Nu kan du krypa till kojs i världens längsta Vandrarhem

Nu öppnas portarna till Prora på den nordtyska ön Rügen. Hitler lät bygga den gigantiska KdF-semesteranläggningen 1936-1939 vid havsbukten Prorer Wiek. Byggnaden är nästan 5 kilometer lång och byggdes för att ha plats för hela 20.000 gäster (läs. soldater på kort produktionssemester) Det nya vandrarhemmet kommer ha plats för 400 gäster. Anläggningen var när det begav sig avsedd för såväl politiker, offentligt anställda som för vanliga tyskar. Passa på att sova över ett par nätter när ni äntligen åker till Rügen eller Usedom i sommar. Tag en promenad ner på stranden på morgonkulan och leta efter lite bärnsten, det finns det gott om efter den här stranden. Jag vet för jag har hittat fina stenar själv vid mina besök där.
den här damen träffade jag en morgon och undrade vad hon höll på med (nyfiken som man är) Då visade hon mig en hel näve fylld av vackra små bärnstenar. Jag hittade en väldigt stor och fin en sedan hon gått vidare. Den ligger hemma i vitrinskåpet och dammar idag.

Nu snackar folket -FASTA! Hu jeda mig!

-Fasta- detta påfund som någon trådsmal hindu hittat på i ett försök att sväva fritt över den nerskitade floden Gagnes. Självplågeri och nu talar alla om att det är dags att fasta innan badsäsongen börjar, alla damer oavsett ålder lever nu på potatisavkok, i bästa fall en morot, allt för att komma i bikinin man köpte på rea förra badsäsongen. Vilket djävla larv! Låt formerna flöda och blir det lite för mycket lite här och där vad fan, köp en större bikini. Det räcker med att allt fler fyller på överkroppen med en massa inplantat som efter ett tag förflyttar sig från framsidan till ryggen och i värsta fall glider ner och lägger sig som en airbag fram eller bak. Man fyller läpparna med botox och ser ut som en felvänd uppsvullen vagina i ansiktet. Plockar och rycker både här och där. Vart har originalkvinnan tagit vägen, snart är det bara den uppblåsbara plastmadamen som är ärkta? Snälla plåga er inte med detta.

Jodå, jag har allt försökt fasta jag med, tillsammans med kvinnan. Hon grejade det, jag höll ut i tre timmar. Efter första glaset potatisavkok trodde jag att min sista stund var kommen och började leta efte numret till Fonus! Jag lade av direkt! Efter den tredje dagen gick det åter att få kontakt med damen, som när kuren var slut insåg att det är bara hinduerna som får kallsupar av floden som klarar sig skapligt utan fast föda. Den kallsupen innehåller så mycket elände att man står sig hur länge som helst, kan sova på en spikmatta och sitta blixtstilla i 11 timmar (utan att ens pinka), blinka, det gör man.
Nu kokar jag mig en kopp starkt kaffe (Gevalia E-brygg) och sätter mig och filosoferar över min kommande tur till Rotterdame. Ha de så syns vi säkert längre fram under dagen.

Värt att begrunda!

Fick det här mailet från min gode vän Ingo i Alingsås. Värt att begrunda skrev han. Och visst tusan är det så. Kineserna har mycket skoj för sig, den saken är klar. Nu har jag ju sänt detta till flera hundra idag så jag hoppas att det klirrar till rejält inom fyra dagar

I år kommer vi att uppleva fyra ovanliga datum. 1/1/11, 1/11/11,
11/1/11, och 11/11/11, och det är inte allt. ..
Ta de två sista siffrorna av året då du föddes?
Lägg till den ålder du kommer att bli i år, resultatet kommer att bli 111.
Detta är året för pengar!
I år kommer oktober ha fem söndagar, fem måndagar, och fem lördagar.
Detta händer bara vart 823 år?
Detta hände också under Jan 2011!
Dessa speciella år kallas "Bankiren"?
Ordspråket som förklaras i den Kinesiska Feng-Shui lyder;
Om du skickar detta till åtta goda vänner kommer pengar
att visa sig under de kommande fyra dagarna.
De som inte fortsätter kedjan kommer inte att ta emot?
Det är ett mysterium, men det är värt ett försök!
Lycka till

