Nu gnäggas och fis det på Scandinavium...

Tre kilometer silvertape håller mattorna på plats i stall och stallgångar. Tjugofyra containar fylls med sopor, spån och annat brännbart, 1.500 ton sand har man lagt på isen som ligger kvar på arenan (troligen märkte inte Frölundas indianer detta vid senaste träningen för de åkta på skallen med 6-0 mot Örebro igår kväll)
6000 portioner mat skall hålla alla funktionärer vid liv under tävlingarna och dessa funktionärer har bland annat burit in 2.200 plantor och 100 snittuppsättningar (dessa äts inte upp av hästarna efter avslutad tävling) 130.000 startlistor, resultat och annan information printas ut och det finns 250 skyltar som visar vart alla skall ta vägen. Spelet kan börja. Världscuphoppning när den är som bäst-
Sveriges hopp? Finns inget då RGB ( har inget att göra med digitalt färgval) ligger hemma på rehabträning. Spännande start gör Emma Emanuelsson som startar i en världscupklass för första gången... Jag tror inte att jag kommer att finnas på plats.

En sommardag i Angereds Centrum kan bjuda på många överraskningar. Hoppsan, fel bild detta är hotellmopeden nere i Hurgada i Egypten. Så det kan bli. Nåväl alla längtar vi ju till sommaren eller hur. Om den kommer till Angered eller någon annanstans skit samma, bara den kommer. Kan berätta att jag åkte aldrig med det här ökenskeppet men ungarna  gungade runt och hade jättekul. Mamma betalade.

Idag kryllar världen över med alla miljöfanatiker. Jag vet inte varifrån de kommer men de poppar upp bakom varje buske. Flera av dem i samma ålder som mig själv. Var fanns de tidigare? Det är ju dessa gubbar och kärringar som har ställt till det från början. Nu har det dåliga samvetet hunnit ikapp och då sätter man på sig sin gröna fikusbasker och smyger i buskarna med en morot i handen. -Odla ekologiskt, skriker det så de ekar mellan husen.Men vilken fattig pensionär i det här landet har råd att äta ekologiskt. Nej era pellejönsar, ekologiskt är till för de som har råd att spara en slant av lönen, åker ståndsmässigt i en skinande ny miljöbil, äter mörad oxfilé och broccoi när vi andra äter bacon och frysta gröna ärtor. Hade jag haft råd så hade jag haft hund. Nu har vi en kanin som inte kräver så mycket mer än lite kärlek. En ful jävel, en lejonhuvad vädur, ser ut som om man dragit fram honom ur dammsugarn. Men han är snäll och jag kallar honom för Bergman. Enligt resten av familjen heter han Puffe. Vlket jävla namn. Ja ja vet, när de ropar Puffe sticker han in i sitt lilla hus, han skäms. När jag ropar Bergman kommer han farande och sätter sig och väntar på att bli kliad på huvudet.
Den 27 februari 1929 segrade Sven Utterström i Holmenkollens femmilslopp. Han var den första svensk som vann detta klassiska lopp.
Kommer du ihåg att det var den 27 februari 1967 som Pink Floyd spelade in sin första singel -Arnold Layne-? Jag har plattan!
Elisabeth Taylor, omskriven skådis föddes den 27 februari 1932. Hon stod tidigt på scenen och lämnade den väldigt sent. Vacker, lönnfet och upp pumpad både här och där, glamorens drottning kastade in cigarettpaketet 2011.

Jag har fått iväg hela truppen här hemma så nu tänker jag sätta mig och slöa lite innan jag kastar mig på telefonen och börjar min terrorjakt på nya annonsörer. Det är kul att vara 70+ då får man göra lite som man vill. Både sälja, skriva och plåta. Träna får jag inte göra på minste en vecka till, men sen.....
Lage har namnsdag och vem tusan döper sin lille son till Lage? Jag känner ett par Lage och ingen av dem är speciellt lycklig över sina namn. Namnet kommer från Danmark (det kunde man ge sig fan på). Här i Sverige skuttar det omkring runt 800 som har det som tilltalsnamn, förmodligen har i alla fall 793 av dem danskt ursprung.
pappa B

"Om inte dumbommar gick till torget skulle det bli dålig försäljning"

Ser aningen mörkt ut..

Gubbaskrället åkte på en ny smäll i går eftermiddag. Febern drog iväg upp och jag var inte så kaxig som jag brukar vara. Hade tänkt ägna en tid av den här dagen ner på Svenska Mässan och hundutställningen som startar där idag, men det får nog vara känner jag. Vill ju bli av med den här snuvan så att jag kan börja träna igen. Blir nog soffan och skidåkning lika förbannat den här ärtsoppedagen. Har inte fått ordning på mikken än heller så förmodligen slipper ni mitt kraxande i radion också.

