Några små knäpp på promenaden...runt sjön

5,8 km ganska exakt är den runda som jag och kvinnan brukar promenera så gott som varje morgon. På helgerna och nu när hon har lite semester. En fin runda som vi tar innan vi äter frukost. Lite proteinpulver och 2 dl mjölk sedan bär det iväg. Idag gick jag ensam och tog med mig min lilla Lumix polare. Passade på att ta några bilder så ni kan se vad jag ser när jag är ute och promenerar.

Den lilla Mölnesjön som Rannebergens Sportfiskeklubb förvaltar. Här kan man få en regnbåge på kroken om man är skicklig och har tur, småabborre och gädda finns det också. Kan ni tänka er, nästan mitt emellan höghusen?
Det lilla vattenfallet i bäcken som rinner mellan sjöarna Grästjärn som får vattenhjälp från Stentjärn. Här lever strömstaren och sitter på stenkanterna och stirrar ner i vattnet. Rätt som det är så dyker han och försvinner under vattnet. Mitt ut i strömmen för att ögonblicket efteråt sitta på stenen och stirra igen. En märklig liten fågel som  är rolig att studera.

Klippor, stenar, silverstrimmor i diket som rinner bredvid promenadvägarna (sådana finns det många). Alla skiftningar man upplever när sommaren har tagit ut sitt och hösten målar om stora delar av naturen i gult och orange. De sista brandgula löven som sakta dallrar för vinden innan frosten knäcker dem och de sakta lägger sig på marken. Frosten kommer, eventuellt snö likaså och gömmer alla fallna löv, tappade bilnycklar och annat som vi promenerare har slarvat bort under sommaren...

Skogen lever, skogen berättar och du har första parkett, utan dyra biljetter. Det är bara att gå ut och sätta sig, se på. Skådespelarna kostar ingenting, kräver ingenting, vill bara att vi skall vara rädda om dem så de inte försvinner. Skogen ger dig andrum, den låter dig följa med ut i stillheten och lugnet utan stress och andra irritationsmoment som finns runt omkring oss. Tystnaden går att lyssna på.

Skogen målar alltid upp en tavla. Ibland vacker, kärleksfull, ibland ond, elak och kall. Mycket av motiven beror till viss mån på dig själv. Har du förmågan att ta in det vackra, det finstämda eller ser du bara en massa svarta träd, en djup, svart farlig skog med tusentals fällor som väntar på att slå igen när du kliver in bland träden?

Ingen skog är farlig. det är du själv som gör den sån. Vi river, vi trampar på och tar ingen hänsyn. Engångsgrillar, tomma plåtburkar, plastpåsar och engångsförpackningar hör inte hemma i skogen. Dessa saker gör skogen lessen, och dig och mig med. De människor som bär med sig massor av saker ut i skogen, äter och dricker upp innehållet men lämnar kvar skräpet saknar vördnad och sunt förnuft. De är okunniga knäppskallar som inte borde lämna tättbebyggt område. De hör hemma bland cementen, så länge de inte lär sig att se och uppskatta det vackra omkring sig.

Eller är du som mig. Kan ta in allt det vackra och omsätta detta till goda tankar, vila och avslappning?
Det är inte så svårt, låt bara skogen själv berätta. Sätt dig ner och lyssna, hör på musiken som bildas av vindens lek med trädens blad, bäckens porlande och fåglarnas sång. Det är lika vackert som Bruce Springsteens Jungleland!
God natt alla mina vänner, ovänner och ni som tittar in här för första gången.

pappa B