onsdag 15 juli 2009

Turister? Nä, det verkar inte vara så intressant….

Helt fantastiskt att leva ett par dagar i guldvaskarlandet. Två nätter i en riktig säng är en av höjdpunkterna så här länge. I morgon, onsdag rullar vi mot Kilpisjärvi i Finland och besöket på Treriksröset. Först en kort båttur och sedan en promenad på 3 kilometer upp till markeringen där Sverige, Norge och Finland sammanstrålar. Detta ser vi alla fram emot. Väderleken är inte riktigt med oss och utanför stugfönstret är det bara 3 plusgrader. Det är ljust hela natten, men midnattssolen vill inte visa upp sig i sin fullaste prakt än så länge. Morgondagens natt skall vi tillbringa i tält och det blir förmodligen ingen hit. Men skall det äventyras och campas så är detta smällar som vi skall ta, oavsett om det kommer att dra kallt om fötterna…. Samtliga fyra sovsäckar skall hålla för minus 15 grader så plus minus noll är ganska ok i alla fall. Sen får vi väl ligga tajt hela gänget. Här sätts hela truppen på ett hårt prov!

Guldvaskningar idag gick ovanligt bra och vi hittade väl några små guldflingor som vi så småningom skall göra en liten vacker minnestavla av, med ram och hela konkerongen. Med fisket gick det sämre och det blev dillkött och färsk mandelpotatis till lunch och Bullens korvar med nudlar till middag. Ren överlevnads mat, men den gick ner med glada miner hos hela gänget. Bilen, Passaten går som en klocka och är ett nöje att färdas i. Tack och lov får vi även in allt vårt pick och pack i den också. Vår förhoppning, eller rättare sagt min förhoppning är att packningen skall minska under resans gång, men än så länge märker jag inte av detta, tvärtom..

Den lilla byn ”De bofastas berg” var en av de laestadianska väckelsens starkaste fäste. Predikanten August Lundberg kom till byn 1884 som föreståndare för det nybyggda skolhemmet för samebarn och han var upphovet till att den östlaestadianska delen kom till stånd.
Prinsessan Eugenias minneskyrka byggdes 1930 och är enligt vad som framkommit den enda kyrka som byggts för den laestadianska väckelsen. I kyrkan har man en talguide som på 6 olika språk berättar om kyrkans historia. Stillheten lägger sig över de stora myrmarkerna och guldvaskarlägret. Några myggor surrar utanför fönstret och vill komma in i stugvärmen. Vi kurar ihop oss och laddar upp inför kommande äventyr. Först på programmet står treriksröset och en kall natt i vårt nyinköpta tält Abisko 3
Återkommer till denna teater.
Informationen om vad man kan och får göra vid ett besök på Kristallen i Lannavara är begränsat, i det närmaste obefintlig. Om man inte är framåt och frågar så får man inte reda på någonting. För pappa B med två unga, nyfikna barn blev detta ingen större hit. Visst, vi fiskade en stund, vaskade i några av de dammar som används vid tävlingarna men det var efter det att jag frågade. Här snurrar det mesta kring utbildningen och av att folk kommer och handlar souvenirer. Men även här var engagemanget minimalt. De två affärer som sålde souvenirer var låsta största tiden av dagen. Nej det blir tummen ner för Kristallen i Lannavara som turistattraktion, den saken är klar. Jämför man sedan med guldvaskandet i Ädelfors utanför Vetlanda (där man även har en folkhögskola) så skiljer det sig som natt och dag. Där blir man både upplyst och får instruktioner i konsten att vaska guld. Lannavara framstår i dagsläget som lite av det bilden visar. Här slutar det mesta, även allmän väg!
Pappa B
Skicka en kommentar