Jag tror att det var min pappa som tog bilden med min lilla Olympus ACE som hängde med lite här och där. Ser ni min stiliga keps, mörkgrön med krokar, rev och blybit fastsatta i svettremmen. "Elefantpesaret" kallade jag den och min moder hatade den då hon tyckte att det var det fulaste som tillverkats. Vid en resa upp till Norge efter det att min pappa gått bort så slutade kepsens dagar. En morgon gjorde hon resolut upp en liten eld och brände upp både kepsen och mina trasiga med ack så fantastiska Lee-jeans innan jag vaknade. Tyckte det luktade rök utanför tältet och vaknade och fick se mina älsklingsplagg gå upp i rök.
-Vi köper ett par gabardinbyxor och en hatt i nästa by, sa käringen och log med hela ansiktet.
Än i dag saknar jag mina slitna jeans och kommer aldrig heller att sätta på mig några gabardinbyxor, den saken är klar. Däremot har jag ett par hattar liggandes här hemma. Gubbe med hatt ni vet!
pappa B
3 kommentarer:
Innan jag läste ditt inlägg såg jag att det var du. Bra va? Alla har vi varit yngre och medverkat på de svartvita foton. Skulle vara kul och backa ibland och köra det race man gjorde då inom respektkablar ramar, för viss hade man så himla kul på den tiden, det var också en helt annan atmosfär då.
Vinkelevink.
Glömde läsa klart mitt vims. Fy på sig den där tantisen som eldade upp dina kläder. Varför trodde de förr att det och det ser förskräckligt ut att visa sig ute i. Fördomar eller vad? Minns en del från min tid också som ung. En av mina bröder kallade mig på den tiden för rebell, jo jag moppsade upp mig, det har jag alltid gjort och gör ännu. :) Stort flin.
Det är skönt att höra att jag inte är ensam med rebelliska tankegångar :o)
Skicka en kommentar