Full fart ute på galoppbanan på Hisingen

Ann Gillberg, ansvarig för anläggningen ute på Hisingen driver sina mannar i rena galoppstilen. Premiären skall genomföras den 22 maj och nu är det sluspurten på den nya bevattningsanläggningen som är inne på målrakan. -Det är bråda dagar och så önskar vi oss lite varmare väder, säger Ann. Banan behöver torka efter den snörika vintern och då krävs det lite varmare väderlek.
Anläggningen ute på Hisingen är charmfull. Detta tycker även galoppfolket från andra delar av Sverige och när Göteborgs Galopp kör sina tävlingar är det alltid många hästar till start. -Synd bara att inte fler Göteborgare har insett att vi finns. Det här är en spännande och väldigt snabb sport, helt i publikens smak. -Dessutom man man ju vara med och spela och plocka med sig lite pengar hem om satsningen på rätt häst vinner. Årets premiär går den 22 maj med första start klockan 12.00

Anläggningen är gjord för att passa alla, inga superläktare och inglasade balkonger. Här skall alla känna sig välkomna och passa in. -Tag med dig hela familjen och svärmor och kom ut och titta på galopp i år, du kommer nog inte att ångra dig, säger Ann och torkar bort lite lera från stövelskaftet! Jag kommer, var så säker
pappa B

Söndagslunchen intagen, utan potatis, makaroner eller ris!

Så här skall det se ut. Två kycklingklubbor, en grönsaksmix med kikärter, gröna ärter rökt paprika och små frön av okänd art plus en fet sås gjord på lika delar Creme Fracie och äkta majonäs (inget lättlarv här inte) Grovmalen grönpeppar och dragon spetsar till det hela. Ett glas jucie och man mår som en prins. Vågen visar nu 92 kilo prick och fler detaljer, av min gamle kropp, än mina fötter börjar synas. Tar nog Rannebergsrundan när kvinnan kommer hem och hon är i slag efter att tufft arbetspass-... Det är kul att bli smal!

Jaha, då var det en söndag till på G

Ibland funderar jag om jag skall ta fram kostymen, slipsen och den vita skjortan och knalla upp till Angereds kyrka och ta nattvarden. Men tack och lov så blir det bara funderingar för skulle jag nu sätta detta i verket, utklädd med en liten färdknäpp och en pappersliknande kaka under tungan så fortsatte väl söndagsmorgonen med ett besök på någon av stadens nöjespalats. Då hade ju vilodagen varit till ända innan den ens börjat. Nä jag smyger runt här hemma och plockar som gamla farbröder skall göra. Lagar lite mat till trollen (mamma jobbar)försöker komma överens med det redigeringsprogram som inte vill fungera och kanske jag scannar 200 bilder innan Johan Blund fäller ihop paraplajjen!
Sålde ju min proffs kamera förra veckan och inhandlade en liten lätt HD-kamera bara att ha till husbehov. Men den jäkeln och min ålderstigna gamla burk (den nya står kvaddad i hallen)pratar inte samma språk så jag har ett rent helvete att få ordning på det jag spelat in. Men, skam den som ger sig, jag skall nog klura ut det här med. Jag är ju enveten som en röd gris när jag sätter den sidan till. Det gör jag nu så vi hörs lite senare. Kör försiktigt för idag är alla de som sällan kör bil ute på vägarna och vinglar!
pappa B

Nu har vi beskådat "Grodan", vilken kille....

