Nu gäller det att få med så mycket som möjligt på 5,1 kg!

...jobbet med att få ner så mycket som möjligt på 5,1 kg är inte det lättaste. Jag har tänkt packa det jag tycker är det mest akuta och så väga. Håller det så tar jag mig en rackabajsare. Håller det inte får jag börja om från ruta ett. Så läget är som följer. Lyckas jag vid första försöket får jag en liten belöning, annars blir det jobbigt.

Klockan 17.00 står Steffe här utanför med sin bil för att trasportera mig ut till Göteborg City Airport, en uppodlad och asfalterad åker ute på Säve, som stolta politiker kallar för flygfält, nåja, man lyfter och landar där i alla fall.

Stänger nu av datatrafiken för ett par timmar men hoppas jag kan kravla mig ut i rymden när jag etablerat kontakt från det lilla fina hotellet Cano nere i Torrevieja någon gång i natt. Hörs vi så hörs vi. Syns gör vi i alla fall i morgon. Ha det så fint och njut av det fina vädret för vilken dag som helst så kommer regnet och snålblåsten tillbaka. Glöm inte att det inte ens är maj ännu.
pappa B

Nu kan man säga att det börjar dra ihop sig...

Transporten till hotellet har börjat förbereda sig och vi med. Nu är det bara den sista checken av den 4 meter långa kom ihåg listan som kvinnan färdigställt som skall kryssas av. Mina kalsippor, strumpor, rakvatten tre linnen och tre T-shirt, ett par extra brallor och en supertunn fleecejacka (det kan ju svida till på nätterna på väg hem från festerna) är redan avbockade. Skall förbereda lite färdkost utifall det blir väntetider någon stans under resans gång, men vet aldrig. Kamera, minidatorn, batterier, nej laddare, och alla kablar finns nedstoppade i mitt handbagage. Det brukar jag få tömma upp på tulldisken varje gång jag är ute och reser. Den här gången har jag inga stora kameror med mig utan bara den lilla Panasonicen Z23:an och så den lilla HD-maskinen från Thosiba. Wiskey är beställt via flygbolaget och allt verkar flyta på bra.

Fick ett glatt besked från greven Vilgot von Axelklaff i dag. Vår gemensamme vän "lilla-Danne" har fått en ny njure och mår efter omständigheterna bra. Pinkar som han skall och ligger nu nedbäddad och ompysslad av vackra damer på Sahlgrenska här i Göteborg. Borde ha varit upp och hälsat på den muntergöken, men jag talade med honom via telefon en stund. Att lämna lyan längre bort än ett par meter hade i dagens läge resulterat i nervsammanbrott. Något som jag väldig gärna vill undvika. Kvinnan, nej för tusan hon är van, men småtrollen, de går på tårna.
Ni får ha det riktigt fint här hemma i fosterlandet, var rädda om er och jag skall göra allt för att försöka få iväg någon form av livstecken från Afrika. Natti natti
pappa B