Starke Ivan och blåbärsplockare...

...idag spände Ivan den förträfflige sina muskler rejält. Först traskade han iväg genom skogen med mig och lilla Mira och sedan gav han sig på stockarna när vi kom fram till parkeringen vid Vättlestugan. Men ni ser att han tar i så luften nästan går rakt igenom...

Vi fick en fin promenad och lilla hundaskrället fick några minuter hopp och lek utan koppel också och racade som bara tusan. Upp och ner för en skogsbacke tills marken plötligt försvann och hon dök på huvudet rakt ner i ett håll med vass. Upp från gropen och så full sula igen. Man blir avis på hundarnas kondis, den saken är klar. Sedan gick hon fint i kopplet ända hem. Väl inne så suckade hon tungt och lade sig att sova nedaför mina fötter i massagefåtöljen.

Massor av bärplockare inte minst inne band hallonbuskarna smyger det käringar och gubbar och plockar i det de har för handen, mössor, tröjor ihopknutna och jag tror till och med att en muslimsk dam hade knytit ihop hucklet och plockade hallon i det, oavsett var koranen säger.
Rätt som vi gick där och planerade för världsfreden så prasslade det till bland buskarna och upp dök en sprudlande glad finska. Terve, skrek hon! Sedan kom det en lång harang på finska.. Vi fattade inte vad hon sa men jag drog alla mina sexuella ramsor om stora bröst och vackra ben. Tanten sken upp som en sol. Sköt kepsen i pannan och sa på bruten svenska -Du pratar verkligen riktigt bra finska, ha en trevlig sommar och så försvann hon lika fort som hon kom. Det var nog mina ramsor som satte fart på käringen tror jag.
Hela 11,7 kilometer fick vi ihop så nu har jag gjort mitt schema för idag. Perfekt promenadvänder med sol och svala vindar som svepte in lite då och då. Trevlig promenadkamrat och en pigg liten jycke, vad mer kan man väl begära i min ålder?
pappa B

Spampdax i regnväder, kan det va nåt?

Absolut, det finns aldrig något riktigt dåligt väder även om vi känner och tycker så i de flesta fall. Så även jag. Men nu hör till saken att jag aldrig har bangat ur bara för att vädret skulle vara besvärligt. Efter dagens gubbapass nere på Sportlife så hade jag max energi kvar i benen så jag drog på mig en fleeströja, på med jeansen och en grövre jacka och så drog jag ut i skogen.

Detta har varit på G en längre tid men det har aldrig blivit av så nu var det dax. Jag har mina små specialplatser och dit styrde jag kosan.

OK, det tog inte många minuter innan jackan var skitblöt, jeansen likaså och lite senare så var fleeströjan som ett läskpapper.  Men vad tusan gör det då du hittar bra med små trattisar. Det finns gott om dem, men de flesta var på tok för små, så de fick stå kvar. De kan glädja någon annan svampdiggare en annan dag. Jag fick så det räckte i alla fall. Kolla på bilden vilken lycka men jag tog bara de största och lät småttingarna växa vidare. Det finnas svamp i skogen så det räcker till alla, bara man ids gå ut och hämta dem.

Kallt och lite ruggigt innan jag var hemma. GPS:en på mobilen visade 13 km promenad med näsan i marken, en godkänd runda med andra ord även om det inte gick med någon större hastighet. Men det är lite upp och ner när man promenerar i naturen.
När man skall fotografera sig själv med mobilen så ser man oftast ut som en fågelholk, eller hur?
Jag har nu krupit in i min stora mjukisoverall och skall snart sjunka ner i massagefåtöljen och titta på TV. En riktig Svensson afton och vem vet, jag kanske tar mig en liten rackabajsare också, vi får se.
pappa B

Några små knäpp på promenaden...runt sjön

5,8 km ganska exakt är den runda som jag och kvinnan brukar promenera så gott som varje morgon. På helgerna och nu när hon har lite semester. En fin runda som vi tar innan vi äter frukost. Lite proteinpulver och 2 dl mjölk sedan bär det iväg. Idag gick jag ensam och tog med mig min lilla Lumix polare. Passade på att ta några bilder så ni kan se vad jag ser när jag är ute och promenerar.

Den lilla Mölnesjön som Rannebergens Sportfiskeklubb förvaltar. Här kan man få en regnbåge på kroken om man är skicklig och har tur, småabborre och gädda finns det också. Kan ni tänka er, nästan mitt emellan höghusen?
Det lilla vattenfallet i bäcken som rinner mellan sjöarna Grästjärn som får vattenhjälp från Stentjärn. Här lever strömstaren och sitter på stenkanterna och stirrar ner i vattnet. Rätt som det är så dyker han och försvinner under vattnet. Mitt ut i strömmen för att ögonblicket efteråt sitta på stenen och stirra igen. En märklig liten fågel som  är rolig att studera.