Iförd sin stickade vinterluva (fått av svärmor) tittar Pia Höiom fram under huvudet på vår Riksgallopör Mossgorda...jag har tingat mulen, det som syns först på målfotot. Vilken häst och vilken tjej, Mossgorda och Pia Höiom. Ett perfekt par att äga två andelar av. Kaffe kunde hon brygga dessutom, starkt och rejält ingen blask här inte, och så tog hon i hand, bättre än en karl. Det gillar den här gubben. Jag och "Skogarnas Konung" åkte ner till Pias stall utanför Åsa där man hade delägarträff, givetvis kom jag för sent för att få se "Grodan", som han kallas in action, men det går ju fler tåg och det är självklart roligare att få se honom komma först över linjen vid premiären på Göteborgs banan den 22 maj när solen skiner och koltrastarna kvittrar....

















Vem som sitter på "Grodans" rygg i den ljusblå stalldräkten vet jag inte, men en sak är säker, konkurrenterna lär nog inte få se den här framsidan annat än i vinnarcirkeln. Den bruna valacken uppförde sig exemplariskt och med över 80 närgångna nyblivna delägare så var han lugnet själv. Gjorde sina varv på banan och sista snabbvarvet, raksträckan upp från startboxarna mot stallet gick fort. Då hördes ett tungt sus bland åskådarna. Jag fick en liten snusning, av hästen, inte av Pia, och så drack vi saft och kaffe och reste hem med ett förnöjsamt leende på läpparna. Vilken kille, och vilken tränare, synd att det inte fanns mer än två andelar kvar när jag gick in....

pappa B

Nu blir jag riktigt förbannad!

... ja inte över lunchen min idag. Mitt älskade bacon slår ut det mesta och jag mår perfekt i massagefåtöljen framför TV:n med ett glas 12-årig Jamesson (kaffewirre egentligen , men 12-åringen är god att dricka bar) Nä, jag ser på Talang och jag har alltid tyckt att Bert haft stake och vågar säga vad han tycker. Idag spårade det ur då man skickade vidare CP-gänget till fortsatt tävlande. Detta är rent skit och kanske stoppar det någon som verkligen har talang på riktigt. Varför skall vi plötsligt tycka att allt som de här killarna gör är så förbannat bra. För 5 år sedan så pratade inte en enda djävel med personer som hade någon form av handikap. Visst, det är bra att detta har försvunnit, lika skall det vara för alla, men då skall de som verkligen är bra också vara bra, inte bara ha ett handikap. Skit ner er, nu är ni för fega och BolliBompa-Nissen som efterträtt USA-charmören kan vi skicka tillbaka till lingonskogen. Pirelli just nu är du den enda med + poäng! Du tappar poäng hos "korvgubben" Bert!
pappa B

Ny grabbtidning - morberg -

..den damp ner i postfacket i början av veckan. Snygg tidning med korta, snabba ensides reportage. Mycket bra bildmaterial och huvudartikeln berättar om en slottsjakt där huvudpersonen bakom hela tidningen, skådespelaren och den burduse kocken Per Morberg jagar hos slottsherren Klingspor vid Stora Sundby slott. En välarrangerad jakt som inte passar grabbarna med skit under naglarna och en vanlig enkel hagelbössa. Här är det upplagt för det fina folket som klär ut sig och står på rad och bombarderar uppskrämda fåglar ute på fälten, så det står härliga till. Istället för att ta med sig viltet hem till grytan så ställer man upp sig på parad, lägger upp allt det skjutna framför jägarna och blåser en trumpettrudelutt till de döda fåglarnas ära. Hur larvigt som helst med andra ord. Hemma i Porjus gick vi oftast ut ensam (pappa var med när han orkade ibland) och visade vi vördnad mot viltet genom att inte fylla hela säcken full.
Nåväl tidningen är snygg, har en mycket fin layout, bra bildmaterial som jag sa tidigare och jag tror att jag har prenumererat på den (har inte fått något inbetalningskort) mest för nyfikenhetens skull. Per Morberg själv är ju en färgstark person både på film och i TV-rutan. Hur han fungerar när inte kameran är på är en annan femma. Han kanske är en blyg och snäll liten man, vem vet. Nu skall jag skriva lite om boxning -Heavyweigt Dynamite Open- där grabbarna från Biskopsgården skall möta stenläggare från Polen. Då djävlar smäller det, det kan ni hoppa upp och sätta er på.
pappa B

Alta nästa...

