Snart är det dags för Risveden Terrängen...

-Än är det spänst i skånkarna, sa gubben när han sparkade länsman på pungen!

Och nu börjar även den här gubben få ordning på sina skånkar. Känns bättre och bättre sedan jag skippade detta förödande blodtryckspiller. Startar om på gymmet den 1 augusti efter att ha fryst kortet i två månader över sommaren. Nu blir det kombination av kondition och lite styrka så att jag är superladdad den 15 september då jag skall knata iväg på Risveden Terrängen.
Har ju som mål att komma runt under tre timmar, kanske får jag revidera detta, men inte än så länge. Är den sanne optimisten och tror ofta på mig själv och min förmåga. Känner mig ju starkare och starkare för var dag som går så jag håller fast på min målsättning, Risveden runt under tre timmar.

I fjol klarade jag inte av detta då jag för första gången i mitt snart 70-åriga liv fick kramp i tårna, i bägge fötterna. De sista 4 kilometarna trippade jag fram ömsom på hälarna och ömsom på fötternas utsida. Ont som satan och detta vill jag inte drabbas av någon mer gång. Nu stannade klockan på lite över tre timmar. Med fötterna i ordning hade jag klarat mitt mål utan tvekan. Men men, nu blev det som det blev och i år skall jag nog knäcka klockan om det går som jag vill.
Ni som hänger med här på bloggen får hålla tummarna att jag är på ta närs starten går uppe i Sjövik!
pappa B

Olli kämpar på nere på gymmet och vädret håller måttet

...och själv går jag omkring och kraxar som en snuvig skata. Men...det blir bättre. Idag skall jag och junior åka ner och se om han kan få rätta till gipset på hans hand. Det verkar inte vara ok, så doktorn får väl kolla upp det hela. Mölndals Akuten är det som gäller.

Oroar mig mest för att formen faller och tiden fram till promenaden hemma i Porjus blir kortare och kortare.  Tror ändå att jag skall kunna vässa den lite den sista månaden. så pass att jag i nalla fall tar mig runt utan allt för stort besvär.
Risveden Terrängen går ju inte före september så tills dessa skall jag nog hår återfått så pass att jag kan hålla min målsättning att gå de tuffa 17,7 kilometrarna under tre timmar. Skam den som ger sig.
Sedan får jag se hur det blir, skall jag knata Göteborgsvarvet nästa år eller inte. Står jag över kanske det aldrig blir gjort och det skulle kännas fint att ha gjort det. Bara för den sakens skull.
pappa B

Lugn promenad och stillsam afton väntar....

Glad Påsk! Idag är det man skall ropa ut detta fjant. Påskafton är idag inte igår eller i förrgår eller så fort affärerna lade fram påskvippor och påskgodis (samma vanliga skit som bara sänktes med 4 kr kilot). Idag är det Påsk och tyvärr även i morgon och så fjantar man lite extra med annandag påsk. sen slipper vi allt tjafs fram till Valborgsmässoafton, 1 maj då alla invandrare går man ur huset, spelar trumma och sjunger Internationalen. Jag brassar på med Jokkmokks Jocke i 300 decibell,  Krisit Himmelsfärd kommer sen och så passerar några småskruttar fram till Midsommar, sillen och brännvinets högtid. Jag blir så förbannat less!

Idag drar kvinnan och ungarna till svärmor i Jönköping och jag kan pusta ut. Skall gå en riktigt lång promenad, kanske det blir till IKEA t.o.r i snålblåsten över Angeredsbron.
En av årets höjdpunkter smyger allt närmare och jag känner hur jäkla otränad jag är. Har ju satt upp mitt mål då det gäller Risveden Terräng, jag skall i mål under 3 timmar på den 17,7 km långa promenaden upp för "väggen" och ner för de leriga stigarna mot målet i Sjövik. Hela sträckan utan kramp i fötterna, som jag fick i fjol. I bägge fötterna dessutom, de sista kilometrana stapplandes i mål som en fyllhund.
Hade tänkt få 40 mil i benen fram till Rallarmarschen, som inte skall avverkas på tid utan enbart genomföras i lagom tempo. Just nu ser det inte så lovande ut om jag kollar träningsdagboken men jag har ju resten av april och hela maj och juni kvar att speeda upp mig på. Klarar nog 40-mils gränsen innan starten den 6 juli. Hoppas jag.