Klippor, stenar, silverstrimmor i diket som rinner bredvid promenadvägarna (sådana finns det många). Alla skiftningar man upplever när sommaren har tagit ut sitt och hösten målar om stora delar av naturen i gult och orange. De sista brandgula löven som sakta dallrar för vinden innan frosten knäcker dem och de sakta lägger sig på marken. Frosten kommer, eventuellt snö likaså och gömmer alla fallna löv, tappade bilnycklar och annat som vi promenerare har slarvat bort under sommaren...

Skogen lever, skogen berättar och du har första parkett, utan dyra biljetter. Det är bara att gå ut och sätta sig, se på. Skådespelarna kostar ingenting, kräver ingenting, vill bara att vi skall vara rädda om dem så de inte försvinner. Skogen ger dig andrum, den låter dig följa med ut i stillheten och lugnet utan stress och andra irritationsmoment som finns runt omkring oss. Tystnaden går att lyssna på.

Skogen målar alltid upp en tavla. Ibland vacker, kärleksfull, ibland ond, elak och kall. Mycket av motiven beror till viss mån på dig själv. Har du förmågan att ta in det vackra, det finstämda eller ser du bara en massa svarta träd, en djup, svart farlig skog med tusentals fällor som väntar på att slå igen när du kliver in bland träden?

Ingen skog är farlig. det är du själv som gör den sån. Vi river, vi trampar på och tar ingen hänsyn. Engångsgrillar, tomma plåtburkar, plastpåsar och engångsförpackningar hör inte hemma i skogen. Dessa saker gör skogen lessen, och dig och mig med. De människor som bär med sig massor av saker ut i skogen, äter och dricker upp innehållet men lämnar kvar skräpet saknar vördnad och sunt förnuft. De är okunniga knäppskallar som inte borde lämna tättbebyggt område. De hör hemma bland cementen, så länge de inte lär sig att se och uppskatta det vackra omkring sig.

Eller är du som mig. Kan ta in allt det vackra och omsätta detta till goda tankar, vila och avslappning?
Det är inte så svårt, låt bara skogen själv berätta. Sätt dig ner och lyssna, hör på musiken som bildas av vindens lek med trädens blad, bäckens porlande och fåglarnas sång. Det är lika vackert som Bruce Springsteens Jungleland!
God natt alla mina vänner, ovänner och ni som tittar in här för första gången.

pappa B

Missade promenaden, telefonen ringde!

Hit kom jag inte längre. Jag tog med mig min lilla kompaktare och traskade iväg efter frukost. Vädret var strålande, hlstlöven blänkte som guld i solen och jag laddade för den långa sjörundan från Mölnesjun rut i skogen och över till Surtesjön (vår abborrsjö). Då ringde mobilen i jackfickan. -Hej de är Vidar, mår dera braaa!!!? Den glada norska rösten förkunnade utan att säga något att det var ett jobb på G. -Jo tack det är fint, jag är ute i skogen och är precis vid Stensjöb, svarade jag. -Det är greit de, kan du vare nere vid hotellet på Eriksberg om en time? D ä en jente som skall flyga till Frankfurt och vi må ha hennes bilde innan avfärd, du grejer de va?
Innan jag han svara så kom det blixtsnabbt. -Hon venter dig i foajén, ha en bra dag! Klick!

Jag han i alla fall ta en bild på sjön, fortsättningen av vägen och en svampbild innan jag kom ner till Rannebergesvägen igen. Flickan hette Grete, vacker som en gudinna (det är de flesta norska modeller)Hon var lite nervös och log när hon sa, Vidar sier att du er den beste jentefotografen i Sverige?
-Hälsa Vidar och tacka, kom nu så går vi ut och skjuter dig sa jag och tog henne i hand.
Bilderna blev mycket bra, de är redan skickade upp till Oslo och vem vet jag kanske visar dem här någon gång när hennes portfolie är officiell. Solen skiner fortfarande men lusten att knalla ut i skogen igen den har försvunnit. Ha en bra dag ni med.
pappa B

Hemma från Jerusalem!

Vi släppte ur oss en djup suck av lättnad, både "Skogarnas Konung" och jag när vi satte ner våra kassar innanför dörren hemma i Angered. Fyra dagar i Jönköping det är inte lätt att klara av. dessutom under sådana här omständigheter som det handlade om den här gången, då känns det som att återvända till Paradiset när vi ser lägenheten i Angered.
Fast vi tog oss en sväng ut i skogen, till vår favoritplats i smålands djupa skogar. Det är här vi med goda vänners hjälp skall spika upp vårt lilla hus. Här kommer pappa B att sitta i gungstolen och svära över världens alla orättvisor.
pappa B

Har ni kollat Aimogrevens blogg på länge?

Jasså, inte det. Då är det banne mig på tiden att ni gör detta. Här har ni en skogens man. En riktig skogens son, med ryssmössan nerdragen över knoppen och sin Husqvarna 6,5 på axeln. Han lever med sin kära kvinna och hund djupt inne i skogen. Ställer av sitt franska fullblod under vintern och åker snöskoter (flörtade till sig en fyrhjuling för ett par dagar sen). Ni som är mina troga läsare, gör ett inhopp och få lite skogsromantik mitt ibland all den här asfalten och betongen. Det blir en visa för själen. Iväg med er....det är bara att klicka på skogstabenakel så kliver ni in i hans stuga.
pappa B

"Du har ingen vördnad för livet, sa mördarn till bödeln"

Illrött och skrammel i skogen...

Skall ni ut och plocka trattisar till helgen? Tag på er så skrikiga kläder som möjligt (finns inga gula, illröda, eller turkosa älgar, vildsvin eller andra vilda djur) skrammla eller varför inte låta MP3:an gå för full maskin. Då kanske ni undgår att bli skjutna av någon överspänd typ, som leker jägare.
Förra lördagen sköt man en häst då man trodde att det var ett vildsvin! Nu kommer detta att bli ett spännande fall, då mannen som sköt inte kan fällas för jaktbrott utan endast för skada av annans egendom. Torbjörn Carlson, polisens presstalesman tror att rubriceringen av brottet kan komma att ändras då det finns en uppsjö av regler att följa. Mannen kan kommas att fällas för jaktbrott i alla fall, så sista ordet är inte sagt i det här fallet.
Ni som har små bruna eller svarta hästar i era hagar, gå ur och måla lite färgglada mönster på dem eller låt grannens unge köra lite graffiti på kusarna.
Gubben på bilden, en riktig spelevink, pappa till en av mina vänner och en mycket erfaren jägare han gick resolut ut i sin kohage och tejpade fast de jaktreflexer han fått med tidningen -Jaktjournalen- på sin bästa mjölkko. -Det är stadsbor och tyskar i skogen nu så det gäller att räddas vad som räddas kan, sa han med glimten i ögonvrån. "Lys-Otto" kallades han för och nu jagar han i de sälla jaktmarkerna sedan flera år tillbaka. En "go gubbe" rakt igenom.
pappa B

Igår var jag för usel, inte ett enda inlägg...

Godmorgon. Klockan är strax över 01.15 och nu först kommer inlägget som skulle legat ute runt 20.00. Idag har det varit packat. Från det att tupparna gal och fram tills nu. Men det blev ändå en lång seg skogspromenad och när jag frågade "Skogarnas Konung" vart vi skulle fara och fiska i morgon (läs i idag) så plirade han med ögonen den lilla rackaren och svarade helt coolt; -Vi kanske skulle pröva med ICA! Ingen fisk idag heller och ändå skulle detta vara en sjö med ett bra abborrebestånd (Kroksjön) Inte en fena och mest sallad från botten landades. Nåväl vi fick en ny trevlig skogsdag tillsammans medans mamma och "Prinsessan" grattade morfar på hans 88-års dag i Jerusalem. Väl hemkommen så blev det slapp för hela slanten. Men...några bilder kan vi i alla fall bjuda på, "Skogarnas Konung! och jag; Skogen är väldigt vacker klädd i försommarskrud. Med lite motljus så framstår de unga träden som svarta skuggor mot den skira grönskan. Lite uppgiven var han nog när det inte kändes ett enda litet hugg. Men..han tänkte positivt och insåg att det är bara att kämpa på. En vacker dag sitter firren på kroken och då blir lyckan ännu mer fulländad. Väl framme vid bilen som vi fick ställa på Östens parkering så blev vi mycket positivt överraskad. Östen, en Kirunagrabb visade sig vara en hejare på att bygga grejer och fotografera. Han kunde nog fixa det mesta tror både "Skogarnas Konung" och pappa B. Framme vid stora vägen ligger huset som jag tänkt fotografera varje gång jag passerat. Nu blev det gjort. Mitt uppe bland schaktmasorna ligger huset, brädfodrat utan färg och ser ut att må väldigt illa. Den enda fördelen är ju att de som bor där slipper klippa gräsmattan. Men håll med om att visst ser det konstigt ut? Nu väntar sängen och imorgon (idag) skall jag skärpa till mig rejält. Sov så gott så syns vi längre fram under dagen.
pappa B