Att åka 40 mil med en vanlig bil är inte så svårt. Men att åka 40 mil på krokiga och branta vägar med Reidar, det var svårt. Har ni sett bilarna på cirkus? De som clownerna sparkar till och så tillar alla delar av. Det slutade inte regna i Kilpisjärvi så vi vek ihop tältet packade Reidar och drog vidare norrut. Har du någon gång rattat en Ford Prefeckt -56 med en liten sidventilare på 33 hkr och utrustad med rostigt takräcke och vaccumtorkare i Nordnorsk terräng under fullt spöregn. Nää, jag förstår detta. Men det har jag. När jag såg den första backen så tog jag fart, givetvis slutade torkarna att torka och med plattan i botten och en melerad vindruta tog jag sats för att komma upp för backen. När vi var högst uppe på toppen och kröp fram på ettans växel i 14 km/tim då gick vindrutetorkarna som visparna på världens bästa trumslagare. Detta i sin tur gjorde att den något ålderdomliga konstruktionen såg till att mitt torkar blad lossnade och flög i en vid båge utför stupet på min sida. Så, vad gör jag?

Jo jag kör åt sidan, ber min dalkulla att plocka fram första hjälpen kudden, ni vet en sådan där blå en med orange text på. Ur denna plockades bomull och gasbinda fram och jag gav mig ut i regnet och klämde fast en stor tuss bomull runt torkararmen och lindade snabbt upp hela gasbindan och gjorde en sjömansknut i slutet. Blåknut heter det egentligen, men gör man det i regnväder heter det sjömansknut, från och med nu.
Fortsatte vår underbara resa med ett torkarblad på mammas sida (hon såg knappt något ändå) och en torkararm med en vit tuss på i änden, på min sida. Jag fick en smal rand att kika i och gumman hela rutan. Orättvist men skit samma.
Ett par mil uppför så slätade landskapet ut sig och jag drog en suck av lättnad. Damerna sov och var helt oförstående över situationen som varit. Vid sidan av vägen vid ett fallfärdigt snöskydd hade en samefamilj slagit läger. Kvinnan mycket pratsam och trevlig och hennes bror mindre pratglad och verkligen otrevlig. Han smög bakom min dalkulla och morrade som en ilsken hund. Vår hund hade hela tiden raggen rest och jag vet att hade den här gossen (som mamman förmodligen tappat i golvet när han var liten) gjort den minsta ansats mot dalkullan hade hon suttit i skrevet på honom. Hunden alltså!
Jag pratade med tanten en stund och så bar det iväg nerför igen. Stannade och intog sega och halvblöta ostmackor eftersom det hade runnit in vatten i bagagerummet men det smakade ganska ok i alla fall. Det lättade på himlen och vi närmade oss platt land och havet, eller rättare sagt en fjord.

På den här tiden fanns det fisk i fjordarna och på varje ställe där det fanns ett hus fanns det träställningar med torkad fisk. Hunden var som galen, ylade som en varg och gick på bakbenen när vi stannade för att sträcka på benen. När vi nu kom nära vatten och såg fler hus och får som låg utefter dikeskanterna med huvudet på vägkanten då började nästa episod. Färjorna! Färja efter färja åkte vi med och ett tag undrade jag om de inte bara åkte runt runt för att skinna oss på pengar. Till slut kom vi dock fram till en plats vi inte kände igen, körde iland och satte upp tältet. Damerna som sovit under hela den dramatiska delen av resan, somnade innan jag dragit igen blixtlåset på tältet. Där satt jag och förbannade mig själv som gett mig ut på denna resa. De som känner mig förstår inte detta än i dag. Dessutom har jag bägge tummarna mitt i händerna och hatar motorer. Blir skitig bara jag öppnar motorhuven.
Sov nu gott för snart är det en ny dag.

pappa B