Vilka optimister det finns...

Igår lyckades samtliga i Frölundas hockeytrupp vara vid medvetande och då klarade man av att spöa Skellefteå som i sin skepnad av serieledare glömde att ta bort skridskoskydden och förlorade med 6-0, hemma. Skitdåligt med andra ord?
Denna seger på bortaplan gav min kollega på GP stora frossan och han tycker i en fet rubrik i dagens tidning att det är dags att boka in Götaplatsen? Vad fan skall man där och göra. Är det inte bättre att man försöker samla ihop sig och försöker vinna varenda match i stället för varannan? Det är 11 poäng upp till Skellefteå i toppen och man har ett par flåsande smålänningar i form av Växjö hängandes i byxbaken. Pesonligen tror jag att Skellefteå håller ända i mål och Frölunda skall vara glada om man får vara med uppe bland de tre bästa.

Tidigare proffs satsningar satsar IFK Göteborg på i framtiden. Nu skall man börja ragga talanger redan som 8-åringar. Hur skall detta sluta? Pengar till GAIS tack vare ett bra skrivet kontrakt med Malmö FF. Tack för det, alla dollar behövs hos makrillarna.

Rättegången rullar vidare på den enbente Pistorius avrättning av sin fru. Nu börjar de gråtande socialkäringarna i rätegången vekna och det skulle förvåna mig om mördaren fälls överhuvudtaget. Personligen anser jag att har man tagit en annan människas liv då har man sålt tasken till räven och förbrukat alla sina rättigheter. En kula i pannan och god natt!

Ukraina är fortfarade Ukraina, än så länge och hela den här soppan är en unken samling av maktmissbruk, avsaknad av empati och rysska rubler. Vi avvaktar! Putin den lilla ryssen med den stora ryssmössan sitter vid sitt skrivbord och käkar surdegsbröd med svart kaviar och skiter i övriga världens protester. Så det kan bli.

White Guide har redovisat sina krogresultat och Göteborgs matställen behöver inte skämmas för sig. Skall nog gå ner och testa en av dem en dag men får vänta tills nästa pension kommer den förra är redan slut, nämligen.
Bästa serviceupplevelsen gick till Gothia Tower Uper House här i Göteborg. Det följdes upp av Årets Hjärtekrog? som blev Magnus & Magnus m2. Man har väntat på den utmärkelsen i 15 år så den var förmodligen välkommen.
Bilden är på en okänd firre jag stoppade i mig på en restaurang i Sydfrankrike för flera år sedan. Tror att kollegan Fuhrman i Skellefteå vet vad den heter.


Adrian och Adriana har namnsdag idag. Grattis min konstnärskompis Adriana Ramhagen borta i Gråbo. Det finns runt 2.300 grabbar som har Adrian som tilltalsnamn och bara 400 som heter Adriana.

Jag skall ta landets snabbaste "Fåtölj" upp till Lerum om några minuter. Litet reportage på G och sedan blir det stilla liv i massagefåtöljen. Kommer förmodligen snart att vara den mest masserade gubben i kommunen om inte den här förbannade förkylningen släpper taget.
Nu kör vi igång lite på halvfart så får vi se hur långt det räcker.
pappa B

"Man vet när man reser men man vet inte när man kommer igen."

Värmen suger och känner inga lukter...

...att gå eller sitta med en näsa som inte känner några dofter är frustrerande. Att den dessutom, från att ha haft en blålila ton nu övergått i rött och vuxit i dimension gör inte saken bättre. Men...detta är det pris man får betala när förkylningen slår till. Av det berömda väderkornet finns inte ett spår.

Under dagarna i massagefåtöljen har längtan ner till värmen vuxit sig allt starkare och det bär snart iväg ner till solen.Här kommer tre bilder från den tiden vi var nykära, kvinnan och jag. Vi stack ner till Paris under Pingsthelgen 1982. En fantastisk resa med buss där vår kärlek flödade som vattnet i en vårrusig norrlandsälv. Vem vill inte uppleva detta under takåsarna i Paris?

Vi smet in i Notre Dame under en mässa, jag trixade upp kameran och det ekade mellan stenväggarma när slutaren slog igen . Några förgrymmade katolska blickar fick jag och en del kändes i nacken med. Kvinnan log och drog mig därifrån. Vi gick längst floden och tittade på bokhandlarna och de konstnärer som fortfarande höll till där. Åt löksoppa och drack vin, kysstes under träden vid floden och livet lekte.
Hoppade på en sightseeing båt med glastak. Hamnade i ett gäng med Ungerska turister, ett stort sällskap där bara en av gubbarna drack vin så jag fick hjälpa honom att pimpla i sig även deras röda viner. Floden var så gott som spegelblank, solen sken, livet lekte och kärleken blommade.

Hoppade iland och gunget från båten räckte ända upp till Triumphbågen där vi stod länge och tittade på alla turister som inte kunde byta fil utan gång på gårng fick ta en ny runda i rondellen.
Eifeltornet nästa, detta rostiga beläte som med knarrande hiss tog oss ända upp till toppen. Kvinnan höll hårt i armen och vågade inte titta ner. När jag hängde mig ut över räcket för att ta bilden var det nära att hon svimmade. -Du får aldrig göra så där nån mer gång, inte i hela ditt liv, sa hon när vi lämnade tornet och kom ner på marken igen.

Den 24 februari 1921 föddes Carl-Gustav Lindstedt. En av våra största komiker med massor av roller i bagaget. Vem minns inte han och arne Källeruds monologer i radion, Bilskolläraren till exempel. !992 somnade han in och Sverige blev lite tråkigare den dagen. Kommer ihåg att jag hade svårt att hålla mig för skratt när Garl-Gustav spelade poliskommisarie i filmen -Mannen på taket- efter den rollen blev han sig aldrig lik igen. Inte förrän han dog.

Jag hoppas att du borstat tänderna under andakt i morse. det är nämligen så att exakt den 24 februari, året var 1938 så började den första handelsvaran av nylon, en tandborste att produceras. Detta gjorde D Point i New Jersey, USA. Så gå in och gratta pliggrensaren när du kommer hem i kväll.

Gratta gör vi öven Mattias och Mats. GRATTIS grabbar ni har namnsdag idag. Just nu springer det omkring 27.400 Mattiasar och 45.900 Matsar ute i landet (vem vet flera av dem kanske har dragit till solen). Namnen härstammar från en grekisk form av hebreiskan och betyder Guds gåva. Jag undrar vad käringarna som är gifta med en elaking som heter Mattias eller Mats säger om detta?

Riksflatan Selma kom på sedel den 24 februari 1992. Då släpptes Mårdbackadollarn ut till det svenska folket. På baksidan seglar Nils Holgersson på gåsen Akka ut över den skånska steppen.
Riksförbundet för sexuell upplysning RSFU bildades den 24 februari 1933 och några större uppenbarelser har inte denna organisation laddat med. Vll man lära sig mer om de sexuella lekarna får man väl praktisera.

Nu skall jag brygga mig ett par koppar kaffe, det svänger till så bra i kombination med morfinet!
pappa B

"Kärleken är stark. Den lyfter upp både kjortel och särk"

Jag är både en apa, ett lejon och en korp, de säger de lärde...

Fick en obeskrivlig längtan ner till Chablis och det vita vinet. Detta smög på
 mig i går då jag sörplade Spanskt rödvin med kvinnan. Här på fälten i
Frankrike öproduceras några av väldens förnämsta vita viner, Guld i glasen.

Att en del tycker att jag är en apa, det förstår jag.
Hemma i Porjus hade jag faktiskt en tam korp ett tag tills den flög bort och aldrig återvände. Fast innerst inne så tror jag att korpen finns med lite då och då fast jag aldrig ser honom.
Ett lejon, kanske för jag är sällan rädd för något, gillar värme och är uppkäftig. Vilar utan att det syns och låter andra jaga åt mig.

