Hurgada och stekt bacon!

Finns det någonting ljuvligare än knaperstekt bacon, en god potatis och rå lök? När dagens lunch skylle anrättas så var valet helt klart. saknaden efter fläsk under veckan i Hurgada var påfallande och jag klippte tv¨å paket bacon på direkten. Hårdkokta potatisar (små fina asterix) och en stor gul lök. Sedan var lyckan fullständig.
Men det var ju Egypten jag skulle berätta om, eller hur?
Innat rikets tuppar sprättat upp på dynghögen kom kamrat Lars med sin stora bil och hämtade oss. En supersnabb lättviktsfrukost, saken var klar och vi fräste iväg upp till Landvetter flygplats. Biljetterna, med dagens teknik redan utskrivna hemma, passen, alla giltiga även om mitt eget bara har en månad kvar för att vara giltigt i Egypten var nedstoppade i handbagaget och med fyra rätt rejäla väskor och lika många som handbagage äntrade vi utrikeshallen. Checkade in, allt gick som smort och så var det dags för säkerhetskontrollen. STOPP! Den kortväxte mannen som inte kom in på polishöägskolan utan fick välja tullen hoade och stoppade vår lilla "Prinsessa". I hennes handbagage låg det en oöppnad burk RisiFrutti som hon glömt att äta upp när vi kom fram till flygplatsen. I hennes ögon såg man skräcken torna upp sig. Fängelse väntar! Efter några skakiga ögonblick och bortförande av RisiFrutti burken så föll det lilla hjärtat på plats igen.
Det brukliga intaget inne på taxfrizonen, en stor stark och en jaeger eller "gammeldansk" intogs samtidigt som kvinnan förbättrade sina naglar. Två lagomt nervösa troll drack Pepsi! Efter en lagomt skakig och vinglig minibusstur så var vi framme vid vårt hotell -The Three Corners-, utplacerat mitt ute i öknen, drygt 50 meter från Röda Havet. Det var bara vi fyra och så Eivin och Anne-Christine, en mysigt par från Onsala halvönmed i bussen. Redan när vi klev av planet, en gul cigarr med tysk besättning så kände vi värmen. Incheck, plastkortsnyckel, ett glas söt saft och information på engelska, ett färgglatt plastband runt handleden som bevis på att vi fick äta och dricka obegränsat under en vecka, sen var det dags att kolla upp rummet. Våra väskor såg vi inte skymten av. En glad arab i rostbrun skjorta visade oss vägen till rum 5009. Och kolla utsikten från vår balkong! Väskorna anlände efter en stund med samme vägvisande arab och han fick en skrynklig fempundare som tack för hjälpen. (En 20-del av hans månadslön)Han log ikapp med solen. Under en palm låg turistmoppen Samira och idisslade med en frusen Cairostudent som förare. Denna uppenbarelse skall vi återkomma till lite längre fram. Vi beslutade oss för att inspektera det vackra område där vi skulle njuta av sol, god mat och slöa timmar ett par dagar framåt. Sagt och gjort. Tre bleka svennar tog sikte mot havet. Och havet det fanns där, salt som satan och blått men ingen strand. Bara en massa stenar och annat sattyg så det som Fritidsresors vackra broschyr skriver om sandstrand det kan man stoppa upp där bak. I övrigt så var servicen från Fritidsresor bra, söta värdinnor mötte upp, berättade och försvann, precis som det borde vara. Att ha överspelande unga damer hängande efter en med pärm under armen under en vecka gör ingen människa glad. Här visste vi var de fanns och de kom och hälsade på de som vill ett par gånger under veckan. Nu blir det en kort brake, sedan hoppar jag in här igen. Hur som helst så var ankomsten helt i sin ordning och jag tror att de flesta kände att veckan skulle bli rätt så skaplig. Inte minst med tanke på solen som var på sitt bästa humör.
pappa B