Promenad på anrik mark iställe för mete...

Idag valde vi att bege oss ner till bryggan vid Nääs slott. Precis där Mjörn och Sävelången möts. Små mört och någon enstaka abborre brukar simma förbi där och eventuellt hugga på de maskar, majskor, spinnare och drag som vevas in från handikappbryggan.
Vi hade omsorgsfullt blandat till "PappaB:s supermäsk" och förberett oss för kraftfulla napp. Med mäsken rullad till små kulor i en kakburk och fiskegrejerna parkerade i Belmondo rullade vi iväg. Framme vid Nääs upptäckte vi till vår stora förfäran att bryggan var occuperad av andra fiskare, en familj med fem barn sprang omkring där och ömsom metade ömsom kastade pinnar i vattnet. Med blixtens hastighet slog "Skogarnas Konung" mäskandet och metandet ur hågen. -Vi följer stranden en bit upp och kollar om vi hittar någon bra brygga eller vik där inte vassen är så nära land sa han.
Sagt och gjort vi promenerade efter stranden vid den vackra sjön Mjörn och förbannade att vi inte har en båtplats så vi kunde komma ut i de fina vikarna som den här sjön visar upp. Vi paserade slutet på bryggorna där en morfar, farfar eller lika ålderstigen pappa som jag satt och metade med en glad liten grabb. Vi gjorde några kast men drog vidare efter att ha klargjort att här fanns inte en enda fiskstjärt som ville ha det vi kastade ut. Passerade en liten badplats där det satt folk uppe på stranden och fikade och några småtroll plaskade omkrig i vattnet. -Det här ser inget vidare ut, var "Skogarnas Konungs" enda kommentar.
Vi sneddade över en ganska nyslagen äng och drog oss upp mot husen vid Nääs.Här hade Otto Salomon? bedrivit högkvalificerad utbildning av slöjdlärare i början av 1900-talet Flera av de gamla byggnaderna finns fortfarande kvar och den här röda fantastiska kåken har pappa B Faktiskt varit och dansat i vid ett tillfälle under tidigt 70-tal. Numera är det seriösa midsommarfester med kulturella gubbar och kärringar som skuttar runt midsommarstången och är småkåta utan att veta om det. Bättre var det på min tid, då var det grovhångel i buskarna och påsättning bakom björkarna. Detta berättade jag givetvis inte för "Skogarnas Konung" utan jag talade om att pappa och hans gudfar hade varit här och dansat någon gång för länge sen. Husen är fantastiska och det gläder mig mycket, att de tas tillvara av intresserade kulturarbetare.Något mer fiske blev det inte den här dagen utan vi masade oss iväg hem för att stoppa i oss lite småvarmt och kolla på Miss Marple. Under morgondagen kommer vi förmodligen att ligga ganska lågt då väderleksrapporteringen varnar för kraftiga vindar på Västkusten och då är det bättre att sitta hemma och lura, kanske vi prövar att knyta en fluga, vem vet.Till alla er slöjdintresserade och småkåta kulturella personer, kom hit nästa midsommar och dansa runt stången, det är faktiskt både tradtion och riktigt roligt. Fast man måsta ha en djävel innanför västen givetvis, annars står man inte ut med musiken. Det är inte Kraftverk precis.
Må så gott och vakna torrt, så syns vi i morgon.
pappab

Fortfarande droppar det in nya länder, djupt impad.

Idag trillade det in besök från Egypten, land nummer 53 på min lilla turné runt världens alla hörn. Trodde aldrig att det skulle bli en sådan respons när jag gick ut och bad alla mina läsare om hjälp att få ut min blogg till andra länder. Tjoff, sa det och plötsligt fanns det 12 olika länder på listan. Tjoff sa det igen och jag var uppe i mer än 30. Sedan har det trillat in den ena efter den andra, senast Boznien och nu Egypten. Jag vet inte riktigt hur många länder det finns totalt, men jag undrar om jag inte kommit en bra bit på väg...

