Tack Inlandsbanan för att du finns.!

Sista kvällen i Porjus. Lasse står inne i vår lilla lägenhet på vandrarhemmet Artic och begrundar midnattsolen som håller på att klättra upp över Storlule som ligger spegelblank utanför vårt fönster. Steffe han sover

sin skönhetssömn och endast tomtarna är vakna. Bakom ryggen på Lasse hänger ett fotografi på ett flammande norrsken som Patricia, hon som driver vandrarhemmet har tagit. Lite kontraster på samma gång, midnattsol och norrsken.

Klockan är strax före 8 och semaforen på perongen utanför Porjus stationshus är vriden till stopp. Inlandsbanans motorvagn har lämnat Gällivare på väg ner mot Östersund. Vi är redo att ta farväl av min lilla hemby och dra hemåt

Nästan en hel vecka med massor av "skaka hand" och snack är avklarad. Stefan längtar hem medans Lasse gärna hade stannat ett par dagar till. Anders kommer traskande genom skogen för att säga adjö och det uppstår en lite tung stämning nere på perongen. Motorvagnen saktar in, vi hoppar på vinkar hej till Anders och börjar nedresan mot Östersund.

Klockan är 21,38 när vi rullar in på Östersunds C. Motorvagnen får åka in i lokstallet, lokföraren får äntligen, efter en på tok för lång och ansvarsfull dag vila några timmar innan nästa pass. Tågvärdinnan samlar i hop sina papper och avslutar också sitt pass.
Den här resan gick det ganska bra ändå, En renkalv fick sätta livet till och några älgar både ko med kalv och en stor tjur passerade kupéfönstret den här gången.

En vacker syn mötte oss då vi tog en sväng ut i Östersund efter att ha installerat oss i rummet på Vandrarhemmet Rallaren. Två spänstiga damer visade oss vägen upp till centrum, eller rättare sagt vi följde bara efter...
Mat skulle intagas då vi var ganska hungriga och trötta...


Det blev en av de godaste hamburgare jag ätit, Lasse åt oxfile och pasta mean Stefan avvek och gick för att få sig en enkel korv med bröd. Lasse och jag fortsatte upp till centrum och tog oss en sista kvällspromenad innan vi gick tillbaka till vandrarhemmet. Åskan låg i luften och det var en tryckande värme som gjorde att tröjan klibbade fast på kroppen..

Men...det skulle bli varmare!

Klockan 07.00 rullade vi och vår packning iväg ner till Östersunds C och blandade oss med en salig samlig resenärer som skulle vidare åt olika håll. Vår motorvagn rullade in och Gunnar, vår lokförare från uppresan var tillbaka bland spakarna. Hej då Östersund nu har vi siktet inställt mot Mora....
En del smarta damer hade en egen stol att sitta på inne i väntsalen i Östersund. Något för gamla gubbar att tänka på till nästa gång.


Allt gick som smort och den passagerare, "experten" som for farm och tillbaka som en skållad råtta, inne i motorvagnen mellan sin sittplats och lokföraren kom på än den ena anledningen till att dieselmotorerna inte verkade fungera som de skulle fick till slut rätt. Tågvärden tog upp beställningar på dem som villa ha macka eller Sverigs godaste kanelbulle när vi skulle komma till Fågelsjö. Då var vi strax utanför Sveg. Dit kom vi men inte därifrån. Buss tillkallades och vi flyttades snabbt och lätt över för att fortsätta resan mot Moa på Inlandsvägen i stället. Fågelsjöbagaren mötte upp efter vägen och vi blev alla bjudna på kanelbullar och de som beställt mackor fick dessa. "Experten" och hans söta fru hoppade av i Orsa, stackars Calle Moreus. Kaffe skulle vi dricka utanför bussen i Mora, det skippade vi.. Istället stoppade vi i oss en massa onyttig mat och kaffe inne på den lilla grillen vid Mora station.

Här var det tågbyte ner till Kristinehamn där Tågab tog över. Vi lastade in oss i en egen kupé och en glad tågvärd Magnus förklarade att där kunde vi sitta ända fram till Göteborg. När tåget rullade igång och Magnus öppnade den lilla kiosken ombord så var Stefan snabbt framme och handlade lite godis. Det blev aningen tyst i kupén meddan godispåsarna tömdes....Allt flöt på och klockan 21.45 klevvi av nere på Göteborgs Central, trötta och med skarvarnas dunkande fortfarande ringande i öronen så delade vi på oss Lasse tog spårvagnen hem till Hisingen och lilla Bitten hämtade upp sin överlyckliga lille man och sin andre man för vidarebefodran till Angered och Rannebergen...
Tack mina vänner för att ni hängde med "hem",  nu behöver ni inte längre grubbla över hur jag är, nu vet ni varför.
pappa B

En resa på rätt sida av landet...

