En resa på rätt sida av landet...

Ni får säga vad ni vill. Gnäll, skäll och gorma, men Inlandsbanan och Inlandsvägen är de vägar man skall välja om man vill norrut. Då får man se massor av små fina ställen och inte bara bensinmackar och stenhotell. Inte behöver man stoppa i sig plastförpackade dubbelmackor och pulvermos heller. Här kan man äta sig mätt på riktig mat. Har man brådis, stanna då hemma eller ta flyget!

Rökt röding från fjällsjöarna, riktig röding med rött kött och inte fiskdammsfiskar som är lika bleka som mig.

Renkött, Jokkmokks-Falu just name i´t. Mandelpotatis så god att till och med jag som lagt av med potatis gärna klämmer i mig ett par med riktigt smör.

Trodde att detta skulle bli den sista resan hem på lång tid, men detta fökastades direkt. En av de kamrater som följde med mig hem, Lasse, förälskade sig i byn blixtsnabbt och det tog inte mer än en dag, vid vägen där de som gick årets Rallarmarsch passerade innan han hade bestämt sig för att han och jag skulle gå den kortare varianten på 2,3 mil (den tyngsta, men skit samma) nästa år.

-Du kommer ju hem från Spanien över sommaren så då åker vi upp igen, sa han och flinade. Så får det bli, jag ökar träningsdosen nere i den spanska solen och kommer hem nästa sommar igen..

Han och jag avslutade årets hemvändartripp uppe hos Taimi och Björn med gofika. Ett trevligt avslut där vi även hade nöjet att få sen byns tuffaste gräsklipperska med kepsen på sne, Birgit slet som ett litet djur för att finputsa både uppförsbackar och blomrabatter ute på tomten. Hon han i alla fall med att fika med oss och skälla lite på mig...

Tack för den här gången mina medföljare och alla vänner hemma i byn. Nu vet ni att om gubben är frisk och kry så kommer han hem nästa år igen och Lasse han hänger med :)

pappa B

"Att gifta sig är som att fånga en loppa med tårna"

Vackert så det gör ont...

Godnatt eller godmorgon, välj själva. Årets fest är slut och återigen måste jag säga att det var drag under skosulorna, Jag fick en liten rock´n  roll med en av övre norrlands största skidlöfte, yngsta syrran Eklund, numera satsandes på golf istället. Hon har en tevlig karl så det kan ju inte vara så mycket bättre.

Lille Steffe gick hem för att sova och vi hakade på för att hämta kameran och lite mygolja. Sedan traskade vi upp på Porjusberget Lasse och jag. Kollade midnattsolen och traskade hem ner till vandrarhemmet igen. Då det gäller mina promenader så ligger jag riktigt bra till så vi får se resultatet i morgon.

Aimotgreven var i toppform nere på festen och bjöd oss gamla luringar på en den ena än den andra ekivokiska visan och rappen om Porjus den måste nog läggas ut på Radio Garderob vad det lider.
Hans fina kvinna fans också med och på bilden skymtar Dan Jonsson en gammal klasskamrat. Hans och hustrun Ullas lilla lopphög passade på att hälsa på i byn.

Fiel, den levande abborr-fiskarn sparkade loss och satte färg på hela tillställningen, Alltid lik glad oavsett väder och vind.
pappa B

Här kommer hon min idol, lilla Magdalena ut genom skogen...

...men jag vet inte vad det var knickedick som spang före henne. -Jag har int i både knän och höfter skrek hon till mig när hon passerade 45:an. Måste ha blivit en ny rekprdtid för henne. Syrran Carola och en av döttrarna + en liten glad hundvalp som mötte matte på vägen kom en stund efteråt.
Mycket dålig skyltning och det var några som sprang fel innan lille Steffe och jag satte ut några av vägförvaltningens spärrar nere innan järnvägen. Att man inte heller hade någon vakt nere vid 45:an där bilarna kör som bara fan det är konstigt i mina ögon. Men man tar nog inte detta med Rallarmarschen på så stort allvar verkar det som...

Ni som tror att Porjus är en liten bonnhåla med lappkåtor och isbjörnar på gatorna skit ner er. Detta är en fin liten by med eget Turisthotell, Fiskflyg, fint Vandrarhem. affär och egen golfbana, slanlombacke och en av övre norrlands finaste el-ljusspår så de så.

Flygfält (avstängt) och en natur som bjuder på äventyr vart ni än vänder er. Sveriges enda korvkiosk med fullständiga rättigheter finns i byn och under sommaren går aldrig solen ner.

