Tjopp, så blev jag av med mitt fina armband :(

Oj ,vad fint det var sa kvinnan och pillade på mitt nya fina magnetarmband. Jag har hört en del om detta med magneter, fortsatte hon. Samtidigt pillade hon upp låset och vips satt det på hennes handled. -Jag undrar om det hjälper mot mitt sus i örat sa hon och reste sig från stolen. Hon och jäntan hade packat klart och de skulle ge sig av till Jönköping och mormor. -Jag lånar det över helgen så får jag testa, det kanske blir bra, hos doktorn hittar de ju ingenting som hälper. Hon kom fram och gav mig en puss och så for de iväg.
Där satt jag med vidöppen mun och stirrade in i hallen. Mitt vackra armband var borta och käringen och jäntan med!

Nåväl, kan hon bli av med sitt susande öra (tror att det beror på stress på grund av på tok för mycket jobb) så vore det ju verkligen bra. Sämre kommer det absolut inte att bli, det är jag säker på. Jag får väl beställa mig ett nytt om jag inte skulle få tillbaka det här. En av mina gamla journalistkompisar, Ingemar "Ingo" Johansson beställde sig ett igår, han tände direkt.

Nu är grabben och jag ungkarlar och spelemän och jag skall skutta ner till gymmet. I morgon skall Santa Fen till doktor Lennart i Härryda och få nya bromsbelägg, sedan slappar vi lite och drar upp till Jönköping på fredag förmiddag nån gång.
Ikväll blir det räkor till far och son, action på TV och så 8 rätt på hästarna, ett 100%-igt superlir med andra ord. Kanske man knäpper sig en liten wirre också, vem vet? Vinner vi på travet så åker lille Stefan och jag (vi lirar ihop) upp till Fars Hatt i Kungälv och dricker en starkpilsner, det har vi bestämt. Någon av fruarna får köra upp oss och hämta hem oss igen, den saken är klar.
Ha nu en riktigt fin onsdag, gör honnör åt flaggan och sjung tyst så inte grannen tror att du är berusad. Vi svenskar har inte lärt oss att fira nationaldagen än, det behövs nog ett par tre generationer innan vi spottar ut snuset, slänger av oss kavajen och valsar ut på dansbanan....
pappa B

"En gammal räv går inte i fällan"

Idag kom det med posten...

...det lilla fina magnetarmbandet som skall få gubben att må ännu bättre. Snyggt som bara den och jag har under senare tid funderat på om man glömt bort mig eller ej. Men nej då, Linda Nevrén glömmer inte bort någon. Hennes företag MagnetHealth tillverkar ett komplett sortiment av magnetprodukter för både djur och människor.
Jag tror till 100% på detta och jag har sett folk som använt olika former av magnet terapi och blivit i det närmaste helt återställda. Personligen mår jag ju ganska bra som jag gör men man vet ju att allting kan bli bättre så vi får se om jag blommar upp ännu mer nu när magnetiska krafter skall påverka den här ålderstigna och rätt så slitna kroppen.
Armbandet kom i en fin liten nätpåse och nu sitter det på min högra arm. Man skall inte ha andra smycket tillsammans med detta så jag får byta arm på mitt läder/tenn armband från Kiruna.

Enligt en Brittisk studie från 2005 så visade det sig att ett magnetarmband lindrar smärta på patienter med artros.I ett blindförsök upplevde en grupp patienter med artros i höft eller knä en smärtlindring, som var betydligt större än hos en kontrollgrupp, som hade gått med ett placeoarmband. Forskarna kunde konstatera att armbandet fungerat.
Vid användning av magnetarmband ökar blodcirkulationen och därigenom syre- och näringsdistribution. Detta sker bland annat med hälp av det järn vi har i blodet (99% av syret som transporteras i blodet till cellerna är bundet till hemoglobin, vilket är ett järnhaltigt protein) Läkningsprocesser påskyndas av ökad blodflöde då syre och näringsämnen snabbare förs ut till skadad muskulatur och vävnader.

Enligt Linda kan vissa personer känna en lätt yrsel eller obehagskänsla. I vissa fall upplevs dessa symtom tills en anpassning av de magnetiska fälten etableras. Symtomen är ofta mer vanlig hos kvinnor än hos män.

själv mår jag perfekt och jag ser fram emot att få mina magnetfält i fas med armbandet och livet i övrigt. Ni skall få se hur vackert det är på min arm när vi träffas.
pappa B

Tyst som i en Egyptisk gravkammare...

Inte ens en TV-apparat knastrar och går. "Skogarnas Konung" och hans kompis drog till Liseberg redan klockan 12. "Prinsessan" kom direkt från skolan, slängde upp läxböckerna på köksbordet, lade huvudet på sned och undrade om jag hade några kronor. Ute i hallen stampade och fnittrade kompisarna. Målet: Liseberg! 31 kronor och en undran om det inte fanns några pengar kvar från det hon fick tidigare i veckan; -Tre kronor, det blir man inte mätt på, kom svaret blixtsnabbt. Snabbt plockades det ner en extra tröja i väskan och så var även hon ute ur lägenheten...Så nu sitter man här i ensamhet och filsoferar. Har slagit upp ett glas rödvin, ja jag vet att det är för tidigt men det skiter jag i. Har rört ihop lite ägg, rökt skinka och några gröna ärtor, tänkte kombinera rödvinet med den gröngula miniomeletten. Kvinnan har återvänt till Göteborg, verkade inte så sliten på telefon men kan inte undvara jobbet utan blir väl sittandes där till 18-19 i kväll, som vanligt.

Har gjort ett besök hos en mycket charmerande (och vacker) kvinna idag. Annika på A Valt av Annika, nere på Drottninggatan 22 i Göteborg. Vi käkade glass och jordgubbar, en ynnest i livet som fotograf med massor av år på nacken. Smycken av absolut finaste form och fabrikat har hon att erbjuda och hit kommer man inte bara en gång utan flera. Ett strålande glatt bemötande och servicmainded utan att bli påträngande gör att man får en "här har jag varit förr" känsla. Så...mina göteborgska vänner, present till kvinnan, barnen, svärmor eller varför inte till er själv, gå dit och hälsa på, ni ångrar er inte.
I övrigt är Göteborgs företagare riktiga snikenpellar. Just nu har de chansen att vara med och synas i en tidning som kommer att delas ut i 250.000 exemplar i Göteborgs innerstad. - -Njaäää vi satsar inte så mycket på marknadsföring, det är nog bra som det är. En kvarts miljon hushåll har chansen att se deras budskap, tycker man då att en 8-dels annons för 5.750 kronor är dyrt då skall man sitta där som en rugguggla och hoa i sin butik. Ännu värre är det med handlarna i den stora Saluhallen. Där kunde man gå in med en liten ruta under en gemensam rubrik som Saluhallen själva köpt in och betalt 1.250:- för sin egen ruta. -Nää vi skiter i det. En del tyckte till och med att det var dyrt? Hur tusan kan sådana personer överhuvudtaget överleva i en värd som trots alla krig och bedrövelser går framåt. Bakåtsträvande, skitdryga småhandlare som tror att de är storfräsare. Skit ner er hela gänget och jag hoppas verkligen att de som insett deras budskaps vikt i den här publikationen får en svallvåg av kunder både direkt efter utgivningen men även på en längre sikt. Syns man inte finns man inte, det är det väldigt få handlare i Göteborgs Innerstad som insett. Återkommer i skymningen... Ops..kvinnan i tamburen, nu snöar det i morgon, klockan inte 17.00 och hon är hemma.
pappa B