Här har ni en sann utställningstjej, Ann Paleski och hennes Irländska Settrar tillhör faktiskt världseliten inom rasen. Inte illa och som lite kuriosa kan jag ju nämna att Ann själv också tillhört världseliten i simning, inte illa det heller. En sak skall ni veta att det finns ingen sport eller hobby där det råder så mycket avundsjuka och elakhet som inom hunderiet. Här kastas knivar både högt och lågt och det råder ibland en sådan stämning mellan käringarna och gubbarna att det nästan är hemskt. Förmodligen är de lika illa bland katt- och hästfolket och varför, ja det kan nog ingen svara på.

Här, nere i Hurgada, Egypten var vi i slutet av januari förra året. Vi firade "Skogarnas Konungs" 14-års dag samtidigt. Här smyger solen ner och det är 23 grader i luften, det tror farfar att jag längtar tillbaka. Under vår vistelse där så bröt ju oroligheterna ut och kulminerade precis när vi skulle resa hem. Hotellpersonalen var mycket upprörda över händelserna i Kairo och menade att de tog musten ur den Egyptiska turismen, -Ingen vill eller vågar komma hit nu, sa vår bartender kvällen innan vi reste hem. Jag hoppas att turisterna återvänder för Hurgada var en trevlig plats. Vi har börjat insamlingen inför årets semester som vi skall försöka lägga i Croatien, om vi nu kan fylla plastburken och se över inkomstera så det finns medel för att göra resan.

Ni får vara rädda om er nu och jobba inte ihjäl er, det är ju helg igen nu med en eller två extra vilodagar, eller?
pappa B

Tänk vad tiden går...

Om ni tittar på den här bilden av dromedarfamiljen från Angered så ser ni tjockisen pappa B vinkandes och hållandes i en beduinmoped. Rund och trind hänger wirrekaggen över byxlinningen. Detta var i slutet av januari i fjol, matchvikt 97,7 kg näck. Vi firade "Skogarna Konungs" 14-årsdag nere i Hurgada, en superskön vecka där ungarna for omkring som fiskar och kvinnan latade sig i solen. Själv gick jag mest omkring mellan de olika serveringarna och fyllde på rom & cola glaset. Kan inte ligga stilla i mer än fem minuter med snoken pekandes mot solen.

...min satsning på att återfå lite av den figur som jag en gång i tiden
färdades runt med så startade jag en brutal jakt på kalorierna för 3 månader sedan. Nu tangerar jag 90 strecket men det verkar vara stört omöjligt att komma under denna magiska digitalsiffra. Men jag tänker banne mig inte ge mig. Ökade vikter och längre och snabbare promenader skall få ner vikten till 85. Målet var fram till Julafton, men jag var nog lite för optimistisk med den beräkningen, jag kanske inte fixar det men under 90 skall jag i alla fall även om jag får sitta i finsk bastu den sista veckan och bara intaga vatten. Håll tummarna att jag grejar detta.
pappa B

Hon kom farande med KinnekulleExpressen...

Hanna, -skönheten från Kvänum- dök upp som en liten vårsol på café Liba igår middag. Det vackra det står mamma Barbro för till 100% men glimten i ögat och räven bakom örat, det tillskriver jag "Länsman", utan att blinka. Hans lilla favorit kom och hälsade på för att dels göra pappa och mamma glad men även för att lägga sig hos tattueraren i Rannebergen. Aj., aj det skall inristas ett hjärta med en taggig slinga runt ovanför hennes vänstra bröst. Jag undrar nu om han tänker skriva in pappa B inne i hjärtat eller om någon annan får den platsen? Fast det hade ju varit retligt för hennes gubbe och inte minst "Länsman" om hon skrev mitt namn där. Jag kanske skall ringa till tattueraren och fråga vad det kostar? Nåväl, grann och glad är tösen och jag skulle inte bli förvånad om mamma Barbro också ritar in en liten ros någonstans!

Kamrat Lars, "Skogarnas sons" gudfar hälsade på igår. Han var ungkarl då tanten hade gett sig iväg upp till Säfsen för att åka skidor på längden. Denna vackra plats med lyxiga stugor, fina backar och 115 kilometer superspår för längdåkning. En av våra svenska pärlor. Vi skröt och tömde en flaska med irländska destilerade drycker och den gode Lars sover fortfarande tungt. Jag har kokat havregrynsgröt för länge sedan, puttat ut frugan och fått trollen till skolan, träffat "Länsman" och P-fikat på Liba. Tagit en sväng upp och kollat asiaten och sitter nu vid datorn. Det är inget gry i ungdommen nu för tiden. Hur gammal han är? Två år yngre än mig, par i sexor!
I kväll blir det skidskytte damernas sprint och då sitter jag limmad i skinnsoffan. Morgondagen tillbringas ute på Mjörns is om inte vädret slår om och blir alldeles bedrövligt. Ett ruskigt gäng bestående av "Länsman", MacMyra, Mannen med lodenrocken, tryckar´n och pappa B (den enda seriösa i gänget) skall rycka storabborre..
Givetvis kommer det svidande bevis från fisketuren under morgondagen och jag antar att jag återvänder hit en gång till innan det blir dags för John Blund.
pappa B

Egyptens president är som en seg råtta, han ger sig fan på att han inte skall lämna vare sig landet eller sin post. Detta gör att landet fortfarande svajar och det är faktiskt synd om alla de stackare som kämpar för att få slut på diktaturen i landet.

