Istanbul värd en egen semester....

Itanbul den största staden i Turkiet, en gång i tiden landets huvudstad. Detta är centrum för ekonomi, kultur och historia och man känner de historiska vindslagen svepa runt huvudet på en när man promenerar fram längst de små gatorna, stannar upp för att begrunda de fantastiska kyrkorna och moskéerna som ligger tätt i den här staden. 5.743 kvadratkilometer räcker nästan inte till och när den ökande turistströmmen växer blir det trångt om saligheten.

Baksidan av den fantastiska Blå Moskén, Ett besök måste man göra.

Jag var inte ensam turist där 2010 utan jag samsades med 7 miljoner andra då staden även var utsedd till Europas kulturhuvudstad. Idag utsedd till en av de tionde mest populära resmål. Den kommersiella och historiska centrat ligger i Europa medan en tredjedel av befolkningen bor i Asien. Broarna över Bosporen, ett av världens mest trafikerade vattendrag delar staden i två delar.
Det första man skall göra när man checkat in på sitt hotel och testat den första äkta turkiska kebaben, det är att ta en promenad till den Blå Moskén. Har du varit i Istanbul och inte varit där då har man missat hela Istanbul, den saken är klar. Namnet har moskén fått mycket tack vare de 20.000 blå kakelplattorna. Byggnaden är helt fantastisk och stillheten när man kliver in genom porten och in i den stora bönesalen går att ta på. Inga kortbyxor för oss herrar och inga skor på fötterna. Jag fick en sjal att linda kring mina vita ben när vi skulle gå in min lilla guide och jag påminde plötsligt om en skots, rödbränd säckpipeblåsare i strumplästerna.

Vi vandrade länge här inne innan det bar iväg ut i solen igen.
Sen lunch eller tidig middag. Vi åt på den östra sidan på en av de bättre restauranger jag besökt under alla min år som journalist/fotograf. Den heter Ciya och ligger mitt i fiskebazaren -Balik Pazari- på den Asiatiska sidan.
Är du gourmet eller en man/kvinna med smaklökarna trimmade och i behåll, missa inte den här restaurangen. Du kommer aldrig att glömma maten du serveras, den saken är klar...
pappa B

God morgon, klockan är nu 00.38

Ja just det, den här gubben har inte gått och lagt sig ännu, men är på god väg. Jag har bara 2 meter in till sovrummet från garderoben så det är bara ett litet skutt så ligger jag i bingen.

Fick för mig att jag skulle skriva och lägga in lite bilder från Istanbul här när dagen har kommit lite längre. Vad tror ni om detta? Kan det vara något att surra om, mina dagar i Istanbul?
Den före detta huvudstaden har så förbaskat mycket att bjuda på så det kanske är intressant? Vem vet du kanske blir sugen på att åka dit i sommar. Här möts många olika kulturer nästan som hos oss här i Angered. Jag förmodar att det var därför jag trivdes så bra bland kebab, moskéer och fiskande ynglingar och gubbar. Det glada folket, fantastiska byggnader och så vattnet och broarna...Vad tror ni, kikar ni in och hänger med på trippen?
Jag chansar och kommer att dra igång när klockan blivit runt 11 längre fram idag. Nu kryper jag ner under täcket, natti på er alla nattugglor och godmorgon ni som har vett att gå och lägga er i tid.
pappa B

Måndag, en ny vecka startar

Ansgar, ett forntyskt namn som betyder Gud och spjut. I vilken ordning det vet jag inte. Omkring 300 heter det i Sverige och några fler har namnet Anselm vilket betyder Gud och hjälm. Även här är jag ovetandes i vilken ordning detta kommer. Runt 500 heter Anselm. Jag känner inte en enda och har aldrig gjort det heller. Om man plockade in alla Anselm och Ansgar i en idrottshall så kunde man ju ganska lätt kolla runt om det var någon som känns bekant.

Det stora lyftet i svensk politik kom faktiskt den 4 februari 1991 och hade säkert fått detta skeva land att sett mer upprätt ut om Bert Karlsson och Ian Wachtmeister hade fortsatt med sitt Ny Demokratis politiska budskap. Men dessa två herrar spelade oss ett spratt men visade samtidigt på hur lätt det är att göra ett inhopp i gråsossarnas stängda boning. Jag hade förmodligen varit Ny Demokrati trogen in i det sista...

