Extrema vildsvinsbyxor?

Nu går skam på torra land. Engelson? har skapat ett par extrema byxor för dem som jagar vildsvin. Visst fan låter detta som ett aprilskämt. När kommer nästa tillverkare med byxor för dem som jagar kvinnor. En modell med genomskinlig gylf, kanske?

Ester, är du hemma Ester! Kommer ni ihåg Martin Ljungs monolog om Ester? Den är bra, än idag och just nu har alla Estridar namnsdag. De delar inte den här dagen med någon utan har den helt för sig själv. Ja känner bara en Ester, en bra sådan. Kan ni tänka er att det finns drygt 15 tusen Ester och av dem har 7.200 det som tilltalsnamn. Och jag kände bara en! Kanske  det beror på att namnet är bibliskt och jag har inte speciell stark anknytning mot den sidan.

Den 31 mars 1889 skruvade man i sista bulten i Eiffeltornet. Det tog två år, två måmader och två dagar att bygga tornet. Det mest iögonfallande som Alexander Gustave Eiffel gorde under sin livstid.
1596 även då den 31 mars, föddes René Descartes, en fransk filosof och räknesticka, som myntade satsen cogito ergo sum, jag tänker alltså är jag till. En tanke som han själv ansåg vara den enda otvivelaktiga sanningen som finns. Den enda utgångspunkten för allt filosoferande.
Jesse Owens den snabbfotade och solbrände hjälten från OS i Berlin tog sina sista andetag den 31 mars 1980
Dagmar Lange, alias Maria Lang, deckarförfattarinnan föddes den 31 mars 1914. Hon trillade av pinnen 1991.

Har intagit en god och näringsrik smothy, Formula 1 vanilj och laddat drickaflaskan med stärkande återhämtningsdryck. Mot gymmet och nu drar den nedlagda träningen igång på allvar. Mitt nya svarta armband Fitbit visar klart och tydligt att jag sovit 4 timmar och 3 minter och under den tiden bränt 527 kalorier. Förvisso är det minst 3 timmar för lite sömn men jag fick i alla fall tio minuter mer än i förrgår. Ryggan och gubben är laddade
!

pappa B

Värmen suger och känner inga lukter...

...att gå eller sitta med en näsa som inte känner några dofter är frustrerande. Att den dessutom, från att ha haft en blålila ton nu övergått i rött och vuxit i dimension gör inte saken bättre. Men...detta är det pris man får betala när förkylningen slår till. Av det berömda väderkornet finns inte ett spår.

Under dagarna i massagefåtöljen har längtan ner till värmen vuxit sig allt starkare och det bär snart iväg ner till solen.Här kommer tre bilder från den tiden vi var nykära, kvinnan och jag. Vi stack ner till Paris under Pingsthelgen 1982. En fantastisk resa med buss där vår kärlek flödade som vattnet i en vårrusig norrlandsälv. Vem vill inte uppleva detta under takåsarna i Paris?

Vi smet in i Notre Dame under en mässa, jag trixade upp kameran och det ekade mellan stenväggarma när slutaren slog igen . Några förgrymmade katolska blickar fick jag och en del kändes i nacken med. Kvinnan log och drog mig därifrån. Vi gick längst floden och tittade på bokhandlarna och de konstnärer som fortfarande höll till där. Åt löksoppa och drack vin, kysstes under träden vid floden och livet lekte.
Hoppade på en sightseeing båt med glastak. Hamnade i ett gäng med Ungerska turister, ett stort sällskap där bara en av gubbarna drack vin så jag fick hjälpa honom att pimpla i sig även deras röda viner. Floden var så gott som spegelblank, solen sken, livet lekte och kärleken blommade.

Hoppade iland och gunget från båten räckte ända upp till Triumphbågen där vi stod länge och tittade på alla turister som inte kunde byta fil utan gång på gårng fick ta en ny runda i rondellen.
Eifeltornet nästa, detta rostiga beläte som med knarrande hiss tog oss ända upp till toppen. Kvinnan höll hårt i armen och vågade inte titta ner. När jag hängde mig ut över räcket för att ta bilden var det nära att hon svimmade. -Du får aldrig göra så där nån mer gång, inte i hela ditt liv, sa hon när vi lämnade tornet och kom ner på marken igen.

Den 24 februari 1921 föddes Carl-Gustav Lindstedt. En av våra största komiker med massor av roller i bagaget. Vem minns inte han och arne Källeruds monologer i radion, Bilskolläraren till exempel. !992 somnade han in och Sverige blev lite tråkigare den dagen. Kommer ihåg att jag hade svårt att hålla mig för skratt när Garl-Gustav spelade poliskommisarie i filmen -Mannen på taket- efter den rollen blev han sig aldrig lik igen. Inte förrän han dog.

