Åter till verkligheten....

Nu har potentaterna dansat färdigt glasen med den femstjärniga är slut och musiken har tystnat. Vänsterprasslet har försvunnit bakom de tjocka gardinerna och Blå Hallen börja återfå sin normala tristess. Idag är man återbördad till den bistra verkligheten och det gäller att få släta ut sina skrövliga anleten och få dunket efter för mycket sprit att upphöra så fort som möjligt. Högern valsade kärvänligt med vänstern och i ett hörn stod en ensam centerpartist i frack och mossgrön skjorta och tittade på. Så det kan bli bara för att en krutgubbe av rang skapade det åtråvärda priset. Uppe i himlen kallar man farbror Nobel för propellern för han snurrar ständigt i sin koffert, ett par alnar under marken. Det kanske är han som kommer igen i årets julkalender -Spöket på Greveholm-?

Jobbigt värre hade den här damen som gav sig attan på att hon skulle klara lite fasadklättring från utsiktstornet i Rotterdam. Spändes fast och klev ut över kanten. Där tog det slut. Krampaktigt hållandes i repet dinglade hon som en julgransprydnad sakta fram och till baka utanför restaurangfönstret. Jag fanns på plats tillsammans med den vackra lilla Kim från stadens turistorganisation. Vi intog en förtjusande liten lunch medan vi beskådade den svängande damen utanför fönstret. Jag vinkade till henne lite då och då men hon vinkade aldrig.tillbaka
En kraftfull klättrarinstruktör kom dock snabbt till undsättning och tillsammans tog man sig sakta ner till marken. Det var en makalös utsikt från tornet, lika bra som lunchen i övrigt. Har du aldrig besökt Rotterdam utan blivit kvar i Amsterdam så gör en ny resa till Holland och skippa Amsterdam och spendera din tid i grannstaden. En riktig pärla för den som gillar god mat, kultur och mysiga promenader...
Jag åker gärna dit fler gånger, den saken är klar.

Grattis Daniel, grannens pojk! Idag har du namnsdag och ditt namn är hebriskt och betyder -Gud är min domare- Idag finns det runt 47 800 som har namnet som tilltalsnamn. Totalt är det 75 500 Daniel som skuttar runt i vårt land. För den kvinnliga motsvarigheten, Daniela, har namnet samma betydelse och det finns runt 4 100 varav 2 800 har det som tilltalsnamn.
Den 11 december 1986 hävdade Svenska Freds och skiljedoms föreningen att Bofors smugglat ett 40-tal kanoner till Singapore.

Samma datum fast år 1882 var Bijou Theatre i Boston den första teatern som använde elektriskt ljus. Om 15 minuter så sätter jag mig 30 minuter i massagefåtöljen, äter en clementin, skiter i både Alfred Nobel, dansande potentater och annat löst folk. Kommer solen upp runt middagstid tar jag mig en promenad runt Rannebergen. Tills dess får ni ha en fin dag.
pappa B

Restaurang Look, här handlar det om vitlök...

Krögarparet på en av de mycket populära restauranger där huvudingrediensen handlar om vitlök, Frank och Wendy Achterbergh hälsade oss välkommenm med ett stort fat rykande het vitlök, -Var så gott och sitt, vi kommer strax med en liten entré! Inne i den fina lokalen med rustika träbord satt det redan gäster och stämningen var på topp. En svag doft av vitlök låg som en dimma över lokalen och jag som älskar den här lille krabaten jag kände på mig att detta skulle bli en riktig höjdarafton. Ett vitt franskt vin, korkades upp och festen kunde börja.
En rykande hel vitlök serverades i en liten vacker skål och man åt genom att pilla fram vitlöksköttet med sin gaffel och parera med en mycket mjuk och mild vitlöksmajonäs. Helt gudomlig start på kvällen. Kim valde en stor bit lamm (som jag vägrar att äta) och jag beställde in Gambas.
Lammköttet kom in och Kim bad mig kolla så mört och fint det var. Hon tog tag i benet och skakade lätt. Allt kött föll i små fina bitar och jag såg förmodligen ut som en fågelholk i ansiktet. -Vill du inte smaka, sa hon och jag kunde faktiskt inte låta bli. Köttet nästan smälte i munnen och jag har fått tillbaka lite av tron att lammkött är bra (nu snackar vi givetvis mat).
Sju fina jätteräkor i en saftig sky kom in till mig och gentleman som man är så lyftes en jätteräka över på Kims tallrik, rätt skall vara rätt. Det goda vinet matchade maten perfekt och när det blev dags för desserten så valde jag givetvis vitlöksglass! Just det glass med en svag smak av vitlök det skulle jag ha.
Glassen kom in tillsammans med en fantastiskt god chokladkaka och ett litet ägg av grädde. Hur elegant som helst och vaniljglassen efterlämnade en svag smak av vitlök i munnen. -Nu avslutar vi med kaffe och jag har en liten överraskning till dig, sa Kim och döm om min förvåning när kaffet kom in så följde det med ett litet glas med vitlökslikör. En kickoff som förmodligen botar alla världens förkylningar, det är jag 100% säker på.
Den här sista kvällen på Restaurang Look blev en oförglömlig afton och det var med vemod jag sade godnatt till Kim och lovade att höra av mig igen. Jag klev in i min taxi och fyra fantastiska dagar i Rotterdam var tillända.
Morgonen började med supertidig uppstigning, taxi till centralstationen och snabbtåg in till Schipold Central. En snabb promenad, en kaffe i en av snabbserveringarna och så satt jag på flyget hem till Göteborg igen. Drygt två timmar senare kånkade jag upp min gamla lekamen och resväskan uppför trapporna här hemma.
När jag öppnade posten låg en invitation till Polen och en till Auroba, Bonaire och Curacao på skrivbordet. Vi får se om jag hinner med detta. Visst hade det varit roligt att se sig om på de här platserna också, den som lever får välan se
pappa B

Starten har gått, 12.000 par fötter rusar iväg...

En sista bild utöver delar av centrum i Rotterdam. Och en Mölla, givetvis. Tulpaner och träskor det struntar jag i. Nu återstår bara det stora och festliga ABN AMRO Maraton loppet genom staden och sedan blir det kram och avskedsföreställning på en alldeles specielll rstaurang för Kim och mig. Men först svettas vi lite, fram med linementsflaskan så kör vi...
Det här är loppets fyra, Eliud Kiptanui ifrån Kenya. Vann gjorde hans landsman, Wilson Chebet som körde skiten av de övriga den sista kilometern Hans segrartid 2.05.27 är strålande. Det var solbrända killar, de första sju över mållinjen. Sedan kom en hemmalöpare till publikens stora jubel. Bistra miner redan från starten, jag undrar hur de såg ut 4 mil senare på dagen. Det är alltid roligt att se när ett maratonlopp startar. det påminner mig om de gånger samerna där hemma flyttade sina renar över Storlule, sjön som ligger nedanför den lilla byn Porjus.
Många färgstarka löpare ställer upp vid sådana här tävlingar och de gör det oftast väldigt bra. Inga bestämda tider att passa, man försöker bara att ta sig runt och de som gör det är alla värdiga vinnare. Hur gick det då för vår egen lilla Brian då? Jo han var i fin form, men efter 29 km så trampade han på en sten så illa att den träffade mitt under hålfoten där har han haft en skada tidigare. Nu ger ju inte en viking upp i första taget så Brian knatade i mål och föll ner framför tävlingsläkaren efter målgång. Blysam placering, 77:a men tiden 2.36.39 med skadad fot talar sitt tydliga språk. Här finns det mer att hämta. Hade Brian fått vara OK, så hade han säkert hamnat nere på 30:e plats och med en tid på runt 2.28. Brian skulle röntga sig vid hemkomsten till Sverige och vi håller tummarna på att det inte var något allvarligt med foten. Nu utgår vi från 2.28 och så skall Brian försöka sänka sitt pers med 10 minuter under de närmaste åren. Det blir en bok -Tio Tunga Minuter- som vi ger ut tillsammans Brian och jag.
Detta är Hollands kvinnliga express, Hilda Kibet med ett personbästa på 2.26.38 som tar emot folkets jubel efter loppet. Har slarvat bort damernas prislista vilket inte är likt mig då det är herrarnas, som brukar försvinna först. Men jag skall berätta i morgon.Både vem som vann och hur det gick för Hilda. Den här gossen han viftade på så det var risk att han skulle lyfta och flyga i mål. Överlycklig över att se målskynket och höra publikens jubel visade han sin glädje. Stort jubel bland publikleden....
"The Race Is Over" det är dags att packa ihop och bege sig hem igen. Så var det även för mig med, men först skulle vi göra ett sent besök på en riktig vitlöksrestaurang, Knoflookrestaurant Look en pärla för oss som älskar vitlök och struntar i vad grannen säger. Men detta återkommer jag med i morgon förmiddag, kanske redan innan solen gått upp...Sov så gott mina vänner
pappa B

Man får inte missa detta. När kommer det en sådan här bussbåt i trafik här i Sverige? Problemet är väl att få pensionerade sjökaptener att bli busschaffisar. Jag käkade en stadig frukost klockan 07.00 och så var det dags med den sista turen med min käre vän -Henry Hudson-. Den här skutan har förflyttat mig mellan boendet på SS Rotterdam och fastlandet och den väntande Kim i några dagar nu. Hur som helst så är detta den näst sista dagen för mig här i Rotterdam och det känns faktiskt lite tråkigt för detta har varit en fantastiskt fin pressresa, den saken är klar. I morgon innan tuppen gjort sin morgontoalett så skall jag sitta på tåget mot Schipold Central och vidare mot incheck för transport hem till Göteborg.
Passar på att visa en bild av den anläggning där Euiropamästerskapen i dressyr skall hållas längre fram i år. En ny stor huvudläktare håller på att uppföras och det råder full fart runt stallarna på anläggningen. Jag undvek att visa hur en dressyr på häst skall gå till, tyckte att det skulle kännas skämmigt att visa upp detta för arrangörerna så här inpå det stora mästerskapet. Jag hade faktiskt en gunghäst när jag var liten, den slog bakut så jag flög in i köksbordet och slog ut två framtänder. Gillar faktiskt hästar och hundar, trots avkastningar och bett lite här och där. Kvinnor kan bitas och kasta av en de med! Våren var betydligt längre kommen i Rotterdam än här hemma i Sverige. Kolla bara vad grönt och fint det var. Kim och jag promenerade mycket och långt vilket uppskattades av pappa B. Rätt som det var så dök det upp ett litet bryggeri. Tvärstopp och vi fick en pratstund med den unge bryggmästaren. Sedan var det dags för test av fem olika ölsorter som tillhörde bryggeriet bästsäljare. Vi laddade från höger till vänster och den första plus den tredje tyckte jag var bäst. Den sista, den var gjord med riktigt fin mörk choklad och smakade som en fisljummen, avslagen Porter. Inget för en tyngdlyftare, förlåt glaslyftare av rang! Kim slog ut det mesta av ölen på sina tajts och trottoaren. Smart, men onödigt! Tulpantanten på spårvagnen blev glad när jag tog en bild på henne, men titta på surkärringen som sitter bredvid henne. Tänk er att ha en sådan hemma i köket varje dag. Då blev man nog fan i mig kriminell? Nu skall jag iväg en sväng och plocka in lite saker och ting, men jag kommer tillbaka om ett par timmar. Det gör väl du med?
pappa B

Lite runtomkring bilder medan vi väntar på näst sista dagen

..Maratondagen! Det är mycket Erasmus i Rotterdam. Först den nybyggda vackra bron som i folkmun kallas för "The Swan" men egentligen heter "The Erasmus Bridge". Universitet och en massa andra begivenheter har också kristnats med namnet Erasmus. Här är i alla fall bron som skall ge maratonlöparna en fingervisning att de snart har gjort de sega 4,2 milen. Målområdet ligger bara drygt 300 meter från brons avslutning till vänster
.
Bron som tillhör en del av Rotterdams skyline är vacker, mäktig men ändå verkligt smäcker och elegant. Glada damer och en glad liten hund blev mitt sällskap en eftermiddag då jag strövade för mig själv en stund medan Kim tog hand om två modejournalister från Belgien. Jag tog en liten barsväng, tittade in på den mycket populära baren "de witte aap", snackade med bartendern, tog en bild på honom och diplomet som visade att de korades till världens bäste bar 2010. och här är mitt ölglas. Ett par trevliga timmar bland trevlig människor gör det lätt att leva.
...mitt frukostbord, måste bara klippa en bild på menyn, krydd och saltkar innan jag började äta. Tog för säkerhets skull en bild på mig själv när jag plåtade jättepropellen utanför mitt hotell. Ingen liten skit det här inte. Skulle man montera den på RK Elsa då gick både jag och båt till botten direkt. Snart kommer jag igen med den stora Maratondagen. Lägger in lite allmän tragik som slutvinjett...Sov så gott
pappa B