Nu skall jag ikläda mig vattentät jacka och ge mig iväg på den dagliga promenaden. Blir dubbelvarv på dagisrundan, ungefär lika långt som "Språngmarschen" i går. (Örn har träninghsvärk idag, han erkände detta, strongt gjort) "Gissa Vem" tycker att vi skall träna så vi kan springa Lidingöloppet? Vilken dumhet, betala för att springa i Stockholm när man bor i Göteborg. Näää men jag kanske ställer in siktet på att ta mig runt Göteborgsvarvet. undrar omman får starta och bara promenera? Går ju väldigt fort så jag tror inte att jag blir så långt efter den sista i mål. Får väl testgå någon delsträcka och känna hur det känns. Någon här ute i spacen kanske kan ge mig svar på detta? Nu skall jag ge mig iväg, vi syns nog senare i afton. Hej på en stund
pappa B

Trollen växer så det knakar

Under semestertrippen så tyckte jag plötsligt att "Skogarnas Konung" vuxit mycket. Idag så mätte jag dem här hemma, och döm om min förvåning, han hade plötsligt blivit 159,5cm och den lilla snurran 146 cm. Inte undra på att han snart är lika stor som mamma, hon mäter 169 över havsytan. Själv har jag lite respit innan pojkvskern skjuter förbi mig med. Ligger på 182 cm så det är en bit kvar innan han är i kapp...
Men jag är helt öävertygad om att han rusar mot 190 strecket och passerar mig inom kort.
Systrar, kusiner och män har rest hem till Jerusalem. Kul att de varit och h'älsat på, det skulle ske lite oftare bara. Regnet öser ner och det är inget vidare Lisebergsväder. Detta struntar det här gänget i och tänker efter en sallad genast bege sig ner till slänggungorna. Pappa B stannar även hemma denna dag. Skall ner och fotografera lite matbilder på den nyöppnade restaurangen här i Angered så vi kanske hörs om en stund igen..
pappa B

11.725 steg i mycket högt tempo!

Idag, precis i rätt ögonblick dök lille Oskar och hans pappa Örn upp. Örn och jag är gamla vänner sedan hundkapptiden och vi har promenerat många mil med våra hundar. Vi har träffats ibland nere på centrum och varje gång har vi sagt att vi måste börja gå igen. Ja, inte spöka utan träna tillsammans.
Lille Oskar fick stanna hemma hos mamma Edith och vi tog stavarna och pinnade iväg. Örn mäter inte mycket mer än en och en halv meter över havet, men gå det kan gubben. Han kopplar in ett tempo och sedan håller han det både utför och uppför. Efter monstebacken, ungefär 2 kilometer från starten trodde jag att det kokta fläsket var stekt. Pustade rejält på toppen av backen.
7,8 kilometer blev det, i ett väldigt högt tempo. Vi stoppade till och tog bilden med en av de små kamerornas självutlösare och efter detta var det dubbelt så jobbigt att komma i gång och upp i samma fart. Nåväl, en riktigt bra genomkörare har det blivit och nu skall vi försöka att köra ett pass tillsamman någon gång i veckan i alla fall. Vi får väl turas om att träffas hos varandra.
Idag känns det lite ensamt att plötsligt efter tre vädligt tajta veckor sitta här mol alena. Trollen och mamma festar runt på Liseberg och det är de väl värda. Får väl höra om alla galna uppsåt när de återvänder, då nöjesfältet bommar igen.
Har ätit sallad till middag och skall stoppa i mig något lite lätt innan jag bänkar mig framför dumburken. Hörde att en av de svenska tjejerna hade slagit världsrekord i simningen?
Hoppas att livet leker med er och att ni mår exakt som ni förtjänar - väldigt bra-
pappa B

Kiruna, världens största stad, förut!

Jag har för mig att Kiruna inte längre är världens största stad (till ytan) längre. Men skit samma för oss som var på nedgång till Göteborg passade stoppet hos min kusin Anna-Greta och hennes man Anders perfekt. När vår lånta Passat rullade in på Hjalma Lundbomsvägen så hade de nyss parkerat sin stora buss efter en resa till Finland. Anders, arbetsnarkoman sågade upp en brädhög medan vi lastade ur bilen.

Givetvis blev det kram och skratt och ett par wirrar innan pappa B kurade ihop sig i en god säng. Aningen mörkare här än uppe på Nordkap, smög jag lycklig in i drömmarnas värld.