Dags för hemfärd från sol och bad...

Trots oroligheterna i Cairo så hade vi det fint nere i Hurgada. Att man klippte av internet och gjorde det svårare att kommunicera via mobiltelefon var väl det som störde mest. Vår hemresa skulle gå som planerat och efter den sista frukosten i den fina huvudrestaurangen så var det bara att sätta sig och vänta på den buss som skulle köra oss till gamla Sverige igen. Våra nyfunna vänner skulle även de hem med samma flight som vi och det var inte utan vemod som vi satt där utanför restaurangen och glodde.
Anne-Christine diskodrottningen, en riktigt glad och positiv kvinna och hennes lika glada "gubbe" Eivin. Ett trevligt par som vi gärna träffar igen, kanske över en bit mat och ett glas gott rödvin. Här var det kaffe som gällde i ur och skur och Eivin syntes ofta med en kopp kaffe i handen. "Anki" föredrog en "Ginfizz".
Min kombatant i dart turneringen, Gunnar och hans kära hustru väntar utanför restaurangen. Gunnar smög omkring mest hela tiden och det var nära att han sopade mattan med Valeri och Valentin, två ritiga tungviktare på närmare 200 kilo stycket i turneringen. Tyvär blev övervikten för stor och Gunnar hamnade mitt emellan valrossarna. Hans lilla kvinna gick mest omkring och log.
Betydligt mer färg i ansiktet och salta stänk i håret. Mor och dotter tar sig en sista fika innan bussen kommer och hämtar oss. Dromedarturen och u-båten är minnen för livet och aldrig har den här lilla råttan ätit så bra på en frukost här hemma.
Även om man är en nybliven 14-åring så är det gott att sitta nära sin pappa. Nya äventyr under vattnet med snorkeln har gett blodad tand inte minst då fiskeintresset är så stort som det är. Firandet av hans födelsedag kommer säkert att bevaras för all framtid. U-båts turen, 25 meter under havsytan är en annan stark upplevelse för den lilla vikingen.

Avslutar vår Egypten semester med några bilder på naturen runt omkring vårt eminenta hotell. Mest öken men det dök faktiskt upp några påbörjade husbyggen och några palmer då och då.





Med dessa bilder säger vi Marsalama till Hurgada och Egypten. Kvar på den här fina platsen finns det nu 300 arbetare utan jobb då inga turister slussas ner på grund av oroligheterna i landet. I Cairo sitter presidenten väl upp- och påpassad i sitt palats. Ointresserad av att lyssan på vad folket vill. Med sig har han ett gäng jasägare som är rädda att förlora sina positioner och fina levene. I Hurgada och på andra turistorter i landet står livet stilla och det enda som bryter tristessen är palmernas och syrsornas gnissel i eftermiddagsbrisen och när mörkret lagt sig...
Vi hoppas att det kommer en ny tid så att vi kan återvända för att bada i Röda havet, äta god mat i huvudrestaurangen och se en mer övergödd magdansös kasta runt med valkarna på kroppen.

pappa B

"Skogarnas Konung" fyller 14!

Att sitta uppflugen på en dromedar känns som att sitta på Eifeltornet. Direkt efter frukost och efter att ha blivit brutalt väckt med "Ja må han leva" framförd i tre olika stämmor och med olika melodier, så skulle "Skogarnas Konung" och "Prinsessan" upp på hotellets ökenmoppe. Det var 14-års kalas och överraskningarna skulle dyka upp vid kvällens middag, det hade pappa B redan ordnat. Men som sagt först en tur på dromedarpuckeln.

I vanlig ordning så solades det och badades det så det stod härliga till. Över och under vattnet och den nya cyklopen med vidhängande snorket som inhandlades i El-Gouna satt som limmad i fejan på junior. El-Gouna jag. Den nybyggda lilla byn som växer så det knakar. Dit åkte vi med en "hotelltaxi" 100 Egyptiska pund (126 svenska kronor) kostade det tur och retur. Vi bestämde med chauffören vilken tid vi ville tillbaka och minsann, där stod den lilla minibussen och väntade på oss efter vår 3 timmar långa shoppingrunda.
Rena oasen med små nybyggda hus och lägenheter runt vattnet som snirklade sig ut i havet. Jag föll direkt och hade kassan inte varit så skral och jag fått tänt till kvinnan lite extra så hade jag omedelbart kunnat investera i en liten lya här nere.
Vackra butiker blandade sig med tältmarknaden och flera restauranger bjöd på god mat, sval öl och mysig atmosfär...Lägg det här namnet på minnet, El-Gouna kommer snart att vara en ny samlingsplats för nyrika unga flanörer som vill ha närheten till sol och hav. Det lustiga var att när man kom in i en butik (man blev aldrig påhoppad av någon. Myndigheterna hade gjort klart för de som hade sina butiker i området att man skulle behandla turisterna mycket väl, annars åkte man därifrån) så frågade de om man var ryss? -Nej vi kommer från Sverige och då log de med hela fejjan. Ryssarna var inte populära någonstans och de uppförde sig som tyskarna gjorde när muren föll. De gick fram som pansarvagnar både i restaurang och nere vid poolerna. Gapiga och stökiga typer som tog väldig plats. Naturligtvis fanns det undantag, men de var få.