Här ser ni Fiskflygs anläggning och Porjus Marina som ligger nere vid Porjusselet där allt vatten samlas ihop från fjällen. I morgon skall man brassa på rejält och förhoppningsvis kommer det många glada turister som tittar på skådespelet då det gamla vackra Pojusfallet återuppstår för några timmar...
Jag skall nu hoppa in i dsuchen, raka mig och göra mig lite mer respektabel inför den stundande festen nere på festplatsen. Vi höres.
pappa B

Idag startar Rallarmarschen....

Just nu har minst 50 tappra promenerare startat vandringen från Gällevare till Porjus och om en timme sticker lika många iväg från Stubba hem till byn. Det längsta sträckan mäter 4,4 mil och den kortare fast det tyngsta mäter 2,3 mil. Har dålig koll på hur många Porjusbor som traskat iväg, men det lär vara minst ett halvt dussin vackra systrar och systerbarn som i snabb takt ger sig iväg ut på den långa rundan. Systrarna Mickelsson är outstanding och jag skall se om jag kan få dem på bild senare i dag. I kväll rockar hela byn loss nere på festplatsen.

Här ser ni det hus där jag växte upp från ruta ett fram till 1960 då jag fladdrade ut i världen. Då var det gult och med sämre fönster, idag står det tomt uppe på sin backe. Riskerar att bli ett spökhus om man inte fått de sålt. Vi, min mamma, pappa och jag bodde på övervåningen och min mormor och morfar bodde där nere. Det fanns en gammal moster som också hade ett rum på nedre våningen. En elak typ.

Då detta lär vara min sista resa upp till byn så passade jag på att föreviga det. Kommer ju i fortsättningen att åka åt det andra håller, ner till solen och värmen. Har liksom ingenting mer att göra här hemma, känner att det får räcka med Porjus för mig. En sista sida får bli skriven och så vänder jag blad.
Givetvis kommer den lilla byn här uppe i norr alltid att finnas kvar i mitt hjärta, det går aldrig att rucka på. Min kvinna och mina barn har varit här, nu har mina kamrater också sett "platsen" där allt startade så nu räcker det. Får väl skriva ett bättre farväl till byn när vi kliver på Inlandsbanan påväg söderut klockan 08.20 på tisdags morgonen...
pappa B

Den fantastiska turen norrut fungerade perfekt...

Denna fantastiska järnvägslinje från Mora till Gällivare är nu avklarad då det gäller första etappen. Glada och duktiga värdaar ombord, en sjönsjungade kille gav oss information och små anekdoker under resans gång. (En del borde faktiskt förnyas och utvecklas lite mer, men det är bara en liten petitess) Vi, mina kamrater och jag hoppade av i Porjus, pionjärernas by. Här skall vi nu spendera några dagar innan vli stoppar motorvagnen klockan 08.20 utanför Pojus C på tisdag. Hemresan ner mot Östersund börjar.

Det är extra roligt att komma "hem" för den här lilla byn den sitter fastgjuten i mitt hjärta och oavsett vart i världen jag ställer ner mina 43:or så är det Porjus som ärhemma. Jag har inte bott här så länge, så om man nu skall dra det riktigt hårt så är jag kanske ingen Porjusbo. Stack ju iväg på min första turné när jag var 17 år 1960 och sedan dess har det bara varit sporadiska besök hemma och hälsat på. Jag kan inte förklara vad det är som gör att det är här som jag är hemma.

Första dagen här i byn går åt i att skaka hand, kramas,svea en och annan pilsner och prata minnen. Min gamle kamrat Anders Jonsson en speciell herre här i byn, och en av mina käraste vänner, möter oss och sedan går allt av bara farten. påbilen ser det ut som om jag skall somna i armarna på lilla fröken Bellenbro, fast riktigt så illa är det inte. Dagen till ära hade hon släppt ut lilla Åke ur jordkällaren...

Många trevliga människor skakade jag hand med och det blir förmodligen ännu fler i morgon och på söndag...

pappa B

När man åker tåg skall man må bra!