Resan ner till Benidorm kommer till stor del att bestå av långa promenader/joggingturer nere på playan och runt staden för min del. Fru och barn får vila medan jag försöker hålla igång. Förhoppningsvis kan jag traska ihop någon mil där nere. Och när jag kommer hem så får jag fortsätta nötandet mot en bättre kondition.

Har ju möjlighet att disponera min dag ganska bra även om det är nya tidningsprojekt på G när jag återvänder från semestertrippen till Spanien. Bort med 8 kilo och på med konditionen. Det är detta som räknas från och med måndag. Ett nytt djupdyk i kostdagboken skall få väck magen och plocka fram både styrka och kondition. Så nu blir det mycket träning här på bloggen igen och då kommer jag att tappa läsare, det brukar jag göra så jag är beredd.
Ha en fin Påskafton mina vänner och glöm inte bort att gratta Holger och Holmfrid idag för de har namnsdag bägge gubbarna....
pappa B

Minst 40 mil innan den 5 juli!

Just det. För att komma hem till byn skall jag ha minst 40 friska mil i benen. Detta mina vänner baserat på 130 dagar gör att jag måste skava på mins 3,1 kilometer varje dag. Självklart fixar jag detta om jag bara får vara frisk och kry. En väl genomförd Rallarmarsch ger bra träning åt de 17,7 kilometrarna ute i Risveden senare i september. Detta är mina mål för 2013. Två mål som jag själv satt upp åt mig själv, utan påverkan från någon annan. Mellan de två promenaderna tänkte jag fira min 70-års dag med god wirre och lite syndig tårta i goda vänners lag. Det sitter väl fint, eller hur?


Kolla här, när Sverige lägger ner företag, som inte staten vill äga och inga kineser eller andra spekulanter vill köpa då växer våra grannar i Norge så det knakar. Kolla på bilden här -Snövit- heter verket som liknar en riktig rymdfabrik längst ute till havs i Nordnorge. Mäktigt av bara tusan. Och under de höga fjällsidorna ligger de små städerna och byarna med sina ofta väldigt färgglada hus. Kolla här på de glada utbyggnaderna. Hade det varit HSB i Sverige som byggt hade de varit kommunalgrå eller i bästa fall bruna
Visst blir man avundsjuk och missbelåten med de pappskallar som sitter och styr hos oss. Dubbelklicka på bilden får ni se vilka uppkäftiga hus.

Charlott Kalla och Emma Wikén gjorde var sitt bragdlopp på Touren idag. Kalla åkte med en metatablett i brallorna och körde skiten av nästan hela fältet. BAra 22 sekunder eter Justina och nu blir det lite spännade igen inför klättringen uppför slalombacken om några dagar. Två klassiska etapper kvar sedan bär det iväg i sick sack uppför branten. Emma Wikén, vårt unga och nya skidhopp ligger 10 och detta kommer utan tvekan att bli hennes internationella genombrott. Hon var strålande glad i mål och det riktigt tindrade om hela tjejen.
Om en stund är det dags för skidskytte damerna att köra stafett i Oberhof. Där räknar jag inte med några framgångar om inte Strömstedskan får lite ordning på siktet. Hon kan åka ganska fort på skidorna men skjuter liksom de andra flickorna som en kratta. Blir det för segt går jag ner på gymmet en sväng. Kör ett par kilometer i roddmaskinen, det är bra för hela kroppen. Ha det så fint nu och i morgon är det fredag och en ny helg på G
pappa B

Kolla vilken snedseglare, bananätare med krampande fötter!

Kolla här. Patrik Samuelssons pappa kom fram och tog en bild på mig efter målgång. Han tyckte även om att läsa min blogg, vad glad man blir. Ser aningen sammanbiten ut. Om det beror på att jag skall föröka få upp skalet på bananen eller om det var de krampande fötterna som gav mig detta bistra utseende, det vet jag inte. Hur som helst så tog herr Samuelsson d.ä en riktigt fin bild på mig och jag hoppas han inte misstycker att jag lägger ut den här på bloggen.

Skall försöka se lite mer glad ut nästa år utifall han skulle stå där vid målområdet med sin lilla Lumix i beredskap igen. Han har valt en mycket bra kamera, det kan ni se på den skarpa bilden. Panasonics nya modeller håller superklass, bildmässigt så nu vet ni detta också.
pappa B

"Väggahelvetet" och alla leriga nedförsbackar var värst...