Vi gick och åt middag klockan 19.00. Lite konfunderad blev han, "Skogarnas Konung" då bordet där vi brukade sitta var dukat med levande blommor och ett vackert brinnande ljus i en hög glasvas. Nåväl maten intogs med god aptit och när klockan klämtade 8 så brakde det igång. Halva serivtörskåren iklädda röda smokingflugor och midjebälte kom gåendes, sjungande och spelande genom hela lokalen. En av våra populäraste servitörer "Sheriffen" kallad bar på en orange tårta med ett ljus i mitten. Stannade vi vårt bord och plockade upp junior på golvet. Dansade och sjöng och snart var både kvinnan och "Prinsessan" med och dansade. En lagomt generad grabb firades på sin 14-års dag. Långt borta från snöslask och minusgrader på en restaurang i Hurgada, Egypten. Jag tror att han kommer att minnas den här dagen länge, väldigt länge.
Tårtan var av glass (han äter inte vanliga tårtor) och vi bjöd in två vackra damer från Norrköping, Lovisa och Ebba samt Eive och hans Anne-Christine till bordet. Festen fortsatte sedan i baren för att på småtimmarna förflytta oss till diskobaren där vi slog runt i ett par timmar..Mamma och lillasyster avvek för att sova, ganska tidigt på kvällen.
pappa B

Slutet närmar sig, snart blir de nutid igen...

En bild på trollen strax före det att vi skulle ta båten ut till den väntande u-båten. Här fanns flera av havets otäckingar "uppstoppade" så väntan blev inte alls lång och tråkig.
Nu är det snart upploppet kvar då det gäller våra äventyr i Egypten. Vill visa lite bilder på några hus inne på området för att visa vilken hög klass som anläggningen har. Vill ni semestra i lugn och ro, men ändå ha något att syssla med så skall ni inte tveka -The Three Corners Sunny Beach Resort - håller mer än vad det lovar, den saken är klar.
Anläggningens General Manager, österikaren Helmut di Bernardo, är speciellt glad över besökare från Scndinavien. -Det är behagliga människor, lätta att samarbeta med och är ofta på ett väldigt bra humör. Han har arbetat runt hela världen och har mycket lång erfarenhet av olika sorters hotell och turistanläggningar. En glad VD som har nära till skratt. Valet av Fritidsresor som arrangör för vår del var lätt, då de presentkort jag vann kom ifrån dem....
Alla byggnader på området var på tre plan. Den stora huvudbyggnaden som innehöll reception och huvudrestaurang, bar och toaletter. I mitten mellan två rader med hotellrum ligger fyra stora pooler med poolbar i mitten, minigolfbana och aktivitetsutrymmen för de små hotellgästerna, En poolgång där man gärna simmar i binder samman barnpoolen med en djupare variant där det finns fyra vattenrutchkanor.

Huvudbyggnaden med den stora restaurangen ligger som en diamant invid den största poolen. Mycket vackra blommor och gräsmattor bildar små öar lite här och där inom området.

På motsatta sidan av huvudbyggnaden ligger en rad med små shoppingaffärer där det givetvis skall prutas som bara den. Bra utbuyd om man inte vill ge sig iväg in till Hurgadas centrum eller till El-Gouna. En större snackbar ligger närmast stranden där det finns fasta solparasoller. En fantastiskt bra service då det gäller utrymmet där ma solar. snabba och vänliga vakter tar hand om allt och via plastkort får du handdukar, som du lämnar in när solandet är klart. Med andra ord kan ingen fet ryss komma och säga att du har tagit hans solstol...och morra hotfullt åt dig. Havet ligger bara ett 50-tal meter bort och här är den enda missen. Det finns ingens sandstrand, jo sand är det givetvis men hårt packad ökensand, ganska grov och så är det stenigt och eländigt att ta sig ut i havet. För att ge de badglada och den snorklande turisten lite plåster på såren så har man byggt en 300 meter lång pir där det finns stegar som leder ner till havets alla hemligheter. En byggnad längst ut med omklädningsrum finns det också. Här trivdes "Skogarnas Konung" extra bra, helst under vattnet. Vackra färger som byter skepnad allt efter det att solen rör sig. Mycket elegant och estetiekt tilltalande för en gammal fotograf, som pappa B.
Nästa inlägg kommer att visa lite från den närliggande nyuppbyggda delen, El-Gouna, som exploateras för turisterna med baktanken att man skall köpa sig ett eget boende i hus eller lägenhet. En fantasifull skapelse som tagen ur "Tusen och en natt" sagan. Helt säkert kommer detta att locka till sig folk från hela världen när idén satt sig ordentligt.
pappa B

Mustig mat och spetig magdansös...