Besök i gruvan klarades av och här visar vår guide Monica upp hur en borrkärna ser ut. Idag är man nere och bryter järnmalm på 1.400 meters djup, snacka om att inte ha klaustrofobi (stavas det så här?).
Åkte upp på Luossavara för att beskåda utsikten över stan och se på betongkonstruktionen som skulle blivit ett hotell? Av detta tror jag det bara blir den betongklump som finns där.
Kiruna station som snart är ett minne blott. Nja, de kanske kan flytta med sig kåken men det är tveksamt. Malmbanan håller på att dirigeras om och skall i framtiden gå bakom själva gruvområdet.
Raketskrot på Ess-Range, raketbasen fick besök av herrskapet från Göteborg via privat visning av Kent, gift med Cia, ja inte CIA i USA utan min kusins dotter.

4 härliga dagar i goda vänners lag, där vi tyvärr missade två av kusinerna, en låg för ankar i lunginflmmation och den andra var ute med gubben i sin sommarstuga. Men jag kanske ser dem nästa gång jag hamnar i Kiruna om en 10-15 år.
Hemresan, 20 timmar i sittvagn gick otroligt bra och även om detta varit en mycket aktiv och intressant upplevelse för hela familjen, förhoppningsvis med minnen för livet hos våra små troll så kändes det ändå gott att återse Centralen i Göteborg. Som ordspråket säger; -Borta bra, men hemma bäst! Här slutar årets semester och nu väntar nya äventyr på jobbet. Blir väl någon Tysklandstur som jag kan bladdra om längre fram. Vi får väl se, som han som klippte av sig ögonbrynen sa.
Har nu klivit upp på vågen, 90,4 kilo, magmåttet fortfarande 100. Gången har ökats igen, benlyft och magrullaren arbetar för högtryck och nu är första målet väldigt nära. Jobbigast blir de 10 cm runt kaggen, men skam den som ger sig. Vikten är snart i mål och nu återstår självplågar jobbet med att byta ut fettet mot en tvättbräda runt livet.
Idag är hela styrkan på Liseberg med sina kusiner från Jerusalem och pappa B kan i lgn och ro ägna sig åt vila. Kanske vi hörs under kvällen. Kram på er hela surven, nu tar jag mig en kopp kaffe och en god bulle.
pappa B

Sverige närmar sig oroväckande fort...

Att gå och lägga sig med en sådan här bild utanför täldöppningen är banne mig inte fy skam. Sov knaggligt den här natten och var tvungen att smyga upp halv fem för att "skaka hand med en god vän" och sedan var det omöjligt att sova. Låg och snurrade som en wobbler i sovsäcken och detta resulterade ju i att snart var hela gänget på fötter. Snabb frukost, ner med huset (tältet) i sin påse. Tryckte in allt i Passaten och rullade mot den svenska gränsen.
Svängde in och tittade på monumentet från andra världskriget som fanns i Gratangen och rullade sedan iväg mot Narvik. Gjorde ett mycket kort stopp i staden. Stannade till vid några några andra monument då "Skogarnas Konung" verkligen är intresserad av vår historia, både förr och i nutid.
Här gjorde tyskarna sin svåraste förlust och flera svenskar fanns på plats för att bistå våra grannar, så även trollens farfar som låg posterad vid gränsen i Vassijaure i nästan 2 år. Vi gled in i Sverige via Riksgränsen strax före 16.00. Här började regnet, men vadå? Den vackra Lapporten hälsade oss välkommen hem till gamla svedala igen och man var bara tvungen att gå ut och ta en bild. Några telefonsamtal från de högsta höjderna (3:s reklamkampanjer är missledande och skall genast anmälas vid hermkomsten, otillbördig marknadsföring kallas det då man utger sig för att vara bäst och så slutar deras system att fungera 100 meter norr om Uppsala)till kusinen i Kiruna resluterade i att vi körde in till världens fd. största stad med glatt humör och vissheten om att få kura ihop sig i en vanlig säng igen.
pappa B

Dags att hitta mat och plats för natten...

Avstånden är inte speciellt långa, kilometermässigt, vägarna bra, men det blir ingen hög medelhastighet i alla fall. Sakta men säkert återser vi en del platser igen och lika uppmärksammade blir de från trollen i baksätet. Eftersom vi såg den störtande Lancastern uppe på en myr utanför Porjus så tyckte vi att det skulle passa bra att kika in på Tirpitz muséet som plötsligt dök upp framför oss. Vi såg det på vägen upp redan och bestämde oss för att stanna till på hemvägen. Vi svängde av och in på en liten grusväg. Kom fram och såg att muséet skulle stänga klockan 18.00. Vi hade fem minuter på oss vilket skulle räcka tyckte "Prinsessan" som inte alls visade något intresse för tyska krigsfartyg. Ut på trappan kom en yngre man och förkunnade att han just stängt för dagen, flinade och slog igen dörren. -Skitgubbe, sa "Skogarnas Konung" och jag höll med, klockan var inte 18.00. -Vilken knäppskalle, nu förlorade han ju flera hundra kronor, sa "Prinsessan". -Han var nog bara anställd, och längtade hem, sa kvinnan. Diplomaten i gänget.
Nåväl, det blev två ordentliga tummar ner för det här stället och jag passade i alla fall på att ta en bild från viken där jättefartyget höll sig gömd tills de engelska flygarna hittade den. Fikapaus stundade och vi stannade vid en rastplats där tre lappkåtor var uppställda och tre sametanter iklädda sina vackra koltar och Nike gympaskor sålde torrkött, renhorn och renskinn. Vi bullade upp och "brummarna" satte fart på "Prinsessan" Vi köpte två påsar med torkat kött och dukade upp en bit från deras "supermarket". Goda wienerbröd till far och mor och varsin morrot till barnen? Nej då, vi hade bullar till hela gänget givetvis. Ju närmare Sverige vi kom ju syndigare verkade rasterna bli och jag såg för mitt innre hur visaren på vågen där hemma skulle fara till väders vid hemkomsten. Pulverkaffet smakade förträffligt och de "syndiga" läckerheterna likaså. Vi satt en dryg halvtimme och tittade på kommersen som försigick en bit från vårt bord. Renhudar, mössor av renskinn (som kommer att lukta skunk efter första regnskuren) renhorn av olika storlekar spändes fast på husbilar och husvagnar. Vi packade ihop vår lilla servering och rullade vidare. Delmålet denna dag var att komma fram till Tromsö och ett besök på ishavs katedralen. Sedan skulle vi hitta en fin campingplats för natten. I god tid svängde vi av i rondellen och gled in på en P-plats bakom det berömda templet. På andra sidan den långa bron in till centrum låg ett av Hurtigrutens vackra fartyg vid kaj, MS Nordkapp var på väg norrut och efter vårt kyrkobesök hade skutan redan lämnat kajen. Katedralens vita spetsar reser sig stolt mot sommarhimlen och även om den inte är då stor och pampig så ger den i alla fall ett starkt intryck där den står på kullen vid infarten till staden. Kvinnan och trollen passade på att ta en stilla paus i en av bänkraderna medan jag smög upp på läktaren för att få en bättre bild.
Orgeln inne i katedralen är ett konstverk i sig själv och det hade varit mäktigt att få höra hur den lät. Vi tackade för oss och smög vidare ner mot Narvik. Bestämde oss för att den här natten skulle vi genomföra i tält. Körde 10 mil då vi plötsligt hittade en verkligt fin plats med både hytter, husvagnar och en verkligt fin plats för vårt lilla tält, "Abisko". Vi checkade in och packade ur Passaten.
Tältet hade aldrig varit utanför sin påse sedan vi inhandlat det på Rusta i Partille. Nu skulle det sättas upp och tärd av minnen från tidigare tältuppsättninghar så var bilden i det närmaste kaotisk. Saknade pinnar, för få pinnar att slå ner i marken, hål i tältduken och allt annat som händer vid uppsättande av tält. Det tog kvinnan och mig 10 minuter så stod det där. Majestätiskt, blått mot de vita fjälltopparna. Stort var det dessutom och vi hade plötsligt en egen boning!!!! Här skulle vi sova gott och vi dukade upp för middag på ett långbord av timmer nära vattnet. "Prinsessan" lekte jage med sig själv och pappa B fjuttade igång stormköket. Snart puttrade potatisen och de norska köttkakorna i sina grytor och livet lekte. Svepte den sista ölen och kände att dagens körning började ta ut sin rätt. Innan det var dags att krypa ner i sovsäcken smög vi ner till havet för att försöka lura någon liten torsk. Men...det blev vi som blev lurade. Snacka i alla fall inte om dålig fiskemiljö. Vackert så det gjorde ont. Somnade med ett leende på läpparna och "Skogarnas Konungs" ena ben över återstoden av magen...
pappa B

0,5 kg gädda och flera timmar vid vattnet...