Idel glada figurer hade samlats uppe i Sjövik. Proffsigt mottagande ända från dagen då jag anmälde mig via deras hemsida och ända fram tills jag passerade mållinjen och chipsade in i resultatlistan, fick en banan och lite supermjölk av en pigg liten grabb som klappade mig på axeln och sa; -Snyggt jobbat, sen visste han inte om han skulle klippa till med grabben eller gubben så han klappade igen och , -Snyggt kämpat, du!

Det var här eländet började, "Väggen" den som kan knäcka vem som helst.

På bilden har vi Stenkullegänget med den välkände (numera) handbollssdomaren Stefan-Jörgen (vilken kombination, föräldrarna måste ha varit väldigt oense) och den stackars psykade Lerumskillen (han som ringer hem till frun, och säger att han är ute och fiskar). Fyra pigga grabbar som inte han i kapp mig men de var inte så långt efter i mål...

Kolla vilken vacker utsikt. Nästan uppe på "Väggen" hittar man den här bilden.

Här börjar helvetet. Ner i dalen och så lite skråpromenad innan det vinklar 70 grader och bär iväg -Rakt uppför- Nu sätts pappa B på prov av den högre skolan. Med viss möda och inte allt för stort besvär kom jag upp för den beryktade väggen, Tog en bild nästan uppe på toppen och fortsatte sedan vidare och fick mig lite vätska innan det bar iväg nedför igen. Inte så farligt som jag hade trott, faktiskt. Det skulle komma betydligt svårare utförslöpor längre fram. Lerigt? Absolut, men inte värre än att den här gubben klarade av det. Banan i fint skick och här har klubben återigen gjort ett föredömligt arbete. Hit kan andra klubbar som startar terränglopp åka och få information, den saken är klar. Glada grabbar och gubbar lite här och var som hejade på och berättade hur det såg ut efter banan längre fram.

Kolla utsikten! Nästan uppe på toppen av "Väggen" tog jag den här bilden, mäktigt. Sedan pajade minneskortet och det var bara att stoppa ner kameran i ryggan och fortsätta färden mot mål. Fick med andra ord inga fler bilder, vilket var mycket synd.
Nåväl om jag lever och har hälsan och ingen tar livet av mig så tänker jag stå på startlinjen nästa år igen. Det här var förbannat roligt och hade mina platta fötter inte gett upp med fyra kilometer kvar så hade jag säker klarat mig in under skynket innan eliten stack iväg. Men, skit samma jag har ju en halvskaplig tid att slå nästa år i stället. Hade blivit jobbigare om jag klarat mig i mål under tre timmar, nu har jag ju lite att gå på. Taktiken får kanske putsas till en aning och så måste jag avvara delar av de kommande pensionerna så jag kan köpa mig ett par bättre skor. Bara det gör säkert 20 minuter.
Tack alla mina medkombatenter, tävlingsledning och funktionärer som gjorde denna min dag till en fin fest.
Tack lilla Karin och alla dina goa tjejer nere på Sportlife som med glada tillrop och kramar får mig att satsa som jag gör bland viktskivor och skivstänger. Utan er support hade jag nog inte anmält mig här överhuvudtaget. Tack alla goa gubbar och gummor som tränar med mig på dagarna och tack min lilla goa familj som står ut med mitt tjöt dag ut och dag in! Nästa år tar jag Risveden Terräng under tre timmar, det lovar jag....
pappa B

Fransk korvsoppa med massor av grönt...kan de va nåt?

