Fyra minnesvärda knäpp!

Eftersom jag levt, i stora drag hela mitt liv med en eller flera kameror hängandes runt halsen så har det blivit 100.000-tusentals avtryckningar. När jag övergick till den digitala tekniken så hade jag mer än 50 fullproppade negativpärmar, sprängdfyllda med svartvita, dia och färgnegativ + en helsikes drös med färdigkopierade papperskopior i varierande storlekar. Övervägande delen resebilder och vackra flickor samt sport. Jag har nu så sakteliga börjat scanna in delar av dessa negeativ, men det tar sin tid och givetvis granskar jag ganska hårt, för hårt tycker kvinnan ibland. Här har jag fyra bilder från senare år som jag tycker visar lite av mig.

Kväll i Dallas och deras skyline får representerar alla de högar av resebilder jag producerat. Här var vi ett mycket gott gäng som levde flott i hotellkedjan Loews fina anläggningar. Denna bild tog jag genom mitt hotellrumsfönster darav den mindre bra kvalitén, men jag ville inte missa den vackra siluetten på grund av en glasruta.

Lappland som tar den största platsen i mitt hjärta då det gäller platser på vår jord. Här är jag på reportageresa uppe i saxnäs och det är min gode vän Fredrik som ligger utslagen (och frysande) på Kultsjöns is och fösöker få några rödingar. Den lilla människan i den stora vildmarken. Ett sätta att leva som betyder mycket för mig även om jag blivit en stadsmänniska efter alla år bland asfalt och betong. Fast ränderna går aldrig riktigt ur, det lovar jag. Min lille grabb kommer att föra dem vidare, det är jag 100% säker på. Flera av mina vänner, både gamla och nya ser till att hans fiskeintresse och känslan för skog och mark hålls vid liv. Det är jag dem evigt tacksam för.

Trots att jag är född och uppvuxen mitt balnd våra stora Nationalparker så är jag en usel naturfotograf. Jag ser allt det vackra, insuper det man kan inte föra det vidare på samma sätt som alla de duktiga tjejer och killar, som fotograferar natur här i landet. Däremot är jag ganska säker på att se detaljer, givetvis mest komiska då jag är en glad skit. Som här -en vägren- fotograferad högst uppe vid Nordkap för två år sedan då hela familjen gjorde den långa, helt underbara resan med tåg från Göteborg upp till Gällivare, firade Porjus 100-årsjubileum och fortsatte sedan med hyrbil ända upp till Nordkap. En resa som vi alla vill göra om i framtiden.

Humor är ett av mina bästa recept på att må bra. Här åker jag en tur med den fantastiska Hurtigruten och strax innan vi passerar Polcirkeln så ser jag denna glade och förväntansfulle norrman sittande i en av bubbel poolerna på däck. I samma veva dyker regnbågen ner mellan fjällen och jag nyper till och låter bara den upprymde norrmannens huvud ligga kvar i nederkanten på bilden (det blir lite mer spännande då) Och vem tusan bryr sig om den vackra regnbågen som visar var i slutet den stora skatten ligger? Alla tittar ju på norrmannen!

Har ni funderat på att åka en tur med Hurtigruten? Sluta fundera och åk. Detta är nog den vackraste båttur man kan göra oavsett vilken tid på året man väljer. Jag har åkt både höst och vår och även om båtarnas tur är i stort sett likadana ute på havet så är det ändå två olika resor men ett förtjusande landskap och en upplevelse som man bara måste genomföra för att kunna förstå.

Nu har den lilla loppan tittat färdigt på sina TV-program så nu tänkte jag titta på Lena PH och vad hennes kollegor i branschen gör med hennes låtar. Vi syns i morgon!
pappa B

Firad tonåring och minusgrader ute!