Möte med Brian och badande busstur

B Det här det blev en helt fantastisk dag liksom de två övriga. Den här bussturen bjöd ju på en riktig överraskning vill jag lova, plötsligt körde bussdrivern som även var sjökapten rakt ner i floden Maas och vi gled iväg som den värsta Ostindiefarare. En tur runt min flytande bostad och så upp och hem på parkeringen igen. Snacka om tjutande japaner inne i bussen! Den här bussresan med Splashtour har säker förvånat många resenärer både små och stora. Bussbåten är den enda i världen och jag undrar hur lång tid det tar innan den börja serietillverkas i Kina, Korea eller Japan. Hur som haver var det en jäkla rolig upplevelse, den saken är klar. Efter den kombinerade väg och vattenresan så intogs en förtjusande lunch på Rotown. Här serveras bland annat den världsberömda Monchous Cake (inte den man blir en glad prick av, den finns på andra ställen i staden). Superlunch igen och så bar det iväg för att beskåda de beryktade Kubushusen, där det faktsikt lever helt normala, arbetande eller studerande människor. Här har Kamprad och Co inget att hämta. Möblemanget måste anpassas efter lutningar och vinklar och det är inte mycket normalt som passar in. En visningslägenhet finns och givetvis klättrade jag upp för alla tre smala trappor för att få mig en titt. Kunde snabbt konstatera att detta är ingenting för en lönnfet, ålderstigen pensionär från Göteborg (tacka vet jag fyran hemma i Angered) Vi tog en lång promenad ut på landsbygden för att ta oss en titt på bygget av den nya ridstadion där VM i dressyr snart kommer att avgöras. Hästar och gäss till förnbannelse och givetvis snurrade det några väderkvarnar ute på bygden. Vi pausade på en fullknakad restaurang invid den lilla sjön och vattnade oss för att orka promenera tillbaka till asfaltdjungeln igen. Våren hade kommit till Rotterdam, den kom tillsammans med mig och löven hade slagit ut och gräset var grönd. Kortärmade damer och herrar visade upp sig med ett leende på läpparna och även pappa B fick slita av sig jröjan och visa kroppen. Ingen dog av skratt!
Mötet med Brian Nielsen!

Detta hade Kim organiserat, mötet med den dansk/svenske mnaratonlöparen Brian Nielsen, Vi träffades på restaurang Spaghettata där Brian skulle få chansen att ladda upp inför nästa dags Maraton. En super trevlig lättviktare under 60 kilo med pigga ögon och skitsnabba fötter. Dessutom snackade han inte Stockholmska utan framförde sitt språk på en charmig dansksvenska. Han springer för Fredrikshof i Stockholm och hans mål inför morgondagen var att kuta runt de 4,2 milen på tider runt 2,28? Hu jeda mig för att ha så bråttom genom en så fin stad, man hinner väl inte se mycket av det vackra då. Dessutom skulle han flyga hem direkt efter loppet också. Detta möte skulle bli någonting riktigt roligt, det visade sig dagen efter det att Brian genomfört sin mara. Hem till mitt flytande rum med taxi och efter en öl uppe i SS Rotterdams pub så slocknade den lille norrlänningen, och fällde sina blaskiga blå och smög iväg en försynt liten fis under täcket! pappa

Dag 2 blev lika spännande....

Så här ser hon ut, kvinnan som satt på kajen inne i centrum och väntade på mig varje dag. Det går inte att låta bli att tycka om en sådan här person. Inte bara det att hon kunde sitt jobb, hon var både trevlig och rolig dessutom, och hon älskade knäckebröd!

Som sagt, jag äntrade på första turen med -Henry Hudson- som avgick från mitt båthotell varje dag klockan 10.20. Tio minuters båtresa med ett toalettbesök för man blir pinkenödig av allt skvalpande. Den här dagen var det meningen att jag skulle åka ut och se på de berömda och alltid så omtalade hamnområderna i Rotterdam. Jag skulle ta den turen och så skulle Kim möta upp mig när båten kom till kaj igen. Jag hämtade min biljett hos en solbränd snygging (läs.negress) i Spidos försäljningskontor nere i hamnen. Satte mig och njöt i solen och väntade på att båten skulle angöra bryggan/kajen. Plötsligt låg den där, folk sprang ombord och jag hoppade upp jag med. Vispade omkring med min lilla biljett och tanten som skötte insläppte ropade -Jump aboard! och jag skuttade ombord jag med. Nu var det bara så att när den här turboladdade bananbåten drog på så såg jag båten jag skulle ha åkt med passera på styrbords sida. Jag var ombord på fel båt och skumpade iväg i 35 knop åt fel håll. Nåväl det blev en fin tur ändå och det var roligt att åka 79 minuter med en turboladdad båt åt fel håll, fram och tillbaka. Tanten vid insläppet skrattade och Kim löste ut mig när vi återvände. Så det kan bli...