En herrans tönting bild men en förbaskat god soppa. Dagens lunch fixade jag ihop genom att ta en av de franska korvar jag hade i kylen och skära ner dessa i en kastrull vatten med en grönsaksbuljongs tärning. Sedan stoppade jag däruti finhackad gul lök, vitlök, vit paprika, broccoli, skurna bondbönor och efter avsmak en buljongtärning till. Denna soppa är så fet att en dietist hade direkt får ett hjärnsläpp och i det närmaste tuppat av. Den är så fet att jag hade kanske kunnat breda den på mackan, där jag nu hade keso naturell och två små skivade barndomsminnen på ett Danskt fiberbröd. I det här brödet finns inget mjöl! Det hänger bara ihop med hårt ihopstampade fröer av olika slag, känns det som. Påminner om en 5 mm spånplatta.Två tomater, allt som fanns kvar, normalt brukar det vara tre. Nu känner jag mig välgrundad för det som komma skall.
Utanför fönstret växlar väderleken från uppehåll till skyfall så att snöra på sig skorna och gå ner till brudarna på Sportlife och dricka en kopp kaffe verkar ganska avlägset. Klockan fyra idag hoppas jag stå vid klubbstugan och med pipig röst fråga efter min nummerlapp. Den proceduren tänker jag ta upp på min lilla webradio i kväll om ni vill höra hur det gick till?
De tjejer som tänker springa i kjol, de har bett mig att komma fram till dem och skaka hand, jag undrar vad de menar med det. Tänker de säga adjö eller önska mig lycka till? Fast vi känner ju inte varandra så vi kanske bara skall hälsa först?
pappa B

Kolla vad vackert!

Kolla vad vackert! Patrik, banansvarig
sände mig bilden förmodligen för att
ingjuta lite extra hopp i den gamla kroppen.

Banexperten Patrik har varit ute och checkat in banan nu på förmiddagen och han sände mig bilden, bara för att visa hur fint det var och ge mig lite extra pusch inför promenaden. Håll med om att här kanske man kan få lite extra spänst i benen, förhoppningsvis. Detta skall bli hur spännande som helst, och känns det hela bra ja då anmäler jag mig direkt till nästa års promenad på plats.
Skall det promeneras så skall det, punkt och slut. Eller...? Man kanske skulle testa på att springa? Fast det är nog lite överkurs för en gubbe som mig. Får nog hålla mig lite på mattan än så länge. Men...suget finns det skall ni veta, minnena från förr dyker upp lite då och då....

pappa B

...det är synd om många människor!

...tänk att behöva stå utanför Apoteket och vänta på att de skall öppna. Jag är evinnerligt tacksam för att de värsta krämporna inte har slagit rot i gubben eller i mina vänner men ta i trä, man skall inte säga för mycket. Men det är utan tvekan synd om många människor som lider av värk och andra sjukdommar som kräver medicin och vård av olika slag.

En del retar mig för att jag går på gym när jag är så här gammal. Väldigt många ondgör sig över att jag promenerar/joggar varje dag, nästan. Senast idag fick jag hör att gubbar i min ålder skall inte hålla på och spänna sig och tro att man är någonting. Nu råkar jag veta att detta är ren och skär avundsjuka och ett tecken på att man själv är i så dålig form och kondition att man måste racka ner på de som vill hålla sig i form. Så...till alla er som mår dåligt över att jag tränar och mår bra och att jag skall promenera Risveden Terrängen på lördag, säger jag bara;
-Ta er i röven med en trasig flaska!

Dagens korta pass med 30 minuter intervall på en av Crosstrainer maskinerna nere på Sportlife gick ovanligt lätt. Kan det bero på att jag vilat både under helgen och igår? Kunde inte låta bli utan körde 3 x 5 med 76,5 kg på Latsdraget och lika mycket på Sittande Rodd maskinen. Jag skall ju inte gå på händer på lördag, hoppas jag och då tyckte jag att armarna/ryggen gott kunde få sig lite att jobba med när jag ändå var där.
Nu skall jag laga mig en blomkålsgratäng med knaperstekt bacon. Lägger väl ut en liten bild när det hela är klart så att ni kan få gotta er lite.
pappa B

Högst uppe på "Väggen" kolla utsikten!

Kommer jag mig upp för "Väggen" , upp till Klevsjöloft så kan jag begrunda den här enastående utsikten. En stund i alla fall innan jag måste traska vidare för att hinna i mål innan storfräsarna kommer farande. Visst är det väl vackert, eller hur?