Ni får säga vad ni vill. Gnäll, skäll och gorma, men Inlandsbanan och Inlandsvägen är de vägar man skall välja om man vill norrut. Då får man se massor av små fina ställen och inte bara bensinmackar och stenhotell. Inte behöver man stoppa i sig plastförpackade dubbelmackor och pulvermos heller. Här kan man äta sig mätt på riktig mat. Har man brådis, stanna då hemma eller ta flyget!

Rökt röding från fjällsjöarna, riktig röding med rött kött och inte fiskdammsfiskar som är lika bleka som mig.

Renkött, Jokkmokks-Falu just name i´t. Mandelpotatis så god att till och med jag som lagt av med potatis gärna klämmer i mig ett par med riktigt smör.

Trodde att detta skulle bli den sista resan hem på lång tid, men detta fökastades direkt. En av de kamrater som följde med mig hem, Lasse, förälskade sig i byn blixtsnabbt och det tog inte mer än en dag, vid vägen där de som gick årets Rallarmarsch passerade innan han hade bestämt sig för att han och jag skulle gå den kortare varianten på 2,3 mil (den tyngsta, men skit samma) nästa år.

-Du kommer ju hem från Spanien över sommaren så då åker vi upp igen, sa han och flinade. Så får det bli, jag ökar träningsdosen nere i den spanska solen och kommer hem nästa sommar igen..

Han och jag avslutade årets hemvändartripp uppe hos Taimi och Björn med gofika. Ett trevligt avslut där vi även hade nöjet att få sen byns tuffaste gräsklipperska med kepsen på sne, Birgit slet som ett litet djur för att finputsa både uppförsbackar och blomrabatter ute på tomten. Hon han i alla fall med att fika med oss och skälla lite på mig...

Tack för den här gången mina medföljare och alla vänner hemma i byn. Nu vet ni att om gubben är frisk och kry så kommer han hem nästa år igen och Lasse han hänger med :)

pappa B

"Att gifta sig är som att fånga en loppa med tårna"

Sista natten med gänget...

I morgon klockan 08.20 ser vi till att motorvagnen från Inlandsbanan stannr till vid Porjus C. Dags att återvända till verkligheten. Vi rullar i sakta mak vidare ner mot Östersund och slutsträckan ner mot Göteborg. Årets tågfest är över. Nu kommer det att bli fotografering både högt och lågt på resan ner och självfallet kommer ni att få vara med, ända fram till mål. Inlandsbanan från sin absolut bästa sida. Frukost hos Bergmans på uppvägen blir middag i morgon.

En promenad framför tåget över Piteåälven hör till motionen man får under tågresan. Älven är en av de få älvar som undgått reglering. Lätt hoppas passagerarna v för att promenera över bron och ta bilder.
Alla de stopp som Inlandsbanan gör bjuder in en, både till
information och förplägnad. Ibland kan man till och med bli bjuden på en liten trudelutt av tågvärdarna..

Här vinkar stinsen, Lokföraren Gunnar tutar och så kör vi. Olika stopp på olika platser gör hela resan till en speciell upplevelse. En resa som man egentligen aldrig glömmer under resten av sitt liv. Därför tycker jag att varje 9:onde klassare borde få den möjligheten att se sitt land från insida , kanske som en lång historielektion. Skall skicka in ett föslag till skolverket och Hr minister Björklund när jag kommer hem...

Många bilder blir tagna under resans gång och de flesta sitter med sina kameror beredda på vad som skall dyka upp utanför tågets fönster. Både äldre och yngre passagerare samsas om utrymmet för att föreviga drömbilden. Kanske av en ren eller en älg eller varför inte en björn. Glöm inte bort kameran nästa gång du reser med Inlandsbanan.
Klockan 08.20 kliver vi på...
pappa B

Den fantastiska turen norrut fungerade perfekt...

Denna fantastiska järnvägslinje från Mora till Gällivare är nu avklarad då det gäller första etappen. Glada och duktiga värdaar ombord, en sjönsjungade kille gav oss information och små anekdoker under resans gång. (En del borde faktiskt förnyas och utvecklas lite mer, men det är bara en liten petitess) Vi, mina kamrater och jag hoppade av i Porjus, pionjärernas by. Här skall vi nu spendera några dagar innan vli stoppar motorvagnen klockan 08.20 utanför Pojus C på tisdag. Hemresan ner mot Östersund börjar.

Det är extra roligt att komma "hem" för den här lilla byn den sitter fastgjuten i mitt hjärta och oavsett vart i världen jag ställer ner mina 43:or så är det Porjus som ärhemma. Jag har inte bott här så länge, så om man nu skall dra det riktigt hårt så är jag kanske ingen Porjusbo. Stack ju iväg på min första turné när jag var 17 år 1960 och sedan dess har det bara varit sporadiska besök hemma och hälsat på. Jag kan inte förklara vad det är som gör att det är här som jag är hemma.

Första dagen här i byn går åt i att skaka hand, kramas,svea en och annan pilsner och prata minnen. Min gamle kamrat Anders Jonsson en speciell herre här i byn, och en av mina käraste vänner, möter oss och sedan går allt av bara farten. påbilen ser det ut som om jag skall somna i armarna på lilla fröken Bellenbro, fast riktigt så illa är det inte. Dagen till ära hade hon släppt ut lilla Åke ur jordkällaren...

