Glada miner trots seg mässa. Heja Inlandsbanan!

Carolin, Tony och Ditte glada männsikor på presskonferensen. Den stämningen var det inget fel på. Att det blev lite mer segt under själva mssan, det rår i alla fall onte de här tre för.

Fast som det sig bör så finns det bland alla sega sura figrer även några som har insett att en dörr öppnas lägttare om man orkar drag på smilbandet. En aktiv aktör som verkligen sätter Dalsland påvärldskartan är KjellJohansson på Dalslands Akttiviteter. Just nu har han inlett ett samarbete med Kina och snart ommer den förta delegationen kineres upp till Dalsland på besök. Hans aktivitesbana och anläggning buder på både spänning och upplevelser som säkert kommer att falla kinesiska turister på läppen.

Här har han klättrat upp på sadeln (utan häst) och det var inte många år sedan man kunde se honom komma flygande i sin båt . Just det....han hade en båt som kunde flyga. Detta avslutades dock efter några mindre lyckade landningar så numera håller sig Kjell på marken. Förmodligen var det familjen som jutfärdade startförbud med den flygande båten.

Det senaste på önskelistan är en el-cykel. På mässan fanns det ett par stycken som inte gick av för hackor. Man kunde fälla ihop dem och ta dem med i en smidig väska. Vujten varierade mellan 13-15 kilo och priset mellan 8,950 och 29.900 så det gäller nog att ha is i magen ett tag till så att prislappen friseras till en aning för att passa en sliten pensionärsplånbok

Favoriten helt klart Gaze-Bikes svarta modell som såg både smidig och rejäl ut. En motor med 3-stegs effekt som gör de värsta backarna lätt som en plätt att trampa uppför. Priset på den här cykeln är ett paketpris inkl batteri, godkänt bygellås och en regnponco!
Jag hade ett trevligt snack med Sven Hagnell som säljer cyklarna och han hade mycket trevligt att berätta. Och så sist. men inte minst de rödgtröjade glada och positiva flickorna från Östersund, som ser till att Inlandsbanan fortfarande rullar och är i topprim inför säsongen. Jag hade ju den stora äran att färdas med detta genuina tåg ända upp till Gällivare i fjol sommar och jag tänker göra om det i år igen.
Den här gången i sällskap med lilla Stefan som äntligen skall få se en skymt av det riktiga Sverige. Han skall lira ukke och sjunga ekivoka visor vid varje stopp och jag skall gå runt med plommonstopet. Antingen så pröjsar medresenärerna för att han skall spela vidare eller så betalar de för att han skall sluta. Hur som helst skall vi liksom de hukande tiggartanterna i stan få ihop till en pilser var fram på småtimmarna.

Nu siktar vi in oss på söndagen och se vad den dagen har att bjuda på.
pappa B