..det gör man när man väljer Inlandsbanan. Det är en sjuhelsikes lång tågresa, inte minst den sista biten från Östersund upp till Gällivare (vi hoppade av i Porjus) den går långsamt tyker man med så många mil i baken på ett tågsäte. Att stationena man passerar har olika tider på deras klockor gör inte saken mer positiv fat viss blir man tvungen att dra på smilanden då klockan visar 20.33 och stationsklockan i Jokkmokk visar 16.12!? :)
Vi hade en vacker och duktig lokförare upp från Gbg till Mora. Sedan blev det andra bullar, tuffingen från min resa i fjol tog över och trippen från Färdenes spår upp till sjöodjurets badplats gick på nolltid.
Förutom den informativa och oftas roligt framföra berättelsen av de tågvärdar som hänger med under hela resan så hade jag denna resa med mig en egen speleman. Min gode vän (jag hoppas han kommer att vara det även när vi kommer hem) och Lasse som nästan alltid sedan 40 år tillbaka, får fungera som min lillebror sjunger och spelar så det står härliga till. Kolla bilden där Steffe drar igång med "Suga på tummen". Det var ett riktigt slagskott för alla de som hade bokat platser i första klass, försvann som en avlöning.
Vi trivdes, åt palt med mycket smör i Mosksel och tog frisk luft i Vajkijaure. Framme vid den stora centralstationen Porjus som numera är ett utsökt galleri för ägarinnan Patricias enormt fina fotografier, togs vi emot av Anders m fru. Ryggdunkn ga och kramar innanvi pckaeterade oss i vårt boende. Vi har hyrt ett fint rum av henne på Vanrarhemmet Artic där vi trivs, som foellerna i Porjusbäcken. Ny rapport kommer vad det lider. Misa inte den!
pappa B

Ner till tåget skall vi gå, hatt och ränsel tar vi på...

...fullt så jävligt är det inte att man måste trycka fast en hatt på skulten.Nej då här tar dottern en "selfie" på sig själv och farsgubben inne i Sveriges "snabbaste fåtölj" när hon blir körd upp till sitt sommarjobb.

En vacker liten ung dam, nästan lika söt som pappa. Frånsett det skrynkliga ansiktet kulan över livremmen och sviktande knän, så är vi ganska lika, eller hur? Vi har haft tur, kvinnan och jag. Två välskapta ungar som än så länge lever inom lagens långa arm. Förhoppningsvis fortsätter de med detta livet ut. Grabben skall bli målare och den lilla loppan vill ta över pappas jobb som fotograf. Fast inte med lika tråkiga bilder som mina, det får jag höra lite då och då :) Mina stora barn och barnbarn sköter sig exemplariskt de också så jag är på något vis lyckligt lottad.
I kväll måste jag börja packa för i morgon är det dagen D. Jag och Stefan trodde att det var i dag det var dagen D men plötsligt fick vi en dag till att förbereda oss på då det inte är den 2:a juli tidigast i morgon. Lasse han satt trygg i sin hydda uppe vid Anten och stekte köttbullar. Det är han som fixar färdkosten, Stefan kommer att sköta underhållningen och jag bara åker med. Med andra ord en helt perfekt resa för en sliten journalist/fotograf. Att surra i radion kräver inte så många svettdroppar det heller.
pappa B

PS: Kul att ni redan hoppat ur sängen, ha en fin dag hela gänget och var rädda om er.

Detta är en av de små detaljer jag ser fram emot nästa vecka...

Skall jag nu ikläda mig en sådan där rymddräckt för att försöka skulptera om kaggen så skall den i alla fall fyllas med lite god mat den sista veckan. Detta mina damer och herrar är en delikat räkbakelse, serverad hos Bergmans Fisk uppe i Vilhelmina. Den föste jag i mig bixtsnabbt förra året och det skall fösas in en till i år med, på vägen hem mot Göteborg igen.

Räkbakelse av sällan skådat slag. Superb och minst 5 stjärnor!

Har traskat på dryga 8 km och fått ihop nästan 12.000 steg (det kanske blir en vända ner till Centrum i Angered tur och retur innan jag stannar benen för i kväll, vi får se. Jag skulle försöka gena på vägen upp till min andra fru och Stefan så jag valde att ta trapporn på vägen upp. 97 steg och när jag kom till hälften så insåg jag att jag bara en timme tidigare hade kört ett tungt benpass på dryga timmen ner på Life.
Nåväl jag trippade på som en pissnödig eleant och kom upp till slut och helt utpumpad smög jag in hos mina vänner, föll ner på en köksstol och fick kaffe och smörgås. Tack för detta mina vänner. Jag tog den längre vägen ner, struntade i trapoorna utan skaffade mig lite fler steg i stället.

Deppade en stund efter Chiles stolpskott vid straffläggningen för jag hade önskat att de hade vunnit och de uppkäftiga brassarna hade fått gå i landssorg. Tji fick jag men nu väntar jag med spänning på att Tysklands stridsvagnar, om bara förbundskapteten kommer ihåg vilka han har på bänken, kör över dem rejält.

Bägge mina kamrater, medresenärerna, är laddade till max och jag kanske också skall börja fundera på vad jag skall ha med mig. Datorn, kameran allt kablage, wiskey, kalsingar, strumpor och bra skor. Det glada humöret packar jag ner strax innan tåget skall avgå.
Tag nu hand om era fruar och gör dem på smällen. Det börjar vara ont om svenskar på vår jord.

pappa B

"Ett gott sätt är bättre än ett gott utseende"

Nu drar det ihop sig..igen!