Många trevliga människor skakade jag hand med och det blir förmodligen ännu fler i morgon och på söndag...

pappa B

När man åker tåg skall man må bra!

..det gör man när man väljer Inlandsbanan. Det är en sjuhelsikes lång tågresa, inte minst den sista biten från Östersund upp till Gällivare (vi hoppade av i Porjus) den går långsamt tyker man med så många mil i baken på ett tågsäte. Att stationena man passerar har olika tider på deras klockor gör inte saken mer positiv fat viss blir man tvungen att dra på smilanden då klockan visar 20.33 och stationsklockan i Jokkmokk visar 16.12!? :)
Vi hade en vacker och duktig lokförare upp från Gbg till Mora. Sedan blev det andra bullar, tuffingen från min resa i fjol tog över och trippen från Färdenes spår upp till sjöodjurets badplats gick på nolltid.
Förutom den informativa och oftas roligt framföra berättelsen av de tågvärdar som hänger med under hela resan så hade jag denna resa med mig en egen speleman. Min gode vän (jag hoppas han kommer att vara det även när vi kommer hem) och Lasse som nästan alltid sedan 40 år tillbaka, får fungera som min lillebror sjunger och spelar så det står härliga till. Kolla bilden där Steffe drar igång med "Suga på tummen". Det var ett riktigt slagskott för alla de som hade bokat platser i första klass, försvann som en avlöning.
Vi trivdes, åt palt med mycket smör i Mosksel och tog frisk luft i Vajkijaure. Framme vid den stora centralstationen Porjus som numera är ett utsökt galleri för ägarinnan Patricias enormt fina fotografier, togs vi emot av Anders m fru. Ryggdunkn ga och kramar innanvi pckaeterade oss i vårt boende. Vi har hyrt ett fint rum av henne på Vanrarhemmet Artic där vi trivs, som foellerna i Porjusbäcken. Ny rapport kommer vad det lider. Misa inte den!
pappa B

Ner till tåget skall vi gå, hatt och ränsel tar vi på...

...fullt så jävligt är det inte att man måste trycka fast en hatt på skulten.Nej då här tar dottern en "selfie" på sig själv och farsgubben inne i Sveriges "snabbaste fåtölj" när hon blir körd upp till sitt sommarjobb.

En vacker liten ung dam, nästan lika söt som pappa. Frånsett det skrynkliga ansiktet kulan över livremmen och sviktande knän, så är vi ganska lika, eller hur? Vi har haft tur, kvinnan och jag. Två välskapta ungar som än så länge lever inom lagens långa arm. Förhoppningsvis fortsätter de med detta livet ut. Grabben skall bli målare och den lilla loppan vill ta över pappas jobb som fotograf. Fast inte med lika tråkiga bilder som mina, det får jag höra lite då och då :) Mina stora barn och barnbarn sköter sig exemplariskt de också så jag är på något vis lyckligt lottad.
I kväll måste jag börja packa för i morgon är det dagen D. Jag och Stefan trodde att det var i dag det var dagen D men plötsligt fick vi en dag till att förbereda oss på då det inte är den 2:a juli tidigast i morgon. Lasse han satt trygg i sin hydda uppe vid Anten och stekte köttbullar. Det är han som fixar färdkosten, Stefan kommer att sköta underhållningen och jag bara åker med. Med andra ord en helt perfekt resa för en sliten journalist/fotograf. Att surra i radion kräver inte så många svettdroppar det heller.
pappa B

PS: Kul att ni redan hoppat ur sängen, ha en fin dag hela gänget och var rädda om er.

Detta är en av de små detaljer jag ser fram emot nästa vecka...

Skall jag nu ikläda mig en sådan där rymddräckt för att försöka skulptera om kaggen så skall den i alla fall fyllas med lite god mat den sista veckan. Detta mina damer och herrar är en delikat räkbakelse, serverad hos Bergmans Fisk uppe i Vilhelmina. Den föste jag i mig bixtsnabbt förra året och det skall fösas in en till i år med, på vägen hem mot Göteborg igen.

Räkbakelse av sällan skådat slag. Superb och minst 5 stjärnor!

Har traskat på dryga 8 km och fått ihop nästan 12.000 steg (det kanske blir en vända ner till Centrum i Angered tur och retur innan jag stannar benen för i kväll, vi får se. Jag skulle försöka gena på vägen upp till min andra fru och Stefan så jag valde att ta trapporn på vägen upp. 97 steg och när jag kom till hälften så insåg jag att jag bara en timme tidigare hade kört ett tungt benpass på dryga timmen ner på Life.
Nåväl jag trippade på som en pissnödig eleant och kom upp till slut och helt utpumpad smög jag in hos mina vänner, föll ner på en köksstol och fick kaffe och smörgås. Tack för detta mina vänner. Jag tog den längre vägen ner, struntade i trapoorna utan skaffade mig lite fler steg i stället.

