138.000 visningar sedan jag plockade bort räknaren. Det var inte illa det.

Kolla här, gubben i sitt rätta element. Lycklig över att ett mycket trevligt Seniorpass med Jim på Sportlife ute på Stig Center är slut. Ett pass  i glada vänners lag. Att sedan min kroppsmätning visade lika positiva siffror det gjorde inte saken sämre. Från 32,1 ner till 26,7 och mer muskler i både armar, ben och resten av kroppen gör ju att mungiporna tenderar att nå öronen. Blir man sedan omringar av PT Malin (med mitt testresultat i handen) och den lilla muskelbyggaren Paula då är lyckan fullständig. Dessutom var det ärtiga Pia som plåtade med min nalle. Idel ädel skönheter omringade gubben, tack för det.

Jakten på vandrare till årets Rallarmarsch fortsätter och det droppar in nya tuffingar varje dag. Mest tjejer faktiskt vilket visar att det är bättre fart på kvinnorna i vårt land än männen. De verkar bara sitta framför TV:n och stirra på hockey.
pappa B

Phu, nu har "sågbocken" fått sig en duvning!

Jim, grabben som sköter om vår cirkelträning är givetvis i topptrim. Han knyter ihop sig till en liten boll när han kör vårt stretching pass efter "hopp och lyft" varianten och vi gubbar och gummor försöker få oss så långa och smala som möjligt. Jag har på tok för korta armar eller så är benen för långa, wirrekaggen på mitten är givetvis i vägen och bidrager till att armarna inte räcker fram. Senorna spänner, som strängarna på Jokkmokks-Jokkes fiol, från stortån via röven och upp i hårfästet, det svartnar för ögonen och man håller andan för att inte släppa iväg en brakare som gör att man liket en utsläppt ballong blåser upp bland vattenledningsrören i taket. Detta med att stretcha har man aldrig tidigare varit med om, läst om hur viktigt det är både före och efter träning mest efter faktiskt, det har man gjort men utövat det? Skojar du. Den enda stretching man utför är när man skall knyta skorna och ta på sig tröjan. Numera har jag skor utan snören och ett långt skohorn!

Idag hade jag fått med min nye kompis, ukuleleliraren Stefan till cirkelträningen. Det var glädjande. Denne lilla roliga man förgyller tillvaron och man får skratta lite extra. Jag undrar vad hans golfspelande kamrater säger när han dyker upp i vår, smidig som en vidja, stark som en björn och med en svong i svingen så att det står härliga till. Det vill jag gärna få reda på när den dagen kommer.

Slängde jag ut en liten försynt fråga om han kunde tänka sig att dra en liten trudelutt på ukulelen när vi tog julavslutning på träningen. -Aldrig i livet, kom det blixtsnabbt.
Kaffetår och ostmacka (på grovt bröd) efter passet visade att han hade tagit i och inte fuskat för det var svårt att hålla kaffemuggen på plats, även om bordet var ganska stort.

Nåväl nu skall intagas lite lunch, en ny promenad i skog och mark för att ökad förbränning av wirrekaggen skall påbörjas. Vi syns när vi hörs och tills dess var rädda om er.
pappa B

PS: Bilden på det frostiga bordet tog jag på vög ner till gymmet med min iPhone idag. Lite fiffel med PS här hemma och det vita blev blått.

Två tuffa pass och Rannebergsrundan, nu känns det att gubben lever

Ja det här är inte Mölnesjön om ni nu skulle få för er detta. Nej minsann, detta är vindsurfare nere vid Normandie i Frankrike. Bilden tog jag för en herrans massa år sedan, med ett gammalt uselt teleobjektiv som sedemera stoppades i en papperskorg inne i Paris. Hittade den då jag letade efter bilder på lussekatter till bildbyrån nu i kväll. Kom just in efter min Rannebergsrunda som jag denna afton gjorde på en utmärkt tid. Det måste vara Jims cirkelträning och 60-tals musiken som fortfarande satt kvar i benen.

Idag har jag varit duktig, först halva mitt vanliga gympass sedan Jims roliga cirkelpass i 60 minuter, nja det blev nog bara 54 för jag missade avslappningen då jag sprang ut för att släppa en drill och sedan inte kom in igen.. Nåväl, jag körde resten av passet som var kvar på mitt ordinarie program innan jag gick upp och tog mig en kopp kaffe. Hemkommen så blandade jag mig en proteindrink med banan och några jordgubbar, under tiden som mixen surrade så tuggade jag i mig 1 dl soyabönor (bara uppvärmda i skidan i micron) så nu är jag laddad som väderraketerna på X-Range uppe i Kiruna. Kommer någon och klappar mig på axeln så går jag förmodligen till väders med ett brakande.

Känner att jag har gjort mig förtjänt av en syndigt god skvätt med Lakka,(hjortronlikör). Om en stund skall jag köra över till Bäckebol, har lovat "Prinsessan" att göra en skyltförnster-shopping-runda med henne. Så...det är bara att hoppa i nya kläder och ge järnet.

Jag är ingen kattälskare, tvärtom. Men inte kan man väl säga annat än att den här lilla blåögde killen är en riktig liten söting och visst kan även en vrångpelle som jag snusa lite på kattskrället även om jag vet att både ögon och hals sväller igen omedelbart. Detta är greven Vilgot von Axelklaffs ena huskatt uppe på hans gods utanför Hudiksvall. Snart skall jag lägga ut aftonens radiosvammel så ni blir nog tvungna att kika in här en gång till efter 22. Tills dess var rädda om er och må så gott.
pappa B