Här står ett av loken som drar Inlandsbanans glada resenärer norrut.
Klockan 07.45 äntrar tre glada filurer tåget ner i Göteborg för transport upp till Mora där det stora äventyret börjar.
Inlandsbanan här kommer vi med sång och musik och laddad kamera och mikrofon. Nu skall jag återigen åka med denna fantastiska järnväg ända upp till Gällivare. Två av mina nära mediakamrater har jag med mig. De vet inte vad som väntar dem :)
Jag hoppas verkligen att du hänger med och följer med oss på äventyret. Förhoppningsvis så bloggas det minst en gång om dagen under förutsättning att wifi-kontakten finns. Lite skrap på min webbradio som finns på sidan skall det också bli om det vill sig väl. Och vet ni vad? Den MC-burne reporten Ronald E Erson kommer att hålla koll på oss under resans gång. Ni kan lyssna på honom på Partille Radio88 mellan 7-10 varje dag. Missa inte detta, go musik lirar han också...
pappa B

Gällivare, en plats som Gud har glömt...

...eller i alla fall inte bryr sig så mycket om.
Gällivare idag är Marcus Hellner, Linda Strandgård som daskade till Bullet i Gladiatorerna i helgen och Dundret. Kanske det nya kvarteret "Dansaren" som är det enda som rör sig i byn nedaför Dundret. De 18.000 själar som bor och tillbringar sin tid där verkar ha tappat modet. I alla fall så har de tappat handlingskraften att få lite eld i baken på sina kommunalpolitiker. En by med 18.000 innevånare borde väl ha en biograf? I dessa mediatider är det väl inte meningen att man måste åka upp till lassarettet och sätta sig på en klaffstol för att se en film? Där råder även förbud mot chips, godis och dricka. Prasslande i påsar stör de halvdöva patienterna som också vill se på film.
Dessutom kräver dagens filmer en rejäl duk, ett superbt ljudsystem för att ge de som betalar valuta för pengarna. Finns inte detta då är det bättre att sitta hemma, ösa i sig chips och titta på TV.
Jag förmodar att det är detta som de styrande i Gällivare har räknat med då man efter branden i Folkets Hus aldrig mer satsade på en biosalong.

Förmodligen så blir det inga fler pizzerior i byn heller efter valet för då säger ryktet att en pizzabargare från trakten kliver in i den kommunala hierakin. Därmed försämras även den servicen till Karakkaborna. Även turistmässigt står man så gott som blixtstilla och jag har letat efter det storvulna sammarbetet mellan Jokkmokk och Gällivare som var på tapeten för ett drygt år sedan. Blev som skräddaren som till slut bara fick till en litet tummetott av det stora tyget.
I mina ögon verkar det som om man skiter i byns utveckling och bara väntar på att gropen i Malmberget skall breda ut sig och man kan lägga Gällivare till historien som byn som släppte en fis och dog ut.
Får se om man vågar stanna till utanför Domus i sommar?

pappa B

"Ordna upp ett bekymmer och du håller hundra andra ifrån dig"

Känner att en förkylning är på G

Skallebang utan sprit är ett dåligt omen.

Vinterväder i Göteborg

Känner att det är en förkylning på G och nu gäller det att mota Olle i grind som de gamle sa när man var liten knodd en gång i tiden. Det blir C-vitainer, wirre och vitlök i en salig kompott. Då flyr både ovälkomna människor basilluskor och annat löst folk. Förhoppningsvis grejar jag detta så att jag är fit fore fight till helgen igen. Idag blir det således halv fart framåt och jag skippade dagens gympass bara för att vara på den säkra sidan. Tur att jag lade in ett extra pass i går i stället...

Hoppas nu att migrationsverket upptäcker att det finns plats för nya svenskar långt norr om Dalälven. Där uppe förfasar man sig över vår inställning här i söder och fattar inte hur vi kan ha den uppfattning vi har om invandringen. Jag lyckönskar alla mina bekanta där hemma i norr till att de i framtiden kommer att berikas med en helt ny kultur som öppnar upp för variationer på renköttet och hjortronsylten, att man i framtiden bör låsa både bilen och ytterdörren. Att den egna snöskotern, sparkstöttingen och skidorna inte längre är ens egna utan då och då försvinner i snöyran. Att det i framtiden inte enbart skjuts på tjädertuppar i skogen utan även på folk i grannhuset om saker och ting inte passar. Detta mina vänner kommer att ge er nya vyer, erfarenheter, upplevelser och en del problem. Men vadå? Problemen är ju till för att lösas och har ni riktigt tur så kommer det om några år att anlända ytterligare 70.000 nya norrlänningar till Boden, Gällivare, Jokkmokk, Kalix, Luleå och kanske även till Snesudden, vem vet.
Ha det så bra och klaga inte, det gör vi så bra här nere i söder
pappa B

Det här satt bra...

