Sista natten med gänget...

I morgon klockan 08.20 ser vi till att motorvagnen från Inlandsbanan stannr till vid Porjus C. Dags att återvända till verkligheten. Vi rullar i sakta mak vidare ner mot Östersund och slutsträckan ner mot Göteborg. Årets tågfest är över. Nu kommer det att bli fotografering både högt och lågt på resan ner och självfallet kommer ni att få vara med, ända fram till mål. Inlandsbanan från sin absolut bästa sida. Frukost hos Bergmans på uppvägen blir middag i morgon.

En promenad framför tåget över Piteåälven hör till motionen man får under tågresan. Älven är en av de få älvar som undgått reglering. Lätt hoppas passagerarna v för att promenera över bron och ta bilder.
Alla de stopp som Inlandsbanan gör bjuder in en, både till
information och förplägnad. Ibland kan man till och med bli bjuden på en liten trudelutt av tågvärdarna..

Här vinkar stinsen, Lokföraren Gunnar tutar och så kör vi. Olika stopp på olika platser gör hela resan till en speciell upplevelse. En resa som man egentligen aldrig glömmer under resten av sitt liv. Därför tycker jag att varje 9:onde klassare borde få den möjligheten att se sitt land från insida , kanske som en lång historielektion. Skall skicka in ett föslag till skolverket och Hr minister Björklund när jag kommer hem...

Många bilder blir tagna under resans gång och de flesta sitter med sina kameror beredda på vad som skall dyka upp utanför tågets fönster. Både äldre och yngre passagerare samsas om utrymmet för att föreviga drömbilden. Kanske av en ren eller en älg eller varför inte en björn. Glöm inte bort kameran nästa gång du reser med Inlandsbanan.
Klockan 08.20 kliver vi på...
pappa B

När man åker tåg skall man må bra!

..det gör man när man väljer Inlandsbanan. Det är en sjuhelsikes lång tågresa, inte minst den sista biten från Östersund upp till Gällivare (vi hoppade av i Porjus) den går långsamt tyker man med så många mil i baken på ett tågsäte. Att stationena man passerar har olika tider på deras klockor gör inte saken mer positiv fat viss blir man tvungen att dra på smilanden då klockan visar 20.33 och stationsklockan i Jokkmokk visar 16.12!? :)
Vi hade en vacker och duktig lokförare upp från Gbg till Mora. Sedan blev det andra bullar, tuffingen från min resa i fjol tog över och trippen från Färdenes spår upp till sjöodjurets badplats gick på nolltid.
Förutom den informativa och oftas roligt framföra berättelsen av de tågvärdar som hänger med under hela resan så hade jag denna resa med mig en egen speleman. Min gode vän (jag hoppas han kommer att vara det även när vi kommer hem) och Lasse som nästan alltid sedan 40 år tillbaka, får fungera som min lillebror sjunger och spelar så det står härliga till. Kolla bilden där Steffe drar igång med "Suga på tummen". Det var ett riktigt slagskott för alla de som hade bokat platser i första klass, försvann som en avlöning.
Vi trivdes, åt palt med mycket smör i Mosksel och tog frisk luft i Vajkijaure. Framme vid den stora centralstationen Porjus som numera är ett utsökt galleri för ägarinnan Patricias enormt fina fotografier, togs vi emot av Anders m fru. Ryggdunkn ga och kramar innanvi pckaeterade oss i vårt boende. Vi har hyrt ett fint rum av henne på Vanrarhemmet Artic där vi trivs, som foellerna i Porjusbäcken. Ny rapport kommer vad det lider. Misa inte den!
pappa B

Nu drar det ihop sig..igen!

Här står ett av loken som drar Inlandsbanans glada resenärer norrut.
Klockan 07.45 äntrar tre glada filurer tåget ner i Göteborg för transport upp till Mora där det stora äventyret börjar.
Inlandsbanan här kommer vi med sång och musik och laddad kamera och mikrofon. Nu skall jag återigen åka med denna fantastiska järnväg ända upp till Gällivare. Två av mina nära mediakamrater har jag med mig. De vet inte vad som väntar dem :)
Jag hoppas verkligen att du hänger med och följer med oss på äventyret. Förhoppningsvis så bloggas det minst en gång om dagen under förutsättning att wifi-kontakten finns. Lite skrap på min webbradio som finns på sidan skall det också bli om det vill sig väl. Och vet ni vad? Den MC-burne reporten Ronald E Erson kommer att hålla koll på oss under resans gång. Ni kan lyssna på honom på Partille Radio88 mellan 7-10 varje dag. Missa inte detta, go musik lirar han också...
pappa B

Sovit i egen säng och laddad för nya äventyr

Hemma i Angered igen och nu börjar det jobbiga med hela turen. Alla bilder skall iordningställas, texter skall skrivas och minnet skall backas. Det har varit en helt fantastisk, underbar resa med Inlandsbanan och frågan är om inte detta borde ingå i barnens undervisning i grundskolan. Att få se och uppleva nästan hela vårt vackra land på insidan av Sverige.

Mitt försök till att blogga under resans gång har väl varit si och så då bilderna inte gjort sig rättvisa alla gånger, de har beskurits lite som de vill och faller inte alltid på plats med texten. Snabba texter då mottagningen hoppar och far när man smyger fram i skogen och ju högre upp man kommer ju sämre blir den. iPhone lägger ju också till och drar ifrån lite hur som helst ibland och detta kan ju ge vissa problem. Som när jag skrev "Fågelsjö nästa" och tryckte iväg utan att kolla. "Fågelskrämma nästa" skrev telefonen och visade upp en bild på tågvärdinnan Linda med Brittas bulle i hand. Tack och lov så såg Linda skämtet i det hela och det blev många glada skratt inne i tågen när vi lämnade Fågelsjö.

Nu skall jag återge min resa upp till Porjus i lite mer nyanserad form och lägga in fler och bättre bilder. iPhone 5:an tar bra bilder men programmet som blogger arbetar med, river ner en hel del kvalitet och anpassningen till texten blir inte bra heller. Men jag hade naturligtvis även med mig kameran, fattas bara.

Kommer att lägga ut några dagar av min vistelse både hemma i byn och på de ställen jag stannat till på under resans gång. Text med lite mer information som kanske kan falla i god jord hos dig. Vet ju att några av mina läsare både är globetrotters och glada resenärer/äventyrare. Jag hoppas att ni hänger med, kommenterar och funderar på om det inte vore hög tid att ni själv gjorde samma resa innan sommaren är slut eller tar med Inlandsbanan som alternativ när ni börjar planera inför nästa år..

pappa B

Nu svammlar jag i radion igen...

...jag har fått detta med Rallarmarschen lite på hjärnan jag. Men vadå, det är ju en historisk, fantastisk promenad genom en del av den Lappländska vildmarken så det tror farfar att jag gillar den. Den utspelar sig på min hemmaplan!

Tycker att det är så roligt när mer och mer folk skriver på vår facebook-sida att de skall komma upp och gå. Tänk vilken fantastiskt fin chans för alla er som är lite friskusar och aldrig har varit norr om Borlänge. Här öppnar sig årets möjlighet att gå en historisk vandring mitt i den norrländska taigan och samtidigt få se pionjärbyn Porjus.

Dagen efter ser man vattensläppet på Fallens Dag, ja ja jämför inte med Trollhättan, här snackar vi verkligen om vatten! Vill man så stannar man ett par dagar och hinner med en tur upp till Stora Sjöfallet, man kan ta en sväng in till Gällivare eller titta in på samemuséet i Jokkmokk.
Idag tog jag en vilopaus då mina kompisar på gymmet tycker att jag kör lite för hårt. Du orkar nog inte gå 4,4 mil om du bygger på dig mer muskler säger dom. Vad tycker ni, skall jag satsa på lite mer förbränning i stället?
Fast jag har ju hört att kvinnorna gillar stora muskulösa grabbar. För ett halvår sen var jag stor och muskellös.

pappa B

Man får inte missa detta. När kommer det en sådan här bussbåt i trafik här i Sverige? Problemet är väl att få pensionerade sjökaptener att bli busschaffisar. Jag käkade en stadig frukost klockan 07.00 och så var det dags med den sista turen med min käre vän -Henry Hudson-. Den här skutan har förflyttat mig mellan boendet på SS Rotterdam och fastlandet och den väntande Kim i några dagar nu. Hur som helst så är detta den näst sista dagen för mig här i Rotterdam och det känns faktiskt lite tråkigt för detta har varit en fantastiskt fin pressresa, den saken är klar. I morgon innan tuppen gjort sin morgontoalett så skall jag sitta på tåget mot Schipold Central och vidare mot incheck för transport hem till Göteborg.
Passar på att visa en bild av den anläggning där Euiropamästerskapen i dressyr skall hållas längre fram i år. En ny stor huvudläktare håller på att uppföras och det råder full fart runt stallarna på anläggningen. Jag undvek att visa hur en dressyr på häst skall gå till, tyckte att det skulle kännas skämmigt att visa upp detta för arrangörerna så här inpå det stora mästerskapet. Jag hade faktiskt en gunghäst när jag var liten, den slog bakut så jag flög in i köksbordet och slog ut två framtänder. Gillar faktiskt hästar och hundar, trots avkastningar och bett lite här och där. Kvinnor kan bitas och kasta av en de med! Våren var betydligt längre kommen i Rotterdam än här hemma i Sverige. Kolla bara vad grönt och fint det var. Kim och jag promenerade mycket och långt vilket uppskattades av pappa B. Rätt som det var så dök det upp ett litet bryggeri. Tvärstopp och vi fick en pratstund med den unge bryggmästaren. Sedan var det dags för test av fem olika ölsorter som tillhörde bryggeriet bästsäljare. Vi laddade från höger till vänster och den första plus den tredje tyckte jag var bäst. Den sista, den var gjord med riktigt fin mörk choklad och smakade som en fisljummen, avslagen Porter. Inget för en tyngdlyftare, förlåt glaslyftare av rang! Kim slog ut det mesta av ölen på sina tajts och trottoaren. Smart, men onödigt! Tulpantanten på spårvagnen blev glad när jag tog en bild på henne, men titta på surkärringen som sitter bredvid henne. Tänk er att ha en sådan hemma i köket varje dag. Då blev man nog fan i mig kriminell? Nu skall jag iväg en sväng och plocka in lite saker och ting, men jag kommer tillbaka om ett par timmar. Det gör väl du med?
pappa B

