En resa på rätt sida av landet...

Ni får säga vad ni vill. Gnäll, skäll och gorma, men Inlandsbanan och Inlandsvägen är de vägar man skall välja om man vill norrut. Då får man se massor av små fina ställen och inte bara bensinmackar och stenhotell. Inte behöver man stoppa i sig plastförpackade dubbelmackor och pulvermos heller. Här kan man äta sig mätt på riktig mat. Har man brådis, stanna då hemma eller ta flyget!

Rökt röding från fjällsjöarna, riktig röding med rött kött och inte fiskdammsfiskar som är lika bleka som mig.

Renkött, Jokkmokks-Falu just name i´t. Mandelpotatis så god att till och med jag som lagt av med potatis gärna klämmer i mig ett par med riktigt smör.

Trodde att detta skulle bli den sista resan hem på lång tid, men detta fökastades direkt. En av de kamrater som följde med mig hem, Lasse, förälskade sig i byn blixtsnabbt och det tog inte mer än en dag, vid vägen där de som gick årets Rallarmarsch passerade innan han hade bestämt sig för att han och jag skulle gå den kortare varianten på 2,3 mil (den tyngsta, men skit samma) nästa år.

-Du kommer ju hem från Spanien över sommaren så då åker vi upp igen, sa han och flinade. Så får det bli, jag ökar träningsdosen nere i den spanska solen och kommer hem nästa sommar igen..

Han och jag avslutade årets hemvändartripp uppe hos Taimi och Björn med gofika. Ett trevligt avslut där vi även hade nöjet att få sen byns tuffaste gräsklipperska med kepsen på sne, Birgit slet som ett litet djur för att finputsa både uppförsbackar och blomrabatter ute på tomten. Hon han i alla fall med att fika med oss och skälla lite på mig...

Tack för den här gången mina medföljare och alla vänner hemma i byn. Nu vet ni att om gubben är frisk och kry så kommer han hem nästa år igen och Lasse han hänger med :)

pappa B

"Att gifta sig är som att fånga en loppa med tårna"

Sista natten med gänget...

I morgon klockan 08.20 ser vi till att motorvagnen från Inlandsbanan stannr till vid Porjus C. Dags att återvända till verkligheten. Vi rullar i sakta mak vidare ner mot Östersund och slutsträckan ner mot Göteborg. Årets tågfest är över. Nu kommer det att bli fotografering både högt och lågt på resan ner och självfallet kommer ni att få vara med, ända fram till mål. Inlandsbanan från sin absolut bästa sida. Frukost hos Bergmans på uppvägen blir middag i morgon.

En promenad framför tåget över Piteåälven hör till motionen man får under tågresan. Älven är en av de få älvar som undgått reglering. Lätt hoppas passagerarna v för att promenera över bron och ta bilder.
Alla de stopp som Inlandsbanan gör bjuder in en, både till
information och förplägnad. Ibland kan man till och med bli bjuden på en liten trudelutt av tågvärdarna..

Här vinkar stinsen, Lokföraren Gunnar tutar och så kör vi. Olika stopp på olika platser gör hela resan till en speciell upplevelse. En resa som man egentligen aldrig glömmer under resten av sitt liv. Därför tycker jag att varje 9:onde klassare borde få den möjligheten att se sitt land från insida , kanske som en lång historielektion. Skall skicka in ett föslag till skolverket och Hr minister Björklund när jag kommer hem...

Många bilder blir tagna under resans gång och de flesta sitter med sina kameror beredda på vad som skall dyka upp utanför tågets fönster. Både äldre och yngre passagerare samsas om utrymmet för att föreviga drömbilden. Kanske av en ren eller en älg eller varför inte en björn. Glöm inte bort kameran nästa gång du reser med Inlandsbanan.
Klockan 08.20 kliver vi på...
pappa B

När man åker tåg skall man må bra!

