Skönheten och odjuret, lite sant i alla fall.

Skönheten ser vi ju direkt, men odjuret, Ivan den förskräcklige, min gymkompis han försökte gömma sig bakom plastgranen. Vi har tränat ihop över ett år Vingåkersgrabben och jag. Nu börjar gubben tackla av och klagar på ömmande knän, men jag undrar om det inte är så att någon av damerna på buggkurserna han går på två dagar i veckan, blinkat lite extra så att träningskompisen förlorar mark.
-Jag har lite ont i mina knän, säger han den göken och ser ut som om världens alla krämpor slagit rot i hans, någor rundformade kropp?
Skönheten, vår lilla Linda nere på gymmet håller stilen och ser till att alla vi som försöker hålla oss i form trivs både i skinnsoffan och nere bland vikter och maskiner. Idag har jag ledig dag, men kommer nog att smyga ner och köra lite armar en stund i eftermiddag efter det att jag varit i Mölnlycke ett par timmar..

Kolla nu skall det öppna en snabbrestaurang till här i Angered. Vi har mer restauranger på ytan här uppe än vad man har i centrala Göteborg. Hur fan skall alla överleva? Dessutom har man i stora drag samma utbud i alla. Pizza, kebab, sallad och hamburgare? Två asiatiska och en "riktig" restaurang sedan är det likadan mat överallt. Någon Aha-upplevelse skapar man inte här det skall ni veta.

Soprum i svalen. Ofta kommer det upp skyltar att trappor och trappus skall vara tomma, det år inte förekomma saker och ting där på grund av risken för att en eventuell ambulansutryckning kan gå snett. I vårt trappa har man örmodligen tömt eller grovstädat en lägenhet och vad gör man. Jo man fyller hela trapphuset med sopor. Nu har de stått där i tre dagar och jag har naturligtvis sänt bilden till Poseidon, vårt dåliga bostadsbolag. När som helst kommer råttorna, de på fyra ben att invadera svalen.

Känner mig uppladdad och i fin form så det skall säkert bli åka av den här ärtsoppedagen. Det stormar och fräser utanför ytterdörren men snön har inte börjat dala ännu. Men man hotar från väderlekstjänsten att det skall släppa loss i natt, vi får väl se om det blir skidåkning istället för promenader om några dagar. Klä på er ordentligt och vill det sig riktigt illa så drara jag igång "Radio Garderob" under helgen. Då blir det ännu jobbigare för er att koppla av.
pappa B

"För sina tankar straffas ingen"

Morgonstund har guld i mun, men jag är mest trött jag...

Kvinnan, jäntan och hennes bästis är redan på väg till Jönköping. De drog tidigt iväg för att hälsa på mormor. Junior sover och jag hade bara tänkt fixa lite frukost till flickorna och sedan krypa ner under täcket igen. Men det skiter ju sig....inte kan jag ju gå och lägga mig igen nu då jag redan vaknat och vimsat runt i köket.
Om någon timme går jag ner på gymmet och kör ett pass, ringer kamrat Ivan också, skönt efter helgens alla godisattacker och annat syndig som skjutsats ner i kaggen. Ett kilo har jag gått upp och det tycker jag är strålande, det promenerar jag bort under resten av veckan....

När kvinnan och jäntan lämnat lägenheten satt jag och funderade på detta med nöjen och förlustelser. Hur var det förr och hur är de idag. Jo förr så klädde man på sig kavaj och slips gick på restaurang, åt, drack och dansade. Skötte man sig väl så tjatade man till sig lite nattfika fast det egentligen var något annat man var ute efter. Detta lyckades faktiskt ibland om man var trevlig och höll gott när man dansade. På den tiden fanns det fina och många dansställen att välja på och varje hotell med lite självaktning hade dans i sina restauranger. Det var då "kursbuggarna" dök upp på arenorna. Gängen som gick och lärde sig sexton mekaniska turer på någon danskurs. De invaderade restaurangerna, beställde var sin ramlösa och lade beslag på dansgolven. De dansade bara med varandra och kunde inte dansa ett enda steg vanlig dans. Inte en enda djävel kunde ett två, ta ihop utan det var mekaniska snurrar och benförflyttningar. De åt eller drack aldrig mer än möjligtvis en ramlösa. Vi ätande och drickande gäster fick inte plats på golven utan blev utdansade, krögarna blev utarmade och dansrestaurangerna lades ner. Kommer ni ihåg Baldakinen restaurangerna runt om i landet. Vilka fantastiska ställen. Frid över deras minne!

Jag var en afton för länge sedan på Generalen här i Göteborg, två trappor upp inne i femman där man har en stor modebutik för tonåringar idag. Jag och mina vänner var lite av "stammisar" där under ett par år. Då hade "kursbuggarna" invaderat stället och stod i stora klungor nedanför baren och väntade. Jag hade spanat in en liten brallis i det gänget och gick givetvis fram och frågade om hon ville dansa med mig.
Hon granskade mig noga från topp till tå och sade sedan med ganska tyken stämma -Nej tack jag dansar inte vanlig dans. Kvällen gick och jag dansade som vanligt flitigt med några av de damer, som liksom mig var "stammisar" på stället. Orkestern spelade upp och vad händer? Jo plötsligt stod den lilla "kursbuggaren" och knackade mig försiktigt på armen, -Får jag dansa med dig sa hon och log. Jag granskade henne från topp till tå och kollade väldigt noga på vissa detaljer. Sedan sa jag med vänlig röst och tittade henne rakt in i de ljusblå ögonen, nej tack jag dansar bara vanlig dans och så gick jag därifrån och bjöd upp en av de ordinarie damerna.