Inte mindre än 22 backar, jag förmodar både upp och ner skall passeras och jag kommer att promenera förbi nio sjöar. Detta mina vänner skall bli en helt fantastisk upplevelse och jag är mycket glad att jag såg den lilla artikeln i GP här om dagen, annars hade jag missat hela arrangemanget. Bilden har jag lånat från Sjöviks SK:s hemsida om Risveden Terräng och jag vet dessvärre inte vem som tagit den. Nu kryper jag ner under täcket för att försöka ladda batterierna så gott det går. Naturligtvis tar jag med mig både kameran och bandaren och sänder mina ävebtyr i min lilla webradio dagen efter, när jag kravlat mig upp ur sängen. Vi syns och hörs i morgon. Vilken klubb jag promenerar för? Sportlife Angered givetvis, fattas bara.

pappa B

Lilla Nathalie hon plågar oss rejält...

Tre glada seniorer är klar med sin träning ute på Stig Center. Lille Stefan,
näktergalen Pia och "Ivan den förskräcklige" masar sig fram till bilarna.

Hon far fram som en liten guttaperkaboll, skrattar, sjunger och peppar oss sågbockar som försöker köra med höga knän vifta med armarna och svänga på akterkapellet. Det funkar, vi svänger på som bara den och hos flera av oss slutar det inte svänga även om musiken har stannat och vi står stilla. Det är dessa onödiga dallringar som vi vill ha bort, wirrekaggarna på oss gubbar och aningen överdimensionerade baksidor hos damerna. Svårt är det, men roligt så in i bänken. Nathalie har vi tagit till våra hjärtan, det är nästan så att man bli kär på nytt, fast det är ju givetvis på tok för sent, men ändå. Idag var hennes farfar med, en tuff gubbe det med. Nu återstår bara att se till att man byter ut de där förbannade hästgodiset (havrekakorna) mot en macka med ost eller varför inte lite frukt typ äpple, banan och apelsin. Det är ju kohandel att först försöka bränna så mycket vi orkar och sedan stoppa i oss en näve havregryn med en massa kemikalier i. VI VILL HAR FRUKT ELLER MACKOR! Hör du det Inger, eller Ingrid eller vad det nu är högste bossen på Stig Center heter! BORT MED HÄSTGODISET!

Dagens lunch. Lite grådaskig på grund av
avsaknaden av mina kära tomater som tagit slut.
Nya inhandlas under eftermiddagen.

Jag skall bara köra Seniorpassen den här veckan sedan skall jag vila mig i form inför lördagens strapatser. Nja...jag kanske kör 30 minuter intervall på crossen på onsdag, annars blir jag väl omöjlig att umgås med här hemma kan jag tro.

Dagens lunch, en panerad torskbit stekt vitkål, purjolök, majs och pumpa- och sesamfrön + ett glas kallt kranvatten, gör att man blir lätt på foten och kvittrar som en gröngöling, nej fan den hackar ju bara. Man blir som en liten flugsnappare menar jag. Vad som nu kommer att ske mellan dessa fyra väggar låter jag vara osagt. Antagligen kommer jag att glida ut i cyber rymden och snacka lite skit med mina vänner runt om i riket och övriga världen.
Vi som satsar på nästa års Rallarmarsch, den fantastiska promenaden mellan Gällivare och Porjus håller som bäst på med att starta upp någon ideell förening så att vi kan få ännu mer promenerare att komma upp och gå denna historiska vandring och se det fantastiska Lappland på riktigt nära håll. Har du några idéer eller tankar så hör gärna av dig. Du hittar sidan på Facebook om du söker under Rallarmarsschen 2013 så hittar du lite mer information.
pappa B

Sug på den här du, som inte orkar ut och motionera!

Om du skulle lyfta rumpan ur fåtöljen och ägna 15 minuter om dagen på att motionera,  då skulle risken för att dö i förtid minska med hela 14% och ger inaktiva personer tre extra levnadsår. Detta visar en forskning gjord i Taiwan. Källa: The Lacer

Detta gör att man verkligen inser att motionen är viktigare än vad man tror. Under en period i mitt liv var det mest intag och väldigt lite rörelse mer än i sängen och på dansgolvet. Detta gjorde att kroppen svällde ut över livremmen och att både fötter och pillevink sakta men säkert försvann under den nedhängande magen. Det var när jag såg en bild som kvinnan tog på mig nere i Egypten. Där ute i vattnet tronade en fet valross på två ben upp sig. Detta mina vänner tog hus i helsike. När jag kom hem köpte jag direkt ett guldkort på Sportlife här i Angered. En investering som tillhör några av de bästa jag gjort i mitt liv. Idag mår jag förträffligt. Ser alla kroppsdelar utan problem har fått tillbaka lite spänst och styrka och framför allt balansen. Nu behöver man inte hoppa på ett ben för att hitta en dörrpost att hålla sig i när det andra benet skall ner i byxan.

