Just nu har minst 50 tappra promenerare startat vandringen från Gällevare till Porjus och om en timme sticker lika många iväg från Stubba hem till byn. Det längsta sträckan mäter 4,4 mil och den kortare fast det tyngsta mäter 2,3 mil. Har dålig koll på hur många Porjusbor som traskat iväg, men det lär vara minst ett halvt dussin vackra systrar och systerbarn som i snabb takt ger sig iväg ut på den långa rundan. Systrarna Mickelsson är outstanding och jag skall se om jag kan få dem på bild senare i dag. I kväll rockar hela byn loss nere på festplatsen.
Här ser ni det hus där jag växte upp från ruta ett fram till 1960 då jag fladdrade ut i världen. Då var det gult och med sämre fönster, idag står det tomt uppe på sin backe. Riskerar att bli ett spökhus om man inte fått de sålt. Vi, min mamma, pappa och jag bodde på övervåningen och min mormor och morfar bodde där nere. Det fanns en gammal moster som också hade ett rum på nedre våningen. En elak typ.
Då detta lär vara min sista resa upp till byn så passade jag på att föreviga det. Kommer ju i fortsättningen att åka åt det andra håller, ner till solen och värmen. Har liksom ingenting mer att göra här hemma, känner att det får räcka med Porjus för mig. En sista sida får bli skriven och så vänder jag blad.
Givetvis kommer den lilla byn här uppe i norr alltid att finnas kvar i mitt hjärta, det går aldrig att rucka på. Min kvinna och mina barn har varit här, nu har mina kamrater också sett "platsen" där allt startade så nu räcker det. Får väl skriva ett bättre farväl till byn när vi kliver på Inlandsbanan påväg söderut klockan 08.20 på tisdags morgonen...
pappa B
Här ser ni det hus där jag växte upp från ruta ett fram till 1960 då jag fladdrade ut i världen. Då var det gult och med sämre fönster, idag står det tomt uppe på sin backe. Riskerar att bli ett spökhus om man inte fått de sålt. Vi, min mamma, pappa och jag bodde på övervåningen och min mormor och morfar bodde där nere. Det fanns en gammal moster som också hade ett rum på nedre våningen. En elak typ.
Då detta lär vara min sista resa upp till byn så passade jag på att föreviga det. Kommer ju i fortsättningen att åka åt det andra håller, ner till solen och värmen. Har liksom ingenting mer att göra här hemma, känner att det får räcka med Porjus för mig. En sista sida får bli skriven och så vänder jag blad.
Givetvis kommer den lilla byn här uppe i norr alltid att finnas kvar i mitt hjärta, det går aldrig att rucka på. Min kvinna och mina barn har varit här, nu har mina kamrater också sett "platsen" där allt startade så nu räcker det. Får väl skriva ett bättre farväl till byn när vi kliver på Inlandsbanan påväg söderut klockan 08.20 på tisdags morgonen...
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar