Här reagerar man blixtsnabbt må jag säga!!!

Min journalistkollega Staffan Sävenfjord han kommenterade direkt, läs här jag kopierade hans kommentarer;

Jodå, nog minns jag den olyckan. Det bör ha varit strax före midsommar 1970 och berodde på en solkurva, det vill säga att rälsen hade vidgats i värmen.

Jag vikarierade vid den tiden som arbetsledare på AB Trafikrestauranger, som hade hand om SJ:s restaurangvagnar. Just olycksdagen var jag ledig men jag var väl bekant med personalen som jobbade ombord. Alla undkom dock tämligen lindrigt, det värsta var ett armbrott.

Särskilt minns jag den hjälteinsats som hovmästaren Anders ombord gjorde. Hans fru och han skulle nämligen precis mötts i Göteborg och hon skulle tjänstgöra som hovmästare i ett tåg till Stockholm. Hon blev dock så chockad när hon hörde talas om olyckan att hon inte kunde jobba. Anders hoppade därför in och tog hennes jobb på hemvägen. På den tiden var kamratstöd, hjälp med krishantering och annat som vi har i dag inte påtänkt.

Du har rätt i att olyckan inte krävde några dödsoffer och inte heller blev någon livshotande skadad eller fick fysiska skador för resten av livet. Två av dem som jobbade i restaurangvagnen kunde dock inte förmå sig till att återvända i tjänst.

Under mina sju år på restaurangvagnarna var jag själv bara med om en olycka, nämligen när vi körde på en lastbil i Säter. Däremot fick jag ta emot bud om tågolyckor med kollegor inblandade ett stort antal gånger och det var lika ruggigt varje gång. Dock måste TR-personalen ha varit av särskilt starkt virke för ingen av dem blev allvarligt skadad. Men det var några hemska timmar innan vi nåddes av beskedet hur det gått. Ett par gånger fick vi veta det genom att personalen intervjuades i TV:s nyhetssändningar.

Tågolyckor var betydligt vanligare på den tiden än vad de är i dag. Sedan 1990 har en enda resande ombord på tåget omkommit i en tågolycka. Det var i Kimstad i höstas.

14 mars 2011 16:20

Här har ni fakta direkt på stubinen. Tack skall du ha Staffan!