Grevar och baroner lite härs och tvärs

Jag brukar ju ibland hänvisa till mina bekanta, greven i Aimotjokk och den blåblodige greven i Hälsingland, Vilgot von Axelklaff. Dessa två mycket ärovördiga men dock sällsynta herrar lever sina liv helt utanför gängse regler och förordningar. Däremot strikt inom lagens gränser. Den mycket självgode men ändock rätt vänliga von Axelklaff driver sitt gods med kraftfull hand i gott samråd med sin grevinna som han har 100% kontroll över och helst ej heller vill tala så mycket om.

Här har jag fångat honom då vi åkte en tur med världens längsta linbana. En resa som han inte uppfattade som speciellt trevlig då man svävande högt över de norrländska myrarna gungandes fram i en liten plåtkur. Väl på fast mark igen stramade von Axelklaff upp sig igen och ansåg att detta var minsan inte så mycket att orda om. Han far och hans farfar samt farfars far hade upplevt betydligt mer farofyllda resor, liksom han själv vid andra tillfällen.
Greven i Aimotjokk har jag däremot inte lyckats fånga på bild och under våra tidigare möten har jag förmodligen varit utan kamera. Men jag hoppas att inom sinom tid kunna få fast även denna skogarnas store erövrare på bild, Kanske sittandes i sin badtunna med sin grevinna, vem vet.

En annan, aningen mer eminent, men ej lika framträdande person är vår lille kung. Här endast en liten pojkspoling på Eriksgata uppe i Vänersborg. Där hade jag oturen att tvingas följa med under några dagar bland irrfärder runt Dalslands berg och dalar. Försedd med bevis att jag ej behövde bry mig om gällande hastighetsbestämmelser så blev det rallykörning för att hinna med att bevaka varje stopp och hinna före limousinerna till nästa anhalt.

En stilig ung man då det begav sig med slips och krulligt hår vid de numera grånade tinningarna. Så kan det som sagt bli.
Under mina år som fotograf, drygt 50 år noga räknat så har det poppat upp en och annan kändis framför min kamera. Nu är jag inte så begistrad över dessa personer utan sätter större vikt vid vanliga, helt normala människor som jag tycker har betydligt fler sidor i sina livs böcker. Till exempel Emil i Skogstorp, en speleman av rang men en usel älgjägare. "Lys-Otto" en jägare av rang men en usel speleman. Två goa gubbar, vänner sedan barnsben och luriga till tusen. Jodå, jag har bilder på dem bägge två, kommer en annan dag. Jag har spelat en trudelutt med Emil och jagat älg med "Lys-Otto" det kan ni hoppa upp och sätta er på...Numera lullar dessa två gentlemen omkring en trappa upp och har det nog ganska fint bland alla vingförsedda damer i vita särkar.

Det kom ett fint erbjudande på mailen idag. En massör(ska) erbjöd mig 30 minuters massage för 200 kronor. Jag försökte spåra damen i fråga men har inte lyckats ännu. Är det seriöst och den typ av massage jag skulle känna för så är det ju helt perfekt. Är det massage av annat slag är det för dyrt för här hemma är den helt gratis. Fortsätter undersöka erbjudandet så får vi se åt vilket håll det lutar. Bilden är tagen vid Värmlands monter på en TUR-mässa här i Göteborg. Vilka som är på bilden vet jag inte men mannen ser ut att gå in för sin uppgift. Jag skulle nog tagit av mig skjortan jag. Blir djävligt kladdigt med all massageolja ovanpå kläderna?
pappa B