Dags att hitta mat och plats för natten...

Avstånden är inte speciellt långa, kilometermässigt, vägarna bra, men det blir ingen hög medelhastighet i alla fall. Sakta men säkert återser vi en del platser igen och lika uppmärksammade blir de från trollen i baksätet. Eftersom vi såg den störtande Lancastern uppe på en myr utanför Porjus så tyckte vi att det skulle passa bra att kika in på Tirpitz muséet som plötsligt dök upp framför oss. Vi såg det på vägen upp redan och bestämde oss för att stanna till på hemvägen. Vi svängde av och in på en liten grusväg. Kom fram och såg att muséet skulle stänga klockan 18.00. Vi hade fem minuter på oss vilket skulle räcka tyckte "Prinsessan" som inte alls visade något intresse för tyska krigsfartyg. Ut på trappan kom en yngre man och förkunnade att han just stängt för dagen, flinade och slog igen dörren. -Skitgubbe, sa "Skogarnas Konung" och jag höll med, klockan var inte 18.00. -Vilken knäppskalle, nu förlorade han ju flera hundra kronor, sa "Prinsessan". -Han var nog bara anställd, och längtade hem, sa kvinnan. Diplomaten i gänget.
Nåväl, det blev två ordentliga tummar ner för det här stället och jag passade i alla fall på att ta en bild från viken där jättefartyget höll sig gömd tills de engelska flygarna hittade den. Fikapaus stundade och vi stannade vid en rastplats där tre lappkåtor var uppställda och tre sametanter iklädda sina vackra koltar och Nike gympaskor sålde torrkött, renhorn och renskinn. Vi bullade upp och "brummarna" satte fart på "Prinsessan" Vi köpte två påsar med torkat kött och dukade upp en bit från deras "supermarket". Goda wienerbröd till far och mor och varsin morrot till barnen? Nej då, vi hade bullar till hela gänget givetvis. Ju närmare Sverige vi kom ju syndigare verkade rasterna bli och jag såg för mitt innre hur visaren på vågen där hemma skulle fara till väders vid hemkomsten. Pulverkaffet smakade förträffligt och de "syndiga" läckerheterna likaså. Vi satt en dryg halvtimme och tittade på kommersen som försigick en bit från vårt bord. Renhudar, mössor av renskinn (som kommer att lukta skunk efter första regnskuren) renhorn av olika storlekar spändes fast på husbilar och husvagnar. Vi packade ihop vår lilla servering och rullade vidare. Delmålet denna dag var att komma fram till Tromsö och ett besök på ishavs katedralen. Sedan skulle vi hitta en fin campingplats för natten. I god tid svängde vi av i rondellen och gled in på en P-plats bakom det berömda templet. På andra sidan den långa bron in till centrum låg ett av Hurtigrutens vackra fartyg vid kaj, MS Nordkapp var på väg norrut och efter vårt kyrkobesök hade skutan redan lämnat kajen. Katedralens vita spetsar reser sig stolt mot sommarhimlen och även om den inte är då stor och pampig så ger den i alla fall ett starkt intryck där den står på kullen vid infarten till staden. Kvinnan och trollen passade på att ta en stilla paus i en av bänkraderna medan jag smög upp på läktaren för att få en bättre bild.
Orgeln inne i katedralen är ett konstverk i sig själv och det hade varit mäktigt att få höra hur den lät. Vi tackade för oss och smög vidare ner mot Narvik. Bestämde oss för att den här natten skulle vi genomföra i tält. Körde 10 mil då vi plötsligt hittade en verkligt fin plats med både hytter, husvagnar och en verkligt fin plats för vårt lilla tält, "Abisko". Vi checkade in och packade ur Passaten.
Tältet hade aldrig varit utanför sin påse sedan vi inhandlat det på Rusta i Partille. Nu skulle det sättas upp och tärd av minnen från tidigare tältuppsättninghar så var bilden i det närmaste kaotisk. Saknade pinnar, för få pinnar att slå ner i marken, hål i tältduken och allt annat som händer vid uppsättande av tält. Det tog kvinnan och mig 10 minuter så stod det där. Majestätiskt, blått mot de vita fjälltopparna. Stort var det dessutom och vi hade plötsligt en egen boning!!!! Här skulle vi sova gott och vi dukade upp för middag på ett långbord av timmer nära vattnet. "Prinsessan" lekte jage med sig själv och pappa B fjuttade igång stormköket. Snart puttrade potatisen och de norska köttkakorna i sina grytor och livet lekte. Svepte den sista ölen och kände att dagens körning började ta ut sin rätt. Innan det var dags att krypa ner i sovsäcken smög vi ner till havet för att försöka lura någon liten torsk. Men...det blev vi som blev lurade. Snacka i alla fall inte om dålig fiskemiljö. Vackert så det gjorde ont. Somnade med ett leende på läpparna och "Skogarnas Konungs" ena ben över återstoden av magen...
pappa B