Idag har jag tränat med de stora grabbarna. Glada och snälla och allt full i fan. Kommer med små skott för att sätta fart på gubbaskrället. Idag saknades "Prins of Dubai" han låg nog hemma och vilade.
Den här glade ynglingen tränar hårt och är precis så stark som han ser ut.
Måste sätta in en kraftansträngning nu för Rallarmarschen närmar sig med stormsteg. Jag har fått ihop mina 40 mil promenader men måste se till att styrkan finns där i både rygg och ben + att den här förbannade magen krymper. Tänk att det skall vara så svårt att få bort det som var så gott och lätt att skaffa sig. Det är då själva skam, men jag tänker inte ge upp, varken träning eller mat utan kämpar på för allt vad tygeln håller. Apropå tyglar, just nu rider man för fullt nere i Scandinavium. 7 elitryttare har Sverige med i elitgruppen och nu gäller det för Bayardskan att plocka fram stringtrosorna och spets bh:n igen för det är lite mossigt inne på hopparenorna runt om i världen igen.Lite mer friska fläktar bland alla fisförnäma käringar i smårutiga kavajer och gubbar med keps måste det till.
Idag blev det blomkål, stekt och sedan efterkokt i grädde, ingen stuvning med mjöl och annat rackartyg utan bara grädde och låta det koka ihop. Bacon (favorit i repris) och mina tre små tomater. Vatten givetvis och sedan mådde gubben perfekt.
Jag har i det närmaste skippat all potatis, det händer att jag tar en eller två små under helgen, makaroner äter jag inte, kanske en liten, mycket liten portion fullkorns spagetti med en god sås till, någon gång. Ris likaså. Vitt bröd finns inte i mitt huvud och mycket sällan i vårt skafferi heller.
Morgonens havregrynsgröt 50/50 havregryn och mitt egna mjöl samt nyponpulver slinker ner varje dag. En frukost som gör att man står sig hela förmiddagen med stabilt blodsocker vilket gör allt så mycket trevligare.
Till kvällsmat i afton steker jag upp lite jumboräkor i en stark vitlökssås och äter som de är, utan något till, jo vatten givetvis. Sedan är jag redo för en match med John Blund, gubben som försöker att få mig att somna varje kväll, helst för klockan 23.00. Ibland lyckas han men oftast är det jag som vinner.
pappa B
"Den första tiden i galgen är värst"
Den här glade ynglingen tränar hårt och är precis så stark som han ser ut.
Måste sätta in en kraftansträngning nu för Rallarmarschen närmar sig med stormsteg. Jag har fått ihop mina 40 mil promenader men måste se till att styrkan finns där i både rygg och ben + att den här förbannade magen krymper. Tänk att det skall vara så svårt att få bort det som var så gott och lätt att skaffa sig. Det är då själva skam, men jag tänker inte ge upp, varken träning eller mat utan kämpar på för allt vad tygeln håller. Apropå tyglar, just nu rider man för fullt nere i Scandinavium. 7 elitryttare har Sverige med i elitgruppen och nu gäller det för Bayardskan att plocka fram stringtrosorna och spets bh:n igen för det är lite mossigt inne på hopparenorna runt om i världen igen.Lite mer friska fläktar bland alla fisförnäma käringar i smårutiga kavajer och gubbar med keps måste det till.
Idag blev det blomkål, stekt och sedan efterkokt i grädde, ingen stuvning med mjöl och annat rackartyg utan bara grädde och låta det koka ihop. Bacon (favorit i repris) och mina tre små tomater. Vatten givetvis och sedan mådde gubben perfekt.
Jag har i det närmaste skippat all potatis, det händer att jag tar en eller två små under helgen, makaroner äter jag inte, kanske en liten, mycket liten portion fullkorns spagetti med en god sås till, någon gång. Ris likaså. Vitt bröd finns inte i mitt huvud och mycket sällan i vårt skafferi heller.
Morgonens havregrynsgröt 50/50 havregryn och mitt egna mjöl samt nyponpulver slinker ner varje dag. En frukost som gör att man står sig hela förmiddagen med stabilt blodsocker vilket gör allt så mycket trevligare.
Till kvällsmat i afton steker jag upp lite jumboräkor i en stark vitlökssås och äter som de är, utan något till, jo vatten givetvis. Sedan är jag redo för en match med John Blund, gubben som försöker att få mig att somna varje kväll, helst för klockan 23.00. Ibland lyckas han men oftast är det jag som vinner.
pappa B
"Den första tiden i galgen är värst"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar