I går kväll ville hon inte ta fram de kläder hon skulle ha, hon ville inte göra iordning skolväskan heller. Hon var bara orolig och somnade ihopkurad bredvid mig i skinnsoffan. Det var idag hon skulle börja i sin nya skola. Morgonen gick smärtfritt och hon klarade av den mycket bra, På väg ner till spårvagnen höll hon min hand hårt och viskade -Jag är rädd pappa. Framme vid skolan ville hon inte hålla i min hand längre, det är givetvis "skämmigt" att komma och hålla sin pappa i hand. Det skulle ha varit gymnastik den första lektionen men lite omorganisation gjorde att de fick vara ute istället. Bra för hon hade inte med sig sina gympakläder....Hon gick sakta bort över den stora grusplanen bredvid en annan liten tjej som hon hade träffa här i Angered, vinkade när ingen såg och jag gick ner till buss 60 för hemtransport. Eventuellt åker jag ner och möter henne när skolan slutar. Tufft för en liten 11-åring som under den sista tiden varit så rädd för både sina klasaskamrater och sina lärare, att plötsligt komma till en ny klass, nya lärare och nya rutiner. Nu är det nya äventyr och hela familjen håller tummarna på att detta skall bli bra för henne... Efter utelektionen skulle de ha gudstjänst, mycket bra och säkert viktigt för det lilla livet, hon behöver en lugnare tillvara än den halvkriminella varianten som förekommer i Vättleskolan. Vi har även sökt plats på en annan skola åt "Skogarnas Konung" och hoppas verkligen att vi blir antagna där.
..brunch fick det bli för min del. En tidig sådan. Stekte ihop lite bacon, ett ägg, mixade ihop lite grönt och så två glas kallt kranvatten. Tog en bild för att visa er och nu står man sig fram till nästa matkontroll.
Jag undrar var alla mina gamla besökare tagit vägen. Bullis, Olle, Järnberg, Greven den gamle stofilen, alla snyggingar som hälsade på och kom med små spår i bloggen. Idag är det bara min lilla norska Synnöve som är på alerten och håller humöret uppe på pappa B. Jag kanske skäller för mycket här på bloggen, är lite gnällspik eller så har jag tappat stinget helt. Fick ett litet spår av Baronessan, en glad dam med dragspelslirande gubbe här om dagen. Då blev jag glad..
..här är Göteborgskulturens högborg -Operan. I mina ögon en ganska anskrämlig byggnad som säkerligen inte kommer att sätta några större avtryck bland världens arkitekter. Faktum är dock att här har spelats och framförts ganska bra program under det senaste åren, så jag kan inte skälla på innehållet i huset. Jag kommer aldrig att slita ut stoppningen på stolarna här inne, det lovar jag, men jag har faktiskt goda vänner som brukar besöka pläjset några gånger och är delvis lyriska när de återvänder. Tacka vet jag Elvis, Kraftverk och Leonard Cohen.
Nu skall jag försöka göra något nyttigt fast det känns som mycket långt borta. Får se om jag återvänder i god vigör..
pappa B
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh vad jag hoppas att Prinsessan fick en bra och rolig dag första dagen i sin nya klass och skola.
Jag blir så ledsen när jag hör om barn som far illa i skolor och inte trivs varken med sin fröken/majje eller sina kamrater. Så jag hoppas det gick bra nu lilla Prinsessa.
Håller även ett par knappar på att det ordnar sig för Skogarnas Konung så han får byta skola med.
Ingen dålig lunch det där. Här åt vi chili con carne idag. På älgkött. Så gott och så enkelt...
Näe inte tycker jag du gnäller heller. Du tar ju bara upp saker som rör och berör. Det är bra det tycker jag. Skulle ibland önska att flera kunde göra det. Men de vågar kanske inte.
Det var en flott operabyggnad.
Har du sett den i Oslo?
Den är i vit marmor.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Operahuset,_Oslo
Enjoy.
Ha en fabelaktig tisdagskväll.
Klems.
Hoppas innerligt det går bra för Prinsessan i skolan. Jag håller mina tummar hårt, vilket jag gör för Skogarnas konung också.
Två av mina tre barn blev mobbade i skolan så pass att en av dom inte ville leva längre vid 10 års ålder. Men som ensamstående mamma uppbar jag alla mina krafter och bytte skola, och då blev allt väldigt bra. Så jag vet hur det är när barn far riktigt illa i skolan och lärare rektorer blundar. Hade jag inte på den tiden haft och ännu har... en spärr, hade jag med all sannolikhet slagit alla sönder och samman. Människor som står upp och poängtera hur fel lärare och rektorer har... en sådan person blir obekväm, för dom vet innerst inne att så var det som jag sa, men skygglapparna satt fastklistrade och det ordentligt.
När en kvinnlig lärare säger till övriga elever...ni får slå honom så mycket ni vill...det var en av mina söner det gällde då bara tio år gammal. Han hade-har inget konstigt utseende tvärtom, inget annat som var uppseendeväckande men ändå blev han-dom båda offer för mobbing. Båda har smärtsamma minnen från skolgången. Efter skilsmässan flyttade jag till annan ort och det var då deras skolgång blev ett rent helvete.
Jag är inte här så mycket av den anledningen att mitt liv består av annat just nu, som upptar all min vakna tid. Datorn är knappt aldrig på mer än en och annan titt när räkningarna ska betalas, och någon enstaka kommentar för att visa att jag ännu drar luft. En dag kommer jag att berätta på bloggen varför min närvaro är noll och intet, men ännu får alla vänta några veckor till, sedan smäller jag den stora bomben. :)
Har det allra bästa denna solfattiga dag! :)
Mina små ärtor där ute i preferin. Ni är för goa. Jorå "Prinsessan" kom hem sprudlande gald men var mäkta bekymrad. De hade fått läxa, detta har aldrig förekommit i den gansgsterutbildning som bedrivs vit Vättleskolan.
Den stora bomben? Jag väntar med spänning Erika. Skrik till om du behöver hjälp med att bära fram dynamitlådorna.
Kram på er bägge två
Skicka en kommentar