Sista februari, då small det ordentligt!

Han är snäll i hjärtat "Länsman" även om han blir lite deppad då jag får fisk, stor fisk. Han ringer genast hem eller till sin dotter i Kvänum och beklagar sig över saker och ting och han berättar aldrig att det är jag som får fisk. Det var gråkallt idag även om det bara var några minusgrader. Låg lite snö i luften och vårt nya abborgund bjöd inte på några större överaskningar under de första timmarna. Men vi flyttade oss en bit närmare land och då jäklar small det. Först kom det en fin matfisk som var på lite försiktigt med jag lät honom hållas och då högg han rejält. En prima Surteabborre (435 gr). Borrade nytt hål och han bara få ner min röda Rapala balansare nedanför isen så bar det iväg. -Djävlar nu har jag fått på en gädda, nu ryker både balansaren och linan tänkte jag. Men det blev bara några korta slag när jag började dra upp. Det kändes att det var en fin fisk som var med upp. Och visst var det en riktig Surtegris! Den vägde 675 gram och den skall rökas i morgon förmiddag, bägge två, i ABU-röken ute på balkongen. Sedan blir det skirat smör, mandelpotatis och en starköl, som tillbehör. Då kan svenska kungahuset sitta där med sina fläskfiléer och gapa. "Länsman" han fotograferade så snällt och jag frågade om han ville lukta på händera så att han kände fisklukten, men det ville han inte. Jag såg att han egentligen ljög, men inte ville säga ja.
Just innan vi skulle packa ihop för jag ville hem till VM där jag givetvis blev mäkta besviken över svenskornas usla insatser, då hoade han till och halade upp en matabborre han med. Inte i samma dimension som de här två, men fin ändå.-Jag klarade katten, skrek han!
Jag kände mig tvungen att ta en bild på de två fina borrarna och kolla vad liten och fin den orange Rapala balansaren är i munnen på värstingen! Nu får vi se vad som väntar i morgon, någonstans sticker vi iväg och jag skippar VM-loppet, herrarnas 15 km klassiskt får avverkas utan mig. det blir väl lika illa som de svenska damernas insatser idag.
pappa B