Igår fyllde "Prinsessan" tonåring. Jag tycker att det var igår som hon, mamma "Skogarnas Konung" och jag satt på glasscaféet nere i Olofsbo och åt glass. Men tiden går med rekordfart, extra fort när man passerat 50+. I går morse firade vi den lilla loppan med, som det sig bör och alltid har gjorts enligt hennes egna önskemål, en kladdkaka och ett glas jucie på sängen. Massor av presenter och mobilen gick varm hela dagen med kompisar som grattade via sms. Grannarna kom över på kaffe och hela dagen gick i kalasets tecken. Frost på grannens tak och minus 3 grader på termometern. Burrr, nu blir det till att plocka fram en tröja ur garderoben. Skall ner och träna om en halvtimme och vill ju inte frysa i en t-tröja bara. Att kylan kommer så här tidigt är bra för isen på Surtesjön. Förutsättningarna för att kunna gå ut och rycka sig en abborre innan julhelgen blir större ju snabbare kylan gör entré. Jag hade vilodag från träningen igår och det är svårt att inte låta bli. Förra veckan körde jag med testcykeln här hemma och lite med hantlarna. Igår gav jag mig fan på att bara vila. det var jobbigt värre skall ni tro.
Det här ör en hummer! Titta noga nu alla svenska hummerfiskare, så här skall de kloförsedda grabbarna se ut. Reidar heter gubben och bor och fiskar hummer uppe i Kragerö i Norge. Jag hade turen att få vara med och göra en TV-produktion om hans "Hummersafari" för ett par år sedan. En jättefin gubbe med en lika in gumma i lilla Kragerö. Här odlas några av världens förnämsta vita viner -Chablis nere i Frankrike. Här var vi ett gäng journalister och upplevde fantastiska dagar bland vinodlarna. Åt och dracka gott och fick även möjligheten att köpa med några flaskor fantastisk fin Chablis Premium Cru 1981 för en ringa penning. Tyvärr kunde jag inte hålla mig utan dessa dyrgripar har jag pinkat ut för länge sedan. Längtar faktiskt dit ibland, allra mest när jag hör talas om de vita vinerna som kommer från orten.

Väskan är redo och jag med, Mot Sportlife i Angereds Centrum!!!
pappa B

Oslo en sargad stad - men en pärla ändå!

Den som aldrig har varit i den norska huvudstaden har missat massor av kul. Frånsett den tragiska händelsen som fortfarande ligger som en skugga över "kungens by" så är detta en av världens vackraste huvudstäder. Ny byggnader både i den centrala delaen av stan och även ute i ytterområdena vittnar om att den norska ekonimin fortfarande är stark och utvecklingen lika så. Jag har varit i Oslo säkert över 50 gånger och jag blir lika glad varje gång jag sätter ner fotsulorna på någon av stadens gator, de må vara Karl Johan eller någon lite mindre anspråksfull sidogata.
Här finns restauranger, hotell, barer ett stort utbud av affärer för alla smaker och åldrar. Personligen tycker jag att det enklaste vägen att få ett bra boende är att kolla på hotell Oslo. Där hittar du säkert ett boende som passar både dig och din resekassa. Här gör familjen och jag ett besök på Kontikimuseet där både flotten och massor av expeditionens utrustning finns väl bevarade. Spännande, inte minst för oss "grabbar". Jag tycker att du skall samla ihop familjen och ta en tur till vår närmaste huvudstad. Fina förbindelser både med buss och tåg från Göteborg. Kolla bara Operan i Oslo, Flera gånger vackrare än den klump vi har liggandes nere vid hamnen i Göteborg.

Reidars färd mot Norge rullar vidare....

Efter stoppet och tumultet med den finske tulltjänstemannen fortsatte vi färden upp mot Kilpisjärvi. Där hade vi beslutat oss för att bädda ner gumman i en sovsäck och själva ta båten över sjön och promenera upp till det beryktade treriksröset. märket där Finland, Norge och Sverige går samman. Vägen upp till Kilpis gick längst med älven och bjöd inte på några häftigare scener än halvmeter högt ripris och någon korsande bäck. Fjällen började synas allt mer ju närmare Kilpisjärvi vi kom. Då passade Reidar på att koka!
Detta innebar en naturlig paus för sällskapet som fick sträcka på benen. Damerna var ungefär lika långa och eftersom ålder går först så satt mamma i framsätet och kvinnan där bak med hunden. Vilken ras? Ja kvinnan var ju dalkulla och hunden en vorsthetik.

Efter 55 minuter och 11 sekunder så hade Reidar svalnat så pass att jag kunde fylla på vatten från älven, stänga igen locket och dra vidare. Klockan var närmare ny dag när vi anlände det stora hotellet i Kilpis. Jag backade elegant in Reidar under några fjällbjörkar och gick in på hotellet för att kolla läget.
Otroligt skön böna i receptionen tittade mig djupt i ögonen och sa att jag inte behövde betala för att slå upp tältet på parkeringsplatsen men ville jag använda bastun och duschen så kostade det 10 mark för oss alla tre. Bugade, log och beställde en starkpilsner av skönheten. Hon hämtades ögonblicket senare av en stor och kraftig finländare i en betydligt elegantare bil, så jag ansåg ganska snabbt att loppet var kört för vidare kurtiserande.

