igenom. Trots att det beviserligen fanns fina fiskar att hämta så var livet runt sjöarna ingenting för "Skogarnas Konung" och pappa B. Man skall aldrig säga aldrig, det lärde min mamma och pappa mig. Men jag tror att det dröjer innan vi blöter några drag på den här platsen.
Men nu till det fina i kråksången. "Skogarnas Konungs" hemliga firande av pappas födelsedag. Vi kom fram sent på lördagskvällen och slog upp vårat lilla fjälltält (med assist av två glada finnar) satte fyr på stormköket och kokade både potatis och dillkött. 
Efter maten började lille junior att tissla i ryggsäcken och plötsligt fiskade han fram en liten Daimtårta. satte i tre små tårtljus och lade fram ett avlångt paket på bordet. Sen sa han grattis och stämde upp med "Ja må han leva" så det ekade över hela Tranemo kommun. Vilken liten plutt, ögonvrån blir lätt fuktig av en sådan här handling. För sin månadspeng hade han köpt en vacker Jerk till mig, trollat med tårta och ljus och sjöng för sin pappa. Snacka om en liten prins alla kategorier.
Snacka om överaskning. Ett riktigt värstingbete så nu får vi väl investera i en ny bättre håv. För hugger någon på det här betet då är det banne mig ingen liten mört. Tack min lilla älskade pojke, för att du fyller din pappas hjärta med glädje varje sekund i livet.
Det var i huset till vänster på bilden, det man ser en liten bit av och där en Volvo står parkerad som fröken Svanberg tillbringade sin tid då hon inte röjde i skolan. Det var byns lärarbostäder i det här huset. Så..K-H Svanberg var inneboende, vem vet det kanske var hans mamma denna fröken Svenberg, vad vet jag. Men uppvuxen i byn det var han banne mig inte. Jag kommer inte ens ihåg honom och han tycks inte komma ihåg en enda Porjusbo han heller, så de så.
Idag hade vi bestäm oss. Det skulle metas nere vid Feskekôrkan, i Vallgraven. Sagt och gjort. Vi packade ner mask, mäsk, extra rev, krok och bly, mackor med ost och salami och två drickor och klev på 9:ans spåvagn. Kvinnans nya kylväska har blivit vår nya metarväska från och med idag. Kommer det protester får vi införskaffa en ny till kvinnan.
Att vi dessutom hade publik bakom ryggen det såg varken "Skogarnas Konung" eller jag. Plötsligt satt det även två kineser på stentrappan och rätt som det var så frågade killen om han fick provmeta. -Visst sa den artige unge arvtagaren och gav honom sitt metspö. - Keep going, sa han och räckte kinesen maskburken. -You have to put on a worm!
Lite tjatter , jag maskade på och de två kineserna stod där och illstirrade på reven (vi bottenmetade utan flöte) Det passade oss bra för vi han både käka upp mackorna och dricka upp en dricka innan de två turistande kineserna tröttnade och lämnade igen våra spön.
Plötsligt hoade "Skogarnas Konung" till. -Botten, pappa, hjälp mig! Jag kände på reven och den satt faktiskt fast, men inte helt stumt utan jag började försiktiga dra in reven. -Kolla här gubben min, du har fått en kamoflagefärgad regnrock på kroken, nytt PB (person bästa). Vi skrattade gott bägge två.
Kvinnan skrattade gott och "Prinsessan" stirrade storögt på fisken som fräste i pannan (hon gillar bara fiskpinnar, punkt och slut)-Det ser faktiskt gott ut sa hon och rynkade på sin lilla uppnäsa. "Skogarnas Konung" och jag tar semester i morgon. Han skall åka sparkcykel med sin kompis Åke och jag skall försöka hjälpa till lite här hemma.
I morgon blir det förmodligen lite grattis pappa när kvinnan kommer hem från jobbet. Tårta brukar det bjudas på och känner jag mina små troll rätt så kommer det även något paket smygandes. Vi får väl se, just nu så sover resten av styrkan sött och utanför fönstret firar ett gäng glada ungdommar någon annan i grannskapet. Sov så gott alla mina vänner och var rädda om er....