Deppade en stund efter Chiles stolpskott vid straffläggningen för jag hade önskat att de hade vunnit och de uppkäftiga brassarna hade fått gå i landssorg. Tji fick jag men nu väntar jag med spänning på att Tysklands stridsvagnar, om bara förbundskapteten kommer ihåg vilka han har på bänken, kör över dem rejält.

Bägge mina kamrater, medresenärerna, är laddade till max och jag kanske också skall börja fundera på vad jag skall ha med mig. Datorn, kameran allt kablage, wiskey, kalsingar, strumpor och bra skor. Det glada humöret packar jag ner strax innan tåget skall avgå.
Tag nu hand om era fruar och gör dem på smällen. Det börjar vara ont om svenskar på vår jord.

pappa B

"Ett gott sätt är bättre än ett gott utseende"

Nu drar det ihop sig..igen!

Här står ett av loken som drar Inlandsbanans glada resenärer norrut.
Klockan 07.45 äntrar tre glada filurer tåget ner i Göteborg för transport upp till Mora där det stora äventyret börjar.
Inlandsbanan här kommer vi med sång och musik och laddad kamera och mikrofon. Nu skall jag återigen åka med denna fantastiska järnväg ända upp till Gällivare. Två av mina nära mediakamrater har jag med mig. De vet inte vad som väntar dem :)
Jag hoppas verkligen att du hänger med och följer med oss på äventyret. Förhoppningsvis så bloggas det minst en gång om dagen under förutsättning att wifi-kontakten finns. Lite skrap på min webbradio som finns på sidan skall det också bli om det vill sig väl. Och vet ni vad? Den MC-burne reporten Ronald E Erson kommer att hålla koll på oss under resans gång. Ni kan lyssna på honom på Partille Radio88 mellan 7-10 varje dag. Missa inte detta, go musik lirar han också...
pappa B

Kommer ni ihåg förra årets tur med Inlandsbanan?

Det kommer en ny tripp även i år. Med ständiga rapporter här på bloggen, på fejjan och givetvis lite surr i "Radio Garderob" från gubben i skrubben...Jag hoppas att ni följer med och det hela drar igång den 2 juli någon gång under dagen...
pappa B

Glada miner trots seg mässa. Heja Inlandsbanan!

Carolin, Tony och Ditte glada männsikor på presskonferensen. Den stämningen var det inget fel på. Att det blev lite mer segt under själva mssan, det rår i alla fall onte de här tre för.

Fast som det sig bör så finns det bland alla sega sura figrer även några som har insett att en dörr öppnas lägttare om man orkar drag på smilbandet. En aktiv aktör som verkligen sätter Dalsland påvärldskartan är KjellJohansson på Dalslands Akttiviteter. Just nu har han inlett ett samarbete med Kina och snart ommer den förta delegationen kineres upp till Dalsland på besök. Hans aktivitesbana och anläggning buder på både spänning och upplevelser som säkert kommer att falla kinesiska turister på läppen.

Här har han klättrat upp på sadeln (utan häst) och det var inte många år sedan man kunde se honom komma flygande i sin båt . Just det....han hade en båt som kunde flyga. Detta avslutades dock efter några mindre lyckade landningar så numera håller sig Kjell på marken. Förmodligen var det familjen som jutfärdade startförbud med den flygande båten.

Det senaste på önskelistan är en el-cykel. På mässan fanns det ett par stycken som inte gick av för hackor. Man kunde fälla ihop dem och ta dem med i en smidig väska. Vujten varierade mellan 13-15 kilo och priset mellan 8,950 och 29.900 så det gäller nog att ha is i magen ett tag till så att prislappen friseras till en aning för att passa en sliten pensionärsplånbok

Favoriten helt klart Gaze-Bikes svarta modell som såg både smidig och rejäl ut. En motor med 3-stegs effekt som gör de värsta backarna lätt som en plätt att trampa uppför. Priset på den här cykeln är ett paketpris inkl batteri, godkänt bygellås och en regnponco!
Jag hade ett trevligt snack med Sven Hagnell som säljer cyklarna och han hade mycket trevligt att berätta. Och så sist. men inte minst de rödgtröjade glada och positiva flickorna från Östersund, som ser till att Inlandsbanan fortfarande rullar och är i topprim inför säsongen. Jag hade ju den stora äran att färdas med detta genuina tåg ända upp till Gällivare i fjol sommar och jag tänker göra om det i år igen.
Den här gången i sällskap med lilla Stefan som äntligen skall få se en skymt av det riktiga Sverige. Han skall lira ukke och sjunga ekivoka visor vid varje stopp och jag skall gå runt med plommonstopet. Antingen så pröjsar medresenärerna för att han skall spela vidare eller så betalar de för att han skall sluta. Hur som helst skall vi liksom de hukande tiggartanterna i stan få ihop till en pilser var fram på småtimmarna.

Nu siktar vi in oss på söndagen och se vad den dagen har att bjuda på.
pappa B

Nu rullar tåget vidare mot slutdestinationen Göteborg...

07.04 klev jag på tåget som skulle ta mig till Mora - Kristinehamn - Göteborg. Lite vemod kände jag allt över att behöva lämna denna del av landet ännu mer jobbigt att veta att lilla Porjus ligger ännu längre bort. Nåväl, jag var på väg hem och så skulle det bli.
Vi susade fram genom björkris och tallhedar, framme vid Storstupet, med älven 40 meter under järnvägsbron. Här stannade tåget så vi fick fotografera genom fönstret. Några knäppgökar hade gått ut på bron, en hel familj med små barn som stod där och fiskade? Med 40 meter ner till vattnet? Mycket knepiga människor finns det, den saken är klar. Dessutom är det strängeligen förbjudet att gå ut och ställa sig på järnvägsbron. Älven är 65 kilometer med en fallhöjd på 445 meter. Här flottades det förr i tiden och delar av den gamla flottningsleden finns fortfarande kvar som minnen från en tid som flytt.

Vi tuffade vidare ner mot Mora och där väntade det andra bullar. Fick ett sms från gode vännen, författaren och journalisten Dan Larssons (Porjusbo givetvis) lilla Ruth. Gällivaretjej som blivit Dalkulla. -Vi möter dig med mackor, kyckling och wiskey nere vid stationen sa sms:et.
Och mycket riktigt där stod dom, bägge två som solar i fejjan och skrattade gott när jag hasade mig ner från vagnen. -Hållå gamle man sa Dan och vi kramades. Sedan kramades jag med Ruth (det kändes mjukare och goare) Vi embarkerade ett bord utanför cafekiosken vid Mora C och Dan hivade upp wirreflaskan. Ruth plockade fram grillad kyckling och mackor. Det blev en munter fest mitt framför de förvånade resenärer som skulle vidare både norrut och söderut. Larsson som är nyförälskad som en klockarkatt ville bara pussas med Ruth och jag kunde ju inte låta bli att föreviga detta. De som känner Larsson kommer nog att förundras av denne karge norrlännings totala förändring. Från stenhård sökande journalist, deckarförfattare har det blivit en liten mjukis med ett saligt leende i fejjan. Jag blev mycket glad när jag såg detta. Som tack för den trevliga sammankomsten vid Mora C med både wirre och kyckling och mackor så lägger jag ut pussbilden och avslutar härmed min fantastiska resa med Inlandsbanan. Vill du uppleva hela Sverige, vill du göra en resa full av överraskningar och äventyr, vill du åka upp till myggen och midnattsolen? Då Inlandsbanan
är du en knäppgök om du inte väljer
pappa B

Simma lugnt, jag har inte kolat av...

Har bara blivit lite stiltje här på bloggen. Sparat lite av sista svängen med gänget så det kommer några inlägg till, vänta bara.
I samelägret träffade jag min kollega och gamle kompis Christina Falkengård, hon som satt Inlandsbanan riktigt i fokus med sin bok om hela historien om banan. Det hon inte vet om den här rutten är inte värt att veta. Köp hennes bok, läs och ni får dubbel glädja av resan. Jag liftade med hennes buss till Arjeplog då jag gjort klart uppe i Båtsuoj. Tänkte i min enfald att jag kunder göra något om Biltestar metropolen när jag ändå var i krokarna. Jojo, där sket jag i det blå skåpet, men mer om detta i morgon, om ni orkar.
pappa B

Dags att börja rulla hemåt...

 Lill-Kjelle, Porjus goaste kille, mannen med ett lika stort hjärta som hans kropp. Alltid glad med glimten i ögat. Öppnar upp för alla människor och nu tillsammans med sin lilla "Tessan" och ett helt gäng lopphögar regerar han över posthuset och byns grill. Ägarinnan till grillen gjorde ett klipp när hon anställde Tessan, hon fick Kjelle på köpet. "Porjus Grillen" för övrigt den enda korvmoj i landet med fullständiga rättigheter. På bilden ser det ut som om han ber aftonbön men här sitter han och funderar på om han skulle ge mig stryk eller ej då jag lurade honom genom att inte berätta att jag skulle komma hem.

Tessan har glimten i ögat, lätt till skratt och hon styr sitt stora "gosedjur" med lätt hand. En arbetsmyra av stora mått och det visar sig genom att grillen är full av folk nästan dygnet runt.

Idag är sista kvällen med gänget och det känns lite kymigt att behöva lämna den lilla byn i norr. En sista runda med Anders för att se att allt är som det ska innan jag kryper ner under täcket uppe i Kronsågsbacken.  Inlandsbanans motorvagn stannar klockan 07.34 utanför järnvägsstationen och då skall pappa B vara beredd med både rygga och rulleväska. Vi sitter tysta i bilen och väntar vid stationen, säger inte så mycket. Både Anders och jag. Tåget kommer, vi kramar om varandra och säger hej. Nu börjar resan ner mot Göteborg och nya äventyr.
pappa B

Pakkobäcken och renar på vägen...