Jag har spänt bågen och tränat målmedvetet efter mitt snörpliga slut på årets Rallarmarsch (som givetvis skall genomföras igen nästa år, då utan dikeshopp och 
ryggskott) Tog mig i alla fall 2,1 mil innan jag fick kasta in handduken. Nu på lördag är det dags igen jag skall traska iväg 17,7 km uppe i det vackra Risveden (jagade faktiskt älg där en gång i tiden). Jag känner mig väl förberedd, har ganska många mil i benen + åtskilliga timmar nere på gymmet. Är stark som en teddybjörn och smidig som en sågbock så allt skall nog gå bra. Det jag oroar mig mest över är om jag skall hinna in över mållinjen innan storfräsarna kommer farande. Jag hoppas klara detta. Har ju tre timmar på mig innan de startar. Grusvägarna och asfalten är inga problem, värre kanske det bli inne i terrängen med halkiga stigar, spänger, stenar och rötter. Det är nog där och uppför den beryktade "väggen" jag kommer att få bekänna färg skulle jag tro.

Nåväl, jag skall försöka sköta min lilla uppladdning efter bästa förmåga. Kör Seniorpasset i morgon och på torsdag, lätt och roligt så det är nog bara plus. Inga långa promenader och tunga slit på gymmet, kanske en 30-minutare på crosstrainern på onsdag. Sedan skall jag försöka slå igen locket på den här burken och krypa ner under täcket, senast klockan 10. Detta kommer att bli det svåraste att genomföra då man är en okuvlig nattuggla och dessutom morgonpigg! Jag hoppas att ni håller både tummar och tår att jag grejar den här promenaden. Trevlig söndag på er mina vänner.
pappa B

Om en vecka smäller det, då skall jag upp för "Väggen"

Dagen för start kommer allt närmare. 17,7 km i tuff terräng skall det knäcka den här gubben? Nja, jag tror nog att jag skall greja det, men om man kommer fram medan ljuset skiner det låter vi vara osagt :). Har hängt med på Sjövik SK:s hemsida och fått mycket bra information. Du som plötsligt börjar fundera på att haka på, det är inte för sent ännu. Gå bara in på klubbens hemsida, klicka här, så skall du se att det ordnar sig Vill du springa eller promenera, det bestämmer du dig på hemsidan.

Håller på att fundera hur jag skall lägga upp den kommande veckan på bästa sätt för att bevara lite styrka och kondition för den kommande bravaden i Risvedenskogen. Kanske skall jag ligga lite lågt, bara köra några korta pass med promenad och gång eller skall jag lägga mig på latsidan och samla kraft. Det sistnämnda tror jag blir mycket svårt så det får nog bli lite korta lätta pass. Sedan skall jag tvinga mig själv i säng betydligt tidigare än vanligt. Hur som helst så skall det bli riktigt spännande, den saken är klar. Jag hoppas att ni håller tummar och tår för att jag skall klara av promenixen.
pappa B

Nu är det klart - anmäld till Risveden Terräng!

Skall det vara så skall det. Man kan ju inte skava på dag efter dag på gym och ute runt sjöarna här i Vättlefjäll bara för att promenera Rallarmarschen i juli nästa år. Nej fan heller. Nu har jag anmält mig till den tuffaste av alla tuffa terrängtävlingar här i väst -Risveden Terrängen- som startar den 15 september. Nu gäller det bara att hålla ryggskottet borta och slipa till promenadformen lite extra.

17,7 kilometer med 22 backar, nio sjöar och så den fruktade "Väggen". Branten där inte ens eliten orkar springa uppför. Får väl krypa uppför om det skulle knipa. Någon matsäckskorg och filt i ryggan tar jag inte med mig utan jag nöjer mig med flaskbältet, några energibars, kanske lite gel och så full fart framåt. Skall höra om det finns några fler modiga män och kvinnor nere på Sportlife som vill haka på och promenera med mig, vem vet det kanske dyker upp några fler.

Anmälde mig i morse och nu är det dags att masa sig ner för dagens träningspass. Vi hörs om ett tag.
pappa B