Alta nästa...

Att åka 40 mil med en vanlig bil är inte så svårt. Men att åka 40 mil på krokiga och branta vägar med Reidar, det var svårt. Har ni sett bilarna på cirkus? De som clownerna sparkar till och så tillar alla delar av. Det slutade inte regna i Kilpisjärvi så vi vek ihop tältet packade Reidar och drog vidare norrut. Har du någon gång rattat en Ford Prefeckt -56 med en liten sidventilare på 33 hkr och utrustad med rostigt takräcke och vaccumtorkare i Nordnorsk terräng under fullt spöregn. Nää, jag förstår detta. Men det har jag. När jag såg den första backen så tog jag fart, givetvis slutade torkarna att torka och med plattan i botten och en melerad vindruta tog jag sats för att komma upp för backen. När vi var högst uppe på toppen och kröp fram på ettans växel i 14 km/tim då gick vindrutetorkarna som visparna på världens bästa trumslagare. Detta i sin tur gjorde att den något ålderdomliga konstruktionen såg till att mitt torkar blad lossnade och flög i en vid båge utför stupet på min sida. Så, vad gör jag?

Jo jag kör åt sidan, ber min dalkulla att plocka fram första hjälpen kudden, ni vet en sådan där blå en med orange text på. Ur denna plockades bomull och gasbinda fram och jag gav mig ut i regnet och klämde fast en stor tuss bomull runt torkararmen och lindade snabbt upp hela gasbindan och gjorde en sjömansknut i slutet. Blåknut heter det egentligen, men gör man det i regnväder heter det sjömansknut, från och med nu.
Fortsatte vår underbara resa med ett torkarblad på mammas sida (hon såg knappt något ändå) och en torkararm med en vit tuss på i änden, på min sida. Jag fick en smal rand att kika i och gumman hela rutan. Orättvist men skit samma.
Ett par mil uppför så slätade landskapet ut sig och jag drog en suck av lättnad. Damerna sov och var helt oförstående över situationen som varit. Vid sidan av vägen vid ett fallfärdigt snöskydd hade en samefamilj slagit läger. Kvinnan mycket pratsam och trevlig och hennes bror mindre pratglad och verkligen otrevlig. Han smög bakom min dalkulla och morrade som en ilsken hund. Vår hund hade hela tiden raggen rest och jag vet att hade den här gossen (som mamman förmodligen tappat i golvet när han var liten) gjort den minsta ansats mot dalkullan hade hon suttit i skrevet på honom. Hunden alltså!
Jag pratade med tanten en stund och så bar det iväg nerför igen. Stannade och intog sega och halvblöta ostmackor eftersom det hade runnit in vatten i bagagerummet men det smakade ganska ok i alla fall. Det lättade på himlen och vi närmade oss platt land och havet, eller rättare sagt en fjord.

På den här tiden fanns det fisk i fjordarna och på varje ställe där det fanns ett hus fanns det träställningar med torkad fisk. Hunden var som galen, ylade som en varg och gick på bakbenen när vi stannade för att sträcka på benen. När vi nu kom nära vatten och såg fler hus och får som låg utefter dikeskanterna med huvudet på vägkanten då började nästa episod. Färjorna! Färja efter färja åkte vi med och ett tag undrade jag om de inte bara åkte runt runt för att skinna oss på pengar. Till slut kom vi dock fram till en plats vi inte kände igen, körde iland och satte upp tältet. Damerna som sovit under hela den dramatiska delen av resan, somnade innan jag dragit igen blixtlåset på tältet. Där satt jag och förbannade mig själv som gett mig ut på denna resa. De som känner mig förstår inte detta än i dag. Dessutom har jag bägge tummarna mitt i händerna och hatar motorer. Blir skitig bara jag öppnar motorhuven.
Sov nu gott för snart är det en ny dag.

pappa B