Pigg och glad kör vi norrut igen...

Innan jag kliver på tåget norrut igen så vill jag bara beklaga mig lite över idrottens bekymmer. Till exempel att man nu i jakten på att kunna skalpera snabbspringande Bolt vid VM proppar i sig förbjudna medel. Tack och lov så fastnade man i dopingnätet och nu har man skitit i det blå skåpet rejält. Dubbelt roligt var det att tant Guldbrandsen laddade kanonen och såg till att det var Norge som luggade Holland på poängerna. I morgon väntar pizzafröknarna, snabba små Italienskor som faller lätt innanför straffområdet för våra svenska jäntor. Var försiktiga så ni inte blir lurad på en straff...Rapporter om tröjdragningar och andra fula trix innanför straffområdet har nog fått upp ögonbrynen på domaren så passa er, fallande Italienskor kan kosta segern, om ni inte gör fler mål vill säga.

Det hela började ju som ni kanske redan läst med att jag blev avsnäst redan uppe i Angered av en sur, klimakteriestinn käring, som körde bussen ner till Gamlestadstorget. Men sedan blev det mycket bättre.
Någon större fart klockan 07.00 var det inte nere på centralen. Jag, en medelålders dam och en blandrashund utgjorde trupperna som skulle ut och resa. Hunden var trevlig.

Tågab är det som har hand om transporterna upp till Kristinehamn och Mora, därefter tar Inklandsbanans motorvagnar över. Resan upp mot Kristinehamn gick som på räls. Ja just det vi åker ju för bövelen tåg. Personalen på tåget var supertrevliga och Peter som var vår tågvärd borde ha varit med vi utbildningen av Västtrafiks surkäringar, den saken är klar. Som ni ser så åkte jag första klass och hade en hel kupé för mig själv. Han med kaffe, mina medhavda rullemackor med räkost och påbörjade mina noteringar inför vad som komma skulle.

Att åka Inlandsbanan innebär att man tar det lugnt. En biljett, -Inlandsbanekortet- kostar 1.795 kronor och det gäller i 14 dagar. Vill man vara ute längre kostar en extra vecka 400 kronor. Allt detta med priser och tider hittar du lättast på www.inlandsbanan.com

Hade en behaglig åktur ända upp till Mora med Tågab och glad som en spelorre klev jag och min lilla rullväska av i Dalametropolen. När Inlandsbanans röda motorvagn brummade in på perrongen, det var då äventyret skulle börja.

Vår lokförare hette Joar och tågvärdinnan Linda (hon blev lite av min stammis under dagarna på Inlandsbanan) I stilla mak rullade vi iväg från Mora upp mot Östersund. Vi gjorde första stoppet en bit utanför Orsa där de som ville kunde följa med på en kort promenad för att se ett björnide. Det var Länstyrelsens inventerare som hittade idet och tyckte att det skulle passa bra att ha det med som en punkt utefter Inlandsbanan.
Linda trampade iväg och vi som en brokig fårskock hakade på. Idet, naturligtvis byggt inne i en stor myrstack, blev för många en spännande upptäckt och tänk om man hade monterat in en bandspelare med ett sjuhelvetets björnvrål som man kunde fjärrstyra när någon nyfiken gubbe stoppade in huvudet i hålet. Det hade varit grejer det..... Bilder togs från alla håll och kanter och jag blev varse årets stora hjortrontillgång då de flesta bären redan hunnit knyta sig och snart skulle vara mogna för plockning.

Tror ni inte att det plötsligt började höras vackra flöjttoner när vi närmade oss motorvagnen efter besöket vid björnidet. Jajja men, där uppe på en kulle stod vår lokförare Joar och lirade flöjt. Roligt och givetvis så steg stämningen några grader extra, bland oss resenärer. Hur skulle detta sluta med en så bra början? Vi rullade vidare och passerade genom Dalarna och vidare norrut.
Nästa stopp skulle ske vid Fågelsjö i utkanten av Ljusdals kommun, och där skulle vi givetvis ta kaffepaus och testa "Brittas goda bullar".

Var ju tvungen att testa och där klev den här gubben med sin hoppande iPone 5 rakt ner i drivbänken med dunder och brak, kolla bara nästa inlägg....

pappa B