Hur som helst så har jag ju gaddat ett lejon bak i nacken, tänker gadda en korp eller korpfjäder på ena benet. Så långt är allt bra. Men sen kommer problemet, var skall jag sätta apan? Har ni några bra funderingar över detta så kom igen med dem. Skall det vara en orangutang, schimpans,eller en gorilla? Eller kanske en sådan liten illmarig jävel som stjäl av turisterna i djurparkerna?

Kan ni tänka er att den 16 november 1988 beslutade Televerkat att lägga ner all tillverkning av telefoner i Sverige. Var det verkligen så länge sedan?

Satsade gjorde däremot Vattenfall och Sveaskog den 16 november 2007 då deras samarbete blev den största satsningen på vindkraft någonsin i Sverige. Då fanns planer på 550 vindkraftverk som skulle ge en sammanlagd effekt på 1500MV vilket skulle räcka till 800.000 hushåll. De andra miljonerna skulle få elda med ved eller fortsätta köra med två hål i väggen.

I går fuskade jag med min träning, skall gå ner en timme på gymmet idag, måste bara klara av lite små arbetsuppgifter på telefon. Skall köra armar/axlar/rygg i sakta mak. Magen får vänta tills på måndag då jäklar blir det bränna av. Min promenadkompis tillika gympolare Ivan den förskräcklige har drabbas av hälta så han orkar inte promenera mer med mig ett tag framöver. Dessutom tycker han att jag har på tok för bråttom och jag antar att det är där som skon klämmer mest. Detta grundar jag på att han orkar dansa bugg flera timmar i veckan och köra vattengympa med tanterna en kväll, det borde inte onda knän klara av.

Nåväl jag får väl annonsera efter en ny promenadkompis framöver. Är det någon av er som känner sig manad och bor runt Angered så hör bara av er. Jag kör mellan 3-15 kilometer, helst varje dag. Normalt runt 7 km om man ser snittet. Jodå, jag går även de dagar jag kör ett pass på gymmet. Här vilar inga halta löss skall ni veta.
Nu traskar kvinnan och grabben upp till Reningsborg för att smyga runt där en stund, Minsta dotterna är på stan med sin kompis och vad dottern nere på Öland sysslar med vet jag inte. Förmodligen jobbar hon med sina hästar. Den största vet jag ingenting om och själv tänker jag sätta igång med lite telefonjakt. Ha det så länge.
pappa B

"Rika planerar för morgondagen, fattiga för idag"

Godmorgon Sverige!

Tuppen gal och mobiltelefonenrna ringde. Familjen i Angered har trasslat sig ur duntäcken, filtar, lakan och sängar. Upprätta, som små tennsoldater står de två arvtagarna med öppna munnar och blir istoppade rostat bröd, mjölk och vitaminpiller. Kvinnan har med hast förpassat sig bort från kaoset och totalt utmattad bränner jag vid havregrynsgröten och tackar Gud för att det finns stålull så jag kan få ren min lilla grötpanna.
Ytterdörren slår igen och friden och stillheten lägger sig så sakta över våra fyra rum och kök....

Här kommer tre damer glidande ut från den lilla båthamn där vi hämtade upp farkosten som skulle ta oss fram på de franska kanalerna under några dagar för en herrans massa år sedan. I tjejbåten fanns Nina Eldh (numera arbetandes på hovet) Eva Karlsson från franska turistbyrån och min journalistvän Monica Frime. De hade dagen till ära en egen skeppare, en ung fransman med hästsvans så lyckan var fullständig. I vår båt fanns Jan Sterner ekonomi journalist av rang och pappa B. Janne fick bli motorman, skeppare och kapten. Jag åkte med, drack vin och lagade maten. Tog även hand om själva slussandet när detta var dags.

Detta var under perioden i livet då man matchade runt 85 kilo och hade färg på håret och solbränna. Nu är vikten fastlåst på 90, vithårig och rödmosig i fejan. Fast fortfarande på ett jäkla gott humör. Skam den som ger sig.

Idag blir det dubbelpass vilket känns mycket bra. Kanske jag tar mig en snabb promenad mellan de två passen om orken medger detta, vi får se. Orsa kompani lovar ingenting bestämt som man säger.
pappa B

Två tuffa pass och Rannebergsrundan, nu känns det att gubben lever

Ja det här är inte Mölnesjön om ni nu skulle få för er detta. Nej minsann, detta är vindsurfare nere vid Normandie i Frankrike. Bilden tog jag för en herrans massa år sedan, med ett gammalt uselt teleobjektiv som sedemera stoppades i en papperskorg inne i Paris. Hittade den då jag letade efter bilder på lussekatter till bildbyrån nu i kväll. Kom just in efter min Rannebergsrunda som jag denna afton gjorde på en utmärkt tid. Det måste vara Jims cirkelträning och 60-tals musiken som fortfarande satt kvar i benen.

Idag har jag varit duktig, först halva mitt vanliga gympass sedan Jims roliga cirkelpass i 60 minuter, nja det blev nog bara 54 för jag missade avslappningen då jag sprang ut för att släppa en drill och sedan inte kom in igen.. Nåväl, jag körde resten av passet som var kvar på mitt ordinarie program innan jag gick upp och tog mig en kopp kaffe. Hemkommen så blandade jag mig en proteindrink med banan och några jordgubbar, under tiden som mixen surrade så tuggade jag i mig 1 dl soyabönor (bara uppvärmda i skidan i micron) så nu är jag laddad som väderraketerna på X-Range uppe i Kiruna. Kommer någon och klappar mig på axeln så går jag förmodligen till väders med ett brakande.

Känner att jag har gjort mig förtjänt av en syndigt god skvätt med Lakka,(hjortronlikör). Om en stund skall jag köra över till Bäckebol, har lovat "Prinsessan" att göra en skyltförnster-shopping-runda med henne. Så...det är bara att hoppa i nya kläder och ge järnet.

Jag är ingen kattälskare, tvärtom. Men inte kan man väl säga annat än att den här lilla blåögde killen är en riktig liten söting och visst kan även en vrångpelle som jag snusa lite på kattskrället även om jag vet att både ögon och hals sväller igen omedelbart. Detta är greven Vilgot von Axelklaffs ena huskatt uppe på hans gods utanför Hudiksvall. Snart skall jag lägga ut aftonens radiosvammel så ni blir nog tvungna att kika in här en gång till efter 22. Tills dess var rädda om er och må så gott.
pappa B

Två kändisar för länge sedan...

Året är 1972 och SM-veckan på cykel har just avgjorts i Borås. En av hemmaåkarna hade stora framgångar och prisades för sina insatser. Pappa B passade på att ta med sig henne en bit från den övriga horden av pressfolk och fick henne att sätta sig ner bakom buskarna i Boråsparken, utanför Grand Hotell. En ung, lycklig och glad Elisabeth Höglund med långt svallande hår. (burret kom senare) Här när bilden togs var det ingen av oss som hade den blekaste aning om att hon idag både dansat in i svenska folkets hjärta och blivit en erkänd TV-profil i övrigt. Men visst är hon väl söt där hon sitter bakom buskarna i parken? ..nästa dam på bild, öppnar en av många slussar på vår kanalresa i Frankrike. Tre vackra damer och så pappa B och chefsredaktören för tidningen -Dina pengar- Janne Sterner lyxade till det under en vecka bland vingårdar och små mysiga byar. Här vid slussen hade Nina Eldh, då pressansvarig hos SAS ingen aning om att hon idag skulle vara pressansvarig vid hovet. Nu håller hon nyfikna journalister borta från i första hand, Daniel och hans Victoria. Tänk så det kan bli, man vet inte vad livet har med sig i den ryggsäck man släpar runt med genom alla år. Det är roligt att scanna sina gamla negativ och jag har fortfarande 100.000-tals kvar att jobba med, så vänta bara...49 år som aktiv fotograf ger en rejäl samling minnen och äventyr, det kan ni skriva upp...Nu går vi och fäller ögonen ett par timmar. Sov så gott
pappa B

Vi stannar kvar i Bordeaux en dag till eller två?

