Godmorgon Sverige!

Tuppen gal och mobiltelefonenrna ringde. Familjen i Angered har trasslat sig ur duntäcken, filtar, lakan och sängar. Upprätta, som små tennsoldater står de två arvtagarna med öppna munnar och blir istoppade rostat bröd, mjölk och vitaminpiller. Kvinnan har med hast förpassat sig bort från kaoset och totalt utmattad bränner jag vid havregrynsgröten och tackar Gud för att det finns stålull så jag kan få ren min lilla grötpanna.
Ytterdörren slår igen och friden och stillheten lägger sig så sakta över våra fyra rum och kök....

Här kommer tre damer glidande ut från den lilla båthamn där vi hämtade upp farkosten som skulle ta oss fram på de franska kanalerna under några dagar för en herrans massa år sedan. I tjejbåten fanns Nina Eldh (numera arbetandes på hovet) Eva Karlsson från franska turistbyrån och min journalistvän Monica Frime. De hade dagen till ära en egen skeppare, en ung fransman med hästsvans så lyckan var fullständig. I vår båt fanns Jan Sterner ekonomi journalist av rang och pappa B. Janne fick bli motorman, skeppare och kapten. Jag åkte med, drack vin och lagade maten. Tog även hand om själva slussandet när detta var dags.

Detta var under perioden i livet då man matchade runt 85 kilo och hade färg på håret och solbränna. Nu är vikten fastlåst på 90, vithårig och rödmosig i fejan. Fast fortfarande på ett jäkla gott humör. Skam den som ger sig.

Idag blir det dubbelpass vilket känns mycket bra. Kanske jag tar mig en snabb promenad mellan de två passen om orken medger detta, vi får se. Orsa kompani lovar ingenting bestämt som man säger.
pappa B