I förrgår var det "Skogarnas Konung" som promenerade med kvinnan. Den långa rundan och mesta tiden i duggregn. Då plötsligt på gångstigen så kröp den här daggmasken fram. En golfboll i fickan lades ut bredvid masken (bara för att visa pappa hur lång masken var) Fram med mobilen och pang! Han ville ta den med sig i fickan till våran maskodling, men då sa kvinnan stopp och belägg! Inga daggmaskar i byxfickorna här inte...
Gjorde en sonering av fiskemöjligheterna idag och åkte bara en kort sväng hemifrån. Hamnade vid "Smörvattnet" med en riktigt fin badplats. Vi promenerade runt halva sjön och försökte även med ett par kast utan resultat. Men...det finns abborre i den lilla tjärnen och vi skall nog lura någon en vacker dag, vänta bara... Däremot såg vi en mycket fin groda. Den sytes nästan inte och det var "Skogarnas Konung" som upptäckte den. -Kolla pappa, ser du grodan? Jag glodde som en besatt och hade den inte gjort ett kort hopp och hamnat uppe på en avbruten gren hade jag aldrig upptäckt den. Sort? Ja det får ni experter klura ut.
"Prinsessan" den sociala lilla damen hon spelar krocket och kubb med våra grannar. Hon träder pärlhalsband och säljer dem tillsammans med sin kompis Sara till hugade spekulanter runt vårt område. Jag smög ut på balkongen med telegluggen och fångade krocketlirarna.
Nu drar det ihop sig till villavagnsbesök och de sista två veckorna i enad trupp...Nere i Olofsbo står vagnen och väntar, gräset växer och elen tickar på. Kvinnan har 14 dagar kvar och av dem hoppas vi kunna spendera 10 tillsammans nere i vagnen. Här i Glommen (bilden) drar det ihop sig till den årliga kräftfestivalen ett jippo som brukar vara väldigt trevligt att vara med på. Goda kräftor (mod. havs) serveras det liksom därtill lämpliga drycker. Dansbanan mitt på vändplan nere i den lilla hamnen spelar flera av sveriges toppband upp till dans under hela sommaren. Givetvis blir det extra tryck under festivalen. Knallar, lotterier och karuseller snurrar i dagarna två. Pappa B & Co brukar snurra med de också. Vi får väl se hur det blir med detta i år.
För min del var det i tidernas begynnelse alltid frågan om svenska insjökräftor men numera utan kräftkontakter så blir det bara Turkiska, Kinesiska eller andra invandrarsorter som slinker ner. Plus havskräftor givetvis, man har ju blivit lite smittat av sin omgivning, naturligtvis. Flera av mina bekanta smyger snart ut i skymningen med sina burar, agnade med fiskbitar av mört och andra "Skräpfiskar". Smyger sedan runt med sina ficklampor i ena handen och en Norrlands Guld i den andra. Det tisslas och tasslas bland buskarna och snart höjs nivån på surret, eldarna tänds och de första glädjeropen hörs i mörkret då de första burarna hämtas upp..Precis som det skall vara under ett riktigt kräftfiske. Järnflickan skall ut i buskarna och fiska kräftor, det vet jag. Hon har berättat detta på sin blogg. Är ni fler som skall göra detta?
Utanför Åseda planeras det att byggas en jättepark med vindkraftverk. Protester har hörts, men vad som riktigt är bestämt det ligger Uppvidige kommun ganska tyst med. Kommer det eller kommer det inte att byggas? Tror att det var frågan om mer än ett 100-tal vindsnurror som skulle blåsa ny ström till kommunen? Ett par stycken propellrar mot hösthimlen kan vara rätt så imponerande, men ett 100-tal, det vet e tusan. Har lite koll på detta då vi har ett hus som kommer att ligga nästan mitt bland propellrarna.
ja tro nu inte att jag var ute och vänsterprassalde efter statistandet. Nej då men Göteborgs spårvägar har inte lika bråttom hem som jag. Vagn nr 9 mot Angered skulle avgå från Brunnsparken 03.58 så det var bara att vackert sätta sig i kuren och vänta. Under tiden kom ett 20-tal, mest somalier, grabbarna som rullar pärlband och sover under normal arbetstid, fram till mig. -Taxi, vill du betala vad? -Behöver du taxi, mannen? Jag svarade artigt och belevat att jag inte önskade åka taxi utan satt och väntade på spårvagnen. -Du svenskdjävel, dom i huvet, va? Sitta här, åka billig taxi, jag inte lura. I mitt huvud fanns tanken, flera gånger, att kliva upp och nypa till dynghögen som hela tiden och dessutom kallade mig för en massa skällsord, könsord och allt annat som han lärt sig på SFI.s eminenta månadslånga språkutbildning.