Idag blev en dag i fiskandes tecken. Först valde vi att åka ner till Röda Sten där det enligt fleras utsago skulle gå att få verkligt fina abborrar. Må så vara, med det "Skogarnas Konung" och jag hade att erbjuda passade inte bräckvattnets innevånare. En glad gubbe på cykel pekade ner mot Nya Varvet och berättade att där brukar det gå att få både abborre, gädda och öring. Bilade iväg med Belmondo ner till platsen och ut på klipporna. Fisk? Nix, men massor av tång. Hade svärmor som är veg. varit och hälsat på hade jag lätt fixat ihop en sallad till henne. Aningen molokna packade vi ihop och bestämde oss för att köra upp till Alingsås, potatisens hemstad. Vi skulle passa på att köpa fiskekort till både sjön Mjörn och Anten. I denna lilla vackra trästad flyer en å mitt genom centrum, eller flyter kanske man inte skall säga. Den ligger bara där. För 20 år sedan, då jag levde rövare i den här stan så fanns det så pass mycket vatten i ån att det gick att slänga ner de fyllisar som bråkade och de blev ordentligt blöta. Det är omöjligt idag, nja...kasta ner dem kan man väl alltid, men speciellt blöta blir de nog inte.
Varför i all fridens dar planterar man inte in lite karp som äter rent i ån. Muddla och in med karp, det skulle höja utseendet inne i centru,m flera knäpp.
Lilla Mathilda på Intersport var både söt och trevlig och vi köpte ett årskort till Mjörn men fick inte tag på något till Anten. Får väl greja detta en annan dag. På vägen hem stannade vi till på bron som delar Mjörn där vägen går upp till slottet. Ut på den lilla bryggan och full fart på spöna. "Skogarnas Konung" och jag hade köpt oss var sitt Fladen Jerkbait, färglada, klumpiga träklumpar som man slänger tvärs över vilken sjö som helst. Han kände att det stod en gädda och lurade i en vassrugg och skickade iväg jerken. Svirrrr..han kastar rätt skapligt för att vara nybörjare och det var inte speciellt bra den här gången. Jerken for ända in i kanten på vassen och satt. Stenhårt och det blev att dra loss linan. En tår i ögonvrån och han började klä av sig. -Pappa, jag simmar ut och tar loss draget, sa han och höll tillbaka gråten. -Varför tänker jag inte, min fina Jerk sitter i vassen, 59 kronor har jag kastat bort direkt, jag hoppar i.
Jag hade svårt att hålla mig för skratt och tänkte på alla wobblers, spinnare, skeddrag jag skickat ner i djupet, i vassruggar, upp i trädkronor men förstod samtidigt hur han kände sig. -Du hoppar inte alls i efter draget. Låt det ligga där i vassen. Såna här grejor är faktiskt förbrukningsgrejer och vi åker och köper dig en ny Jerk i morgon.
Jag växlade till en knallröd kort wobbler och kastade ut från handikapp-bryggan. Vevade tre slag och pang! Där satt gäddan. Bara att lyfta upp den och ner i plastpåsen.
Jubel hos junior, som genast tog mobilen och tog en bild på pappa B med sin lilla gädda. Skam sägandes hade jag tagit med en kamera utan batterier så det blev mobilbilder hela dagen. Men dagens mobiler har ju skapliga kameror de med. I morgon blir det ugnstekt gädda med pepparotsås, färsk potatis och en kall öl..."Skogarnas Konung" dricker mjölk!
pappa B

Nedräkningen börjar

Nu var det slut med Norge och det var dags att rulla söderut igen. Vi hade bestämt att vi skulle spendera någon dag hos mina kusiner i Kiruna, kanske en natt (skönt med en riktig säng för gubben). Första stoppet blev i Longfjordsbotn, inte den bästa , men en skapligt ändå. På gården fanns ett roligt muséum där ägare dessutom jobbade på lokaltidningen och var en duktig fotograf.
Han hade utställningar av sina bilder i det gamla hönseriet där även ett stort bibliotek och samemuseet var inrymt. Vi blötte krok utan framgång. Gick och lade oss tidigt och sov som stockar. Vi lovade varandra att börja morgondagen tidigt....
Hej vad det sket sig. Samtliga sov över och det blev en ganska sen frukost, ihop packning och så drog vi vidare. Passerade Gildetun och nu var näsan ställd mot Tromsö...
pappa B