..det gör man när man väljer Inlandsbanan. Det är en sjuhelsikes lång tågresa, inte minst den sista biten från Östersund upp till Gällivare (vi hoppade av i Porjus) den går långsamt tyker man med så många mil i baken på ett tågsäte. Att stationena man passerar har olika tider på deras klockor gör inte saken mer positiv fat viss blir man tvungen att dra på smilanden då klockan visar 20.33 och stationsklockan i Jokkmokk visar 16.12!? :)
Vi hade en vacker och duktig lokförare upp från Gbg till Mora. Sedan blev det andra bullar, tuffingen från min resa i fjol tog över och trippen från Färdenes spår upp till sjöodjurets badplats gick på nolltid.
Förutom den informativa och oftas roligt framföra berättelsen av de tågvärdar som hänger med under hela resan så hade jag denna resa med mig en egen speleman. Min gode vän (jag hoppas han kommer att vara det även när vi kommer hem) och Lasse som nästan alltid sedan 40 år tillbaka, får fungera som min lillebror sjunger och spelar så det står härliga till. Kolla bilden där Steffe drar igång med "Suga på tummen". Det var ett riktigt slagskott för alla de som hade bokat platser i första klass, försvann som en avlöning.
Vi trivdes, åt palt med mycket smör i Mosksel och tog frisk luft i Vajkijaure. Framme vid den stora centralstationen Porjus som numera är ett utsökt galleri för ägarinnan Patricias enormt fina fotografier, togs vi emot av Anders m fru. Ryggdunkn ga och kramar innanvi pckaeterade oss i vårt boende. Vi har hyrt ett fint rum av henne på Vanrarhemmet Artic där vi trivs, som foellerna i Porjusbäcken. Ny rapport kommer vad det lider. Misa inte den!
pappa B

Ner till tåget skall vi gå, hatt och ränsel tar vi på...

...fullt så jävligt är det inte att man måste trycka fast en hatt på skulten.Nej då här tar dottern en "selfie" på sig själv och farsgubben inne i Sveriges "snabbaste fåtölj" när hon blir körd upp till sitt sommarjobb.

En vacker liten ung dam, nästan lika söt som pappa. Frånsett det skrynkliga ansiktet kulan över livremmen och sviktande knän, så är vi ganska lika, eller hur? Vi har haft tur, kvinnan och jag. Två välskapta ungar som än så länge lever inom lagens långa arm. Förhoppningsvis fortsätter de med detta livet ut. Grabben skall bli målare och den lilla loppan vill ta över pappas jobb som fotograf. Fast inte med lika tråkiga bilder som mina, det får jag höra lite då och då :) Mina stora barn och barnbarn sköter sig exemplariskt de också så jag är på något vis lyckligt lottad.
I kväll måste jag börja packa för i morgon är det dagen D. Jag och Stefan trodde att det var i dag det var dagen D men plötsligt fick vi en dag till att förbereda oss på då det inte är den 2:a juli tidigast i morgon. Lasse han satt trygg i sin hydda uppe vid Anten och stekte köttbullar. Det är han som fixar färdkosten, Stefan kommer att sköta underhållningen och jag bara åker med. Med andra ord en helt perfekt resa för en sliten journalist/fotograf. Att surra i radion kräver inte så många svettdroppar det heller.
pappa B

PS: Kul att ni redan hoppat ur sängen, ha en fin dag hela gänget och var rädda om er.

Kommer ni ihåg förra årets tur med Inlandsbanan?

Det kommer en ny tripp även i år. Med ständiga rapporter här på bloggen, på fejjan och givetvis lite surr i "Radio Garderob" från gubben i skrubben...Jag hoppas att ni följer med och det hela drar igång den 2 juli någon gång under dagen...
pappa B

Nu gäller det att få med så mycket som möjligt på 5,1 kg!

...jobbet med att få ner så mycket som möjligt på 5,1 kg är inte det lättaste. Jag har tänkt packa det jag tycker är det mest akuta och så väga. Håller det så tar jag mig en rackabajsare. Håller det inte får jag börja om från ruta ett. Så läget är som följer. Lyckas jag vid första försöket får jag en liten belöning, annars blir det jobbigt.

Klockan 17.00 står Steffe här utanför med sin bil för att trasportera mig ut till Göteborg City Airport, en uppodlad och asfalterad åker ute på Säve, som stolta politiker kallar för flygfält, nåja, man lyfter och landar där i alla fall.

Stänger nu av datatrafiken för ett par timmar men hoppas jag kan kravla mig ut i rymden när jag etablerat kontakt från det lilla fina hotellet Cano nere i Torrevieja någon gång i natt. Hörs vi så hörs vi. Syns gör vi i alla fall i morgon. Ha det så fint och njut av det fina vädret för vilken dag som helst så kommer regnet och snålblåsten tillbaka. Glöm inte att det inte ens är maj ännu.
pappa B

Pigg och glad kör vi norrut igen...

Innan jag kliver på tåget norrut igen så vill jag bara beklaga mig lite över idrottens bekymmer. Till exempel att man nu i jakten på att kunna skalpera snabbspringande Bolt vid VM proppar i sig förbjudna medel. Tack och lov så fastnade man i dopingnätet och nu har man skitit i det blå skåpet rejält. Dubbelt roligt var det att tant Guldbrandsen laddade kanonen och såg till att det var Norge som luggade Holland på poängerna. I morgon väntar pizzafröknarna, snabba små Italienskor som faller lätt innanför straffområdet för våra svenska jäntor. Var försiktiga så ni inte blir lurad på en straff...Rapporter om tröjdragningar och andra fula trix innanför straffområdet har nog fått upp ögonbrynen på domaren så passa er, fallande Italienskor kan kosta segern, om ni inte gör fler mål vill säga.

Det hela började ju som ni kanske redan läst med att jag blev avsnäst redan uppe i Angered av en sur, klimakteriestinn käring, som körde bussen ner till Gamlestadstorget. Men sedan blev det mycket bättre.
Någon större fart klockan 07.00 var det inte nere på centralen. Jag, en medelålders dam och en blandrashund utgjorde trupperna som skulle ut och resa. Hunden var trevlig.

Tågab är det som har hand om transporterna upp till Kristinehamn och Mora, därefter tar Inklandsbanans motorvagnar över. Resan upp mot Kristinehamn gick som på räls. Ja just det vi åker ju för bövelen tåg. Personalen på tåget var supertrevliga och Peter som var vår tågvärd borde ha varit med vi utbildningen av Västtrafiks surkäringar, den saken är klar. Som ni ser så åkte jag första klass och hade en hel kupé för mig själv. Han med kaffe, mina medhavda rullemackor med räkost och påbörjade mina noteringar inför vad som komma skulle.

Att åka Inlandsbanan innebär att man tar det lugnt. En biljett, -Inlandsbanekortet- kostar 1.795 kronor och det gäller i 14 dagar. Vill man vara ute längre kostar en extra vecka 400 kronor. Allt detta med priser och tider hittar du lättast på www.inlandsbanan.com

Hade en behaglig åktur ända upp till Mora med Tågab och glad som en spelorre klev jag och min lilla rullväska av i Dalametropolen. När Inlandsbanans röda motorvagn brummade in på perrongen, det var då äventyret skulle börja.

Vår lokförare hette Joar och tågvärdinnan Linda (hon blev lite av min stammis under dagarna på Inlandsbanan) I stilla mak rullade vi iväg från Mora upp mot Östersund. Vi gjorde första stoppet en bit utanför Orsa där de som ville kunde följa med på en kort promenad för att se ett björnide. Det var Länstyrelsens inventerare som hittade idet och tyckte att det skulle passa bra att ha det med som en punkt utefter Inlandsbanan.
Linda trampade iväg och vi som en brokig fårskock hakade på. Idet, naturligtvis byggt inne i en stor myrstack, blev för många en spännande upptäckt och tänk om man hade monterat in en bandspelare med ett sjuhelvetets björnvrål som man kunde fjärrstyra när någon nyfiken gubbe stoppade in huvudet i hålet. Det hade varit grejer det..... Bilder togs från alla håll och kanter och jag blev varse årets stora hjortrontillgång då de flesta bären redan hunnit knyta sig och snart skulle vara mogna för plockning.

Tror ni inte att det plötsligt började höras vackra flöjttoner när vi närmade oss motorvagnen efter besöket vid björnidet. Jajja men, där uppe på en kulle stod vår lokförare Joar och lirade flöjt. Roligt och givetvis så steg stämningen några grader extra, bland oss resenärer. Hur skulle detta sluta med en så bra början? Vi rullade vidare och passerade genom Dalarna och vidare norrut.
Nästa stopp skulle ske vid Fågelsjö i utkanten av Ljusdals kommun, och där skulle vi givetvis ta kaffepaus och testa "Brittas goda bullar".

Var ju tvungen att testa och där klev den här gubben med sin hoppande iPone 5 rakt ner i drivbänken med dunder och brak, kolla bara nästa inlägg....

pappa B

Nog rycker det lite i resenerven, när man sitter här i gråvädret!

Handen på hjärtat, visst skulle det sitta fint med 14 dagar i solen just nu. Att fläka ut den spolformade kroppen i en solstol, med en paraplydrink i handen medan strandbarens högtalare spydde ut dunka dunka, som blandade sig i ljudet när havets vågor rullade in mot land. Solbrända bruttor vickandes förbi, välfyllda med silikon och botoxstinna läppar, fladdrande med lösögonfransarna så att det svalkade den liggande gubben i solstolen?
Men...nu sitter vi i Angered förvisos med en väldigt internationell look och känsla. Fast här känns det mer som att sitta i utkanten av ett beduinläger och en ganska lång väg från havet...och några välsvarvade puddingar finns det inte heller men en jäkla hoper med inlindade kvinnor en del med endast 3 cm synfält som sveper runt nere i centrum.

Mina barndomskamrater oror sig över mitt bacon intag, de tror att jag skall drabbas av skörbjugg så idag tänkte jag att det var dags för köttbullar. Det fick bli halvfabrikat. "Länsman" bedyrade sin kärlek över gubben Dafgårds "Farfars köttbullar" 25 ganska stora för 33.95 på ICA. De var goda, brynta i riktigt SMÖR inget fusk här inte. Hur som helst, inte slår det pappa B:s egna köttbullar, gjorda på mamma Elsas recept den saken är klar.. Potatismos, ruccola och mina obligatoriska små tomater, lite stark thaisås och lunchen var fixad.

Här var det sköna dagar nere i Rügen en väldigt fin och "nära" plats för några dagars förlusteler eller SPA-behandlingar i fantastiska hotell. Jag skall nog ta och lägga ut lite krokar så att jag kan ge mig iväg en vecka ut i värmen.
Trollen har ledigt så nu är det 100%-ig markservice som gäller och gubben far som en lekatt mellan spisen, kylen och TV-soffan. Lekatt? Vet ni inte vad detta är? Men herrejessus ni har ju inte fått någon som helst språkutbildning i unga dar. Lekatt, det är vad man kallar hermelinen uppe i det riktiga Sverige. Nu vet ni det.
Hej med er på ett tag
pappa B

Lite runtomkring bilder medan vi väntar på näst sista dagen

..Maratondagen! Det är mycket Erasmus i Rotterdam. Först den nybyggda vackra bron som i folkmun kallas för "The Swan" men egentligen heter "The Erasmus Bridge". Universitet och en massa andra begivenheter har också kristnats med namnet Erasmus. Här är i alla fall bron som skall ge maratonlöparna en fingervisning att de snart har gjort de sega 4,2 milen. Målområdet ligger bara drygt 300 meter från brons avslutning till vänster
.
Bron som tillhör en del av Rotterdams skyline är vacker, mäktig men ändå verkligt smäcker och elegant. Glada damer och en glad liten hund blev mitt sällskap en eftermiddag då jag strövade för mig själv en stund medan Kim tog hand om två modejournalister från Belgien. Jag tog en liten barsväng, tittade in på den mycket populära baren "de witte aap", snackade med bartendern, tog en bild på honom och diplomet som visade att de korades till världens bäste bar 2010. och här är mitt ölglas. Ett par trevliga timmar bland trevlig människor gör det lätt att leva.
...mitt frukostbord, måste bara klippa en bild på menyn, krydd och saltkar innan jag började äta. Tog för säkerhets skull en bild på mig själv när jag plåtade jättepropellen utanför mitt hotell. Ingen liten skit det här inte. Skulle man montera den på RK Elsa då gick både jag och båt till botten direkt. Snart kommer jag igen med den stora Maratondagen. Lägger in lite allmän tragik som slutvinjett...Sov så gott
pappa B

HEMMA igen!