Lilla skånska Monne och även Porjusjäntan numera en skorrande liten steppmamsell for som yra höns när renarna dök upp på vägen. Vi tog en sväng ner till Pakko för att visa den vackra stenbron innan vi drog en sväng till Jokkmokk och suovaskalaset i Vaikijaure. Denna bro är den idag längsta bevarade stenbro som tar tågtrafik. Ett mästerligt bygge och jag förmodar att eftersom den är självbärande så räcker det med att man plockar bort en sten så brakar hela bron samman. Här i bäcken fiskade jag ofta som liten.

Suovas serveras

-Varsågod, ägarinnan till Restaurang Fjällglimten i Vaikijaure serverade suovas till oss hungriga. En helt fantastiskt fin sådan gjord på kallrökt innanlår från renkalv där man först drar bort den tunna hinnan som täcker köttet. såsen, hemlig givetvis men himmelskt god och så en stor Norrlands Export på detta då kan man stå i givakt och äta. Berit som inte äter renkött (avskräckt när hon såg renslakten som liten) valde rökt röding på planka och det gick inte av för hackor den heller
 Här stannar Inlandsbanan två gånger först på morgonen för de resenärer som skall söderut och sedan på kvällen för de resenärer som är på väg norrut. Stället var en av de två som toppade min matlista under resans gång.

Det andra var Bergmans Fisk & Restaurang i Vilhelmina, där jag käkade både på upp och nedvägen. Först en supermäktig räksallad och sedan på vägen hem en liten spännande räkbakelse (längtade lite efter Västkusten förmodligen).
Vi stannade till vid Akkas kraftstation och fick lite vattenstänk på oss och begrundade Bengt Lindström och Lars Piraks ( min slöjdlärare ) granna konst.
Sedan gav vi oss iväg till Jokkmokk för att snurra runt en stund. Fikade och hade en trevlig timme där gamla bilder fladdrade förbi innan vi återvände till Porjus.



Några renar bjuder jag också på. Mest till Berit och Monne. Kormen går hårt åt renarna och de har det banne mig inte lätt. Här är en härk på vägen mellan Ligga och Pakko och sedan ser vi en grupp som söker lite vind ute på golfbanan i Porjus. Ganska exotiskt för golfspelarna att rätt som det är stöta på en ren. Vad är då en liten gås i skåne att komma med?

Snart börjar jag återresan ner till Göteborg.
pappa B

                                                                                                                     

                                                                               

Ny dag nya äventyr..

Klev på motorvagnen klockan 07.11 mot vidare transport upp mot Gällivare. Lite mer folk på tåget och stämningen var på topp redan från starten. Goa gubbar med respektive visade klart och tydligt att ordet "Surjämtar" kom på skam. Här vilade inga ledsamheter.
Motorvagnen rullade på tågvärdinnan berättade, den h'är gången var det lilla Turid som efter sommaren flyttar ner till Schweitz med man och barn. Om hon skall bli körledare för någon joddlar orkester det vill hon inte berätta, men lurt var det.


Kaffepaus i Sikås på det gamla Järnvägshotellet. Inhandlade en falsk potatisbakelse som var utsökt till kaffet. En äldre dam hade köpte hela hotellet och var i full färd med att renovera det. Bröllopssviten var redan klar, liksom baren och den angränsande Salongen. Med massor av upplysningar rullade vi förbi Hoting där man sålde heta små godingar på vägen ner, men det tar vi senare. Dorotea och Messelefors åkte vi förbi lätt som en plätt. Framme i Sorsele där hittade vi en gubbe med lappmössa som satt och spelade synt och sjön. Sålde sina CD och drog en trudelutt på sitt enradiga handklaver.
Han hade en tenorsax vid sidan av synten men tack och lov plockade han inte upp den under vår kaffepaus. Lät gjorde det i alla fall och han sålde faktiskt en skiva till en tysk turist, som skrattade ända fram till vi passerade Buresjön.  Stannade till och släppte av några i Slagnäs som skulle hälsa på i samelägret Båtsuoj. Där hade jag bestämt mig för att stanna på vägen ner. Skulle bli spännade.

Arvidsjaur och stopp i Moskosel.
Där i järnvägsmuseet satt en tågklarerare och kikade på oss. Han verkade inte speciellt handlingskraftig och i ganska dåligt skick. Järnvägsmusset var inrymt i samma lokal som serveringen och här skulle jag inmundiga riktig Pitepalt på vägen ner. Nu blev det kaffe och en kaka och sedan bar det iväg vidare mot Polcirkeln.

Denna magiska linje, markerad med vita stenar får alla att bli som tossiga. Ut och fram med kamerorna, det filmas fotograferas och detta är det motiv som fotograferas mest alla år genom hela Inlandsbanans historia. Knepigt men sant. Här passerar man den magiska polcirkeln och det är nu solen aldrig slocknar under sommaren...