Tänk bara en, eller ett par små wirreskvättar i glada vänners lag kan påverka en ålderstigen man som jag.
Efter en wirre började himlen plötslligt spricka upp, heja himlen, efter två wirrar så blev det plötsligt  vackert väder som tusan och det inbjuder
ju till fiskesafari? Inbjuder till smygfiske efter Porjusbäckens forell uppe på Porjusberget. Kanske vi får någon lokal sponsor att bjussa lite där.
Jätten Anders Jonsson ställer gärna upp och bättre guide kan vi inte få.

Min expert för Porjusbäcks fisket min kompis Anders Jonsson, han är född i byn, kan varenda tuva, stubbe och stig som har med den här bäcken att göra.. Han skall få visa pressen hur man gör när man "Indianfiskar" utan tillrop, prassel och andra klunserier. ....det är Anders som skall avgöra vem som kan "Indianfiska" eller ej. Var beredd på en fantastiskt fint prisbord skänkt av fiskeentusiaster runt om i landet.
Här kan man även få möta björn på nära håll.  En av de starke män som driver utvecklingen hårt framåt i Norrland. Kent Öberg med hjärta i Porjus kan ju få en minut och berätta om hur djävla bra det är att bo i Lappland.) Kent riktar ofta sin kamera mot viken där han bor. Kent visst tusan vill du vara med på detta :) Denna fantastiska press-resa kommer att genomföras någon gång i augusti nästa år :)
Pappa B

Nedförsbacke hemåt, eller är det bara en galen känsla?

Faktiskt så känns det som om det lutar neråt då man vänder tillbaka mot Göteborg. Vi vet ju att det är platt, men ändå. Nåväl, sitter på motorvagnen och rullar så sakteliga söderut. Passerar Pakkobäcken, Vajkijaur, Jokkmokk och rullar över Polcirkeln och vidare ner mot Moskosel där vi skall käka lunch. Självklart väljer jag palt, utan lingon men med ett stort glas mjölk. Palten smakar utsökt och jag ångrar att jag inte bad om en till. Det är långt mellan palt koman nu för tiden skall ni veta.

Alla andra resenärer åt dagens och stirrade med uppspärrade ögon på de två ljusgrå kulorna på min tallrik. Vad var detta för mat? Paltkokerskan kunde sin sak och mätt och belåten klev jag ombord på motorvagnen igen.
Skönt att slå sig ner och höra tågets dunkande ljud och sväva bort från verkligheten en stund.

Motorvagnen rullade förbi Arvidsjaur, Avaviken och Renviken och bromsade upp i lilla Slagnäs. Här skulle jag kliva av. Ett besök i samelägret -Båtsuoj- var första stoppet. Lotta som äger lägret stod vi den lilla stationen och väntade på mig och vi gav oss i väg i hennes bil, in i skogen.

Lotta och Tommy framför entrén till deras sameläger.

Hon och hennes man Tommy har byggt upp lägret på den egna marken efter att ha funnits i centralorten där administration och andra delar av verksamheten tog över. -Vi valde att flytta på oss och bygga upp lägret på vår egna mark och sköta oss själva säger Lotta när hon svänger in på gården. Tommy möter upp och jag tar mitt pick och pack och följer med honom de 300 metrarna ner till kåtan där jag skall bo i natt. Lösa hundar och renar far fram runt fötterna och jag förmodar att turisterna upplever detta som någonting helt fantastiskt.
Lotta berättade att hon väntade på två bussar med besöksgrupper så hon hade lite extra att stå i.

Det gick ingen nöd på mig, illa Louise tog hand om mig, satte kaffepannan på elden och snart hade jag en träkåsa full av rykande hett kokkaffe i handen. Det började småregna så vi gick in och satte oss på renskinnen i den stora kåtan och pratade medan regnen drog förbi. En ung duktig tjej som ville starta en djurpark någonstans i norr.
Turisterna började fylla på runt eldstaden och snart fräste suovas på stekjärnet över elden. En makalös doft spred sig mellan tallarna nykokt kaffe och stekt renkött. Jag bara andades och njöt.
pappa B

Dags att börja rulla hemåt...