Detta är länken ni skall klicka på och rösta. Tack!

http://svenskaspel.se/p4.aspx?pageid=823&image_id=5178 Har nämligen lagt ut en bild på "Skogarnas Konung" med sin första gädda och är med i Svenska Spels fototävling.
Nordkap en plats som alla borde besöka! Förra gången vi var här uppe, var för 17 år sedan. Då låg dimman så tät att vi knappt såg varandra. Midnattsolen orkade inte skina igenom grädden och vi for slokörade hem igen alla de hundratals mil vi knegat oss upp på toppen i vår då fyrkantiga Nissar Prarie med hund och skaplig packning. Men....den här resan skulle bli annorlunda. Efter kort sömn i vår lilla stuga så valde vi att ta en tur ner till Honningsvåg för att se hur den lilla byen fungerade. Vi skulle passa på att proviantera på REMA 1000 som vi tyckte fungerade bra och hade det vi behövde. Här klättrar husen upp efter fjällbnranten och det råder full fart på huvudgatan. Mesta delen av folket är givetvis turister från hela världen. Inte många svenskar träffade vi på men otaliga mängder av tyskar, holländare, danskar och australienare.
Vad monumentet representerar fick vi aldrig klart för oss men det stod där i centrum och blänkte i sommarsolen. Sköt några bilder både till familjehistorien och till mitt bildarkiv (kan vara bra att ha) och sedan återvände vi hem till vår lilla stuga igen. "Skogarnas Konung" och jag hade planerat att blöta lite krok före middagen. Gjorde iordning våra fiskegrejer och gav oss iväg ner till fjorden som dessvärre just hamnat i ebb så vattennivån var inte den bästa. Men...skam den som ger sig. Kollade vid några Robuar som verkade folktomma och klev ut på en av deras bryggor för att överhuvudtaget komma i närheten av vatten. "Skogarnas Konung" hade en fin fisk simmandes efter sitt drag redan vid första kastet, men den var kräsen och försvann ner i djupet. Själv fick jag hugg direkt och plockade upp en liten sej, som kämpade väl. Några kast och dragbyte och sen small det igen. Spöet gick i en båge ner mot vattnet och "Skogarnas Konung" höll andan. -Pappa spöt går av ropade han förfärat. -Nej då bara lugn, svarade jag och såg fisken, en fin torsk som kämpade som bara den. Nu är det så att torsken har lika dålig kondition som pappa B så den gav snart upp och jag kunde bogsera in den ovanpå den matta av tång som lågvattnet hade lagt ut. "Skogarnas Konung" höll i spöet medan jag sprang ner och runt bryggan för att kroka loss fisken. Snabbt som en vessla plockade den lille rackaren upp kameran och ropade på mig. Pang! Där satt bildbeviset.
Snyggt jobbat min son. Runt 2 kilo inklusive det stora huvudet så blev det en fin middag när vi återvände till stugan. Den lilla sejen kastade vi ut till måsarna som satt bakom vår rygg och bara väntade. Slurp! Sejen var ett minne blott.
Vi packade ihop lite kamerautrustning, kaffepulver och en thermos med varmt vatten. Två petflaskor mod. mindre med saft till trollen. Sen gav vi oss iväg från den lilla gröna och mysiga stugan på Skipsfjords Camping. Ni ser den på bilden, märkt med en röd prick.
-Oh my God!! "Prinsessan" tjuter av glädje när renhjorden passerar framför Passaten på väg upp mot klippan. Slänger mig ut genom sidorutan och skjuter några skott. Vilket fint minne för den lilla busen. Bilden skall hon hänga upp på väggen när jag hunnit skriva ut den. Vädret var ännu bättre den här dagen och mer turister vallfärdade upp för att få se ett makalöst scenario förevigat framför sina ögon. Det gällde även truppen från Angered. Det var fortfarande tidigt när vi körde igenom porten och parkerade mellan några danska minibussar. Passade på att fånga in en liten italienare som förevigade oss vid den majestätiska jordgloben högst upp på klippan. Vi hade beviset fixat. Sedan tog vi en vända och inhandlade lite souvenirer inne i shopen och dukade upp det medhavda fikat.
Att spendera några timmar uppe på klippan är ingen konst. Kvinnan och "Prinsessan" gick och såg på det bildspel som visas inne i biosalongen och "Skogarnas Konung" och jag gick och såg över vårt stenröse. Till slut dök solen upp och gjorde sig beredd att smyga sig ner mot horisonten. En andaktsfull tystnad kunde förnimmas och ännu vackrare än gårdagens skådespel blev det den här natten.
Vi sa farväl till klippan och gav oss iväg ner för berget, lyckliga (kvinnans leende satt kvar i två dagar) och kröp ner i våra sovsäckar. I morgon skulle hemresan påbörjas och klättrtringen ner mot Göteborg var ett faktum. Naturligtvis blev det "tummen upp" för dagarna uppe på Nordkap och Mageröya. Stugan, liten men fin, trevlig personal på campingen, färsk torsk till middag, ja vad mer kan man begära. Dessutom sköter sig trollen nästan exemplariskt och bara detta gör ju semesterna extra trevlig.
pappa B

Kraftiga vak på alla små sjöar och tjärnar..

Rena drömmen för en fiskande pappa B och himmelriket för den 12-årige storfiskaren i baksätet. -Pappa, vi stannar, snälla bara en kort stund. HAn jag hörsammat och gjort alla stopp vid de otaliga småsjöar vi passerade hade vi inte varit ens halvvägs idag. Stålsättning och så vidare upp mot toppen.
Strörenar fanns det gott om utefter vägarna. Halvtama vägrade de att flytta på sig och givetvis var jag framme för att ge dem lite extra blomster ibland. Detta till "Prinsessans" enorma förtjusning. -Rena rensafarin pappa, ropade hon då en hjord på minst 20 stycken sakta promenerade över vägen strax före Nordkapsklippan. Vi siktade vår camping och svängde in till Skipsfjords Camping i god tid före middag. Fick vår stugnyckel och packade ur Passaten. Alla våra väskor, sovsäckar, och burkmat. Såg att klockan var på vår sida, vädret hade klarnat upp och kvinnan såg nu sin chans att få se en skymt av midnattsolen i vackert väder.

Sagt och gjort. Vi blåste iväg utrustade men kameror och glatt humör. Blev förvånad då grabben vid bommen pratade skånska och sa att det var vi som kom med det vackra vädret. -I 10 dagar har det vara rena London här uppe på klippan. Ikväll blir det en vacker solnedgång,sa han och räckte över biljetterna. Och mycket riktigt, solen blev allt mer orange och färgade snart hela den gråsvarta klippan i ett varmt orange ljus. Tog en promenad ner i salarna under jord, passerade baren och gick ut på den lilla balkongen som hänger på kanten av klippan. Där dök det upp en kraftfull tyska igen som ville föreviga mig och "Skogarnas Konung" och det gick naturligtvis mycket bra. Hon tog även en kort med vår lilla Lumix på oss. Så här stilig blev den bilden. Kvinnan strålade ikapp med solen och promenerade på lätta fötter runt hela klippan med "Prinsessan" i släptåg. Rena folkfesten. Det vackra vädret gjorde att folket strömmade till och snart såg klippan ut som toppen på en myrstack. För entrén för att få komma upp på klippan med bilen betalade vi 245 Nkr per skalle för oss vuxna men då gällde den biljetten för två dagar. Vi hade ju garderat och bokat stugan i två nätter, just med tanken på dåligt väder. Nu fick kvinnan chansen att se midnattsolen i två dagar. hennes leende var brett och ögonen tindrade. "Skogarnas Konung" och jag passade på att bygga oss en litet röse uppe på klippan. HAn bara måste detta och vi plockade ihop ett lite annorlunda röse än de som fanns där sen tidigare. Efter den storslagna syn då solen sakta smög sig ner mot horisonten så började vi tänka på hemfärden. 2 mil ner till vår camping i strålande sol klockan 00.30 på natten, det är grejer det. Morgondagen väntar med besök i Horningsvåg och fiske i fjorden. Godnatt till alla mina vänner och så här ser det ut när solen går ner på Nordkapsklippan klockan 00.00 i mitten av juli år 2009. Sov så gott.
pappa B

Klättringen upp mot Honningsvåg imponerar på hela gänget..