.. det är svårt att skiljas från den här delen av Frankrike. Här har man allt det goda samlat under en och samma hatt. Mat av alla de slag, kultur och så vinerna. Detta druvornas nektar som kan få vilken surgubbe som helst att plötsligt se världen i en ljusare färg. Här har vi det röda vinets landskap, fast en liten vit favorit hittade jag allt. Château La Rose St-Germain, ett torrt vin med myckt arom där blommor och lime har stor betydelse. Det gick några flaskor av den här vita damen måste villigt erkännas. Fast den luggslitna och kärva Château de Seguin där plommon och gräs dominerar passar under dagens alla timmar, den saken är klar. Ett glas tempererat Merlot de Bordeaux är inte heller fel. Där kommer aromen av blåbär med spets av lakrits att få en kvinna att himla med ögonen.
...kollegan Fuhrman från Skellefteå, en mycket duktig resejournalist, även han med hela världen som arbetsplats skriver in sig i gästboken i en av de större vingårdarna. En glad och trevlig prick som det alltid är roligt att kampera ihop med under våra pressresor. Ja, vi talar ju samma språk också, västerbottniska och norrländska är närbesläktade.
Efter lite promenader runt på några vingårdar var det dags att ta sig in till centrum. Branta stenbelagda gator klassiska franska hus och leende människor gjorde dagen fulländad. Liksom de två gubbarna som satt på samma plats, alla tre dagar under vår vistelse i staden. Jag hoppas att de gick hem för att äta och sova i alla fall.
den ene gubbens röda skor blev på något vis ett landmärke under våra promenader efter "arbetstid". På den här sidan av Frankrike drabbas vissa områden väldigt hårt av väder och vind. Speciellt då havet stiger och det blir som en sjö bland husen och gatorna närmast stranden.
..många familjer, mammor med barn, tanter och farbröder, gubbar i min ålder åt sin lunch nere på stranden. På kvällarna var det alltid folk som festade, dansade och sjöng och närheten till vattnet avspeglade sig även på befolkningen och utbudet i vissa affärer. Hur som helst så finns det all anledning att välja Bordeaux som ett semestermål. Paris hinner man med under några dagar, sedan blir resan till Frankrike så mycket intressantare om man väljer några dagar i en annan del av landet. Gå nu och lägg er. Ni kan inte sitta uppe halva natten som jag. Vi skall ju upp före klockan sju i morgon vet´ja.
pappa B

I helgen har jag syndat av bara den!

Hu jeda mig, jag vet inte om jag skall berätta detta, fast det kommer kanske fram ändå. I går blev jag för första gången sedan jag började med LCHF, toksugen på potatis. Har inte känt någhot sug efter knölarna förrän igår. Jag bara måste ha mandelpotatis. Rusade ner till ICA och fick tag på en påse med små, pyttesmå mandelpotatisar. Kokade alla och både kvinnan, trollen och jag åt under andaktsfull tystnad. Idag stekte jag upp de stackare som blev kvar och nu har spärren slagits på igen. Inget bröd, ingen potatis, ris eller makaroner.