Återgick till min lilla dalkulla och min gamla mamma. Tanten rullade in sig i sovsäcken och vi tog båten över sjön och promenerade 3 km, fram till den gula cementklumpen som visade vart länderna samanstrålade. Promenerade samma väg tillbaka, myggbiten och fast övertygad om att detta var första och sista gången jag begrundade denna cementklump (så blev det ju inte ändå)I och för sig en helt onödig promenad för vem fan har någonsin användning av att ha stått där och glott?
Båthamnen i Kilpisjärvi imponerade inte men den fungerade i alla fall för av- och påstigning framme vid hotellet igen.
Nästa dag gick färden vidare och vi gjorde ett fantastiskt stopp hos silversmederna Juhl i Kautokeino. Vi är nu inne på den norska sidan.Handlade lite silverkrams till kvinnorna, fick varma blickar tillbaka och färden fortsatte. Det var nu som Reidar verkade ha fått nog och dessutom började det regna....

pappa B

Nu djävlas norrmännen med oss också?

När våra grannar i väst har dåligt med ström och de inte får kyrkklockorna att ringa uppe i Hammerfest, då ringer de till oss och ber om hjälp. Givetvis slår vi oss på pattarna och skickar över den ström de behöver, vi har ju ström i överflöd. Kyrkklockorna ringer så vackert mellan de norska fjällen och allt är frid och fröjd. Men...när vi plötsligt inser att det fattas lite elektrisk kraft hemma hos oss, och vi ber om att få tillbaka lite från norrmännen, då fungerar det inte alls. Hur flata är vår regering? Ställer ministrar och utskott inga krav, skickar de bara iväg våra resurser vind för våg. Inte alls konstigt att centerpartiet under Fälldins ledning började utrotningen av våra svenska bönder. All småskalig verksamhet ströps via höjda avgifter, minder subventioner och innestående bidrag. Idag är det bara de största bondtjuvarna som lever vidare och de har fortfarande ett gummiband runt plånboken när de blir bjudna på lunch ute på Rosenbad. Byt elen mot olja vet ja! Vi kör med våra symaskiner, det har vi ström till, men vi har ingen olja till maskinerna. Inte vidare smart måste jag påstå. Nåväl, själv börjar jag piggna till och förhoppningsvis är jag på banan igen innan helgen, vi får la se.
pappa B

"Det skall starka ben till
att bära goda dagar"

Tummen ner för Sverige i skidskyttet...

-Det var roligt för pôjkara, sa Mikael Löfqvist, värmlänningen som tränar det norska landslaget Detta efter att hans åkare kommit etta, två och fyra (junioren Böe) och kört skiten av alla de andra nationerna.
-Det var ett ganska bra lopp, det blir godkänt av Bergman, säger Kalle Genemark , kommentator hos SVT. Detta efter att Bergman blivit bäste svensk med en 13:e plats. För oss svenskar spelar det ingen roll hur dåligt vårt landslag åker eller skjuter. Huvudsaken är att de kommer i mål. Ställa krav det får man inte för då kan de börjar gråta. Ferry är bra och hade hans skjutning fungerat iudag så hade han förmodligen varit i topp tre. Han hade den sjätte bästa åktiden och med fyra minuters tillägg är det svårt att rå på det övriga fältet. Med andra ord är det Bergman och Ferry man skall satsa på. de andra pojkarna kan syssla med något annan än skidskytte, bridge till exempel. Satsa mer på dessa två + fruarna Zidek och Ekholm i stället. Även en dumstrut som jag, fattar ju att det är totalt meningslöst då man vid en juniortävling i Sverige mönstrar 10 juniorgrabbar och Norge plockar fram 100 grabbar? Till och med Kina poch Japan här bättre återväxt bland skidskyttarna. Vi svenskar är på tok för lata, vi vill bara tjäna pengar åka med på mästerskap.
Så ja nu har jag blåst ut lite ånga, vänder mig upp emot Kungälv och vrålar GRATTIS NORGE! från balkongen. Vi syns i morgon....

pappa B