Dag 2 blev lika spännande....

Så här ser hon ut, kvinnan som satt på kajen inne i centrum och väntade på mig varje dag. Det går inte att låta bli att tycka om en sådan här person. Inte bara det att hon kunde sitt jobb, hon var både trevlig och rolig dessutom, och hon älskade knäckebröd!

Som sagt, jag äntrade på första turen med -Henry Hudson- som avgick från mitt båthotell varje dag klockan 10.20. Tio minuters båtresa med ett toalettbesök för man blir pinkenödig av allt skvalpande. Den här dagen var det meningen att jag skulle åka ut och se på de berömda och alltid så omtalade hamnområderna i Rotterdam. Jag skulle ta den turen och så skulle Kim möta upp mig när båten kom till kaj igen. Jag hämtade min biljett hos en solbränd snygging (läs.negress) i Spidos försäljningskontor nere i hamnen. Satte mig och njöt i solen och väntade på att båten skulle angöra bryggan/kajen. Plötsligt låg den där, folk sprang ombord och jag hoppade upp jag med. Vispade omkring med min lilla biljett och tanten som skötte insläppte ropade -Jump aboard! och jag skuttade ombord jag med. Nu var det bara så att när den här turboladdade bananbåten drog på så såg jag båten jag skulle ha åkt med passera på styrbords sida. Jag var ombord på fel båt och skumpade iväg i 35 knop åt fel håll. Nåväl det blev en fin tur ändå och det var roligt att åka 79 minuter med en turboladdad båt åt fel håll, fram och tillbaka. Tanten vid insläppet skrattade och Kim löste ut mig när vi återvände. Så det kan bli...

Nu var vi i alla fall samlade på rätt plats Kim och jag och nu var det Euromast och lunch där uppe på toppen, som gällde. Tornet som är 100 meter högt med en tillbuggnad med en roterande våning som tar dig vidare upp till 185 meter över staden är en minst sagt hisnande upplevelse. Ser ni klättrarna som små prickar på bildens vänsterkant?
Här mina damer och herrar hänger det unga entusiaster som inte är höjd rädda och tusan vet om jag inte ångrar att jag passade på att testa nu när jag hade chansen.
Vi åt en underbar lunch med god öl för mig och sedan skulle vi fortsätta vår färd genom staden genom att besöka det fantastiska museumet Boijman Van Beuningen som dagen till ära hade två svenska konstnärer representerade inne i hallen. Där tittar vi in i morgon, nu tittar jag in i sovrummet. Natti på er
pappa B