Inspelningen gällde filmen "Den älskade" (arbetsnamn) som kommer på biograferna nästa år. Ett litet trevligt tips bjuder jag alla mina läsare i Göteborg på. Torsdagen den 20 augusti och fredagen den 21 augusti kan ni klä upp er och gå på konserhuset och vara med som publik. Där dirigerar Samuel Fröler (skärgårdsdoktorn) Göteborgs Symfoniker. Mellan klockan 14-17.30 filmar man på torsdag och mellan 11-16 på fredag. En kul grej där man vill fylla hela konserhuset med festklädda människor. Gratis! Naturligtvis, stega bara in så får ni vara med om några roliga timmar och dessutom göra debut på vita duken. Att det blir vacker musik det får man på köpet.
Bland annat den här som strövade lugnt och stilla längs vägen upp till Nordkap. Måste bara ta bilden, tycker faktiskt att den är ganska bra. För mig som är uppväxt där renarna var den boskap som existerade så kanske den inte är så märkvärdig, men just kombinationen säger en del.
Tar nog med mig den lilla "lappen" och 3-pinnen så jag kan blogga därifrån. Bilden på statyn av flottaren på sin timmerbröte får visa lite av forna tiders tuffa killar. Min pappa, flottade under en tid och berättade ibland om jobbet med att spränga bröter och hoppen mellan stockarna innan timmret slet sig loss och gav sig iväg ner för forsarna. Tuffa tider, tuffa killar. Nu för tiden åker timmret lastbil och förorenar miljön. Så det kan bli. Gå nu och lägg er så ni orkar upp och jobba i morgon.
Det blev bryggan vid Nääs igen. Mäskning och så ner med kroken. Flötet började gå lite runt för att sen göra ett rejält guppande. "Skoganas Konung" sken som en sol när den lilla abborrpinnen kom iland på bryggan. -Pappa. min första abborre, jag är jättelycklig, förstår du det? Han dansade runt en stund sedan han släppt tillbaka den lille abborren. -Du får växa lite till min lilla vän, sa han och lät den lille borren försvinna ner i vattnet. Sen fick han två mörtar också innan vi bestämde oss för att ta en liten tur ner till Norsesund för att pröva lyckan där. Där lyckades faktisk pappa själv hiva upp fem små mörtar som alla fick återvända ner i Mjörns vatten. "Skogarnas Konung" fick assistera när firrarna skulle släppa tillbaka.
Burken här på mitt skrovbord trilskas, vill inte alla ha med mina bildbehandlingsprogram att göra längre. I och för sig är detta en betydligt lättare att åtgärda än det andra som är tragiskt.
Fönster är krossade, både på huset och i drivhuset. 
Det måste finnas någon organisation, förening, samling intresserade som kan ta hand om den här trädgården, byggnader och få det att gå runt. Kommunen måste ställa upp och ge de som satsar på detta så mycket hjälp som bara går.
Vad som kommer att hända vet nog ingen idag, men en lösning borde det ju gå att finna om bara intresset finns. Vi glömde bort att leta metmaskar och åkte ner till Ridklubben istället. Där fyllde vi den lilla maskburken med sprattlande fiskebete som sedan åkte ner i plasthinken under bordet på balkongen "Worm-City" kallar vi hinken. Detta till kvinnan och "Prinsessans" stora förtvivlan.
Vi väntar nu på solesken och varmare väder så det blir lite sprutt på alla abborrar här på västkusten. Om det vill sig väl så blir det fiskecamp för oss två nästa helg då kvinnan och "Prinsessan" drar sig mot Jerusalem och morfar och mormor. Tills dess, lev väl, drick lagomt och ofta, pass upp för rattfyllerister och ställ cykeln, gå i stället. Matchvikt denna morgon 90,2 friska kilo.