Kameror växlades och folket sprang upp och ner  för trapporna för att förevigas med skylten som förkunnade att nu var de ovan polcirkeln. Tågvärdarna delade ut certifikat som bevis på att man varit på platsen. Tycker bara att de kunde tagit en guldtia för diplomet så hade certifikatet fått lite mer värde och de mycket duktiga tågvärdarna fått
lite kaffepengar.

Jokkmokk nästa och då satte jag mig på golvet. (skojar bara). Detta var platsen. Hit åkte vi och dansade på Folkets Hus, köpte parisare av "Korv-Inga" och spelade dansmusik på Hotell Gästis. Det var här alla kommunalgubbar höll till, de som luggade oss Porjusbor och inte villa släppa till medel för att vi skulle få växa lite. Det här var vår närmaste granne 47 km söder om byn. De andra fanns i Gällivare, 47 kilometer norrut. Vi har som alltid legat lite i kläm.

Anders "Jälkagreven" Jonsson min barndomsvän i byn.

Så var det då äntligen dags för pappa B att kliva av. Framme i pionjärernas by, Porjus. Jag såg honom på långt håll. Min barndomskamrat Anders "Jälkagreven" Jonsson. När jag kllev ner på perrongen slog han sina yviga ramar om mig och höll på att bryta alla mina revben i en bamsekram, -Välkommen hem Besse, sa han och dunkade mig i ryggen, nu går vi hem och tar oss en pilsner. Han tog min rullväska under ena armen som en liten handväska och lunkade iväg...Jag var hemma igen och nästa dag skulle jag dyka upp i öltältet som gubben i lådan.
pappa B

"Fågelskrämman" nästa...?

Britta med sin berömda bulle

Ja, ni som jobbar och skriver mycket via mobiltelefonen vet ju att den ibland hittar på och plockar bort och lägger till ord lite som den vill. Givetvis skall man kolla innan man trycker på sänd knappen. Det gjorde inte jag, då det oftast var fråga om korta stunder som jag hade täckning på mitt Tele 2. ( Reser man norrut skall man se till att ha Telia på mobilen om van villa vara ajour med omvärlden)

Naturligtvis skulle det vara -Fågelsjö nästa- som rubrik och sedan skulle jag visa bilden på vår lilla Linda med den beryktade "Brittas bulle" Gissa om det blev många skratt när man såg inlägget. Så här ser i alla fall Britta och en av hennes bullar ut.

I Fågelsjö finns numera en av de 15 Hälsingestugor som ingår i Världsarvet med. Gammelgården Bortom åa, huset som Mårten och Christina lämnade i orört skick  1910 och flyttade in i det nybyggda Amerikahuset. Det är målningarna inne i Gammelgården som fått UNECO att ta med huset som ett Världsarv.

Vi klättrade ombord, Joar tutade och vi rullade vidare upp mot Östersund. Stannade till vid Åsarnas Skicenter för att äta middag men blev gruvligt besviken. Maten som man serverade var under all kritik och här måste man nog skyndsamt se sig om efter en ny kökschef om man skall få behålla Inlandsbanans resenärer. Jag ringde och fick bokat ett rum på hotell Björnen, hämtade nyckeln på hotell Älgen och sov sedan som en stock, både billigt och bra. Resan från Göteborg och upp till Östersund var avklarad och gick faktiskt som en dans.

Skönsång av Linda och Joar.

Under resans gång hade Linda och Joar både spelat brudmarsch från Delsbo på fiol och sjungit Jämtlands sången i stämmor. Riktigt upplyftande måste jag säga. Dessutom var det lite vind ute så myggen hade inte en chans att landa och sticka vilket förhöjde stämningen ytterligare.
Avresa mot Gällivare med avgångstid 07.11 och jag drömde om björniden, bullar, fågelskrämmor och djupa skogar....mer kommer!
pappa B

Pigg och glad kör vi norrut igen...

Innan jag kliver på tåget norrut igen så vill jag bara beklaga mig lite över idrottens bekymmer. Till exempel att man nu i jakten på att kunna skalpera snabbspringande Bolt vid VM proppar i sig förbjudna medel. Tack och lov så fastnade man i dopingnätet och nu har man skitit i det blå skåpet rejält. Dubbelt roligt var det att tant Guldbrandsen laddade kanonen och såg till att det var Norge som luggade Holland på poängerna. I morgon väntar pizzafröknarna, snabba små Italienskor som faller lätt innanför straffområdet för våra svenska jäntor. Var försiktiga så ni inte blir lurad på en straff...Rapporter om tröjdragningar och andra fula trix innanför straffområdet har nog fått upp ögonbrynen på domaren så passa er, fallande Italienskor kan kosta segern, om ni inte gör fler mål vill säga.

Det hela började ju som ni kanske redan läst med att jag blev avsnäst redan uppe i Angered av en sur, klimakteriestinn käring, som körde bussen ner till Gamlestadstorget. Men sedan blev det mycket bättre.
Någon större fart klockan 07.00 var det inte nere på centralen. Jag, en medelålders dam och en blandrashund utgjorde trupperna som skulle ut och resa. Hunden var trevlig.