Min vackra kvinna skålar med en plastmugg fylld med rom och cola(minst finkelsmak).Solen börjar ge henne färg och vi trivdes som fiskarna i vattnet.
Denna afton var det meningen att vi skulle kolla underhållningen som skulle bjuda på arabisk dans och givetvis hade jag ju siktet inställt på magdansösen. Det har jag alltid, som greven brukar säga! Jag stannade i baren en stund och intog lite mer starka drycker innan jag släntrade iväg till den upplysta amfibiescenen. Den arabiska musiken baserar sig på en enda melodi som bara förändras genom att tempot ökar eller minskar. Det handlar om kärlek, brustna illusioner och ensamhet ute i öknen ridandes på sin kamel eller en arabisk springare. Då dök han upp! Svartklädd iförd lång kjol över sina byxor. Han satte igång att snurra och jag är ganska övertygad om att om han hade haft lite spetsigare stövlar hade han borrat ner sig i scengolvet. Hela publiken höll andan och var helt övertygade om att han skulle rasa ihop vilket ögonblick som helst. Plötsligt hade han två kjolar! En runt midjan och en över huvudet.Kjolarna blev plötsligt elektriska och började lysa. Grabben fortsatte snurra som om ingenting hänt. Plötsligt hoppade han ner från scenen och snurrade ut bland publiken... Kastade iväg den undre kjolen och fick upp den andra på pekfingret. Sen bar det iväg igen...
När han snurrat färdigt till publikens ovationer satte han sig stilla med nedböjt huvud i en minut. Sen var han fit for fight igen. Här skulle det nog till en hel back med finkelrom om han skulle vingla till.
Handklappningen ökade liksom takten på musiken och in på scen virvlade kvällens magdansös. En vacker liten varelse med på tok för lite att darra runt med. Det enda som var stort var hennes bh. Synd bara att det inte fanns någon som kunde dallra innanför. Röven gick som jellon på middagsbordet och klappandet gjorde att hon nästan höll på att skaka av sig både paljettkjolen och bh:n. Jag har under mina turer i både Beirut, Turkiet, Tunisien och Cairo sett massor av magdansöser. Alla med fylliga former som inte slutar skaka förrän dansösen kommit in bakom scen och satt sig framför spegeln. Den här lilla snärtan var så tunn att hon inte ens fastnade på bild...
Chansen är nu fruktansvärt stor att jag ger mig för idag, kanske vi får la se.
pappa B

25 meter under havsytan, jätteläckert!

Håll med om att det är lyxigt att återvända till sitt rum efter en rätt sen frukost och upptäcka att allt är bäddad, städat och dessutom dekorerat med två vita svanar i fotändan av hyvelbänken?
Idag skulle det utflyktas. En ung man (fem skäggstrån på hakan, välbevarade som manlighetssymbol) hade inte svårt att övertala den gräddvita, kanske lite rosa, familjen om att en tur med U-båt, det skulle sitta fint. Tid bokades och idag skulle detta ske. Återigen en vinglig tur i minibuss ihopklämd mellan en fet svart mamsell som cyklade under hela resan vilket höll på att skava sönder min vänstra ficka på bomullsshortsen,(hon var vansinnigt åkrädd). På andra sidan satt en sur ryss och mässade. Resten av familjen hade smart nog krypit in längst bak så det fanns bara den här platsen kvar när det blev min tur. Skit samma, iväg for vi med ett ryck och en tryck på tutan för att försäkra oss att ingen stod i vägen.
Framme vid ett marint centrum äntrade vi en farkost som påminde om en förkrympt färja hos vägförvaltningen på Orust. Där filmades vi, fotograferades och gled fram över öppet hav i 25 minuter. Då plötsligt, sprack vattenytan upp och vad uppenbarade sig? Jo en riktig Yellow Submarin smög sakta upp till ytan. Helt fantastiskt! Vi dockade vid en pråm som skulle föreställa någon form av korallgrotta och blev anvisade ner i det magiska hålet, En efter en försvann vi ner i u-båtens innre. Där satt man två och två vid varsin glasglugg och när 44 turister med uppspärrade ögon och bultande hjärtan, slagit sig ner skruvades luckan fast, propellern började snurra och vi gav oss iväg ut i havet. Två dykare fanns med ståendes uppe på båten och de skulle locka fram fisk till våra gluggar och väntande kameror. 25 meter ner mot korallbotten bar det iväg och rätt som det var så vimlade det av fiskar i olika former, färger och storlekar utanför min och "Skogarnas Konungs" fönsterglugg. Dykaren kom simmande och vinkade åt oss och alla vinkade glatt tillbaka, löjligt, men helt i ordning med vad en turist skall syssla med. Han där utanför såg givetvis inte ett skit av oss där inne i cigarren, men vi vinkade glatt ändå..
Liten lila firre bland en massa gamla krukor på havsbotten fångade mitt intresse och faktiskt så blev det en rätt in bild tycker jag. Ensam och övergiven i det stora Röda havet, stackarn. sekunden senare blixtrade det till och gluggen täcktes av allsköns fisk... En sjöhäst hade man tillverkat, fyra meter hög och två meter bred och sänkt ner i djupet. Den var ganska mäktig där den låg och säkert är den förevigad av tusentals kameror världen över. Även av våra givetvis.
Detta var en fantastisk upplevelse och enbart turen med u-båten var tillräckligt för att ge dagen en rejäl kick framåt. Väl uppstigen till ytan och varligt överflyttad till "korallpråmen" så åkte vi i land och där väntade naturligtvis fotograferna med både DVD och färbilder som gick att inhandla till förmånligt pris. Givetvis köpte vi hela paketet, fattas bara.
Kunde inte låta bli att skjuta på den här lilla "Flitiga Lisan", tror att det är en sån i alla fall. Den hade växt sig upp över kanten på vår balkong och var så liten och söt.
pappa B