Om några timmar brakar det loss. Ja i Cairo och i andra delar av Egypten har det ju redan gjort det, men jag menar här på bloggen. Tack kära vänner som hoppat ut och in för att försöka få en skymt av en vit, lönnfet badkruka och hans underbara familj. Dessvärre har ni sluppit mig under en hel vecka då oroligheterna i Egypten såg till att all internetkontakt kopplades bort med ett fingerknäpp! Redan andra dagen! Men ännu rödare i fejjan så laddar jag upp med några timmar under täcket sedan brakar det loss. Trevkligt har det varit, goa gubbar och deras gummor har vi mött, fint hotell har vi bott på, snälla araber har vi träffat, god mat har vi ätit och spriten vi intagit i rätt rejäla mängder har hela tiden smakat det samma, oavsett namnet på flaskan -finkel!!
Vi syns om ett par timmar
pappa B

Nu kan man säga att det börjar dra ihop sig...

Transporten till hotellet har börjat förbereda sig och vi med. Nu är det bara den sista checken av den 4 meter långa kom ihåg listan som kvinnan färdigställt som skall kryssas av. Mina kalsippor, strumpor, rakvatten tre linnen och tre T-shirt, ett par extra brallor och en supertunn fleecejacka (det kan ju svida till på nätterna på väg hem från festerna) är redan avbockade. Skall förbereda lite färdkost utifall det blir väntetider någon stans under resans gång, men vet aldrig. Kamera, minidatorn, batterier, nej laddare, och alla kablar finns nedstoppade i mitt handbagage. Det brukar jag få tömma upp på tulldisken varje gång jag är ute och reser. Den här gången har jag inga stora kameror med mig utan bara den lilla Panasonicen Z23:an och så den lilla HD-maskinen från Thosiba. Wiskey är beställt via flygbolaget och allt verkar flyta på bra.

Fick ett glatt besked från greven Vilgot von Axelklaff i dag. Vår gemensamme vän "lilla-Danne" har fått en ny njure och mår efter omständigheterna bra. Pinkar som han skall och ligger nu nedbäddad och ompysslad av vackra damer på Sahlgrenska här i Göteborg. Borde ha varit upp och hälsat på den muntergöken, men jag talade med honom via telefon en stund. Att lämna lyan längre bort än ett par meter hade i dagens läge resulterat i nervsammanbrott. Något som jag väldig gärna vill undvika. Kvinnan, nej för tusan hon är van, men småtrollen, de går på tårna.
Ni får ha det riktigt fint här hemma i fosterlandet, var rädda om er och jag skall göra allt för att försöka få iväg någon form av livstecken från Afrika. Natti natti
pappa B

Tuppen är strypt och pappa B på benen...

Hela styrkan är i omlopp. Trion som blir kvar här hemma förbereder sig för transport till mormor för att fira hennes 85-års dag. Jag sitter på rullväskan och försöker klämma ner en kopp te och en macka. Har färdigställt tre rullemackor till Hasse och mig. En med västkustsallad och extra räkor, en med camebert och fikonmarmelad och den sista med varmrökt tunn skinka från Italien med en mango chutny dressing på. Allt prydligt instoppat i små plastpåsar. (Hasse har hand om ölen). iPhonen är fullt laddad och den lilla HD-videon likaså. Nu skall jag bara undersöka hur man gör för att inte telefonräkningen hamnar på 10 000 kronor näg vi glider in på finskt territorium. Ha en fantastisk söndag och så hörs vi framöver.....
pappa B

Nu bär det snart iväg...

Klockan 17.25 hoppar pappa B på City Express för nerforsling till Malmö. Därifrån utgår den samlade styrkan av skrivgalna journalister med destination Rügen och Usedom. Fyra aktiva dagar med massor av besök på olika sevärdheter längst kritstensklipporna...
Givetvis kommer jag att berätta vid hemkomsten. Tar inte med mig den lilla datorn för den är sgeare än mig själv och blogga på telefon från Tyskland, det är bara att glämma. Ni får väl läsa alla gamla inlägg under tiden ni väntar på något nytt...
Väskan är packad, kamerabatterierna laddade och gubben själv tänker kvarta nu så att man orkar natten nere i Tyskland. Sköt om er under resten av veckan.
pappa B