Kiruna, världens största stad, förut!

Jag har för mig att Kiruna inte längre är världens största stad (till ytan) längre. Men skit samma för oss som var på nedgång till Göteborg passade stoppet hos min kusin Anna-Greta och hennes man Anders perfekt. När vår lånta Passat rullade in på Hjalma Lundbomsvägen så hade de nyss parkerat sin stora buss efter en resa till Finland. Anders, arbetsnarkoman sågade upp en brädhög medan vi lastade ur bilen.

Givetvis blev det kram och skratt och ett par wirrar innan pappa B kurade ihop sig i en god säng. Aningen mörkare här än uppe på Nordkap, smög jag lycklig in i drömmarnas värld.

Besök i gruvan klarades av och här visar vår guide Monica upp hur en borrkärna ser ut. Idag är man nere och bryter järnmalm på 1.400 meters djup, snacka om att inte ha klaustrofobi (stavas det så här?).
Åkte upp på Luossavara för att beskåda utsikten över stan och se på betongkonstruktionen som skulle blivit ett hotell? Av detta tror jag det bara blir den betongklump som finns där.
Kiruna station som snart är ett minne blott. Nja, de kanske kan flytta med sig kåken men det är tveksamt. Malmbanan håller på att dirigeras om och skall i framtiden gå bakom själva gruvområdet.
Raketskrot på Ess-Range, raketbasen fick besök av herrskapet från Göteborg via privat visning av Kent, gift med Cia, ja inte CIA i USA utan min kusins dotter.

4 härliga dagar i goda vänners lag, där vi tyvärr missade två av kusinerna, en låg för ankar i lunginflmmation och den andra var ute med gubben i sin sommarstuga. Men jag kanske ser dem nästa gång jag hamnar i Kiruna om en 10-15 år.
Hemresan, 20 timmar i sittvagn gick otroligt bra och även om detta varit en mycket aktiv och intressant upplevelse för hela familjen, förhoppningsvis med minnen för livet hos våra små troll så kändes det ändå gott att återse Centralen i Göteborg. Som ordspråket säger; -Borta bra, men hemma bäst! Här slutar årets semester och nu väntar nya äventyr på jobbet. Blir väl någon Tysklandstur som jag kan bladdra om längre fram. Vi får väl se, som han som klippte av sig ögonbrynen sa.
Har nu klivit upp på vågen, 90,4 kilo, magmåttet fortfarande 100. Gången har ökats igen, benlyft och magrullaren arbetar för högtryck och nu är första målet väldigt nära. Jobbigast blir de 10 cm runt kaggen, men skam den som ger sig. Vikten är snart i mål och nu återstår självplågar jobbet med att byta ut fettet mot en tvättbräda runt livet.
Idag är hela styrkan på Liseberg med sina kusiner från Jerusalem och pappa B kan i lgn och ro ägna sig åt vila. Kanske vi hörs under kvällen. Kram på er hela surven, nu tar jag mig en kopp kaffe och en god bulle.
pappa B