PS: Nu väntar P-fika med gubba skrällerna. Fisketur var inbokad men kraftig vint och isen full av vatten gör att vi avvaktar någon dag. Det ska va gôtt att leva, annars kan de kvetta!

Alla somnade tidigare än vanligt, även pappa B

Under den här veckan har jag sovit mer än under halva december. Redan klockan 22 började ögonlocken vika sig och faktiskt så kändes det ganska normalt att krypa ner under lakanen. Rummet vi fått innehöll ett litet rum med två enkelsängar och ett stort rum med en verkligt bred dubbelslaf. Stor balkong in mot poolområdet och ett stort och bra badrum/toalett. Givetvis var jag tvungen att testa gratisdrinkarna och beställde en gin/tonic, en av mina specialare sommartid. Tonicen smakade tonic och det så kallade ginet smakade fotogen eller dåligt filtrerat hembränt. Den slank ner och ögonbrynen for upp. Paret från Onsalahalvön drack den samme och vi satt tysta och stirrade på varandra kring bardisken en stund utan att säga något. Men av deras ansiktsuttryck att dömma, så förstod jag att de upplevde sama känsla som jag själv. För att sköja ner finkeln tog jag mig en plastmugg öl och förbättrade på statusen med en rom/cola som inte alls var så pjåkig. Valet var gjort. Resen av veckan fick det bli den gamle hederliga Cubadrinken för mig. Som det sig bör i Egypten så heter alla män Mohammed eller Abdulla. Bartendrn i huvudrestaurangen var således kristnad till bägge dessa namn vilket underlättade beydligt vid kommunikation senare på aftonkvisten. Han föll för vår lilla "Prinsessa" och blandade supervackra karamelldrinkar till henne och öste på "Skogarnas Konung" cocacola i mängd. Kvinnan klarade sig undan uppvaktningen ganska bra och gav sig på paraplydrinkslistan i stället. Hon han inte med hela listan innan vi skulle resa hem. Svagt!
Standardbilden på alla semesterresor. Pappa B och tröjförsäljaren. Den här gossen var trevlig och glad vilket innebar att han gjorde fina affärer med mig. Själv köpte jag en Ed Hardy tröja som aldrig kommer att kunna tvättas för alla pärlor och broderier samt en supersnygg Billabong i riktig Egyptisk bomull. Den är moroten som skall få mig att förmiskas i storlek runt midjan innan sommaren 2011! Priset omräknat i svenska kronor för bägge dessa supertröjor är 191 kronor, prutat och klart.Berätta detta för de som säljer märkerna här i Sverige.
Den här lilla skiten ställde till med problem redan första natten. På ryggen, vänster underarm, mellan ring och långfinger, på fotbladet, vänster fot och på höger axel sprutade fanskapet in sitt gift och kliande bulor av stort format växte upp morgonen därpå. Vit tigerbalsam och salubrin höll det hela i scahck. Moskiten förvandlades till en klick mos och sprättades ner i papperskorgen före frukost samma dag.
Ett fantastiskt vackert poolområde med två stora pooler, en barnpool med en slinga i vilken de som kunde simma förpassade sig till poolen med tre vattenrutchkanor. Jag promenerade omkring i rännan lite fram och tillbaka till de soldyrkande ryssarnas muntra tillrop! Vad de skrek om vet jag inte, men de verkade trivas och det gjorde jag med. Den första dagen var till ända och solen trillade ner bakom muren mellan hotellen. Som vanligt är en solnedgång samt en soluppgång någonting extra nere i öknen. Inte bara detta att det går med en sjuhelsikes hastighet, det är vackert också. Vi syns kanske i morgon, hoppas jag i alla fall.
pappa B

Hurgada och stekt bacon!