Ungefär vi samma tidpunkt var jag på jobb i Paris och en kväll tyckte jag det blev för eländigt att sitta på ett hotellrum och se på fransk cykelsport på TV:n så jag snofsade till mig och gick ut. Hamnade till slut efter några uppfriskande glas på ett par barer, inne på ett stort disko. Ett jättegolv med en jättespegel på ena kortsidan. Bra musik inte en enda en uppe på golvet. Å fan tänkte jag här kan man ju svänga sig ordentligt och siktade in mig på en liten ärta vid ett bord. Lufsade fram, bugade artigt och frågade om vi skulle dansa.
Trodde att ärtan skulle svimma. Med ett förfärat uttryck i sitt vackra ansikte och med uppspärrade ögon ropade hon No, no, no. Aningen slokörad lufsade jag tillbaka till mitt bord och skämdes. Plötsligt svansade damen och två av hennes kompisar förbi mitt bord, demonstrativt stegade de upp på det stora dansgolvet. Där dansade de med varandra och sig själva framför den stora spegeln. Den lilla brunögda hela tiden stirrande på mig.
Ä fan, jag är ju Porjusbo, jag kliver upp på golvet jag med. Sagt och gjort jag hoppade med och viftade runt bland de tre damerna och plötsligt satt den lilla brunögda och jag vid samma bord och drack vin. Så lätt var detta, bara man lärde sig trixet. Så nu vet ni detta om ni skulle hamna i Paris och vara sugen på att dansa, ragga direkt på golvet.

Nää, idag är det nätdating som gäller, facebook och andra digitala mötesplatser har tagit över efter Baldakinen och de andra kontaktställerna i vårt land, ja i hela världen förresten. Den personliga kontakten upplever man inte innan man chattat, messat och slutligen kopplat upp sig med videon. Då kan det smälla till och du slipper sitta ensam hemma i stugan och förtvivla. Så urbota trist, opersonligt och platt. Men vad gör man? Och tänk så många tusen ensamma och olyckliga människor det måste finnas eftersom det finns nästan lika många datingföretag.
Jag testade en gång och efter ett par minuter var det 8 ryskor av varierad storlek + en polska som villa träffa mig för framtida relationer. Jag tackade artigt nej och kopplade bort mig omedelbart. Jag har ju för tusan världens finaste smålänska här hemma. Vad skall jag med en rysk mamsell till?

Detta är skrubben, mitt nöjespalats nu för tiden. Här kan jag sitta och "spela Allan" utan att någon vet vem jag är, om jag vill. Här kan jag nå kvinnfolk över hela världen bara med ett klick på musen, den av plast naturligtvis. Här kan jag välja om jag vill prata med en liten och mullig dame från Portugal eller en solbränd liten ärta från Sydafrika. Eller varför inte välja en råbarkad finska med kraft i rösten och välpumpad barm?
Detta är vad vi fick när alla "kursbuggare" kom och alla dansrestauranger lade ner. I sanningens namn är jag aningen deppad

Möjligheterna är oändliga och det är bara jag och mitt bredband som styr. Idag säljer man guld i kuvert, när får vi sälja sperma i små plastburkar? Steget är inte så långt borta vi blir som en datastyrd seminstation i vår lilla skrubb. Inte är vi otrogna heller. Välj din nya partner på nätet? Det budskapet sprids just nu som en löpeld överallt i medier och olika TV kanaler. Under tiden längtar jag tillbaka till kvällarna på Generalen, Sandgrund och stadshotellet i Varberg.
pappa B

Fullträff i Angered!

Idag var jag lat. Bestämde mig för att testa en av de nyöppnade restaurangerna här i centrum. Nya matställen i gamla lokaler, nja man har allt gjort lite förändringar efter de tidigare ägarna. Angereds Suschi och Angereds Palace, fint skall det vara sa bondgubben då han fick mahognyflis i röven.

Jag bestämde mig för lite kinesisk/japnsk variant och trampade in på Angereds Suschi.

I dagens lunch ingick det även soppa, dricka, sallad, kaffe eller te. Startade upp med en minosoppa med purjulök och sjögräs. Hävde i en rediger sked med sjögräs (det är attans så nyttigt har jag hört). Nu är det så att sjögräset sväller i kontakt med vatten, speciellt varmt sådant så min soppskål blev sjögräs med lite soppa i stället för tvärtom. Jag slevade och tuggade i mig förrätten och det smakade gott. Beställde sedan in rullader av entrecote fyllda med purjulök i en mycket god, lite söt sås. Ris och lite grönsaker till. Hoppade både kaffe och te, men gick mycket mätt och belåten därifrån. Kalaset kostade 75 kronor, väl satsade pengar. Välkommen till Angered jag kommer garanterat tillbaka.
Nästa vända blir det till att testa Angered Palace. Tyvärr verkar det vara en ny variant av förstorat gatukök, men vi skall i alla fall ge dem en chans att visa vad de kan. Deras lunch måste vara Göteborgsområdets billigaste, 65 kronor det var det länge sedan man betalade.

Funderar på att börja berätta en saga i min lilla radiostation. Tror ni att det kan vara något? Gör kanske ett försök i kväll, vi får se hur det faller ut. Nää, ingen vuxensaga med sex och rackartyg utan en liten mystisk saga som mamma och pappa kan lyssna på innan de kryper till kojs. Skulle vara roligt att få lite åsikter om detta här bland kommentarerna. Tack för det.
pappa B