Jag hoppas att du borstat tänderna under andakt i morse. det är nämligen så att exakt den 24 februari, året var 1938 så började den första handelsvaran av nylon, en tandborste att produceras. Detta gjorde D Point i New Jersey, USA. Så gå in och gratta pliggrensaren när du kommer hem i kväll.

Gratta gör vi öven Mattias och Mats. GRATTIS grabbar ni har namnsdag idag. Just nu springer det omkring 27.400 Mattiasar och 45.900 Matsar ute i landet (vem vet flera av dem kanske har dragit till solen). Namnen härstammar från en grekisk form av hebreiskan och betyder Guds gåva. Jag undrar vad käringarna som är gifta med en elaking som heter Mattias eller Mats säger om detta?

Riksflatan Selma kom på sedel den 24 februari 1992. Då släpptes Mårdbackadollarn ut till det svenska folket. På baksidan seglar Nils Holgersson på gåsen Akka ut över den skånska steppen.
Riksförbundet för sexuell upplysning RSFU bildades den 24 februari 1933 och några större uppenbarelser har inte denna organisation laddat med. Vll man lära sig mer om de sexuella lekarna får man väl praktisera.

Nu skall jag brygga mig ett par koppar kaffe, det svänger till så bra i kombination med morfinet!
pappa B

"Kärleken är stark. Den lyfter upp både kjortel och särk"

Morgonstund har guld i mun, men jag är mest trött jag...

Kvinnan, jäntan och hennes bästis är redan på väg till Jönköping. De drog tidigt iväg för att hälsa på mormor. Junior sover och jag hade bara tänkt fixa lite frukost till flickorna och sedan krypa ner under täcket igen. Men det skiter ju sig....inte kan jag ju gå och lägga mig igen nu då jag redan vaknat och vimsat runt i köket.
Om någon timme går jag ner på gymmet och kör ett pass, ringer kamrat Ivan också, skönt efter helgens alla godisattacker och annat syndig som skjutsats ner i kaggen. Ett kilo har jag gått upp och det tycker jag är strålande, det promenerar jag bort under resten av veckan....

När kvinnan och jäntan lämnat lägenheten satt jag och funderade på detta med nöjen och förlustelser. Hur var det förr och hur är de idag. Jo förr så klädde man på sig kavaj och slips gick på restaurang, åt, drack och dansade. Skötte man sig väl så tjatade man till sig lite nattfika fast det egentligen var något annat man var ute efter. Detta lyckades faktiskt ibland om man var trevlig och höll gott när man dansade. På den tiden fanns det fina och många dansställen att välja på och varje hotell med lite självaktning hade dans i sina restauranger. Det var då "kursbuggarna" dök upp på arenorna. Gängen som gick och lärde sig sexton mekaniska turer på någon danskurs. De invaderade restaurangerna, beställde var sin ramlösa och lade beslag på dansgolven. De dansade bara med varandra och kunde inte dansa ett enda steg vanlig dans. Inte en enda djävel kunde ett två, ta ihop utan det var mekaniska snurrar och benförflyttningar. De åt eller drack aldrig mer än möjligtvis en ramlösa. Vi ätande och drickande gäster fick inte plats på golven utan blev utdansade, krögarna blev utarmade och dansrestaurangerna lades ner. Kommer ni ihåg Baldakinen restaurangerna runt om i landet. Vilka fantastiska ställen. Frid över deras minne!

Jag var en afton för länge sedan på Generalen här i Göteborg, två trappor upp inne i femman där man har en stor modebutik för tonåringar idag. Jag och mina vänner var lite av "stammisar" där under ett par år. Då hade "kursbuggarna" invaderat stället och stod i stora klungor nedanför baren och väntade. Jag hade spanat in en liten brallis i det gänget och gick givetvis fram och frågade om hon ville dansa med mig.
Hon granskade mig noga från topp till tå och sade sedan med ganska tyken stämma -Nej tack jag dansar inte vanlig dans. Kvällen gick och jag dansade som vanligt flitigt med några av de damer, som liksom mig var "stammisar" på stället. Orkestern spelade upp och vad händer? Jo plötsligt stod den lilla "kursbuggaren" och knackade mig försiktigt på armen, -Får jag dansa med dig sa hon och log. Jag granskade henne från topp till tå och kollade väldigt noga på vissa detaljer. Sedan sa jag med vänlig röst och tittade henne rakt in i de ljusblå ögonen, nej tack jag dansar bara vanlig dans och så gick jag därifrån och bjöd upp en av de ordinarie damerna.