 Lill-Kjelle, Porjus goaste kille, mannen med ett lika stort hjärta som hans kropp. Alltid glad med glimten i ögat. Öppnar upp för alla människor och nu tillsammans med sin lilla "Tessan" och ett helt gäng lopphögar regerar han över posthuset och byns grill. Ägarinnan till grillen gjorde ett klipp när hon anställde Tessan, hon fick Kjelle på köpet. "Porjus Grillen" för övrigt den enda korvmoj i landet med fullständiga rättigheter. På bilden ser det ut som om han ber aftonbön men här sitter han och funderar på om han skulle ge mig stryk eller ej då jag lurade honom genom att inte berätta att jag skulle komma hem.

Tessan har glimten i ögat, lätt till skratt och hon styr sitt stora "gosedjur" med lätt hand. En arbetsmyra av stora mått och det visar sig genom att grillen är full av folk nästan dygnet runt.

Idag är sista kvällen med gänget och det känns lite kymigt att behöva lämna den lilla byn i norr. En sista runda med Anders för att se att allt är som det ska innan jag kryper ner under täcket uppe i Kronsågsbacken.  Inlandsbanans motorvagn stannar klockan 07.34 utanför järnvägsstationen och då skall pappa B vara beredd med både rygga och rulleväska. Vi sitter tysta i bilen och väntar vid stationen, säger inte så mycket. Både Anders och jag. Tåget kommer, vi kramar om varandra och säger hej. Nu börjar resan ner mot Göteborg och nya äventyr.
pappa B

Pakkobäcken och renar på vägen...

Lilla skånska Monne och även Porjusjäntan numera en skorrande liten steppmamsell for som yra höns när renarna dök upp på vägen. Vi tog en sväng ner till Pakko för att visa den vackra stenbron innan vi drog en sväng till Jokkmokk och suovaskalaset i Vaikijaure. Denna bro är den idag längsta bevarade stenbro som tar tågtrafik. Ett mästerligt bygge och jag förmodar att eftersom den är självbärande så räcker det med att man plockar bort en sten så brakar hela bron samman. Här i bäcken fiskade jag ofta som liten.

Suovas serveras

-Varsågod, ägarinnan till Restaurang Fjällglimten i Vaikijaure serverade suovas till oss hungriga. En helt fantastiskt fin sådan gjord på kallrökt innanlår från renkalv där man först drar bort den tunna hinnan som täcker köttet. såsen, hemlig givetvis men himmelskt god och så en stor Norrlands Export på detta då kan man stå i givakt och äta. Berit som inte äter renkött (avskräckt när hon såg renslakten som liten) valde rökt röding på planka och det gick inte av för hackor den heller
 Här stannar Inlandsbanan två gånger först på morgonen för de resenärer som skall söderut och sedan på kvällen för de resenärer som är på väg norrut. Stället var en av de två som toppade min matlista under resans gång.

Det andra var Bergmans Fisk & Restaurang i Vilhelmina, där jag käkade både på upp och nedvägen. Först en supermäktig räksallad och sedan på vägen hem en liten spännande räkbakelse (längtade lite efter Västkusten förmodligen).
Vi stannade till vid Akkas kraftstation och fick lite vattenstänk på oss och begrundade Bengt Lindström och Lars Piraks ( min slöjdlärare ) granna konst.
Sedan gav vi oss iväg till Jokkmokk för att snurra runt en stund. Fikade och hade en trevlig timme där gamla bilder fladdrade förbi innan vi återvände till Porjus.



Några renar bjuder jag också på. Mest till Berit och Monne. Kormen går hårt åt renarna och de har det banne mig inte lätt. Här är en härk på vägen mellan Ligga och Pakko och sedan ser vi en grupp som söker lite vind ute på golfbanan i Porjus. Ganska exotiskt för golfspelarna att rätt som det är stöta på en ren. Vad är då en liten gås i skåne att komma med?

Snart börjar jag återresan ner till Göteborg.
pappa B

                                                                                                                     

                                                                               

Fest i byn!

Högtryck i pionjärernas by. Tidigt på fredagens morgon startade ett glatt gäng från Gällivare för att promenera iväg de 4,4 milen ner till Porjus. En dryg timme senare startade ett nytt gäng från Stubbabäcken, de som gick den Lilla varianten av Rallarmarschen sin 2,3 mil långa promenad. Det var 54 startande på den långa delen och 55 som gick den korta.
Förhoppningsvis kommer antalet deltagare att öka allt efter det att fler går och fler pratar om denna fina marsch i rallarnas spår.

På kvällen festade man loss nere i tälten man satt upp nere på festplatsen i byn. God mat och massor av öl och stora delar av byn fanns på plats för att ha en trevlig kväll tillsammans. Bra liveband lirade så stickor och strån yrde och det unga Porjus visade upp sina dansanta talanger för oss gamlingar, till och med uppe på bordet. Bra jobbat tjejer håll liv i alla gamla gubbar och käringar i byn det behövs sannerligen...

Flera hemvändare syntes till och det är riktigt roligt att se byn leva upp om inte bara för ett par dagar så i alla fall. För mig är det verkligen roligt att komma hem och få träffa mina gamla kompisar även om de blir allt färre med tidens gång. Den nya Porjusbon känner man ju knappast igen vilket är lite tråkigt. Fast det är väl tidens gång.

När man är på resande fot är det alltid bra att ha med sig ett riktigt teleobjektiv. Här har jag fotograferat Porjus järnvägsstation och vandrarhemmet uppifrån Porjusberget. Stativ är ett måste med så långa gluggar men givetvis hade jag mitt hemma i skrubben i Angered så den här bilden är tagen på fri hand med ett 1000 mm tele. Därför är den lite oskarp.

Min gode vän och vapendragare Anders och jag tog hand om en Porjusflicka som kommit hem på besök. Berit och hennes dotter Monne. Körde lite runt och tittade på en del gamla fina ställen. Platser som Berit hade glömt bort och som Monne aldrig hade hört talas om. Hon var braa en liten knodd då hon var i byn sist.

Porjustallen -Sveriges äldsta tall? Enligt skogsexpertisen någonstans mellan 700-800 år gammal. Står stor och stolt uppe på Porjusberget och spanar ut över byn. Tärd av väder och vind men för stark för stormarna att bryta ner. Tallens omfång är 3,81 meter i brösthöjd.
Tror att den mår extra bra av att bli kramad av tjejerna denna soliga sommardag uppe på berget.

Besökte Jokkmokk vilket inte tog så lång tid men passade på att äta lite souvas i Vaikijaur. Mer om denna changtila anrättning längre fram i veckan. Stannade till vid den gamla stenbron (Sveriges längsta stenbro för järnvägstrafik) så att flickorna fick se detta mästarbygge. Plockar man bort en sten så faller hela bron?
Nu blir det till att uträtta något mer seriöst än att bara skriva blogg. Men vi hörs nog en gång till innan mörkret faller. Det gör det aldrig hemma i Porjus den här tiden på året.
pappa B

Ny dag nya äventyr..

Klev på motorvagnen klockan 07.11 mot vidare transport upp mot Gällivare. Lite mer folk på tåget och stämningen var på topp redan från starten. Goa gubbar med respektive visade klart och tydligt att ordet "Surjämtar" kom på skam. Här vilade inga ledsamheter.
Motorvagnen rullade på tågvärdinnan berättade, den h'är gången var det lilla Turid som efter sommaren flyttar ner till Schweitz med man och barn. Om hon skall bli körledare för någon joddlar orkester det vill hon inte berätta, men lurt var det.


Kaffepaus i Sikås på det gamla Järnvägshotellet. Inhandlade en falsk potatisbakelse som var utsökt till kaffet. En äldre dam hade köpte hela hotellet och var i full färd med att renovera det. Bröllopssviten var redan klar, liksom baren och den angränsande Salongen. Med massor av upplysningar rullade vi förbi Hoting där man sålde heta små godingar på vägen ner, men det tar vi senare. Dorotea och Messelefors åkte vi förbi lätt som en plätt. Framme i Sorsele där hittade vi en gubbe med lappmössa som satt och spelade synt och sjön. Sålde sina CD och drog en trudelutt på sitt enradiga handklaver.
Han hade en tenorsax vid sidan av synten men tack och lov plockade han inte upp den under vår kaffepaus. Lät gjorde det i alla fall och han sålde faktiskt en skiva till en tysk turist, som skrattade ända fram till vi passerade Buresjön.  Stannade till och släppte av några i Slagnäs som skulle hälsa på i samelägret Båtsuoj. Där hade jag bestämt mig för att stanna på vägen ner. Skulle bli spännade.

Arvidsjaur och stopp i Moskosel.
Där i järnvägsmuseet satt en tågklarerare och kikade på oss. Han verkade inte speciellt handlingskraftig och i ganska dåligt skick. Järnvägsmusset var inrymt i samma lokal som serveringen och här skulle jag inmundiga riktig Pitepalt på vägen ner. Nu blev det kaffe och en kaka och sedan bar det iväg vidare mot Polcirkeln.

Denna magiska linje, markerad med vita stenar får alla att bli som tossiga. Ut och fram med kamerorna, det filmas fotograferas och detta är det motiv som fotograferas mest alla år genom hela Inlandsbanans historia. Knepigt men sant. Här passerar man den magiska polcirkeln och det är nu solen aldrig slocknar under sommaren...

Kameror växlades och folket sprang upp och ner  för trapporna för att förevigas med skylten som förkunnade att nu var de ovan polcirkeln. Tågvärdarna delade ut certifikat som bevis på att man varit på platsen. Tycker bara att de kunde tagit en guldtia för diplomet så hade certifikatet fått lite mer värde och de mycket duktiga tågvärdarna fått
lite kaffepengar.

Jokkmokk nästa och då satte jag mig på golvet. (skojar bara). Detta var platsen. Hit åkte vi och dansade på Folkets Hus, köpte parisare av "Korv-Inga" och spelade dansmusik på Hotell Gästis. Det var här alla kommunalgubbar höll till, de som luggade oss Porjusbor och inte villa släppa till medel för att vi skulle få växa lite. Det här var vår närmaste granne 47 km söder om byn. De andra fanns i Gällivare, 47 kilometer norrut. Vi har som alltid legat lite i kläm.

Anders "Jälkagreven" Jonsson min barndomsvän i byn.

Så var det då äntligen dags för pappa B att kliva av. Framme i pionjärernas by, Porjus. Jag såg honom på långt håll. Min barndomskamrat Anders "Jälkagreven" Jonsson. När jag kllev ner på perrongen slog han sina yviga ramar om mig och höll på att bryta alla mina revben i en bamsekram, -Välkommen hem Besse, sa han och dunkade mig i ryggen, nu går vi hem och tar oss en pilsner. Han tog min rullväska under ena armen som en liten handväska och lunkade iväg...Jag var hemma igen och nästa dag skulle jag dyka upp i öltältet som gubben i lådan.
pappa B

Sovit i egen säng och laddad för nya äventyr

Hemma i Angered igen och nu börjar det jobbiga med hela turen. Alla bilder skall iordningställas, texter skall skrivas och minnet skall backas. Det har varit en helt fantastisk, underbar resa med Inlandsbanan och frågan är om inte detta borde ingå i barnens undervisning i grundskolan. Att få se och uppleva nästan hela vårt vackra land på insidan av Sverige.

Mitt försök till att blogga under resans gång har väl varit si och så då bilderna inte gjort sig rättvisa alla gånger, de har beskurits lite som de vill och faller inte alltid på plats med texten. Snabba texter då mottagningen hoppar och far när man smyger fram i skogen och ju högre upp man kommer ju sämre blir den. iPhone lägger ju också till och drar ifrån lite hur som helst ibland och detta kan ju ge vissa problem. Som när jag skrev "Fågelsjö nästa" och tryckte iväg utan att kolla. "Fågelskrämma nästa" skrev telefonen och visade upp en bild på tågvärdinnan Linda med Brittas bulle i hand. Tack och lov så såg Linda skämtet i det hela och det blev många glada skratt inne i tågen när vi lämnade Fågelsjö.

Nu skall jag återge min resa upp till Porjus i lite mer nyanserad form och lägga in fler och bättre bilder. iPhone 5:an tar bra bilder men programmet som blogger arbetar med, river ner en hel del kvalitet och anpassningen till texten blir inte bra heller. Men jag hade naturligtvis även med mig kameran, fattas bara.

Kommer att lägga ut några dagar av min vistelse både hemma i byn och på de ställen jag stannat till på under resans gång. Text med lite mer information som kanske kan falla i god jord hos dig. Vet ju att några av mina läsare både är globetrotters och glada resenärer/äventyrare. Jag hoppas att ni hänger med, kommenterar och funderar på om det inte vore hög tid att ni själv gjorde samma resa innan sommaren är slut eller tar med Inlandsbanan som alternativ när ni börjar planera inför nästa år..

pappa B

Porjus den lilla byn i mitt hjärta...

Följ med mig och upplev Fallens Dag 2012 på den här lilla videosnutten. Här festas det när man öppnar på dammluckorna och låter 100.000-tals kubikmeter vatten kasta sig ut för den torrlagda älvfåran. Här får man återigen uppleva det vackra Porjusfallet i sin fullaste prakt. det som alltid fanns där när jag var liten. Den lilla Pionjärbyn är inkörsporten till Laponia vårt senaste kulturarv.
Sätt dig ner och upplev ett litet smakprov av en pärla i mitt liv...
pappa B

Här kommer vattnet...Ett mäktigt och kraftfullt skådespel i Porjus!

Så här mäktigt är det under Fallens Dag hemma i lilla Porjus. Här öppnar man dammluckorna och släpper loss kraften av 100.000-tals kubikmeter vatten, Massor av folk från grannbyarna Jokkmokk och Gällivare brukar dyka upp och även många turister tar tillfället i akt att få återse det vackra Porjusfallet i sin fulla kraft. Håll med om att det är en pampig föreställning.

pappa B