Det är extra roligt att komma "hem" för den här lilla byn den sitter fastgjuten i mitt hjärta och oavsett vart i världen jag ställer ner mina 43:or så är det Porjus som ärhemma. Jag har inte bott här så länge, så om man nu skall dra det riktigt hårt så är jag kanske ingen Porjusbo. Stack ju iväg på min första turné när jag var 17 år 1960 och sedan dess har det bara varit sporadiska besök hemma och hälsat på. Jag kan inte förklara vad det är som gör att det är här som jag är hemma.
Första dagen här i byn går åt i att skaka hand, kramas,svea en och annan pilsner och prata minnen. Min gamle kamrat Anders Jonsson en speciell herre här i byn, och en av mina käraste vänner, möter oss och sedan går allt av bara farten. påbilen ser det ut som om jag skall somna i armarna på lilla fröken Bellenbro, fast riktigt så illa är det inte. Dagen till ära hade hon släppt ut lilla Åke ur jordkällaren...
Många trevliga människor skakade jag hand med och det blir förmodligen ännu fler i morgon och på söndag...
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar