-Än är det spänst i skånkarna, sa gubben när han sparkade länsman på pungen!
Och nu börjar även den här gubben få ordning på sina skånkar. Känns bättre och bättre sedan jag skippade detta förödande blodtryckspiller. Startar om på gymmet den 1 augusti efter att ha fryst kortet i två månader över sommaren. Nu blir det kombination av kondition och lite styrka så att jag är superladdad den 15 september då jag skall knata iväg på Risveden Terrängen.
Har ju som mål att komma runt under tre timmar, kanske får jag revidera detta, men inte än så länge. Är den sanne optimisten och tror ofta på mig själv och min förmåga. Känner mig ju starkare och starkare för var dag som går så jag håller fast på min målsättning, Risveden runt under tre timmar.
I fjol klarade jag inte av detta då jag för första gången i mitt snart 70-åriga liv fick kramp i tårna, i bägge fötterna. De sista 4 kilometarna trippade jag fram ömsom på hälarna och ömsom på fötternas utsida. Ont som satan och detta vill jag inte drabbas av någon mer gång. Nu stannade klockan på lite över tre timmar. Med fötterna i ordning hade jag klarat mitt mål utan tvekan. Men men, nu blev det som det blev och i år skall jag nog knäcka klockan om det går som jag vill.
Ni som hänger med här på bloggen får hålla tummarna att jag är på ta närs starten går uppe i Sjövik!
pappa B
Och nu börjar även den här gubben få ordning på sina skånkar. Känns bättre och bättre sedan jag skippade detta förödande blodtryckspiller. Startar om på gymmet den 1 augusti efter att ha fryst kortet i två månader över sommaren. Nu blir det kombination av kondition och lite styrka så att jag är superladdad den 15 september då jag skall knata iväg på Risveden Terrängen.Har ju som mål att komma runt under tre timmar, kanske får jag revidera detta, men inte än så länge. Är den sanne optimisten och tror ofta på mig själv och min förmåga. Känner mig ju starkare och starkare för var dag som går så jag håller fast på min målsättning, Risveden runt under tre timmar.
I fjol klarade jag inte av detta då jag för första gången i mitt snart 70-åriga liv fick kramp i tårna, i bägge fötterna. De sista 4 kilometarna trippade jag fram ömsom på hälarna och ömsom på fötternas utsida. Ont som satan och detta vill jag inte drabbas av någon mer gång. Nu stannade klockan på lite över tre timmar. Med fötterna i ordning hade jag klarat mitt mål utan tvekan. Men men, nu blev det som det blev och i år skall jag nog knäcka klockan om det går som jag vill.
Ni som hänger med här på bloggen får hålla tummarna att jag är på ta närs starten går uppe i Sjövik!
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar