Starten har gått, 12.000 par fötter rusar iväg...

En sista bild utöver delar av centrum i Rotterdam. Och en Mölla, givetvis. Tulpaner och träskor det struntar jag i. Nu återstår bara det stora och festliga ABN AMRO Maraton loppet genom staden och sedan blir det kram och avskedsföreställning på en alldeles specielll rstaurang för Kim och mig. Men först svettas vi lite, fram med linementsflaskan så kör vi...
Det här är loppets fyra, Eliud Kiptanui ifrån Kenya. Vann gjorde hans landsman, Wilson Chebet som körde skiten av de övriga den sista kilometern Hans segrartid 2.05.27 är strålande. Det var solbrända killar, de första sju över mållinjen. Sedan kom en hemmalöpare till publikens stora jubel. Bistra miner redan från starten, jag undrar hur de såg ut 4 mil senare på dagen. Det är alltid roligt att se när ett maratonlopp startar. det påminner mig om de gånger samerna där hemma flyttade sina renar över Storlule, sjön som ligger nedanför den lilla byn Porjus.
Många färgstarka löpare ställer upp vid sådana här tävlingar och de gör det oftast väldigt bra. Inga bestämda tider att passa, man försöker bara att ta sig runt och de som gör det är alla värdiga vinnare. Hur gick det då för vår egen lilla Brian då? Jo han var i fin form, men efter 29 km så trampade han på en sten så illa att den träffade mitt under hålfoten där har han haft en skada tidigare. Nu ger ju inte en viking upp i första taget så Brian knatade i mål och föll ner framför tävlingsläkaren efter målgång. Blysam placering, 77:a men tiden 2.36.39 med skadad fot talar sitt tydliga språk. Här finns det mer att hämta. Hade Brian fått vara OK, så hade han säkert hamnat nere på 30:e plats och med en tid på runt 2.28. Brian skulle röntga sig vid hemkomsten till Sverige och vi håller tummarna på att det inte var något allvarligt med foten. Nu utgår vi från 2.28 och så skall Brian försöka sänka sitt pers med 10 minuter under de närmaste åren. Det blir en bok -Tio Tunga Minuter- som vi ger ut tillsammans Brian och jag.
Detta är Hollands kvinnliga express, Hilda Kibet med ett personbästa på 2.26.38 som tar emot folkets jubel efter loppet. Har slarvat bort damernas prislista vilket inte är likt mig då det är herrarnas, som brukar försvinna först. Men jag skall berätta i morgon.Både vem som vann och hur det gick för Hilda. Den här gossen han viftade på så det var risk att han skulle lyfta och flyga i mål. Överlycklig över att se målskynket och höra publikens jubel visade han sin glädje. Stort jubel bland publikleden....
"The Race Is Over" det är dags att packa ihop och bege sig hem igen. Så var det även för mig med, men först skulle vi göra ett sent besök på en riktig vitlöksrestaurang, Knoflookrestaurant Look en pärla för oss som älskar vitlök och struntar i vad grannen säger. Men detta återkommer jag med i morgon förmiddag, kanske redan innan solen gått upp...Sov så gott mina vänner
pappa B

Lite runtomkring bilder medan vi väntar på näst sista dagen

..Maratondagen! Det är mycket Erasmus i Rotterdam. Först den nybyggda vackra bron som i folkmun kallas för "The Swan" men egentligen heter "The Erasmus Bridge". Universitet och en massa andra begivenheter har också kristnats med namnet Erasmus. Här är i alla fall bron som skall ge maratonlöparna en fingervisning att de snart har gjort de sega 4,2 milen. Målområdet ligger bara drygt 300 meter från brons avslutning till vänster
.
Bron som tillhör en del av Rotterdams skyline är vacker, mäktig men ändå verkligt smäcker och elegant. Glada damer och en glad liten hund blev mitt sällskap en eftermiddag då jag strövade för mig själv en stund medan Kim tog hand om två modejournalister från Belgien. Jag tog en liten barsväng, tittade in på den mycket populära baren "de witte aap", snackade med bartendern, tog en bild på honom och diplomet som visade att de korades till världens bäste bar 2010. och här är mitt ölglas. Ett par trevliga timmar bland trevlig människor gör det lätt att leva.
...mitt frukostbord, måste bara klippa en bild på menyn, krydd och saltkar innan jag började äta. Tog för säkerhets skull en bild på mig själv när jag plåtade jättepropellen utanför mitt hotell. Ingen liten skit det här inte. Skulle man montera den på RK Elsa då gick både jag och båt till botten direkt. Snart kommer jag igen med den stora Maratondagen. Lägger in lite allmän tragik som slutvinjett...Sov så gott
pappa B