Tågab är det som har hand om transporterna upp till Kristinehamn och Mora, därefter tar Inklandsbanans motorvagnar över. Resan upp mot Kristinehamn gick som på räls. Ja just det vi åker ju för bövelen tåg. Personalen på tåget var supertrevliga och Peter som var vår tågvärd borde ha varit med vi utbildningen av Västtrafiks surkäringar, den saken är klar. Som ni ser så åkte jag första klass och hade en hel kupé för mig själv. Han med kaffe, mina medhavda rullemackor med räkost och påbörjade mina noteringar inför vad som komma skulle.

Att åka Inlandsbanan innebär att man tar det lugnt. En biljett, -Inlandsbanekortet- kostar 1.795 kronor och det gäller i 14 dagar. Vill man vara ute längre kostar en extra vecka 400 kronor. Allt detta med priser och tider hittar du lättast på www.inlandsbanan.com

Hade en behaglig åktur ända upp till Mora med Tågab och glad som en spelorre klev jag och min lilla rullväska av i Dalametropolen. När Inlandsbanans röda motorvagn brummade in på perrongen, det var då äventyret skulle börja.

Vår lokförare hette Joar och tågvärdinnan Linda (hon blev lite av min stammis under dagarna på Inlandsbanan) I stilla mak rullade vi iväg från Mora upp mot Östersund. Vi gjorde första stoppet en bit utanför Orsa där de som ville kunde följa med på en kort promenad för att se ett björnide. Det var Länstyrelsens inventerare som hittade idet och tyckte att det skulle passa bra att ha det med som en punkt utefter Inlandsbanan.
Linda trampade iväg och vi som en brokig fårskock hakade på. Idet, naturligtvis byggt inne i en stor myrstack, blev för många en spännande upptäckt och tänk om man hade monterat in en bandspelare med ett sjuhelvetets björnvrål som man kunde fjärrstyra när någon nyfiken gubbe stoppade in huvudet i hålet. Det hade varit grejer det..... Bilder togs från alla håll och kanter och jag blev varse årets stora hjortrontillgång då de flesta bären redan hunnit knyta sig och snart skulle vara mogna för plockning.

Tror ni inte att det plötsligt började höras vackra flöjttoner när vi närmade oss motorvagnen efter besöket vid björnidet. Jajja men, där uppe på en kulle stod vår lokförare Joar och lirade flöjt. Roligt och givetvis så steg stämningen några grader extra, bland oss resenärer. Hur skulle detta sluta med en så bra början? Vi rullade vidare och passerade genom Dalarna och vidare norrut.
Nästa stopp skulle ske vid Fågelsjö i utkanten av Ljusdals kommun, och där skulle vi givetvis ta kaffepaus och testa "Brittas goda bullar".

Var ju tvungen att testa och där klev den här gubben med sin hoppande iPone 5 rakt ner i drivbänken med dunder och brak, kolla bara nästa inlägg....

pappa B

Sovit i egen säng och laddad för nya äventyr

Hemma i Angered igen och nu börjar det jobbiga med hela turen. Alla bilder skall iordningställas, texter skall skrivas och minnet skall backas. Det har varit en helt fantastisk, underbar resa med Inlandsbanan och frågan är om inte detta borde ingå i barnens undervisning i grundskolan. Att få se och uppleva nästan hela vårt vackra land på insidan av Sverige.

Mitt försök till att blogga under resans gång har väl varit si och så då bilderna inte gjort sig rättvisa alla gånger, de har beskurits lite som de vill och faller inte alltid på plats med texten. Snabba texter då mottagningen hoppar och far när man smyger fram i skogen och ju högre upp man kommer ju sämre blir den. iPhone lägger ju också till och drar ifrån lite hur som helst ibland och detta kan ju ge vissa problem. Som när jag skrev "Fågelsjö nästa" och tryckte iväg utan att kolla. "Fågelskrämma nästa" skrev telefonen och visade upp en bild på tågvärdinnan Linda med Brittas bulle i hand. Tack och lov så såg Linda skämtet i det hela och det blev många glada skratt inne i tågen när vi lämnade Fågelsjö.

Nu skall jag återge min resa upp till Porjus i lite mer nyanserad form och lägga in fler och bättre bilder. iPhone 5:an tar bra bilder men programmet som blogger arbetar med, river ner en hel del kvalitet och anpassningen till texten blir inte bra heller. Men jag hade naturligtvis även med mig kameran, fattas bara.

Kommer att lägga ut några dagar av min vistelse både hemma i byn och på de ställen jag stannat till på under resans gång. Text med lite mer information som kanske kan falla i god jord hos dig. Vet ju att några av mina läsare både är globetrotters och glada resenärer/äventyrare. Jag hoppas att ni hänger med, kommenterar och funderar på om det inte vore hög tid att ni själv gjorde samma resa innan sommaren är slut eller tar med Inlandsbanan som alternativ när ni börjar planera inför nästa år..

pappa B