Finns det någonting ljuvligare än knaperstekt bacon, en god potatis och rå lök? När dagens lunch skylle anrättas så var valet helt klart. saknaden efter fläsk under veckan i Hurgada var påfallande och jag klippte tv¨å paket bacon på direkten. Hårdkokta potatisar (små fina asterix) och en stor gul lök. Sedan var lyckan fullständig.
Men det var ju Egypten jag skulle berätta om, eller hur?
Innat rikets tuppar sprättat upp på dynghögen kom kamrat Lars med sin stora bil och hämtade oss. En supersnabb lättviktsfrukost, saken var klar och vi fräste iväg upp till Landvetter flygplats. Biljetterna, med dagens teknik redan utskrivna hemma, passen, alla giltiga även om mitt eget bara har en månad kvar för att vara giltigt i Egypten var nedstoppade i handbagaget och med fyra rätt rejäla väskor och lika många som handbagage äntrade vi utrikeshallen. Checkade in, allt gick som smort och så var det dags för säkerhetskontrollen. STOPP! Den kortväxte mannen som inte kom in på polishöägskolan utan fick välja tullen hoade och stoppade vår lilla "Prinsessa". I hennes handbagage låg det en oöppnad burk RisiFrutti som hon glömt att äta upp när vi kom fram till flygplatsen. I hennes ögon såg man skräcken torna upp sig. Fängelse väntar! Efter några skakiga ögonblick och bortförande av RisiFrutti burken så föll det lilla hjärtat på plats igen.
Det brukliga intaget inne på taxfrizonen, en stor stark och en jaeger eller "gammeldansk" intogs samtidigt som kvinnan förbättrade sina naglar. Två lagomt nervösa troll drack Pepsi! Efter en lagomt skakig och vinglig minibusstur så var vi framme vid vårt hotell -The Three Corners-, utplacerat mitt ute i öknen, drygt 50 meter från Röda Havet. Det var bara vi fyra och så Eivin och Anne-Christine, en mysigt par från Onsala halvönmed i bussen. Redan när vi klev av planet, en gul cigarr med tysk besättning så kände vi värmen. Incheck, plastkortsnyckel, ett glas söt saft och information på engelska, ett färgglatt plastband runt handleden som bevis på att vi fick äta och dricka obegränsat under en vecka, sen var det dags att kolla upp rummet. Våra väskor såg vi inte skymten av. En glad arab i rostbrun skjorta visade oss vägen till rum 5009. Och kolla utsikten från vår balkong! Väskorna anlände efter en stund med samme vägvisande arab och han fick en skrynklig fempundare som tack för hjälpen. (En 20-del av hans månadslön)Han log ikapp med solen. Under en palm låg turistmoppen Samira och idisslade med en frusen Cairostudent som förare. Denna uppenbarelse skall vi återkomma till lite längre fram. Vi beslutade oss för att inspektera det vackra område där vi skulle njuta av sol, god mat och slöa timmar ett par dagar framåt. Sagt och gjort. Tre bleka svennar tog sikte mot havet. Och havet det fanns där, salt som satan och blått men ingen strand. Bara en massa stenar och annat sattyg så det som Fritidsresors vackra broschyr skriver om sandstrand det kan man stoppa upp där bak. I övrigt så var servicen från Fritidsresor bra, söta värdinnor mötte upp, berättade och försvann, precis som det borde vara. Att ha överspelande unga damer hängande efter en med pärm under armen under en vecka gör ingen människa glad. Här visste vi var de fanns och de kom och hälsade på de som vill ett par gånger under veckan. Nu blir det en kort brake, sedan hoppar jag in här igen. Hur som helst så var ankomsten helt i sin ordning och jag tror att de flesta kände att veckan skulle bli rätt så skaplig. Inte minst med tanke på solen som var på sitt bästa humör.
pappa B

HEMMA igen!

Om några timmar brakar det loss. Ja i Cairo och i andra delar av Egypten har det ju redan gjort det, men jag menar här på bloggen. Tack kära vänner som hoppat ut och in för att försöka få en skymt av en vit, lönnfet badkruka och hans underbara familj. Dessvärre har ni sluppit mig under en hel vecka då oroligheterna i Egypten såg till att all internetkontakt kopplades bort med ett fingerknäpp! Redan andra dagen! Men ännu rödare i fejjan så laddar jag upp med några timmar under täcket sedan brakar det loss. Trevkligt har det varit, goa gubbar och deras gummor har vi mött, fint hotell har vi bott på, snälla araber har vi träffat, god mat har vi ätit och spriten vi intagit i rätt rejäla mängder har hela tiden smakat det samma, oavsett namnet på flaskan -finkel!!
Vi syns om ett par timmar
pappa B

Nu kan man säga att det börjar dra ihop sig...