Möte med Brian och badande busstur

B Det här det blev en helt fantastisk dag liksom de två övriga. Den här bussturen bjöd ju på en riktig överraskning vill jag lova, plötsligt körde bussdrivern som även var sjökapten rakt ner i floden Maas och vi gled iväg som den värsta Ostindiefarare. En tur runt min flytande bostad och så upp och hem på parkeringen igen. Snacka om tjutande japaner inne i bussen! Den här bussresan med Splashtour har säker förvånat många resenärer både små och stora. Bussbåten är den enda i världen och jag undrar hur lång tid det tar innan den börja serietillverkas i Kina, Korea eller Japan. Hur som haver var det en jäkla rolig upplevelse, den saken är klar. Efter den kombinerade väg och vattenresan så intogs en förtjusande lunch på Rotown. Här serveras bland annat den världsberömda Monchous Cake (inte den man blir en glad prick av, den finns på andra ställen i staden). Superlunch igen och så bar det iväg för att beskåda de beryktade Kubushusen, där det faktsikt lever helt normala, arbetande eller studerande människor. Här har Kamprad och Co inget att hämta. Möblemanget måste anpassas efter lutningar och vinklar och det är inte mycket normalt som passar in. En visningslägenhet finns och givetvis klättrade jag upp för alla tre smala trappor för att få mig en titt. Kunde snabbt konstatera att detta är ingenting för en lönnfet, ålderstigen pensionär från Göteborg (tacka vet jag fyran hemma i Angered) Vi tog en lång promenad ut på landsbygden för att ta oss en titt på bygget av den nya ridstadion där VM i dressyr snart kommer att avgöras. Hästar och gäss till förnbannelse och givetvis snurrade det några väderkvarnar ute på bygden. Vi pausade på en fullknakad restaurang invid den lilla sjön och vattnade oss för att orka promenera tillbaka till asfaltdjungeln igen. Våren hade kommit till Rotterdam, den kom tillsammans med mig och löven hade slagit ut och gräset var grönd. Kortärmade damer och herrar visade upp sig med ett leende på läpparna och även pappa B fick slita av sig jröjan och visa kroppen. Ingen dog av skratt!
Mötet med Brian Nielsen!

Detta hade Kim organiserat, mötet med den dansk/svenske mnaratonlöparen Brian Nielsen, Vi träffades på restaurang Spaghettata där Brian skulle få chansen att ladda upp inför nästa dags Maraton. En super trevlig lättviktare under 60 kilo med pigga ögon och skitsnabba fötter. Dessutom snackade han inte Stockholmska utan framförde sitt språk på en charmig dansksvenska. Han springer för Fredrikshof i Stockholm och hans mål inför morgondagen var att kuta runt de 4,2 milen på tider runt 2,28? Hu jeda mig för att ha så bråttom genom en så fin stad, man hinner väl inte se mycket av det vackra då. Dessutom skulle han flyga hem direkt efter loppet också. Detta möte skulle bli någonting riktigt roligt, det visade sig dagen efter det att Brian genomfört sin mara. Hem till mitt flytande rum med taxi och efter en öl uppe i SS Rotterdams pub så slocknade den lille norrlänningen, och fällde sina blaskiga blå och smög iväg en försynt liten fis under täcket! pappa