Den kom först som en liten bild på mitt mail. Min gamle barndomskamrat Bullis hade tagit den uppe i Ålloloukta, en sameby som ligger upp efter Stora Luleälv. Ett par vattenskidor av två brädor och med bindningar av ett par avklippta fastspikade stövlar. Jo jag tackar jag. Bara idén att ge sit ut på Luleälvens kalla vatten får en att tvedka, minst tre gånger. Nu undrar jag vem som tillverkat och ägt dem och om han eller hon verkligen har testat dem. Skall sänsa ut mina spioner och kontakta vännen Sven Rimpi som bor i byn. Mina farhågor lutar åt att det är hans grabb Jan-Ivar som är både ägare och konstruktör av laggarna. Kolla bara! Håll med om att konstruktionen inte går av för kattpiss. Men frågan är om man någon gång har testat dem i verkliga livet.
pappa B
torsdag 9 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Coolt! Den som vågar sig ut på dem är en modig rackare......eller dumdristig.
Må så gott Yvonne
Dom där vattenskidorna hörde Jag talas om på mitten av 80-talet. Det var några grabbar som skulle impa på tjejerna som jobbade på kraftsatationen som guider de bjöd upp dem efter ållolouktavägen för att åka vattenskidor. Tjejerna blev inte precis nöjda när de såg vattenskidorna
Fanns det överhuvdtasget någon båt i Ålloloukta som orkade dra igång en åkare på brädlapparna?
Tveksamt om det fanns någon så snabb båt i Ålloluokta att man kunde åka vattenskidor efter den. Det kan ju också vara ett par skidor avsedda att tolka bakom en snöscoter ute på isarna på Lule älv.
Kul ändå att dom kan skapa ett engagemang runt.
BULLIS
Staffan Holmgren eller Hogge som han kallades körde ut posten på 70 och 80-talet. Han såg ofta på stil eller ärende vem som skulle ha posten i Ålloluokta eftersom många hade samma förnamn och 85% av byborna hette Rimpi. Järnberg
Skicka en kommentar