Nu var vi i alla fall samlade på rätt plats Kim och jag och nu var det Euromast och lunch där uppe på toppen, som gällde. Tornet som är 100 meter högt med en tillbuggnad med en roterande våning som tar dig vidare upp till 185 meter över staden är en minst sagt hisnande upplevelse. Ser ni klättrarna som små prickar på bildens vänsterkant?
Här mina damer och herrar hänger det unga entusiaster som inte är höjd rädda och tusan vet om jag inte ångrar att jag passade på att testa nu när jag hade chansen.
Vi åt en underbar lunch med god öl för mig och sedan skulle vi fortsätta vår färd genom staden genom att besöka det fantastiska museumet Boijman Van Beuningen som dagen till ära hade två svenska konstnärer representerade inne i hallen. Där tittar vi in i morgon, nu tittar jag in i sovrummet. Natti på er
pappa B

SS Rotterdam blev mitt hem...

KLM flight KL1154 taxade ut från Landvetter i exakt tid och studsade ner på det enorma getinboet Schipold strax före lunch. Vädret var grått och en kort tågreda med snabbtåg tog mig till Rotterdam utan problem. En rödhårig glad ung kvinna mötte upp och både kameraväskan och den som rullade efter mig blev betydligt lättare. Ingen kultur-Nisse i fladdrande gabardinbyxor utan en ung pigg och vacker kvinna stod där på perrongen och hälsade pappa B välkommen till Rotterdam, Hollands trevligaste stad. Vi klev på en flatbottnad, stor och lång båt -Henry Hudson- som skulle bli min transportör från det väntande hotellet och in till centrum under mina dagar i Rotterdam. Hotell ja, det här gick banne mig inte av för hackor. Det senaste kryssningsfartyget SS Rotterdam som ingick i Hollands America Line och seglade mellan 1959 och 2000 låg nu för ankar i floden Maas och fungerade som ett fantastiskt hotell. 270 lyxiga rum där ett av dem var mitt. Tjohoo!! Checkade in och Kim som min förtjusande guid heter hon berättade att vi skulle ta en vattentaxi (nu jäklar gick det undan skall ni veta) till Hotel New York (det tidigare huvudkontoret för Hollands America Line numera ombyggt till hotell med en fantastisk restaurang på bottenvåningen. Där träffade vi sex tråkiga franska PR-människor som efter en rundvandring på fyra trappor var färdiga att avlivas på grund av dålig kondition. Nåväl, vi fick oss en paus inne i restaurangen där samtliga fransmän drack öl, fransyskorna vatten medan Kim drack ett litet glas vitt och jag en stor wirre, en 12 årig Jameson. Ska de va så ska de va och klockan var redan över 15.00!

The Nederlands Fotomuseum var nästa stopp och innan detta så lämnade vi med glatt hjärta fröken Else med hennes klagande fransmän bakom oss (Stackars Else, som också var en glad liten dam)Här fanns det mycket för en intresserad fotograf att beskåda, bland annat en digital collection med över 100 bilder. Här kan man även få en överblick av mer än 100 års holländsk fotografi. . Magen på den här ålderstigna mannen började knorra och just i rätt ögonblick då jag började snegla in genom förnstren på alla de underbara restauranger som ligger dörr i dörr med varandra på de flesta gator i staden så förkunnade lilla fröken Kim att nu jäklar skulle vi gå till -Bazar- och äta oss mätta. Sagt och gjort, raka vägen mot restaurangen!
En fantastisk middag som gick i Afrikansk stil med massor av god mat, dryck och glada skratt. En mycket nöjd, mätt och glad pappa B tog en taxi ner till sitt flytande hotell, somnade gott och såg fram emot morgondagen. Det gör jag nu med för då skall jag berätta lite mer om mina dagar under vattenytan.
pappa B

Rotterdam, thank you Kim!

Nu har jag landat och återkommit till verkligheten. Vilken fantastiskt trevlig tur till Rotterdam och jag säger som så många andra Rotterdam och Göteborg kan vara kusiner, lika trevlig folk, lika fin stämning och så kan Amsterdam och Stockholm sitta på sina höga hästar och se fisförnäma ut. Har nyss anlänt så jag håller på att plocka fram lite bilder och kommer tillbaka senare under dagen, vänta bara. Att Marketing Rotterdam har en liten pärla i den tjej som tar hand om oss journalister står helt klart. Jag har gjort många väldigt många med den här var så bra anpassad och varierande utan att för den skulle kännas stressad. En supertrevlig liten diskodrottning, Kim Heinen tog han om mig och försåg med med information, god mat och dryck, intressanta besök och massor av glada skratt. Dessutom älskar hon knäckebröd. Men nu är jag på banan igen och håll ut snart brakar det loss från Rotterdam, Hollands bästa stad.....
pappa B