Inte hade mamman och pappan till Vincent Damon Furnier den minsta aning om att deras son, som föddes i Detroit den 4 februari 1948 skulle bli kallad The Godfather of shock rock - Alice Cooper. Men så blev det minsann.
Snart blir det en riktig vinter-sport-boom i våra TV-apparater då både det alpina, längdåkarna och skidskyttarna eldar på med sina VM-tävlingar. En annan som eldade på just på dagen, den 4 februari fast 1928, det var guvenören Franklin D Roosevelt som invigde de tredje olympiska spelen i Lake Placid, New York.
Exakt på dagen för 273 år sedan så föddes Carl Michael Bellman, en poet och snuskgubbe som idag räknas som en av våra viktigaste skalder. Dessvärre lämnade han detta jordeliv som en utarmad fattiglapp 1795. Han inte ens med att få ta del av den statliga pensionen innan han kolavippade. Stackars Bellman.

Idag skall jag kanske träna, får se hur vindarna vänder innan jag går till sängs. Både känner och känner inte så det får bli samvetet som avgör huruvida jag tar med mig ryggan och traskar ner till gymmet. Måste i ärlighetens namn säga att det rycker lite i träningsnerven, så det blir nog minst en halvtimme på crossen i alla fall. Sedan måste jag hem och städa för vi skall ha främmande i kväll. Våra gamla grannar skall komma och gratta junior som blev 16 den sista januari. Snart skall han börja köra bil, herrejesses säger jag bara, vad tiden går....
Själv vill jag ut och flyga, det var ett tag sedan. Kanske till Istanbul igen, det var en fantastiskt fin stad. Eller varför inte till Ankara den här vändan, huvudstaden i Turkiet. Skall kontakta Turkiska statens turistråd och höra om de vill ha ner den här gubben en vecka. Det skulle vara förträffligt just nu.
Sverige förlorade VM-finalen i bandy mot ryssarna. Då jag tycker att det är mer eller mindre idiotiskt av 22 män att jaga efter en fotboll då kanske ni förstår vad jag tycker om att 22 män jagar efter en ännu mindre boll, dessutom på is!
pappa B

"Dröj inte med att beundra körsbärsträdens blom, en stormvind kan rycka bort dem under natten"

Längtar till solen och värmen...

När man sitter hemma, lite febrig och deppad för att man inte kan träna då kommer längtan till solen och värmen smygande. Att kunna gå ut på balkongen och sträcka armarna luften under en klarblå himmel. Här håller man på att frysa paketet av sig när man skall gå utanför dörren för att hämta in tidningen.

Här var en livad gubbe inne på fiskmarknaden i Sousse.

Jag har varit i Tunisien massor av gånger, både längst söderut och högst uppe i norr. Här ser ni fiskhandlaren i Sousse, en glad figur som styckade och skrek om vart annat.
Jag gillar Tunisien, maten och väderleken. Folket är trevligt och inte alls så påflugna som på många andra ställen. Lite kommers här och där och det enda som jag inte gillar är att det aldrig finns några kvinnor att vila blicken på ute på caféer och restauranger. där sitter det bara gubbar och suger på sina  vattenpipor.
Då är den internationella känslan och livet betydligt trivsammare i Turkiet, inte minst i Istanbul som är en riktig pärla, året runt. Deras mat är fantastisk och utbudet av både nöjen och kultur slår det mesta, om man bara orkar haka på.

Visste du att den 24 oktober 1901 så klev Annie Edson Taylor ner i en tunna och åkte utför Niagarafallet, och överlevde. Hur i all fridens värld kan någon vara så tokig? Antagligen var hon självmordsbenägen, hade en man som slog henne eller så var hon jagad av kronofogden. Om käringens tur ner för vattenfallet påverkade, att det den 24 oktober 1939 började säljas damunderkläder av nylon i Washington det vet jag inte, men det var då nylonen klev in på textilmarknaden....det måste ha varit lättare att sy i nylon för året därpå infördes 46 timmars arbetsvecka i Wilmington, Delavare.

Tänk vad ni har lärt er mycket på den här lilla tiden, det är inte klokt egentligen, eller hur?
pappa B

"Påpekar du allt för ihärdigt att du har rätt, har du fel."

Idag när gradantalet på thermometern kröp ner under minusstrecket då tänkte jag på dagarna i Istanbul. Den gamla huvudstaden i Turkiet som är så vacker, myllrande och en helt fantastisk plats att befinna sig på. Inte minst nu när minusgraderna hotar att slå fast i byxbenen och näbben på en då man sticker ut huvudet genom ytterdörren. Vi tog vår korta lilla runda i kväll och banne mig om det inte var minus när vi kom in i värmen igen. Brödhandlaren i Istanbul han promenerar fortfarande omkring i sommarskjorta kan jag tro. Nu är jag intresserad av att se hur den nya huvudstaden i Turkiet ser ut, Ankara och jag hoppas att jag snart skall få sätta fötterna på en gata nära centrum där. Vi får vänta och se...
pappa B

.. nytt turistansikte på Turkiska Turistbyrån..

...här sitter man nere i Alanya och myser, röd om näsan med en sval öl i plastmuggen. Club Paradiso, en pärla som är svår att beskriva, den måste upplevas. Vi får väl se vad årets semester kan prestera, blir det Turkiet igen, eller blir det havet och villavagnen nere i Olofsbo.
Nytt ansikte hos Turkiska Turistbyrån Efter framgångarna i Moskva som turism- och kulturattaché är nu
Ms Filiz Köse tillsatt för en treårs period som turism- och
kulturattaché i Stockholm och har för uppgift att marknadsföra och
presentera Turkiet i Norge och Sverige.

-Jag vill satsa på ett större kulturutbyte mellan länderna. Ett
projekt jag planerar sätta upp här i Stockholm är en turkisk
hantverksutställning där ett 40 tal hantverkare och konstnärer
medverkat. Just nu är vi i full gång att leta efter svenska
samarbetspartners för att förverkliga planerna", säger Filiz Köse.

Just det, nu kan ni "träna på Turkiet" ni som bor i huvudstaden. Vi andra här på landsbygden får klara oss på egen hand, vilket vi gör med bravur. Nåväl den unga turist och kulturchefen Filiz ser snäll och omtänksam ut så det kommer säkert att bli bra. Dessutom är det ju positivt att alla kostymnissar med stora mustascher bytts ut mot en liten söt kvinna, Heja Turkiet!!
Pappa B

Heja Turkiet!

Det har glädjande nog visat sig att jag har några flitiga läsare nere i Turkiet. Några bor i Alanya och älskar saltlakritz och några bo och lever i Istanbul, miljonstaden där pulsen slår dygnet runt. Kom att tänka på det när jag höll på med några bilder i kväll och då tänkte jag passa på och önska alla mina utländska vänner en skön sommar. Vi som lever kvar här i ankdammen vi får väl hålla till godo med det som bjuds, blandade och spridda skurar och någon liten solglimt om det vill sig väl.
Här kommer det en bild på min kvinna då väldigt många undrar hur hon ser ut. Jag förstår detta. Hur kan en klok kvinna leva med en halvgalen gubbe som är 20 år äldre, och har gjort detta i 27 år? Ja, säg det. Personligen tror jag att det beror på att jag har så sexiga öron och så luktar jag väldigt gott *s* Längtar tillbaka till Club Paradiso i Alanya det gör vi hela gänget och om vi lever och har hälsan så är chanserna väldigt stora att vi åker dit nästa år igen.
Jag berättade en historia om mitt första sammanträffande med solskyddscreme för en av mina följeslagare i Brazilien. Det var så att jag jobbade som fotograf och bodde i Beirut. Franska Warda var min arbetsgivare och det flögs ner 8 tjejer i stort sett varje vecka. Givetvis blev vi väldigt goda vänner tjejerna och jag, Ung mager blek svensk grabb med rejäl kamerautrustning och glimten i ögat, fattas bara.
Mellan plåtningrana fanns det gott om tid som oftast tillbringades i en solstol nere på Longbeach Club. Jag, mager och blek blev röd och sedan vit igen. Så höll det på och trots klåda och svåra sömnproblem på nätterna så gav jag mig fan på att bli lika brun som libaneserna. Några av tjejerna förmanade mig och menade att som jag solade så var det stor hälsorisk och jag borde omgående skaffa mig en solskyddscreme med hög skyddsfaktor. Visste inte ens att det fanns något sådant på den tiden.
Sagt och gjort, jag promenerade ner till en affär som tillhandahöll liknande produkter, köpte en tub och gick ner till min solstol. Smorde in mig så gott jag kunde, med andra ord lite här och där. Ryggen fick väl inte så där mycket creme men några gnidningar blev det över huvudet och runt midjan. Solningen skulle nu upp i en högre nivå.
Efter tre timmar var det dags att gå upp til lägenheter för att äta och plocka iordning lite inför fotograferingen.
Att jag inte drabbades av en direkt stroke av grov modell när jag såg den tidigare illröda grabben i hallspegeln. Där framför mig stod en zebra på två ben. Ömsom röd, ljusbrun och fläckvis morotsfärgad. Påminde mycket om en Hamiltonstövare. En av tjejerna, en fransyska som hette Aliene kom in och försvann som en oljad blixt. Fem minuter senare stod det 7 tjejer inne i min lägenhet med min solcremestub i handen och gapskarattade.
Mina damer och herrar. I min okunskap hade jag köpt en creme, typ "brun utan sol" och jag fick vara en flammande pinne från norden ända fram till september då det mesta hade nöts upp av ett evigt tvättande och skrubbande. Sen den dagen har det inte förekommit några cremer på pappa B:s numera omfångsrika kroppshydda...
Sov så gott
pappa B

Superkrögaren som steg in i modebranschen har anslutit...

