Med Kullahalvöns underbara smak från Solaris 2008 så avslutar jag årets TUR-11. Det blev inga levande bilder idag, jag fick plötsligt en hel del andra saker att stå i, men det kommer några korta klipp från matfesten där besökarna äter mer än de reser. På bilden är det vinodlaren själv med sin vackra dotter som konfererar med vingurun, Bengt Fritjofsson, skånepåg med näsa och gom för goda viner, en Baccus tjänare av rang!
Trycket på de skånska vinerna var högt och nu undrar jag, när kommer det franska, italienska och tyska vinturister ner till skåne på vinprovarresor? Jag tror inte det dröjer länge.
Söt, gul och pigg som en mört var den här unga damen som serverade törstiga besökare en liten wirre ( nåja "Gåsen" räknas ju som wirre den med) och Capitan Morgan, med eller utan Kopparbergs groggvirke. För säkerhets skull tog jag en av varje. Sjörövare Morgan var bäst, givetvis utan Pepsi! Pang på bara!
Mager man i för stor hjälm for omkring på en motoriserad enhjuling och gjorde reklam för farkosten. 60 lakan kostar den och visst ser det roligt ut men jag undrar om jag kan hjula iväg på en sådan här maskin från Angered in till centrum? Och vart fan skall man ställa gumman?
Vackra flickor fanns det gott om. Men när man stått en stund och tittat på skönheten så slog det mig plötsligt. Hon blir ju ålderstigen, seg och gnällig den här med, så jag gick därifrån. Mat i mängder, inte stora portioner men många olika rätter på ännu fler ställen. Jag har aldrig fattat och kommer nog aldrig att göra det heller. Hur ända in i bänken kan en del besökare gå och sätta sig i de svindyra serveringarna som finns inom området och betala dyra pengar för en halvliter öl och en Sibylla hamburgare när ölet, vinet och maten flödar, gratis? Är det istadiga gamla bakåtsträvare som inte vill dricka gratis för det räknas som mutor? Jag tycker de är dumma som spån som gör detta. Bingolottomiljonärer kanske, vem vet.
En 100% hurtig kvinna är Anne "Mamma Hurtigruten" som här står till höger i bilden och pratar med några resejournalister. Den som har haft turen att färdas med den här kvinnan har fått en upplevelse för livet. Jag har haft turen jag och vi har till och med suttit i bubbelpolen när fartyget passerade polcirkeln, så de så.
Stämningen på topp och det kramades hej vilt. Vem man kramade var mindre noga för när spriten går in går vettet ut. Roligt hade man i alla fall och det liksom hatten är ju huvudsaken. Faktum är att de svenska utställarna hade det bästa utbudet och det roliga är att de faktiskt vågar förnya sig lite ibland. De utländska stora drakarna som Italien och Tyskland, Spanien och även USA, Norge och Danmark, de sitter i sina gamla bås och ser ut som lotterförsäljare på deras julmarknader och andra spektakulära jippon i respektive hemland. Här är det inte något speciellt drag under dojorna. Danmarks gourmetresor borde ha slitit ut sina rosa kostymer tycker man fast det är klart har man dem bara fyra dagar varje år så kanske de hänger med. Men visst vore det roligt om de kunda vara mintgröna nästa år? Ett litet förnyelsetips bara i all enkelhet.
Våra grannar Bohuslän har alltid gott att bjuda på och så har vi ju detta med att öppna ett ostron. Det är inte det lättaste och här skall en dam ge sig på den svåra konsten under överseende av Per Karlsson, specialist på ostron. Som tur var sörplade jag inte i mig något själv, fast visst skulle det ha suttit fint till Solarisen från Kullahalvön, den saken är klar. Vår egen monter Göteborg såg ut som en halvtom gymnastiksal eller ett spelfält för dagisbarn. Puttenuttigt och utan större finess. Flera av stadens höga män och kvinnor flanerade bland gummikonerna med ett vinglas eller en flaska öl i handen. Det trevligaste var gubben från Stadsbuden som fungerade som inkastare. Heder till honom, han satte färg på mässans tråkigaste monter..
Pelle Johanesson är en stor man på Liseberg, men jag gör honom både svart/vit och liten för han har lurat mig så många gånger så han kan gott ha det här. Varje år så frågar jag honom när inbjudan till premiärvisningen av parken skall komma? -Den kommer, jag skall kolla upp detta! Inbjudan kommer inte men det är klart att jag är ju inte den viktigaste personen att släppa in, så jag förstår honom i grund och botten. Ungarna mina har ju säsongskort så de håller pappa B:s fana högt.
I morgon (läs idag) öppnar mässan för allmänheten. Nu kommer alla karanmellskålar att tömmas, alla nyckelringar sveps bort som av jättevågen i Japan och pennorna går åt som smör i solsken. Men...det är så det skall vara, det är dags att drömma, En sinnernas resa långt bort från verkligheten på SKF, Volvo och den kommunala kvarnen. Bort till solen och värmen, den billiga spriten och mörka nätter under svajande palmer med loppor innanför västen och sprängande skalle dagen efter...
God natt med er mina vänner. Kram
pappa B
Checkade in och Kim som min förtjusande guid heter hon berättade att vi skulle ta en vattentaxi (nu jäklar gick det undan skall ni veta) till Hotel New York (det tidigare huvudkontoret för Hollands America Line numera ombyggt till hotell med en fantastisk restaurang på bottenvåningen. Där träffade vi sex tråkiga franska PR-människor som efter en rundvandring på fyra trappor var färdiga att avlivas på grund av dålig kondition. Nåväl, vi fick oss en paus inne i restaurangen där samtliga fransmän drack öl, fransyskorna vatten medan Kim drack ett litet glas vitt och jag en stor wirre, en 12 årig Jameson. Ska de va så ska de va och klockan var redan över 15.00!
. Magen på den här ålderstigna mannen började knorra och just i rätt ögonblick då jag började snegla in genom förnstren på alla de underbara restauranger som ligger dörr i dörr med varandra på de flesta gator i staden så förkunnade lilla fröken Kim att nu jäklar skulle vi gå till -Bazar- och äta oss mätta. Sagt och gjort, raka vägen mot restaurangen!
En fantastisk middag som gick i Afrikansk stil med massor av god mat, dryck och glada skratt. En mycket nöjd, mätt och glad pappa B tog en taxi ner till sitt flytande hotell, somnade gott och såg fram emot morgondagen. Det gör jag nu med för då skall jag berätta lite mer om mina dagar under vattenytan.