Efter en stillsam natt i en liten men fin stuga, strax utanför Alta med vidhängande fiske utan resultat så var det dags att klättra vidare upp mot Mageröya och den väntande Nordkapsklippan. Spända av förväntningar packade vi in i Passaten och gav oss iväg. Lite studsmattehopp han trollen med innan pappa B signalerade för avfärd. Vädret var halvskapligt och det småregnade och temperaturen låg på +8 grader. med andra ord så hade inte det riktiga tältvädret uppenbarat sig ännu, så det blev kraftiga hugg i reskassan vid varje stughyrning.
Avståndsmässigt är det inte så långt, men vägarna slingrar sig runt fjordar som aldrig verkar ta slut. När man klarat av en och tror att det skall komma en raksträcka så dyker det upp en annan och ibland med så tvära kurvor att man nästan ser sig själv i röven. Trollen jublade och var helt hänförda över utsikten med snöklädda fjäll som stupade rakt ner i fjordarnas turkosa vatten (kommer från glasciärer, därav den vackra färgen). Stannade på en vacker rastplats och fick fart på Trangiaköket. Nudlar och köttfärssås på burk blev dagens lunch och det smaskades och åts så det stod härliga till. Inte så mycket mygg men däremot "brummare" som höll "Prinsessan" igång i stort sett hela dagen. Hennes "brummare" var namnet på de bromsar, stora flugor som sätter sig, biter som bara fan och sedan flyger sin kos. Som lillgrabb nöp vi fast den och körde ett smalt grässtrå i röven på dem och släppte sedan iväg dem. De for ivär, rakt upp mot skyn som en raket.
Lyckades inte ta fast någon och göra om ungdomens synder. Förmodligen har snabbheten hos mig försämrats märkbart, eller så har bromsen blivit fegare, och lyfter snabbare. Några rejäla bett fick jag i alla fall. De övriga klarade sig utan och "Skogarnas Konung" verkade vara helt immun mot både dem och myggen. Blev inte biten en enda gång. Dags för kaffepaus med ett förvånadsvärt gott pulverkaffe -Euro Shoppers instant för 22.50 på ICA- kan verkligen rekomenderas före de betydligt dyrare varianter som finns i butikshyllorna. Det var inte svårt att hitta vackra rastplatser och snart satt vi samlade vid vägkanten och njöt i fulla drag. Både av kaffe, supergoda bullar och en hänförande utsikt. Självutlösaren fick pappa B att göra några tjurrusningar vilket givetvis var bra för konditionen. Och till enorm glädje för övriga gänget. Här sitter vi i alla fall alla fyra och myser. Plötsligt stannade en bil med husvagn till och en mycket trevlig och glad norrman med fru dök upp. Vi, eller rättare sagt jag berättade om vårt äventyr och han frågade om vi skulle fiska på vägen upp. Det skulle vi givetvis och vips så tog han med oss till sin bil och plockade fram en maskburk, fyllde den med sprattlande daggmaskar och gav den till "Skogarnas Konung". -Pappa, kan du förstå att alla här uppe i norr är så snälla, sa han när vi tackat för mask och burk och bytt adresser. Olav Myhr hette den snälle norrmannen och vi sänder honom en tacksamhetens tanke över den fina daggmasken. Dock uppskattade inte fiskarna den lika mycket som vi, men bara handlingen av Olav var ett minne för livet hos de små trollen...
Timmarna rullar fort när man har roligt och så gjorde det även för oss. Klättringen mot Mageröya fortsatte och jublet blev stort när vi kom upp på Gildetun. -Kolla skrek "Prinsessan" snö mitt i sommaren. Jag stannade Passaten och de dök upp för fjällsluttningen och på huvuet i snödrivan.
Utsikten där uppe är enorm. Kvinnan som inte är speciellt angelägen att klättra ut på klippkanterna där marken försvinner under fötterna tog det lite lugnare men jag fick min bild på alla tre i alla fall. Håll med om att det är en mäktig syn som breder ut sig nedanför oss? Vi smög oss sakta men säkert vidare mot det hägrande målet. Kom till slut fram till Europas nordligaste stad Honningsvåg? Eller det kanske är Hammerfest? Skit samma, vi gled in på en bredsida till staden eller byen som klamrade sig fast utefter fjällsidan med det turkosa vattnet liggandes som en spegel under sig. Vackert så det skriker och vi fortsatte den sista korta sträckan mot vår förbeställa stuga i Skipsfjorden.
pappa B