söndag 21 juli 2013

Snacka om att skaffa sig bekymmer i onödan...

Så här ser vägen ut från Arjeplog ner mot Slagnäs
Naturligtvis skulle jag ha stannat över i samebyn och inte liftat med gruppen till Arjeplog. Åkte förutom på en extra hotellnatt så stod jag utan transport ner till Slagnäs där jag skulle fortsätta med Inlandsbanan. Vaknade utvilad och i topptrim, stark som en björn käkade jag en bastant frukost tog min lilla rygga och rulleväskan och promenerade ner till centrum och bussterminalen. Dött som i graven men väntrummet var öppet. Hittade ett telefon nummer och faktiskt så fungerade Tele 2 den här gången. Ringde upp och fick till svar att den enda buss som skulle ha kunnat frakta mig till Slagnäs den hade gått klockan 07.00 och närmaste transport skulle ske runt 16.00 (då hade Inlandsbanan varit väldigt långt borta)

Vad gör en glad skit från Porjus/Göteborg jo han fixade sig en skjuts med en trevlig kille till den stora vägen och där började viftandet med tummen. Jag liftade. Ni som har liftat både nu och förr ni vet hur djävligt det känns när de susar förbi och ler med hela fejjan och vinkar glatt åt dig, men de stannar inte. Promenerade i sakta mak och snackade lite med rullväskan som skramlade bakom min rygg. Insåg att om jag tvingades promenera till Slagnäs dryga 6 mil så skulle jag i alla fall missa Inlandsbanan. Förbannade mig själv i 38 sekunder över att jag varit så urbota dum att jag inte stannade i Båtsuoj.
-Ska du mot Slagnäs? -Hopp in sa grabben vid ratten till den lilla lastbilen. En glad och trevlig prick, Sten-Åke som såg till att jag med god marginal kom fram till Slagnäs. Där satt jag på perrongen i nästan tre timmar innan motorvagnen kom. Han med att promenera upp till ICA och köpa en kaffe och ett wienerbröd som jag fick inmundiga inne i deras Folket Hus. Riktigt fin lokal måste jag tillstå fast det var lite ensamt att sitta i en stor samlingslokal med en pappersmugg kaffe och ett wienerbröd. Blev glad när mortorvagnen dök upp i fjärran och jag parkerade mig nära ett fönster och pustade ut. Mot Vilhelmina!

På vägen ner mot Vilhelmina stannade vi för att svalka fötterna i en liten sjö och flera passade på att plocka sig lite färska blåbär. På vilken annan järnvägslinje kan man stanna för att tvätta fötterna eller ta sig ett bad och plocka blåbär?

Äventyret skulle fortsätta och jag skulle få vara med om många fler lustigheter innan jag kom hem till Göteborg, vänta bara. Nu skulle vi göra stopp för middagsmat på Bergmans Fisk innan vi gled in i centrala Vilhelmina. Något som jag verkligen såg fram emot då jag vet att ägaren är en av landets bästa fisk kreatörer.
Nu visade det sig att även en välkänd krögare semestrar och så var fallet den här gången. Men...jag beställde in en räkbakelse som inte gick av för hackor och en Norrlands Export och dagen var räddad. Jag skall försöka återkomma till ovan nämnda Bergman vid ett senare tillfälle, var så säker. Gubben har ju inte hur lång semester som helst, eller hur?

Anna-Lisa Öst alias "Lapp-Lisa"
Åt och rullade sedan in på Vilhelmina central. Här var jag inbokad på Hotell Wilhelmina som från utsidan påminner om en bensinstation men är rena rama lyxpläjset när man väl kommer in. Mår som en prins, lånar badbrallor av den glada tjejen i entrén och hoppar direkt ner i bubbelpoolen. Tar en skön bastu och känner hur alla knarriga leder börjar mjukas upp. Livet leker för pappa B och jag somnar sött med tummen i mun.

Under morgondagen skall jag besöka Doris och Sven-Åke Risfjell, sameslöjdare av världsklass och titta på världens största samekniv. Kolla runt lite i Vilhelmina innan jag rullar ner mot Östersund. Vädret är på bra humör och det smittar av sig . Springer upp och tar en tur genom kyrkstaden och kikar på "Lapp-Lisa", Anna-Lisa Öst som står staty utanför museet. Sotig och svart gjuten i järn ser den lilla tanten ut som om hon nyss räddats ut från en lägenhetsbrand. Illa tycker jag, då man tittar på de andra statyerna nere i parken framför turistbyrån Blanka släta flickor som gnistrar i solen. Sjunger en liten stump på "Barnatro" och hälsar från min gode vän Danne Jernberg, som är släkt med tanten innan jag går vidare
Besöket hos Doris och Sven-Åke berättar jag mer om i morgon. Nu släcker vi ner och kryper ner under täcket, eller hur?
pappa B

Skicka en kommentar