....åter till Frankrike och Bordeaux.
här var den lilla restaurangen där vi skulle käka skaldjur och fisk. Av någon konstig anledning har jag väldigt lätt att komma överens med kökschefer och restaurangägare, stjärnkockar och andra celeberiteter i matbranchen. Så även denna gång och det tog inte många minuter innan både kökschefen och restaurangärgaren stod vid vårt bord. Jag tog bilder, gestikulerade och njöt av den franska kokkonstens alla små hemligheter.
.. En av oss klarade inte av skaldjuren så han fick en makalös firre iställeet. Alla slevade i sig under tystnad det var bara suckar och sörplingar från skaldjur och vin som hördes.
Efter maten skulle vi bege oss ut till ett träskområde, där man under några år försöker återställa marken som den var innan exploateringen av nya områden förstörde stora delar av den. Det första vi såg var vildhästar, granna djur som strövade fritt på det stora området. Pelikaner och storkar fanns det också gott om. ..efter en timmes promenerande och hoppande på tuvor och stenar så kom vi fram till havet. Där såg vi leverantörerna till fiskrestaurangen stå ute på piren och fiska. Några fick fisk andra inte. Precis som här hemma på Surtesjön.
..nu tänker jag gå och sätta mig i skinnsoffan och krama om gumman en stund. "Skogarnas Konung" är orolig för starten i sin nya skola och det kan man förstå. Att ha genomlidit nästan en hel termin mitt ibland gangsters gör inte självförtroendet starkare, och han räds att det skall bli lika eländigt i den nya skolan.. Återvänder inom sinom tid till denna teater.
Godernatter
pappa B

Bordeaux inte bara vin...

Nej minsan, här testade vi några av världens förnämsta ostronodlares delikatesser, vi red på några av de finaste galopphästarna i Frankrike och vi åt och givetvis rann det ner åtskilliga glas gott vin under den här trippen. Häng med en stund får ni se...
Ja red är väl att ta i. Det var bara ägaren till det enorma stallet och ridskolan en av Frankrikes bästa störtloppsåkare som red, vi andra åkte med. Jag hade som vanligt oturen att få klättra upp på en riktig krutdurk. Innan vi kom iväg så dansade han balett och jag kände mig som Hopalong Cassidy där jag klamrade mig fast i sadeln. Alla kamrater förfasade sig över den vilda kusen och skrek att jag skulle byta häst. Inte ägaren, han log lite i mjugg. Tillbaka till stallet så fick vi förklaringen av en av skötarna. En liten pigg rödhårig och fräknig danska. -Du charmade hans fru under middagen igår och fransmän blir lätt väldigt svartsjuka, sa hon och skrattade glatt. Ok, vi dansade ganska tätt vid några tillfällen, hans fruga och jag och hade jag för det första vetat att det var hans fru och att karlsloken skulle bli svartis hade jag struntat i dansen. Fast hans hustru var fan så mycket mjukare och vackrare än hästaskrället jag hamnade på.
Här har vi hamnen för den ostronflotta som producerar några av världens förnämsta ostron. Inga stora otympliga farkoster utan små smala nätta båter. Givetvis fick vi provsmaka tillsammans med ett gott vitt vin och det var nog tur att middagsfesten och ridningen kom före ostronprovningen annars vete i tusan hur det hade slutat...
Filpe Gasaue, en av de stora ostronmästarna öppnade ostrona lika lätt som jag skruvar av hatten på tandkrämstuben. Snabb, skicklig och säker försåg han oss med detta havets erotiska slemdjur. Vi mumsade på och skvalpade i oss det svagt mousserande vita vinet. Promenaden bort till den väntande minibussen blev inte helt spikrak, det kan jag lova.
Färden fortsatte nästa dag ner till Normandie. Där såg bilden annorlunda ut i dag än under dagen-D. Då landsteg militären, idag var det brädseglare som tagit stranden i besittning. Tunga vingslag lade sig dock över pappa B en stund när tankarna gick till alla de soldater som offrade sina liv på den här stranden.
Nu är det dags att vila kroppen mot madrassen och jag kanske fortsätter en stund till i morgon. Sov så gott ni som funderar på att gå till sängs.
pappa B