Transporten till hotellet har börjat förbereda sig och vi med. Nu är det bara den sista checken av den 4 meter långa kom ihåg listan som kvinnan färdigställt som skall kryssas av. Mina kalsippor, strumpor, rakvatten tre linnen och tre T-shirt, ett par extra brallor och en supertunn fleecejacka (det kan ju svida till på nätterna på väg hem från festerna) är redan avbockade. Skall förbereda lite färdkost utifall det blir väntetider någon stans under resans gång, men vet aldrig. Kamera, minidatorn, batterier, nej laddare, och alla kablar finns nedstoppade i mitt handbagage. Det brukar jag få tömma upp på tulldisken varje gång jag är ute och reser. Den här gången har jag inga stora kameror med mig utan bara den lilla Panasonicen Z23:an och så den lilla HD-maskinen från Thosiba. Wiskey är beställt via flygbolaget och allt verkar flyta på bra.

Fick ett glatt besked från greven Vilgot von Axelklaff i dag. Vår gemensamme vän "lilla-Danne" har fått en ny njure och mår efter omständigheterna bra. Pinkar som han skall och ligger nu nedbäddad och ompysslad av vackra damer på Sahlgrenska här i Göteborg. Borde ha varit upp och hälsat på den muntergöken, men jag talade med honom via telefon en stund. Att lämna lyan längre bort än ett par meter hade i dagens läge resulterat i nervsammanbrott. Något som jag väldig gärna vill undvika. Kvinnan, nej för tusan hon är van, men småtrollen, de går på tårna.
Ni får ha det riktigt fint här hemma i fosterlandet, var rädda om er och jag skall göra allt för att försöka få iväg någon form av livstecken från Afrika. Natti natti
pappa B

Fler besökare, jätteroligt!

Om jag jämför med december 2009 och i år så har jag haft 291 fler besökare. Då hade jag 2.816 och i år hade jag 3.107. Nåväl, det kan ju vara samma besökare som tittat in fler gånger fast jag hade mindre inlägg i nu än under 2009.

Men...mindre kommentarer 2010 än 2009 det gör mig lite konfunderad. Det måste jag försöka ändra på. Sedan måste jag skärpa till mig rejält och göra fler besök hos mina egna bloggvänner i år. Där skämms jag lite för att jag varit så slö den sista tiden. Uppryckning pappa B. Man skall ju inte börja ett nytt år med bakläxa, men det känns som om jag förtjänar detta.
Fick ett mail från sultanen Abdullha de La Cruiz att de har ställt ut solstolarna nere i Hurgada, rensat poolen, bytt kökspersonal och startad luftkonditioneringen i en av familjerummen. De vet man andra ord att jag och min trupp är på G. Den 25 januari lyfter vi förhoppningsbis från Landvetter med destination Egypten! Har packat ner miniskidorna utifall det skulle snöa där när vi kommer, vem vet.

Skall nu ringa till ett serviceföretag som kommer och ger mig starthjälp. Asiatebn har blivit batterilöst under den långa stillheten då jag legat för ankar. Inte en gnista fanns det när vi skulle ut på shoppingturné "Skogarnas Konung" och jag. Men vi har någon form av försäkring som gör att man lyfter luren och bilen startar, praktiskt va?
Vi höres under dagen. Glöm inte bort längdsprinten i Tour de Ski och skidskyttestafetten klockan 17 i eftermiddag. Hej svejs i lingonskogen
pappa B

Två dagar kvar, sen väntar Egypten!

Två dagar kvar på det här året. Sen är det 24 dagar tills vi stciker till Hurgada, hela gänget. All inclusive, varmt (förhoppningsvis) Vi tänker inte ta oss dit med båten och handduken på bilden, den bilden tog jag i Grekland för 13 år sedan. På den lilla vackra ön Poros, en blå/vit pärla med små mysiga restauranger och glada greker....
"Prinsessan" är si så där intresserad, hon är 100 på att vi alla drabbas av salmonella och tillbringar hela vår semstervecka på hotellets toaletter. "Skogarnas Konung" är mer optimistisk och snackar hela tiden om ny snorkel och en undervattenskamera. Mamma längtar sill solen och själv känner jag mig som 1X2, helgarderad. Kan inte ligga i solen, blir tokstressad av att ligga och svettas i en solstol, är en badkruka sedan barnsben och går sällan ut på djupare vatten än att det når upp till knäna, har besökt Egypten vid ett par tillfällen och älskar deras mat och det blir väl till att plocka med sig en bunt deckare, stråhatten och medelst ett skvimpande rödvinsglas slå sig till ro och försöka få veckan att gå. Med handen på hjärtat hade jag nog hellre åkt upp till Porjus och pimplat på Storlule! Men vinsten från Sverigelotteriet låg hos Vingresor och då var detta det bästa alternativet. Tillägget för att få med hela familjen blev inte så högt heller utan det klarade vi av.
Köper med mig en riktig flaska wirre för det som serveras på hotellen och kallas för wiskey i Egypten, är rena kamelpisset. Går inte ens att putsa glasögonen från Claes Ohlsson med.
Känner mig betydligt vassare idag så att det syns en ljusning inför årsskiften i alla fall...Går nu och lägger mig.
pappa B