Ungefär vi samma tidpunkt var jag på jobb i Paris och en kväll tyckte jag det blev för eländigt att sitta på ett hotellrum och se på fransk cykelsport på TV:n så jag snofsade till mig och gick ut. Hamnade till slut efter några uppfriskande glas på ett par barer, inne på ett stort disko. Ett jättegolv med en jättespegel på ena kortsidan. Bra musik inte en enda en uppe på golvet. Å fan tänkte jag här kan man ju svänga sig ordentligt och siktade in mig på en liten ärta vid ett bord. Lufsade fram, bugade artigt och frågade om vi skulle dansa.
Trodde att ärtan skulle svimma. Med ett förfärat uttryck i sitt vackra ansikte och med uppspärrade ögon ropade hon No, no, no. Aningen slokörad lufsade jag tillbaka till mitt bord och skämdes. Plötsligt svansade damen och två av hennes kompisar förbi mitt bord, demonstrativt stegade de upp på det stora dansgolvet. Där dansade de med varandra och sig själva framför den stora spegeln. Den lilla brunögda hela tiden stirrande på mig.
Ä fan, jag är ju Porjusbo, jag kliver upp på golvet jag med. Sagt och gjort jag hoppade med och viftade runt bland de tre damerna och plötsligt satt den lilla brunögda och jag vid samma bord och drack vin. Så lätt var detta, bara man lärde sig trixet. Så nu vet ni detta om ni skulle hamna i Paris och vara sugen på att dansa, ragga direkt på golvet.

Nää, idag är det nätdating som gäller, facebook och andra digitala mötesplatser har tagit över efter Baldakinen och de andra kontaktställerna i vårt land, ja i hela världen förresten. Den personliga kontakten upplever man inte innan man chattat, messat och slutligen kopplat upp sig med videon. Då kan det smälla till och du slipper sitta ensam hemma i stugan och förtvivla. Så urbota trist, opersonligt och platt. Men vad gör man? Och tänk så många tusen ensamma och olyckliga människor det måste finnas eftersom det finns nästan lika många datingföretag.
Jag testade en gång och efter ett par minuter var det 8 ryskor av varierad storlek + en polska som villa träffa mig för framtida relationer. Jag tackade artigt nej och kopplade bort mig omedelbart. Jag har ju för tusan världens finaste smålänska här hemma. Vad skall jag med en rysk mamsell till?

Detta är skrubben, mitt nöjespalats nu för tiden. Här kan jag sitta och "spela Allan" utan att någon vet vem jag är, om jag vill. Här kan jag nå kvinnfolk över hela världen bara med ett klick på musen, den av plast naturligtvis. Här kan jag välja om jag vill prata med en liten och mullig dame från Portugal eller en solbränd liten ärta från Sydafrika. Eller varför inte välja en råbarkad finska med kraft i rösten och välpumpad barm?
Detta är vad vi fick när alla "kursbuggare" kom och alla dansrestauranger lade ner. I sanningens namn är jag aningen deppad

Möjligheterna är oändliga och det är bara jag och mitt bredband som styr. Idag säljer man guld i kuvert, när får vi sälja sperma i små plastburkar? Steget är inte så långt borta vi blir som en datastyrd seminstation i vår lilla skrubb. Inte är vi otrogna heller. Välj din nya partner på nätet? Det budskapet sprids just nu som en löpeld överallt i medier och olika TV kanaler. Under tiden längtar jag tillbaka till kvällarna på Generalen, Sandgrund och stadshotellet i Varberg.
pappa B

Kommer ni ihåg Konrads Kalasklister...

Kommer ni håg "Pippi på rymmen" och avsnittet när de träffade på Konrad med sitt kalasklister? Hade han varit riktig så hade han haft namnsdag idag. Djärvt beslut betyder Konrad och det måste man nog hålla med om. Visste ni om att namnet Konrad var vanligast hemma i Norrland! Idag är det runt 800 grabbar, gubbar som har namnet som tilltalsnamn. Kurt som är en kort variant av Konrad kom till oss i Sverige på 1700-talet och idag är det omkring 25.500 som har det som tilltalsnamn och runt 6.400 som stavar det med C. De ni, nu vet ni detta.
Att nämnas bör, nu när det skall bli stor fotbollsgala i kväll, att den 12 november 1973 så uteslöts Sovjetunionen från VM i fotboll året därpå. Skälet var att man vägrat spela ett VM-kval mot Chile på stadion i Santiago. Det här inträffade två månader efter att militärjuntan tagit över i Chile.

Att strossa fram på Pris gator är något av det finaste man kan göra. Men...man
skall inte vara ensam. Paris är kärlekens stad och därför skall man ha sin lilla
goding med sig till den franska huvudstaden.

I Paris så avslutades världsutställningen den 12 november 1900. Mer än 50 miljoner människor hade besökt utställningen. Rekord då Frankrikes totala folkmängd vid den tidpunkten var 39 miljoner? Var det så att en del gick dit flera gånger.