Jag lyfter på kepsen med riktning mot potatisens huvudstad. Där mitt i blasten bor han, mannen det svänger om. Med vacker kvinna och små troll. Lever sitt liv där det är varmt och skönt och helst under vattnet. En knepig typ, eller hur? Jag funderar ibland hur han hittade sin vackra fru. Måste i ett obevakat ögonblick lyfta på kjolen hennes och kolla så hon inte är en sjöjungfru. Men det är klart, han är en mästare vid spisen, stark som en mindre björn kör en svart (alltid vältvättad) BMW flera hundra TDiTurbo, express targa super med breda däck och så har pojkdjäveln tagit steget in i modebranschen. Är ju inte konstigt att kvinnorna faller som små kubbklossar för han. Jo, lite konstigt är det allt. Han är svensk!

Den här snubben hade ingen BMW flera hundra men en 3-växlad cykel. De hade han parkerat och låst innanför de bruna dörrarna. Sen satt han vid bordet på sin pall klockan 20 minuter över nio och fram till klockan 21.00 på kvällen. Har ingen aning om vad han jobbade med och det vet i tusan om han hade det själv heller. Kanske satt han och vaktade reklamaffischerna?
Detta är förmodligen världens minsta järnhandel. Några burkar 5-56, en liten påse med skruvar och en likadan med muttrar. En tång och lite annat smått och gott. Jag tänkte köpa påsen med muttrarna då flera människor påstår att jag har en del lösa skruvar. Dumt att jag inte gjorde det med tanke på att en Mutter lirade fiol på Operan i Göteborg igår. Vi hade kanske kunnat gänga oss? Nu börjar faktiskt dagen komma in i andra andningen, jag skall bromsa upp farten lite och koka mig och kvinnan en kopp te. Sen blir det den maskinella sängen där både knopp och ben kan hissas upp och man ligger som en halft ihopfälld fällkniv. På morgonen när man stiger upp så ser man ut som en modern häftapparat och det tar mellan 2 - 3 timmar att återkomma i rätt position för att få på sig byxor och tröja. Det är därför jag inte kommer igång med blogganmdet så tidigt för när jag tar mig upp på stolen vid datan så når inte händerna fram till tagenbordet....
pappa B

"Med något skall man fördriva tiden, sa mannen, som pryglade
kvinnan medan det regnade"

VING Satsar på bloggvärlden...

Grand Bazar i Istanbul, en av många platser man måste besöka om man styr kosan mot Turkiet och storstäderna Ankara och Istanbul. Här är det en sport att pruta och man skall inte vara bangen för ett par koppar stark kaffe innan affären är i hamn....

Ving.se är första resesajt att öppna upp sig mot bloggosfären med Twingly.

- Vi är mycket glada över att öppna upp för mer transparens kring vårt varumärke vår webb. Det här är ett viktigt steg för att även i fortsättningen vara den ledande resesajten, säger Claes Pellvik, marknadschef på Ving.
På alla sidor om resmål kommer en widget som visar de blogginlägg som länkat till Ving.se visas. Detta gör det möjligt för bloggare att dela med sig av tips och råd från sina resehistorier och få uppmärksamhet för detta på Ving.se.

- Att länka tillbaka till bloggar som länkar till den egna sajten har visat sig vara ett effektivt sätt att dra nytta av sociala medier på ett kreativt sätt, säger Martin Källström, VD på Twingly.

Grattis till ett nytt friskt grepp Ving! Detta visar framsynthet då det gäller att förbättra både kontakten med gamla och nya resenärer samtidigt som man utnyttjar all den information som finns ute i bloggvärlden om de olika resmålen. Det här är upplagt för en hejdundrandes succé.
Dessutom får gamla journalisträvar som pappa B ytterligare en chans att berätta för en ännu större grupp och sina öden och äventyr, förutsatt att man färdas med Ving kanske jag skall tillägga...
pappa B

"Bakom berget bor det också folk"