Tomtetime närmar sig...

Nu är det snart dags att få besök av jultomten igen. Exakt en månad kvar bara. Det här var våran jultomte. Här går han hem till tomtemor den sista julen vi bad honom komma ner. "Skogarnas Konung" darrade av förtjusning och bockade djupt, ända ner till golvet varje gång han fick ett paket. "Prinsessan" skrek i högan sky. Både första och andra året. Det tredje satt hon rak i ryggen som ett dopljus i mammas knä, men hon höll näbben. När de två slagit sina små huvuden ihop och tillsammans listat ut att det vår våran gode vän Örn som gömde sig under det yviga och lockiga skägget så tog tomteran hos pappa B slut. Så här sa "Skogarnas Konung sista dagen tomten hälsade på oss.
-Pappa jag tycker att han låter som Örn och så såg jag att han hade vanliga strumpor när jag bugade mig. Är det inte Örn så är han i alla fall släkt med honom, för de pratar likadant även om den här gör sig till lite. Så var det med den saken. Vi hade planer på att köra ett år till med en ny gubbe, men det kändes inte rätt. Tomte fick besöka andra barn året där på. Vi lade klapparna under granen i stället. Fast minnet av den lille skäggige farbrorn med sin ringklockeförsedda käpp och ljuslyckta den lever kvar och lär nog bestå hela deras liv ut.

Örn var den perfekta tomtegubben, det är han säkert än i dag fast numera utan skägg och lurviga stövlar. Han plingade på ringklockan på sig käpp och i den lilla plåtlyktan brann det alltid ett litet värmeljus. Andra och tredje året stod alla grannar i fönstren för att förevig våran tomte. Håll med om att han var bra?
pappa B