Jag blev upphämtad idag av lille Steffe i hans nya Ceed, vilken kärra och vilka finesser. Tryck på en knapp tala om till vem du skall ringa och det plingar i byxfickan på telefonägaren. Och snygg var bilskrället med. En Volvo med alla dessa finesser hade gått loss på en halv miljon. Lille Steffa var allt lite mallig och det var konstigt att han hade bytt ut hatten mot en keps, nu när han glider fram i en sådan lyxbil.
Natalie var tillbaka i ännu bättre form och man var slut efter 1 minut med henne på scenen. Hej vad det går och jag hade nog kunnat vrida ur tröjan efter dagens pass. Hon är helt fantastisk den här lilla hoppetossan. Jag skall filma henne så jag har utifall jag skulle känna mig sliten någon dag. då kan jag bara köra videon med henne så blir jag pigg igen. Idag var vi 49 friska pensionärer på golvet, alla i superform...

Stefan den förskräcklige dansar vidare men skall ut med mig och promenera på onsdag,nu klarar han inte av att sitta hemma längre och veta att jag tränar för fullt igen. Lars får anpassa sin träning efter sin arbetstid och får hoppa med när han kan.
Har intagit en rejl bit kyckling med gröna bönor och en stor klick bearnaise. Ett glas äkta kranvatten passar utmärkt till både pippifågeln, bönorna och såsen.
pappa B

"När människorna inte tror på varandra,
blir jorden ett helvete."

..det blev morgon innan sen kväll! Vive la France!

Jag vet inte hur många gånger jag varit i Paris, men det är ett par. De här bilderna tog jag en kylig helg i början av september. För 30 år sedan. Arbetade då som redaktör för ett affärsmagasin som hette Månadens Affärer och tillsammans med tidningens VD och representanter för SAS åkte vi ner över en långhelg för att se hur deras organisation fungerade i Paris. En minnesvärd resa då vi hade förmånen att se hela den stora flygplatsen Charles de Gaulle både innan och utan. Bland annat. SAS Parischef var en glad skit som älskade boxning och hade säkert gett mig en snyting om han hade haft tillfälle till det. Vad gubben hade för anteckningar i dopattesten har jag glömt och det spelar mindre roll. Han var en glad prick i alla fall, och öppnade de flesta dörrar till oss under besöket i en stora staden.
I Paris där äter man löksoppa annars saknar man några celler i övervåningen. Givetvis sörplade jag i mig några tallrikar het löksoppa under besöket. Både på stora fina exklusiva restaurangen men även på en liten bistro nära Notre Dame. Och sen då? Ja, ett besök på LIDO är lika nödvändigt som att köra damernas med rätt kvinna på logen i Nunnisvara, så det var bara att kliva in. Tuttarna hoppade orkestern spelade och pappa B njöt av situationen... Här lämnar vi Paris, men kommer snart tillbaka. Min lilla kvinna och min kärleksresa dit, den första Pingsthelgen vi var tillsammans går inte av för hackor. Gå nu och lägg er och dröm ljuva drömmar om våren i Paris, den är obetalbar...och på tok för underskattad sett med våra "lagom-ögon". Det är inte fult att vara kåt och galen på en liten bistro, när tonerna från ett musettdragspel ljuder och Crepe de Mar smälter i munnen, och det röda vinet får det att bubbla i hela kroppen...det är bara skööönt! Godnatt!
pappa B

Hu jeda mig vad tiden runnit iväg...

Här briljerade man om att berätta lite anekdoter ur mitt liv och så blev det tvärstopp. Jäklar, säger jag bara. Plötsligt upptäckte en massa människor att de kunde ha lite nytta av den här gubben och då försvann alla timmar på Salming-klockan.
Så det kan bli. Nåväl, skam den som ger sig och de tre tappra läsarna som sitter kvar och har läst förra inlägget 673 gånger var de skall nu få lite nytt att ögna igenom. (von Axelklaff där uppe i Hälsningland, surnar rätt kraftigt just nu) Senare i kväll kommer jag med lits smått och gott. Kanske lite svartvita bilder från Paris, nu när våren verkar ha kommit på allvar. Paris kärlekens huvudstad, staden dit man inte skall resa ensam eller om man är ensam omedelbart skall se till att förälska sig i någon liten brutta på plats. Vartenda löv speglar kärlek, gatorna, bistron i hörnet nere vid Sein. Flanörerna och bokhandlarna längst med floden och konstnärerna under broarna som drömmer om framtida stordåd och en gyllene dans på dess liljor. Stilla er bara ett par timmar så lovar jag att återvända. Natten är lång
Salut!
Pappa B